Orchson
Veteran
Jag är spelledare, till att börja med. Och jag gör en väldans kort presentation av min spelargrupp, mest för att har har lust att göra det.
Taup, manlig, krigarmagiker.
Darkener, manlig, lönnmördare.
Zhaner, kvinnlig, sung-munk.
Sabrier, manlig, legoknekt.
Från början hade de ingenting med varandra att göra alls. Varje spelare spelade singel-äventyr, helt ovetande om de andra. Vilket naturligtvis var ganska hektiskt för mig. När de sedan träffades (inte alls av en slump på något vis) så kom de inte överens. Men samarbetade ändå av olika skäl. Lönnmördaren samarbetade för pengarnas skull. Sung-munken av välvilja. Legoknekten för ärans skull och krigarmagikern för kunskaps skull... Sedan, efter mycket om och men... Accepterade de varandra. Dessutom är samtliga långt hemifrån, och känner ingen annan än de i spelargruppen. Detta höll gruppen samman efter första äventyret. De nästföljande fungerade eftersom ingen av dem egentligen hade olika åsikter, samt att de var vana vid hur de andra agerade och tänkte. De visste att "vill vi nu att någon skall dö, så sätter vi darkenern på det." Skall det finnas någon taktik och strategi i det hela "så fixar legoknekten det"... Magikern skötte givetvis det han skötte... Magin. Sung-munken hade hand om alla sociala kontakter samt var gruppens moraliska kompass... Det hela fungerar förvånansvärt bra, och inga egentliga motsättningar har skett. Några få dispyter mellan sung-munkens good-will och lönnmördarens moraliska flexibilitet har väl varit det främsta problemet.
De möttes i asharien, reste vidare upp till drunok och gjorde en skarp sväng åt öst. Där är de just nu.
"Jag får väl spöa vem jag vill? Fascist!"
Taup, manlig, krigarmagiker.
Darkener, manlig, lönnmördare.
Zhaner, kvinnlig, sung-munk.
Sabrier, manlig, legoknekt.
Från början hade de ingenting med varandra att göra alls. Varje spelare spelade singel-äventyr, helt ovetande om de andra. Vilket naturligtvis var ganska hektiskt för mig. När de sedan träffades (inte alls av en slump på något vis) så kom de inte överens. Men samarbetade ändå av olika skäl. Lönnmördaren samarbetade för pengarnas skull. Sung-munken av välvilja. Legoknekten för ärans skull och krigarmagikern för kunskaps skull... Sedan, efter mycket om och men... Accepterade de varandra. Dessutom är samtliga långt hemifrån, och känner ingen annan än de i spelargruppen. Detta höll gruppen samman efter första äventyret. De nästföljande fungerade eftersom ingen av dem egentligen hade olika åsikter, samt att de var vana vid hur de andra agerade och tänkte. De visste att "vill vi nu att någon skall dö, så sätter vi darkenern på det." Skall det finnas någon taktik och strategi i det hela "så fixar legoknekten det"... Magikern skötte givetvis det han skötte... Magin. Sung-munken hade hand om alla sociala kontakter samt var gruppens moraliska kompass... Det hela fungerar förvånansvärt bra, och inga egentliga motsättningar har skett. Några få dispyter mellan sung-munkens good-will och lönnmördarens moraliska flexibilitet har väl varit det främsta problemet.
De möttes i asharien, reste vidare upp till drunok och gjorde en skarp sväng åt öst. Där är de just nu.
"Jag får väl spöa vem jag vill? Fascist!"