Eva Florén said:
Ett djur (även vi människor) blir bara farligt om det fostras och hanteras fel. Om det finns undantag från den regeln så har jag inte stött på dem. Jag har däremot stött på de djur och människor som varit "fel uppfostrade/hanterade". Mina skador (fysiska såväl som själsliga) beror inte på att något djur gjort något avsiktligt, däremot har människor gjort det avsiktligt.
w176, det här inlägget var inte riktat mot dig som person... men jag visste inte var jag skulle lägga det så förlåt mig.
Nejdå, jag ditt argument var bara ett sakligt och tydlig perspektiv på en komplex situation.
Något annat jag tycker är viktigt är något egentligen jag lärt mig från att sportens värld. Det är viktigt att skilja på vad som är farligt och skadligt, mot det som upplevs som obehagligt.
Jämförelsevis. Att ett barn ramlar och skrapar knäna kan vara skärmande för barnet och det gör faktiskt ont. Det är viktigt att barnet bemöts med respekt för sin upplevelse och hjälps i det ögonblicket. Det kan vara tramatiserande för barnet, och det är viktigt att man lugnar ner det på ett bra sätt så att barnet inte utvecklar en rädsla i längden. Men det är inte livsfarligt för barn att skapa knäna.
Samma sak gäller för vuxna, vi skrapar också knäna i livet ibland. Har upplevelser som är obehagliga, gör lite ont men inte är livsfarliga egentligen.
En glad labrador som råkar välta ett barn under lek, eller en valp som leknafsar ett barn så det blir en skråma är som jag tycke ett skrapat knä. Det är inte farligt för barnet, det tyder inte på en livsfarlig hund. Självklart behöver barnet bemötas med tröst och respekt för stunden. Och man får lugna ner och sätta plåster på situationen så barnet slipper utväckla en hundrädsla. Men om ett barn få en liten för närgången hundslick, knuff eller leknafs är det en lite olycka i stil med att ramla och skrapa knäna det är sånt som händer då och då.
Vuxna människor kan också hamna i situationer med hundar de upplever som upplever som lite obehagliga, men inte är farliga egentligen. En människa som kanske är lite hundrädd och bemöts av hundskall när de kommer hem till mig, är också ett skapat knä. Självklart ska man bemöta dens människan rädsla med respekt och lösa situationen i stunden. Men det är inget farligt. Hunden är inte livsfarlig även om den upplevdes som obehaglig.
Självklart blir det värre kriser ibland. Ibland ramlar man och bryter benet snarare än bara skapar knät och ibland är vissa är skörare än andra.
Men det är viktigt att man inte hamnar i en inställning där varje sak som upplevs som obehaglig tolkas som livsfarlig.
Däremot så har jag ingen rätt som medmänniska att utsätta andra för obehagligheter med vett och vilje, of course.