RYKTE Får romanen Kallocain nytt liv som rollspel?

[Broger]

”…från en planlös hord hade samhällskroppen utvecklat sig till den högst organiserade och differentierade av alla former: vår nuvarande Världsstat.”
— Leo Kall

Det ryktas om att romanen Kallocain av Karin Boye får nytt liv som rollspel...

Romanen har ända sedan den gavs ut 1940 gjort ett djupt avtryck i den svenska litteraturhistorien. Med sin skildring av den totalitära Världsstaten och konflikten mellan människans innersta lojaliteter fortsätter den att väcka frågor om anpassning, kontroll och motstånd.

Sedan en tid tillbaka arbetar vi – Martin Broger Höglund, Julia Olsson Grunnan, och Moa Rosenberg – med projektet Kallocain: Rollspelet där spelare ska få möjlighet att utforska livet som medsoldater i Världsstaten. Ett samhälle där staten inte bara styr människan utan även sanningen. Spelet lär, enligt hörsägen, baseras på det svenska spelsystemet Year Zero Engine.

Det säg att snart öppnas portarna till Världsstaten igen. Är du redo att axla din roll som medsoldat?

 

[Anthrox]

Cool! Jag har gått i liknande tankar att göra något på Kallocain, men aldrig kommit till skott med det.
Vad är tanken med att använda YZE? Hur är det tänkt att spelet ska spelas?

 

[terje]

Cool! Jag har gått i liknande tankar att göra något på Kallocain, men aldrig kommit till skott med det.
Vad är tanken med att använda YZE? Hur är det tänkt att spelet ska spelas?

Du har två värden Kalle och Kanin.

Nej förlåt, jag är också nyfiken på att veta mer om hur spelet är tänkt att funka!

 

[Broger]

Vad är tanken med att använda YZE?

Eftersom arbete pågår är vi lite försiktiga med att säga för mycket. Det kvarstår en del arbete med just reglerna. Men utgångspunkten är en regelvariant baserad på YZE men där en stor del av mekaniken är anpassad och återspeglar världsbygge och tematik. Mekanik för anpassning, behov och kontroll kan vara exempel på det senare. Men vi kommer att berätta mer om det i takt med att arbetet går framåt. Stay tuned!

 

[Anthrox]

Eftersom arbete pågår är vi lite försiktiga med att säga för mycket. Det kvarstår en del arbete med just reglerna. Men utgångspunkten är en regelvariant baserad på YZE men där en stor del av mekaniken är anpassad och återspeglar världsbygge och tematik. Mekanik för anpassning, behov och kontroll kan vara exempel på det senare. Men vi kommer att berätta mer om det i takt med att arbetet går framåt. Stay tuned!

När jag satt och fundilerade på mitt hörn om det konstaterade jag att det var två saker som ville vara centralt i ett Kallocain-rollspel: droger och hemligheter. Tror mitt jobb stannade av för att jag inte riktigt kom på ett sätt att göra det tillräckligt intressant.
Ser fram emot att se er take på det!

 

[Oscar Silferstjerna]

”…från en planlös hord hade samhällskroppen utvecklat sig till den högst organiserade och differentierade av alla former: vår nuvarande Världsstat.”
— Leo Kall

Det ryktas om att romanen Kallocain av Karin Boye får nytt liv som rollspel...

Romanen har ända sedan den gavs ut 1940 gjort ett djupt avtryck i den svenska litteraturhistorien. Med sin skildring av den totalitära Världsstaten och konflikten mellan människans innersta lojaliteter fortsätter den att väcka frågor om anpassning, kontroll och motstånd.

Sedan en tid tillbaka arbetar vi – Martin Broger Höglund, Julia Olsson Grunnan, och Moa Rosenberg – med projektet Kallocain: Rollspelet där spelare ska få möjlighet att utforska livet som medsoldater i Världsstaten. Ett samhälle där staten inte bara styr människan utan även sanningen. Spelet lär, enligt hörsägen, baseras på det svenska spelsystemet Year Zero Engine.

Det säg att snart öppnas portarna till Världsstaten igen. Är du redo att axla din roll som medsoldat?

Spännande! Jag läste romanen på gymnasiet. Den gjorde verkligen intryck.

Jag antar att det går att ta sig an settingen på olika sätt. Som jag minns romanen handlade den mycket om Leo Kall själv. Är han en karaktär även i rollspelet?

Vad jag också funderar över är vad rollpersonerna kan göra som medsoldater. Det är väl rätt svårt att resa runt i Världsstaten? Eller är de någon typ av dissidenter eller statliga agenter med särskilda befogenheter? Eller spioner från Universalstaten? Den omfattande övervakningen borde generera mycket handoutmaterial - rapporter, inspelningar, korrespondens etc. Det hade också varit intressant med något om Världsstatens historia, som vad jag minns är väldigt vagt antydd i romanen. Vilka som var drivande när staten upprättades - och vad de egentligen ville - tänker jag blir relevant i ett rollspel. Ungefär som i Handmaid’s Tale där det finns en inre krets av intrigerande makthavare.

Ser också att Johanna Nilsson har skrivit en mer sentida uppföljare, Det grönare djupet. Om den är intressant i det här sammanhanget vet jag inte, men jag gillar titeln.

 

[Broger]

Jag antar att det går att ta sig an settingen på olika sätt.

Det gör det verkligen. Samhällets organisation och historia och skildringen av de inre psykologiska konflikterna är till exempel två olika aspekter av romanen värda att lyfta i ett rollspel.

Vad fint att du uppskattade romanen när du var yngre. Det är roligt att så många tagit del av och funderat mycket kring den.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det gör det verkligen. Samhällets organisation och historia och skildringen av de inre psykologiska konflikterna är till exempel två olika aspekter av romanen värda att lyfta i ett rollspel.

Vad fint att du uppskattade romanen när du var yngre. Det är roligt att så många tagit del av och funderat mycket kring den.

Det jag minns är särskilt scenerna där sanningsdrogen användes. De var både obehagliga och djupt mänskliga.

Har ni inspirerats av Handmaid’s Tale också? Det är förstås en helt annan typ av dystopi, men jag gillar hur det världsbygget på ett logiskt sätt expanderas i varje ny säsong av tv-serien. Man får ju exempelvis efter ett tag se både straffarbetande fångar och folk som gör uppror mot systemet.

 

[rollspelspiraten]

För de av oss som föredrar att titta istället för att läsa kan se dramatiseringen här.

 

[Enstoeringen]

Ser också att Johanna Nilsson har skrivit en mer sentida uppföljare, Det grönare djupet. Om den är intressant i det här sammanhanget vet jag inte, men jag gillar titeln.

Även Jerker Virdborg har skrivit en roman i
”Kallocain-universumet”: Kall feber (2009).