Några exempel
Du inser säkert vilken obekväm sits du har satt mig i.
Nåja, för att försöka hitta på några situationer som kan kännas väldigt konstiga, så tvingas man givetvis till en del krystande, men vafan, det får gå. Det är inte helt lätt att peka ut sånthär - jag upplever det stundtals i striderna, men det är svårt att peka ut något. Hursomhelst.
Missen
Suberius är en tränad armborstskytt, med 14 i Armborst. Han befinner sig fyra meter från sin motståndare, och är utrustad med ett lätt armborst. Motståndaren, rebellen Cicerim har nyss fått foten avhugget och håller på att förblöda - även om han fortfarande är vid medvetande. Han ligger även ned (konstigt nog). Totalt har Cicerim +Ob5T6 till slaget, vars svårighetsnivå ligger på Ob5T6. Suberius väljer att måtta mot Cicerims bröstkorg. Svårigheten är alltså Ob3T6. På grund av en sexa kommer Suberius upp i 15 (med tärningarna 4, 3, 4, 4). Därför missar han Suberius. Hur gick det egentligen till? Hur missade Suberius Cicerim, trots att denne var fyra meter ifrån honom och rimligtvis inte hade en möjlighet att röra på sig (vilket stöddes av reglerna).
Okej, nu finns det ju faktiskt något som heter Lyckade försvar. Men nu kommer vi till det fina i kråksången. Vi tar om exemplet, men med några modifikationer:
Suberius står den här gången sjuttio meter ifrån Cicerim, som är i samma skick som tidigare. Han är grovt skadad, med svårighetsökningar från smärtnivån på totalt +Ob3T6. Dessutom siktar han den här gången på huvudet. Totalt ligger svårigheten för att han ska träffa på Ob8T6, det vill säga samma nivå som Cicerim har på sitt slag för Undvika (eftersom skottet nu kommer från Långt istället för från Kort håll). Skillnaden är den att Suberius alltså har 14 i Båge, medan Cicerim har 11 i Undvika. De slår båda medelvärdet av Ob8T6, det vill säga 30. Okej, Suberius missade, men den här gången var det tämligen rimligt att det skulle ske. Men! Vi skulle ju använda Lyckade försvar den här gången. Ja juste. Nu fick ju Suberius bättre effekt än Cicerim. Alltså träffas Cicerim i huvudet av Suberius - jävlar vilket skott! Visserligen halverad skadeverkan, men det blev ändå en träff. Hur i helvete blev det en träff?
Okej, det hela är lite luddigt i boken - ett misslyckat anfall kanske är misslyckat oavsett vad försvararen slog. Och då börjar vi närma oss det verkliga problemet - för om det är så, då går det inte att applicera den för övrigt frivilliga regeln 'Lyckade försvar' till situationen, men om det inte är så, då uppstår situationer i stil med den andra.
Undvikningsmästaren
Nu är mûhadinen Djamir i trubbel. Han har stulit kefalen av Jens bästa vattenpipa och har nu råkat i strid med fyra av dennes väldiga trukhiska livvakter. Trukherna kämpar med trukhyxor, och stridsvana (och många) som de är, så är de alla anfallare mot stackars Djamir. Deras värden i yxstridskonsten de behärskar ligger mellan 15 och 17, med andra ord är det skickliga kämpar. Djamir i sin tur, har Dolk 11 och Undvika 12, men dolken har han ändå inte med sig.
Trukherna väljer alla att göra två anfall, och växlar mellan att sikta på huvudet och på magen (välorganiserade eunucker, ni vet). Men trots de åtta anfall som Djamir utsätts för, så lyckas han dansa undan. Hur?
Han väljer att 'Gå bakåt', varvid svårigheten ligger på Ob2T6 för alla slag - observera alla, för svårigheten stiger ju inte i takt med anfallen. Hur han ska komma ur situationen sedan är en annan femma, men han har i alla fall klarat en runda, och vem vet, han kanske har en magikerpolare som spöar skiten ur trukherna med areamagi (okej, det var långsökt, poängen är att det är sjukt att vår hjälte Djamir klarade sig under en runda av åtta anfall från stridstränade trukher).
Låg parering, men inte
Här ett väldigt kort exempel på något konstigt. Zurrhakk är en nedrig och härdad tirak, Nomarian är en stolt alv med carwelan. De slåss. Zurrhakk började med höga anfall för att träffa alvens huvud, men alven duckade och duckade, så nu är Zurrhakk inne i en period utav låga anfall. Nomarian kör därför, under denna nya runda, en låg parering - men Zurrhakk kör denna gång ett Normalt anfall, så Nomarian misslyckas med sin parering, och en träff kommer äntligen (kämparna är annars jämnbra)! Slaget på träfftabellen visar att Zurrhakk träffar vaden. Just sayin'.
Skadan som inte blev något
Medan Djamir skuttar runt i en palatsträdgård i Jen, befinner sig Quimo Jehanir i en idel värre situation. Den unge parveln har, otursförföljd som han är (Tur 4 eller något. Men det hör väl inte hit), sprungit över bland den farligaste informationen man över huvud taget kan springa över, vi ska inte gå in på detaljerna. En helmgast har därför av en händelse tvingast kasta ett kastspjut i kvalitetsstål, därtill magiskt så att skadan ökar med en hel del, mot vår stackars Quimo. Helmgastens stora skicklighet har helt riktigt tillfogat Quimo ett Perfekt anfall, som träffade Ansiktet. Skadeverkan blev 57, tack vare att de tolv Ob-tärningarna faktiskt utmynnade i ett par sexor, helt i sin ordning. Quimo är chanslös vad gäller försvarandet.
Okej. Det här har varit uppe på tapeten förr, och jag vet vad som kommer i Eon IV, men så länge det är Eon III som gäller, så tar jag mig friheten att ta upp det här. Den Allvarliga skadan blir Kött.
Fast nej förresten, vi gör såhär: den blir Näsa. Schysst. Men fan, Quimo får likförbannat bara 5 Trauma och 5 i Blödning, och löper därför ingen chans att dö av anfallet (återigen, vi koncentrerar oss på nuet, jag antar att han är screwed anyway senare). 28 Smärta känns ju en del, och de 5 extra han får av att näsbenet med allra största sannolikhet bryts svider säkert bra, men faktum kvarstår att Quimo inte alls kommer att dö, trots att han fick Ob12T6 högrullade tärningar ivägslungade mot sig från tre meters fucking håll, vi snackar alltså ett kastspjut som inte bara är magiskt skitvasst, utan också en ivägslungare med typ, 50 i Styrka. Spjutet fastnar inte ens.
Näeh, nu orkar jag inte mer. Det var kul så länge det varade.
-Hjalle, inkonsekvent inkontinens.
