Realistisk strid
"Det blir inte så roligt när en förlupen kula dödar spelaren, eller en halvmiss får honom hur stridbart skick!"
Det kan de gott ha. Är de så dumma att de faktiskt ger sig in i strid så får de skylla sig själva.
Under speltesten av Västmark inträffade en rätt rolig sak. Vi fick med två utomstående spelare vars erfarenhet av strid huvudsakligen bestod av lika delar AD&D och Chuck Norris. Jag varnade dem för att Västmark inte följde de normerna, men de ville vara med ändå. Jag förklarade reglerna för dem och vi körde några testslag och de verkade greppa hur det fungerade. Vad de
inte greppade var konsekvenserna...
Så, vid första skarpa bataljen började det hända saker. Figurerna råkade snubbla över en uppgörelse mellan en toulanisk adelsman och västmarkiska fredlösa, och adelsmannen och de fredlösa ville inte ha vittnen. En av spelarna som var van vid min spelstil gav order till reträtt, vilket en av de nya spelarna inte ville vara med på. Hans figur stormade fram med draget svärd, rakt mot två skurkar med långbågar. En pil missade, den andra tog i låret och han fick en kasse omtöckning (fem poäng, för att vara petig) och en Skada. Det motsvarar ungefär ett par Hit Points och en -10-modifikation på anfallslagen...
Nästa runda haltar han fram med draget svärd och numera med fyra poäng omtöckning och sopar till mot en av skurkarna. Skurken undviker lätt och drar sitt svärd. Den andre bågskytten drar sitt svärd och anfaller i ryggen. Figuren lyckas parera, otroligt nog. Rundan därpå står han mot två motståndare, men vill fortfarande inte ge sig. Övriga figurer är nu långt borta... En av skurkarna anfaller, figuren parerar. Den andre skurken anfaller, och figuren parerar halvtaskigt och får en ny Skada och fyra Omtöckning till - han har nu 7 poäng omtöckning och två skador (ca fem till sex HP och -14 på anfallsslag). Förste skurken hugger igen, och figuren klarar inte av att försvara sig alls och får en Allvarlig skada och ännu mer omtöckning. Slutligen hugger den andre skurken också och figuren får en Allvarlig skada och en stor kasse omtöckning till. Figuren ligger nu ner med två Skador, två Allvarliga skador och hela 23 poäng Omtöckning, motsvarande kanske 15 HP och -46 (!) på anfallsslag.
Därefter gav sig skurkarna iväg efter övriga figurer och lämnar honom för död. Efter en betydligt mer taktiskt genomförd strid kan de övriga figurerna komma tillbaka och hittar den stackars figuren varande allt utom död, ungefär. De lyckas få honom i säkerhet och börjar ta hand om hans skador. När jag meddelade att figuren borde ligga till sängs i ungefär femton veckor på grund av skadorna så öppnades ögonen stort hos spelaren. "Så länge? Finns det någon healing potion [sic] som kan hjälpa?" - vilket utlöste en lång diskussion om häxeri kontra hälsa.
Till slut gav slottsherren med sig och man kallade på gamla Anna, byns ökända häxa, som började med sina mirakelmixturer, kurer och andra kätterska saker. Spelaren började mysa och förväntade sig vara på benen efter en kvart. Anna går ut till slottsherren och säger att hon snart kan ha honom på benen igen. Spelaren ser nu riktigt lycklig ut, tills Anna säger att han borde vara uppe igen kring Allhelgona - tio veckor senare - (och nu stelnade spelarens leende) om han inte ådrar sig sårfeber till dess (och där försvann leendet helt). Den andre AD&D-spelaren skrattade så han höll på att svimma.
Det kan tilläggas att det tog ett par veckor att övertala AD&D-spelaren med den skadade figuren att återuppta speltestet, och han accepterade aldrig skadereglerna. Han fick sig dock en tankeställare om realism, men han tyckte fortfarande inte om skadereglerna, även om han insåg att AD&D var totalt orealistiskt. Den andre AD&D-spelaren älskade dock spelet och började spela det själv.
Sensmoral: realism passar inte alla, men det är rätt bra att använda som pekpinne ibland.
- Krille
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>