Det nämns överhuvudtaget inget om språk i Fantasy!, vilket helt klart har sina fördelar då jag verkligen inte vill se språk komma ivägen för olika gåtor och ledtrådar. Oavsett så tycker jag ändå att det finns utrymme för det, om inte annat för att gamla DoD-liknande spel ofta slänger in en del. Jag klurade hur som helst lite och kom på en idé till valfri språkmekanik, samt lite grann om hur respektive språk kan vara. Målsättningen har varit att hålla det enkelt (regelmässigt alltså, språknörderiet nedan är mer för skojs skull och för att motivera regler).
Jag tänker mig fyra språk: Människorspråk (vill hitta ett bättre namn), Urtunga, Alviska, Dvärgiska.
Människospråk/Allmäntunga/Vad-det-nu-ska-kallas
Det språk som människorna talar och som är lingua franca i spelvärlden. Jag är benägen att säga att detta språk är mer eller mindre "svenska" rakt av, under annat namn, och med vanliga latinska bokstäver (som dock förklaras som förenklade, förvanskade varianter av alviska tecken, då jag antar att alver kunde skriva innan människor och att det är ett lämpligt ställe att sno ifrån). Människospråk skrivs från vänster till höger.
Urtunga
Äldre människospråk som i regel anträffas i gravkummel, ruiner, åldriga skriftrullar och i samtal med mycket gamla varelser eller spöken. Det är likt det nutida människospråket, fast har fler kasus, lite annorlunda stavning och delvis annan ordföljd. Tecknen ser ut som de nuvarande fast är mer snirkliga och lika sina alviska förlagor (tänk skrivstil). Det är tillräckligt likt det nuvarande människospråket att en person som har det som modersmål (en människa alltså) även kan förstå detta med lite ansträngning. Urtunga skrivs i regel från vänster till höger men kan ibland skrivas tvärtom.
Alviska
Alvernas språk, förmodligen det äldsta av dem. Språket är melodiskt med mycket bruk av tonfall. Det är även ofta rätt långsamt, då alver sällan har särskilt bråttom, och oerhört kontextberoende, d.v.s ett ord/en mening/ett ljud kan betyda väldigt olika saker beroende på sammanhang. Detta är okej då alver lever väldigt långa liv och har tid att lära känna varandra och utarbeta en ganska uppspecad och oföränderlig kultur. Alviska skrivtecken är snirkliga och alla tecken skrivs ihop, tänkt Tolkien-alviska eller än hellre arabiska. Då alver lever så länge och långsamt så har inte alviskan utvecklats lika mycket som människospråket, och uråldriga texter på alviska skiljer sig lite från nutida. Alviska skrivs kan skrivas antingen från vänster till höger eller från höger till vänster, och i regel så går läsriktningen mot närmsta skog alternativt, om man är i Irillions skogar, mot Sfären i Irillion.
Dvärgiska
Det dvärgiska språket har ett ofantligt antal kasus, genus, tempus, böjningar och ljud, vilket gör språket svårinlärt, men oerhört tydligt och omöjligt att missförstå när väl behärskat (i motsats till alviskan). Språket låter (så klart) ganska grovt och de använder snarare ljudvolym än tonfall för att uttrycka känslor. Dvärgarna skriver med runor, som i regel huggs in i sten, och har därmed bara raka streck. De har även små jack ovanför/nedanför tecken för att markera ljudförändringar, t.ex. tona konsonanter. Dvärgiskan använder även piktografiska runor, t.ex. finns det en runa för "eld" och en för "guld" o.s.v. Dessa går även att skriva fonetiskt och piktograferna är i regel mest förkortningar av välkända ord och koncept. Precis som alviskan så är gammal dvärgiska mycket lik den nuvarande, då även dvärgar lever länge, och då de dessutom hugger in tecknen i sten och ständigt faller tillbaka på och förbättrar gammal kunskap (t.ex. om tunnelbygge).
Regler
Kan man ett språk så kan man det. Språkskicklighet och läsproblem är bara en fråga om fluff.
Jag gör ingen skillnad på att tala eller läsa/skriva ett språk då jag tycker att det blir lättare att skriva äventyr om alla RP kan läsa. Om man vill kan man såklart göra det.
Människo-RP kan alltid Människospråk och Urtunga.
Alv-RP kan alltid Alviska och Människospråk.
Dvärg-RP kan alltid Dvärgiska och Människospråk.
Om man i sin spelgrupp använder en Egenskap i stil med "Lärd" så föreslås det att man får välja till ett till språk för varje nivå.
Jag tänker mig fyra språk: Människorspråk (vill hitta ett bättre namn), Urtunga, Alviska, Dvärgiska.
Människospråk/Allmäntunga/Vad-det-nu-ska-kallas
Det språk som människorna talar och som är lingua franca i spelvärlden. Jag är benägen att säga att detta språk är mer eller mindre "svenska" rakt av, under annat namn, och med vanliga latinska bokstäver (som dock förklaras som förenklade, förvanskade varianter av alviska tecken, då jag antar att alver kunde skriva innan människor och att det är ett lämpligt ställe att sno ifrån). Människospråk skrivs från vänster till höger.
Urtunga
Äldre människospråk som i regel anträffas i gravkummel, ruiner, åldriga skriftrullar och i samtal med mycket gamla varelser eller spöken. Det är likt det nutida människospråket, fast har fler kasus, lite annorlunda stavning och delvis annan ordföljd. Tecknen ser ut som de nuvarande fast är mer snirkliga och lika sina alviska förlagor (tänk skrivstil). Det är tillräckligt likt det nuvarande människospråket att en person som har det som modersmål (en människa alltså) även kan förstå detta med lite ansträngning. Urtunga skrivs i regel från vänster till höger men kan ibland skrivas tvärtom.
Alviska
Alvernas språk, förmodligen det äldsta av dem. Språket är melodiskt med mycket bruk av tonfall. Det är även ofta rätt långsamt, då alver sällan har särskilt bråttom, och oerhört kontextberoende, d.v.s ett ord/en mening/ett ljud kan betyda väldigt olika saker beroende på sammanhang. Detta är okej då alver lever väldigt långa liv och har tid att lära känna varandra och utarbeta en ganska uppspecad och oföränderlig kultur. Alviska skrivtecken är snirkliga och alla tecken skrivs ihop, tänkt Tolkien-alviska eller än hellre arabiska. Då alver lever så länge och långsamt så har inte alviskan utvecklats lika mycket som människospråket, och uråldriga texter på alviska skiljer sig lite från nutida. Alviska skrivs kan skrivas antingen från vänster till höger eller från höger till vänster, och i regel så går läsriktningen mot närmsta skog alternativt, om man är i Irillions skogar, mot Sfären i Irillion.
Dvärgiska
Det dvärgiska språket har ett ofantligt antal kasus, genus, tempus, böjningar och ljud, vilket gör språket svårinlärt, men oerhört tydligt och omöjligt att missförstå när väl behärskat (i motsats till alviskan). Språket låter (så klart) ganska grovt och de använder snarare ljudvolym än tonfall för att uttrycka känslor. Dvärgarna skriver med runor, som i regel huggs in i sten, och har därmed bara raka streck. De har även små jack ovanför/nedanför tecken för att markera ljudförändringar, t.ex. tona konsonanter. Dvärgiskan använder även piktografiska runor, t.ex. finns det en runa för "eld" och en för "guld" o.s.v. Dessa går även att skriva fonetiskt och piktograferna är i regel mest förkortningar av välkända ord och koncept. Precis som alviskan så är gammal dvärgiska mycket lik den nuvarande, då även dvärgar lever länge, och då de dessutom hugger in tecknen i sten och ständigt faller tillbaka på och förbättrar gammal kunskap (t.ex. om tunnelbygge).
Regler
Kan man ett språk så kan man det. Språkskicklighet och läsproblem är bara en fråga om fluff.
Jag gör ingen skillnad på att tala eller läsa/skriva ett språk då jag tycker att det blir lättare att skriva äventyr om alla RP kan läsa. Om man vill kan man såklart göra det.
Människo-RP kan alltid Människospråk och Urtunga.
Alv-RP kan alltid Alviska och Människospråk.
Dvärg-RP kan alltid Dvärgiska och Människospråk.
Om man i sin spelgrupp använder en Egenskap i stil med "Lärd" så föreslås det att man får välja till ett till språk för varje nivå.
