D&D Förklara ADnD för mig

'Basic' D&D (B/X,BEMCI/RC/Black Box) tycker jag är det bättre spelet på nästan alla sätt. Det största kruxet är race-as-class. Att vissa klasser är väldigt konstiga jämfört med motsvarigheter från AD&D, såsom att vara tvungen att vara level 9 för att få spela Paladins som Druids och att deras förmågor är sämre och tråkigare. Inga illusionister, barder, halvalver , halvorcher etc. Samt att det är trist att massa ikoniska spells, monster, magiska föremål etc är frånvarande.
Detta löser Old-School Essentials Advanced Fantasy på ett lysande sätt.

Gavin Norman har helt enkelt omtolkat AD&D till B/X-reglerna och gjort folkslag separat från klass, samt introducerat det mesta du tycks sakna.
 
Har jag rätt? Vad är grejen? Vad är det jag inte ser?
Ja.
Mer regler.
Inget.

Den långa versionen:
Om du någon gång får chansen att spela med en DM som aldrig slutade spela AD&D och kan det utantill så ta den chansen. Det är häftigt att se hur Weapon Segments och varierande skada mot olika stora mål och sånt faktiskt funkar i verkligheten när man inte behöver leta upp saker på sitt formulär och i böckerna för att det är något DM pratar flytande. (Han brukade heta Rob här på forumet och vi saknar honom.)

Om du inte har det så behöver du inte bry dig, och kan hålla dig till BEC(MI), RC, BX eller någon moderniserad version. Men även för oss som håller oss dit är ju AD&D ändå källan till mycket. Det var där det blev stort på riktigt, det var till den versionen (och 2e) som många av de klassiska modulerna och kampanjvärldarna skapades. Det är den som har den legendariska DMGn. Det är en version som ju är hyperintressant ur den historiska synvinkeln.

En sak som kanske missas (det var ett tag sedan jag bläddrade i CMI och de delarna av RC) är att AD&D eventuellt kan ha ett mer intressant höglevel-spel än om man bara tittar på BX/BE. Vill man ta sig upp till tvåsiffriga levels och att spelet drastiskt ska förändras när man närmar sig och passerar det så kan AD&D vara av intresse att titta på. I BX är min upplevelse att det mest blir samma sorts spel men med lite andra förutsättningar och utmaningar. I AD&D kan man (om man vill) helt förändra spelet där. CM-boxarna och RC har sådant också, men jag kommer just nu inte ihåg hur mycket det skiljer sig eller vilken version som är att föredra. (Immortals är något helt eget och annat)
 
Ja.
Mer regler.
Inget.
Jag gillar så klart att folk säger att jag har rätt!

Jag hade definitivt gärna testa ADnD, men orkar inte läsa in mig på det själv. Tror reglerna skulle göra mig galen.
(Han brukade heta Rob här på forumet och vi saknar honom.)
Rob ❤️! Jag saknar Eksem och Anth också. Måste kanske lyssna om Viskningar från kryptan. Fortfarande bästa OSR-podden.
En sak som kanske missas (det var ett tag sedan jag bläddrade i CMI och de delarna av RC) är att AD&D eventuellt kan ha ett mer intressant höglevel-spel än om man bara tittar på BX/BE. Vill man ta sig upp till tvåsiffriga levels och att spelet drastiskt ska förändras när man närmar sig och passerar det så kan AD&D vara av intresse att titta på. I BX är min upplevelse att det mest blir samma sorts spel men med lite andra förutsättningar och utmaningar. I AD&D kan man (om man vill) helt förändra spelet där. CM-boxarna och RC har sådant också, men jag kommer just nu inte ihåg hur mycket det skiljer sig eller vilken version som är att föredra. (Immortals är något helt eget och annat)
Intressant spaning!

Min känsla är att man i OSR-svängen sällan kommer till domain-level-play. Vissa när-kloner har inte ens med det.
 
Min känsla är att man i OSR-svängen sällan kommer till domain-level-play. Vissa när-kloner har inte ens med det.
Nej, i praktiken lägger man ju ofta av innan dess. Men även om man kommer upp i levels så har jag inte hört om så många som skiftar över till Domänspelande. Man fortsätter köra dungeons fast med mer magi och resurser och hirelings typ.

Det är ju okej, men AD&D gör det ju klart att det finns en annan väg. och (BE)CM(I) ska väl ha försökt göra detta i Basic-form.
Fortfarande bästa OSR-podden.
100% medhåll.
 
Jag ser ingen anledning alls att spela AD&D. Vill man spela gamm-D&D så är Basic-linjen ett mycket bättre val. AD&D gör i princip samma sak men på ett mycket krångligare sätt. Där går man inte bara över ån för att hämta vatten, man till och med löser en biljett till New York, tar en greyhound till Kalifornien, tar sig därifrån tvärs över Stilla havet till Japan och fyller på sin hink på internationellt vatten i Japanska havet men så nära Korea det bara går.

Det är till och med så att om någon sade att vi skulle spela D&D och bad mig göra en lista över alla utgåvorna i den ordning jag helst ville spela så skulle AD&D definitivt hamna på jumboplats.
 
Jag ser ingen anledning alls att spela AD&D. Vill man spela gamm-D&D så är Basic-linjen ett mycket bättre val. AD&D gör i princip samma sak men på ett mycket krångligare sätt. Där går man inte bara över ån för att hämta vatten, man till och med löser en biljett till New York, tar en greyhound till Kalifornien, tar sig därifrån tvärs över Stilla havet till Japan och fyller på sin hink på internationellt vatten i Japanska havet men så nära Korea det bara går.

Det är till och med så att om någon sade att vi skulle spela D&D och bad mig göra en lista över alla utgåvorna i den ordning jag helst ville spela så skulle AD&D definitivt hamna på jumboplats.

Jag skriver på min egen Basic-klon på kvällarna, så att jag är på samma sida.

Dock känner jag att det är en brist i min DnD-bildningsresa att jag inte har spelat ADnD och DnD4. De skulle jag gärna testa några spelmöten. Men spelleda finns inte på kartan.
 
Last edited:
När vi gick över från BECM till AD&D så var det för att det var mer regler. Massor med mer regler. Särskilt att demi-humans kunde ha yrken och inte bara var en egen klass älskade vi. Sen var vi inne i nån slags "detaljistisk" fas där vi gärna fipplade med segment och extremt granulära regler. Vi tyckte att det kändes mer "vuxet", som de 14-åringar vi var. :D

Spelade Ravenloft och Dragonlance, och Desert of Desolation, med AD&D-reglerna. Och en hel del andra korta äventyr.

Jag skulle kunna tänka mig att spela AD&D idag, men då mest som en övning för att känna på reglerna med allt det jag lärt mig sedan dess. Tror inte jag skulle göra det till mitt "numero uno"-system.
 
Detta löser Old-School Essentials Advanced Fantasy på ett lysande sätt.

Gavin Norman har helt enkelt omtolkat AD&D till B/X-reglerna och gjort folkslag separat från klass, samt introducerat det mesta du tycks sakna.
Labyrinth Lord + Advanced Edition Companion bjöd på den buffén också, med något litet i förordet om att det i praktiken var många som blandade back in the day och sällan tog hela AD&D-paketet, om jag minns rätt.
 
Särskilt att demi-humans kunde ha yrken och inte bara var en egen klass älskade vi.
Ett av de många regelfelen jag gjorde som tolvåring var att jag missade att DoD 1.0 inte har detta. Det står kanske ingenstans uttryckligen att alviska rollpersoner inte får ha ett jobb. Men läser man reglerna nyktert med lite erfarenhet så är det uppenbart att Perrin menar att du antingen är alv eller trollkarl: du kan inte stapla alla de yrkesfördelarna ovanpå alvernas inbyggda fördelar.
 
Ett av de många regelfelen jag gjorde som tolvåring var att jag missade att DoD 1.0 inte har detta. Det står kanske ingenstans uttryckligen att alviska rollpersoner inte får ha ett jobb. Men läser man reglerna nyktert med lite erfarenhet så är det uppenbart att Perrin menar att du antingen är alv eller trollkarl: du kan inte stapla alla de yrkesfördelarna ovanpå alvernas inbyggda fördelar.
Ja, det "upptäckte" jag igen när jag läste reglerna för nått år sedan, att om du vill spela alv så finns de reglerna i monsterkapitlet.
 
Vill någon försvara multi- kontra dualclassing? Värsta delen av systemet
Det är ju helt uppenbart att dual-classing är till för att emulera en äventyrare som byter jobb och behöver kämpa sig upp till något slags status igen och när denna utveckling och kamp nås, uppnår en högre insikt och därmed låser upp sin fulla potential. Riktiga hjältar som förtjänar sina färdigheter alltså.

Multiclassing däremot är för att emulera konstiga hjältar som är bra på (nästan) allt hela tiden, och eftersom Gary (med rätta) tyckte detta var töntigt och fel så straffas de spelarna med extremt långsam och töntig progression. Riktiga fånar alltså. Som dessutom inte är människor utan spelar något fånigt folk. Säkert humper.

(Detta bör läsas med ett kilo salt och glimten av en diamant på 59,60 karat i ögat.)
 
Är inte multiclassingen i AD&D mest en extrapolering av det faktum att alver i Basic D&D är både fighters och magic-users? I OD&D har jag för mig att det var lite mer mysko iofs, de kunde växla fram och tillbaka men bara vara en grej i taget...
 
Vill någon försvara multi- kontra dualclassing? Värsta delen av systemet

Dual-classing: Endast för människor. Äventyrare som byter bana "mitt i livet". Obegränsad (nåja, nästan i alla fall) utvecklingspotential.

Multi-classing: Endast för demi-humans. Varje multi-class combination kan i många avseenden betraktas som sin egen specialklass.
Men, eftersom det är demi-humans så är de oftast kraftigt begränsade i level.

(En Elf i BECMI är väldigt lik en Elf Fighter/Magic-User i AD&D 1e. Förmågor, hit points, hur snabbt de går upp i level, osv.)

Men ja, nä - det är två krångliga, dåligt förklarade system där ett hade varit tillräckligt.
Antagligen historiska anledningar - de två systemen lades nog till i D&D vid olika tidpunkter för att lösa olika problem oberoende av varandra, och sen så var man fast med dem fram tills 3e helt gjorde om hur man hade flera klasser. (Även om 3e lösningen är mycket elegantare, så är jag inte så säker på att den i praktiken fungerar bättre.)

(För övrigt: Värsta delen av systemet? Jag hör att du inte försökt använda intiativ precis som det är skrivet i AD&D 1e.
Extremt förvirrande och otydliga regler, och om du tror att du förstår dem så har du nog missat någonting. Det enda folk är överens om är att oavsett hur Gygax avsåg att initiativ skulle fungera, så var det inte det som hamnade i tryck.
Psionics är inte mycket bättre.)
 
Vill någon försvara multi- kontra dualclassing? Värsta delen av systemet
With the caveat that dual classing never worked all that well, I sort of like that it works differently conceptually for different characters :D
(För övrigt: Värsta delen av systemet? Jag hör att du inte försökt använda intiativ precis som det är skrivet i AD&D 1e.
The folks on Dragonsfoot wrote like a multi page guide to try to decipher it. Its a complete mess.
 
Dual classing problemet: Varför glömmer jag hur man dyrkar lås medan jag lär mig fäktas?
 
To be fair, D&D character advancement is always kind of bizarre.
"I killed 2000 orcs in a dungeon so now I know how to speak Elvish and climb walls"

Best not to think about it :)

Kanske mer "jag snodde de här orkernas guldskatt med hjälp av list och lim, så nu är jag bättre på att slåss och kan motstå förgiftningar bättre".
 
Back
Top