Nekromanti Första Götterdämmerung-äventyret har kommit.

[Guest]

Kommentarer till nyheten/notisen Första Götterdämmerung-äventyret har kommit.
Det går nu att ladda ner det första äventyret till Götterdämmerung. Det kan laddas ner fråm Riotminds hemsida.
Götterdämmerung har även kommit ifrån tryck, så de kommer till butik onsdagen den 8:e juni.

Gå till nyheten/notisen

 

[walium]

Första Götterdämmerung-äventyret [Spoiler]

Nu har jag läst igenom det. Ett charmigt äventyr, med många häftiga små detaljer som Kokosbrödernas sällskap, de små rutorna som sammanfattade spelledarpersonerna och diverse udda karaktärer. Där fanns vissa språkliga fadäser men dessa vara ändå färre än tidigare och främst begränsade till början av äventyret. Utan att känna till något om själva rollspelet så känns äventyret ganska svårt, särskilt för nya rollpersoner. Dessutom kan jag tycka att det legendariska konceptet med mystiska ryttare (med och utan huvud) förtjänar ett helt äventyr istället för att spela andra fiol åt någon slags skuggdemon. Men det är petitesser. Ett helt okej äventyr, men bäst av allt är att det är grattis. Nåja bäst av allt är kanske snarare att det gör mig sugen på att spela och skriva till Götterdämmerung.

Med mina bristfälliga kunskaper om spelet så får jag ändå en gnagande känsla av att det kan vara lite svårbemästrat för unga rollspelare och nybörjare. Rollspel som utspelar sig i vår egen värld, om än i modfierad form, tenderar att ställa större krav på spelledare och spelare än andra. Eller är det bara jag som ställer större krav på mig själv när jag ska skriva ihop och skapa äventyr till spel som Western, Lemuria och för den delen Götterdämmerung?

PS. Jag har blivit uppmärksammad på att jag är lite dryg, och det kan säkert stämma även om det inte är illa ment på något sätt. Det är väl min struntviktiga sida som åter stuckit upp sin näsa så att säga. Kontentan är i all fall äventyr bra, initiativ jättebra, spela och spelleda i Götterdämmerung och andra pseudohistoriska miljöer potentiellt svårt. DS.

 

[Brunalven]

Re: Första Götterdämmerung-äventyret [Spoiler]

Dessutom kan jag tycka att det legendariska konceptet med mystiska ryttare (med och utan huvud) förtjänar ett helt äventyr istället för att spela andra fiol åt någon slags skuggdemon.

Med tanke på att den mystiska ryttaren är en ripoff kändes det inte aktuellt att bygga hela äventyret på den figuren.

Med mina bristfälliga kunskaper om spelet så får jag ändå en gnagande känsla av att det kan vara lite svårbemästrat för unga rollspelare och nybörjare. Rollspel som utspelar sig i vår egen värld, om än i modfierad form, tenderar att ställa större krav på spelledare och spelare än andra. Eller är det bara jag som ställer större krav på mig själv när jag ska skriva ihop och skapa äventyr till spel som Western, Lemuria och för den delen Götterdämmerung?

Spelet är gjort för en lite äldre målgrupp än tex DOD6. Eftersom det bygger på vår verkliga värld är det klart att det känns lite jobbigare att skapa äventyr, men gränsen går alltid vid SLs egen ambition. Det är ju inte meningen att SL ska sätta sig på ett bibliotek och plugga i en månad bara för att kunna fixa ett äventyr.

 

[walium]

Re: Första Götterdämmerung-äventyret [Spoiler]

"Med tanke på att den mystiska ryttaren är en ripoff kändes det inte aktuellt att bygga hela äventyret på den figuren."

Ondskefulla svartklädda ryttare är ju ibland det coolaste som finns. Se bara på "Sleepy Hollow". Om man stoppar in en vandöd ryttare som bifigur så betyder det att det blir svårt att stoppa in honom som huvudfigur i framtida Götterdämmerung-äventyr. Men det är hursomhelst inte någon speciellt stor sak antar jag.

"Eftersom det bygger på vår verkliga värld är det klart att det känns lite jobbigare att skapa äventyr, men gränsen går alltid vid SLs egen ambition. Det är ju inte meningen att SL ska sätta sig på ett bibliotek och plugga i en månad bara för att kunna fixa ett äventyr."

Problemet och styrkan med pseudohistoriska rollspel är att det är lättare att dra paralleller med vår egen värld och vår egen historia. Jag diggar stenhårt att gräva fram obskyra detaljer ur vår egen historia och basera äventyr på dem, men det innebär mer arbete ifrån min sida och även att jag ställer mer krav på mig själv.

 

[Brunalven]

Re: Första Götterdämmerung-äventyret [Spoiler]

Problemet och styrkan med pseudohistoriska rollspel är att det är lättare att dra paralleller med vår egen värld och vår egen historia. Jag diggar stenhårt att gräva fram obskyra detaljer ur vår egen historia och basera äventyr på dem, men det innebär mer arbete ifrån min sida och även att jag ställer mer krav på mig själv.

Vilket egentligen är en bra sak då det antagligen kommer att belöna sig med coola rollspelsmöten framöver. En payoff av det jobbiga arbetet så att säga.

 

[Eksem]

Helt okej äventyr, väldigt bra för att vara ett gratisäventyr. Min invändning är att det är lite för linjärt för min egen smak. Ska jag spelleda det kommer jag definitivt göra det till mer av en deckarhistoria med flera ledtrådar och mer spelarinitiativ.

Sen ska jag inte nämna stavfelen, syftningsfelen och att årtalen inte är helt konsekventa. Eller, det gjorde jag visst
(inget illa ment, men det var svårt att låta bli)

 

[Brunalven]

Vilka årtal är inte konsekventa?

På vilket sätt är äventyret alldeles för linjärt?

Tacksam för svar.

 

[Eksem]

På sida 3, och i stort sett överallt annars, så står det att äventyret utspelas 1742, fast på sida 5 står det att det är söndag den 8 augusti 1756, men det var bara en liten miss (antar jag, eller också är jag puckad) som inte stör mig alls egentligen.


Jag tycker att rollpersonerna leds framåt på ett sätt som inte riktigt ger dem initiativet. Händelseförloppet kan förvisso ändras lite genom spelets gång, men jag hade gärna sett mer av ett spelarstyrt pussel innan man når Vaucocourt. Och då menar jag alltså MER så, för det är redan så till viss del. Men det är för linjärt för mig smak. Om jag spelar det kommer jag försöka ha mer handouts, gåtor och ledtrådar och mer detektivande och mindre snitslad bana. Jag säger inte att det är dåligt, det är mest en smaksak.

 

[Brunalven]

På sida 3, och i stort sett överallt annars, så står det att äventyret utspelas 1742, fast på sida 5 står det att det är söndag den 8 augusti 1756, men det var bara en liten miss (antar jag, eller också är jag puckad) som inte stör mig alls egentligen.

Ah, ok. Det finns en förklaring. Egentligen skrev jag äventyret för år 1756, men när jag fick reda på att det tryckta äventyret skulle utspela sig 1743 ville jag synka det. Sorry.

Jag tycker att rollpersonerna leds framåt på ett sätt som inte riktigt ger dem initiativet. Händelseförloppet kan förvisso ändras lite genom spelets gång, men jag hade gärna sett mer av ett spelarstyrt pussel innan man når Vaucocourt. Och då menar jag alltså MER så, för det är redan så till viss del. Men det är för linjärt för mig smak. Om jag spelar det kommer jag försöka ha mer handouts, gåtor och ledtrådar och mer detektivande och mindre snitslad bana. Jag säger inte att det är dåligt, det är mest en smaksak.

För det första finns det inget som garanterar att rollpersonerna ngnsin kommer till Vaucocourt även om de lyckas med äventyret. I speltestet struntade rollpersonerna att besöka Lamberts gård och Jean-Paul Dordognes lägenhet och då vet de ju inte om att Henriette hade fått ett kärleksbrev av Stéphane de Vaucocourt. Hela äventyret bygger enbart på olika platser. Rollpersonerna kan till exempel åka förbi Lavaud direkt till Négrondes om de vill osv. Men jag antar att det är nyckelinformationen som bara delges på vissa ställen som gör att det blir lite linjärt. Det var lösningen för att äventyret inte skulle bli busenkelt.

Självklart ska du utveckla äventyret så att det passar mer för ditt spelledande och om du vill ha mer gåtlösande så säger jag bara: kör hårt! Gåtlösande är läckert. Ett tips är ju att låta fler ledtrådar finnas gömda i kapellet i Négrondes. Kanske finns där skrivelser om Gustave-Oliviers utrensningar på 1680-talet och beskrivning av familjens öde osv. Är rollpersonerna politiskt duktiva och manipulativa kanske de lyckas övertala borgmästaren i Négrondes att gillra en fälla för Den svarte ryttaren, fånga in honom och hitta hans adelsvapen på bröstplåten. Det finns oändligt med möjligheter.

 

[hraufnir]

Vill inte vara en tråkig typ, men skriv gärna *Spoler* i titeln så man inte läser infon sådär som jag just gjorde...

 

[Brunalven]

Aha, jag utgick iofs ifrån att en tråd där man diskuterar äventyret är tämligen eyes-off för en spelare.