Nekromanti Fördomar om rollspelare

M

Marcus J

Hero
Joined
8 Oct 2003
Messages
950
Location
Göteborg
Ja, kanske det är ett gamalt ämne som folk redan har skrivit arslena av sig om men hur ofta träffar ni på dem?

För ett tag sen så hade vi en tjej som var med och testade att spela, hennes föräldrar hade tydligen varit så oroliga att en annan i vår spelgrupps morsa hade fått ringa dem och lugna ner dem. Hon (tjejen alltså) sa själv att: "Jag får vara ute på helgerna hur mycket jag vill, och supa och så men när de hörde att jag skulle pröva rollspel så blev de helt stirriga" (eller nått liknande, jag är dålig på att komma ihåg exakt vad folk säger)

Kanske ska tilläggas att jag bor i Laholm söder om Halmstad (jag tänker på alla skrivrier om Marcus Noren-mordet)

/Marcus såg nått om det på rpg.net och blev nyfiken
 
Ja, kanske det är ett gamalt ämne som folk redan har skrivit arslena av sig om men hur ofta träffar ni på dem?
Click to expand...

De gånger som jag snackar med folk som inte har en susning om vad rollspel är brukar reaktionen vara att de frågar vad det är & blir lite nyfikna..
Så några direkta fördommar har jag inte direkt mött faktsitk, snarare att de undrat lite & sedan lämmnat det därhän.

/ Johan K, som precis sl:at klart för ikväll
 
Kanske ska tilläggas att jag bor i Laholm söder om Halmstad (jag tänker på alla skrivrier om Marcus Noren-mordet)
Click to expand...

Då bör man påminna dem om att han blev mördad för att han var ute och söp med fel personer, inte för att han spelade rollspel.

Det var länge sedan jag stötte på några märkliga fördomar om rollspel. Det är så många av dagens vuxna som har testat det att det bara är sensationsjournalister och de som är dumma nog att tro på det som sensationsjournalister skriver som tror att det är farligt. Eller så umgås jag i för begränsade kretsar.

/tobias
 
Men intresset ligger ju inte vid samma nivå som om man höll på med hobbyfotboll eller frimärksamlande, mer åt hållet med fallskärmshoppning, och andra livsfarliga saker.
Så fördommarna finns antagligen därute, även om du nu är vänlig och trevlig nog för att de ska förstå att du utövar din "svarta konst" på ett säkert och tillförlitligt sätt.


Nu överdrev jag en bit, men själva grundidén hoppas jag var förståerlig!
 
Jag utstrålar uppenbarligen rollspelighet. Folk som enbart varit ytliga bekantskaper har tittat på mig och sagt "du är rollspelare, va?". Förmodligen någon kombinationen av jargongen (ordrik), håret (långt) och kläderna (övervägande svarta). Visserligen inte på ett negativt vis, men fördomar måste ju inte vara negativa.
 
Det är så många av dagens vuxna som har testat det att det bara är sensationsjournalister och de som är dumma nog att tro på det som sensationsjournalister skriver som tror att det är farligt.
Click to expand...
Precis. När rollspel kommer på tal nu för tiden svarar många nått i stil med: "Rollspel? Jo, jag spelade Drakar & Demoner ett par gånger i mitten på 80-talet." De underliga blickarna kommer först när de inser att någon i min ålder FORTFANDE håller på och de lite förvirrat frågar: "Borde inte du ha vuxit ifrån det vid det här laget?" :gremcrazy:

/Anders (farbrorn som inte vill vara stor) :gremgrin:
 
De underliga blickarna kommer först när de inser att någon i min ålder FORTFANDE håller på...
Click to expand...
Mm, jag känner mig lite udda som började när jag var 19. De gamla stötarna (Hej Oldtimer) här på forumet var rimligtvis ännu äldre när de började, men folk i min ålder (22) verkar ha börjat någon gång i tidig tonår. Eller?
 
men folk i min ålder (22) verkar ha börjat någon gång i tidig tonår. Eller?
Click to expand...
Det har jag ingen koll på. Jag började i alla fall när jag var tretton.

/Anders
 
Visst e det så, alla i 20 års åldern har ju spelat rollspel jättelänge... Eller inte. Tror faktiskt att det varierar. Själv fyller jag snart 21, och om bara ett par år firar den rollspelsförening som jag är medlem i, och var med och startade upp 10-årsjubelum. Vi kom på det på senaste årsmötet, helt sjukt!!
 
Kan tänkas ja..

Jo, jag är nog böjd & hålla med dig där..
Är nästan övdertygad åxå att det finns fördomamr mot de mer "udda" hobbyerna..
Mna kanske har haft turen att inte möta dem så ofta..
 
Fördomar är vardagsmat för mig.. förutom den totala brist av socialt umgänge som man får av omvärlden för att klä sig (osv.) som mig, så om folk får reda på att jag är en rollspelare dessutom.. det är som att be folk att stirra på mig extra mycket och länge och göra sitt bästa för att undvika mig..

Men däremot så har jag aldrig riktigt kännt av att folk har reagerat på just "rollspelare" om de pratar med/får höra om mig...
 
Jag har faktist aldrig stött på några sorters fördomar som jag kan komma ihåg. När man började spela var det lite kul att förklara för folk om dom frågade vad det var, men på senare dar blir det mer "nej jag kalle, robin och christina ska hänga hos mig" för att undvika förklara sig.

Man orkar helt enkelt inte förklara. Eller jag gör inte det iallafall. Sedan är halva av vår spelgrupp personer som har fått rollspel förklarat, blivit lite nyfiknat eller inte riktigt förståt och velat prova och sen fastnat.

Fördomar kan man få ibland om man förklarar att man sitter dagar i sträck. Då kan det bli ett "töntigt" som man får.
 
Alla verkar tycka att rollspel är töntigt och säger saker som:
"Klipp dig och sluta med sånt där...rollspel"
eller så blir de nyfikna och frågar vad det är.
Det sista alternativet är bäst :gremgrin:
 
Hehehe, nog har man fått ett antal konstiga blickar i livet när man berättar om vad man gör.
Jag kommer från Halmstad, så ibland får man vara lite försiktig...
Click to expand...
Vad menar du med det? Att det finns så få rollspelare i Halmstad att du anses som suspekt där, eller att folk anser dig vara suspekt när du säger att du är från Halmstad? :gremsmile:

/Anders
 
Hehe, jag har snarare fått det motsatta intrycket...

När jag var ung (yngre :gremtongue: ) så gick jag aldrig ut och festade. Det jag intresserade mig mest för var träna (med i skolans friidrottslag), läsa (fantasy och sån skit :gremwink: ), skriva (skrev en bokjävel på 500 sidor som var apkass) samt spela rollspel. Under sportloven spelade vi i stort sett var och varannan dag, och våra överbeskyddande föräldrar var nog snarare lättade när vi var så nördiga som vi var. De behövde liksom aldrig oroa sig över var vi befann oss. Anti-badboy för min del alltså och typiskt nördig, bortsett från att jag tränade friidrott på elitnivå.

Att jag sedan utvecklades till en muskelbyggande ultracooling gör ju inte saken sämre. Om någon kallar rollspelare nördiga (även om vi kanske är det) får de med mig att göra... :gremcool:
 
Jag utstrålar uppenbarligen rollspelighet.
Click to expand...

Eller så finns någon kod för icke-rollspelare som de använder för att identifiera oss. När jag berättade för min seminariegrupp att jag läst Socker-conny så frågande en kille: Du är en sån där är rollspelare va?

Själv fattar jag inte kopplingen men den kanske är tydlig för de oinvigda.
 
Ja, det med :gremsmile:, Nej, jag syftade lite fel kanske....Jag menade episoden med Marcus Norén. Det var en mycket sorglig historia som aldrig kommer att bli uppklarad.

Folk kan ha lite kostiga förförståelser om rollspel ibland, det anses fortfarande lite suspekt.
 
Personligen så är jag lite tvärtom vad gäller kläder, det finns nog ingen som riktigt kan se att jag spelar rollspel, eller lyssnar på obskyr musik (mestadels metal, ibland en del norsk blackmetal...).
Klart om de kommer hem och ser mitt bibliotek eller skivsamling så klart...Plus det faktumet att det sitter tre Cthulhunallar i bokhyllan kanske avslöjar mig...
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top