Eva Florén
Swashbuckler
Vad menar du med köpcentrum från -73?
Allvarligt, ett spel kan illustreras på en miljon och en sätt och valet av samlade bilder kan mycket riktigt diskuteras när det kommer till N2. Att det i sin tur får dig att känna dig som om du slungats tillbaka till 80-talet är din egen tolkning. Men att såga ett rollspel från bilder tycker jag personligen verkar lite kortsynt.
Vad det gäller känslan i N2 så är den för min del inte bunden till bilderna i N2, utan till vad jag som SL gör åt saken. Jag har lyckats med att skildra N2 som allt från "livet på landet efter katastrofen" till "enmegasupejättehäftignyvärld", därför att allt det ryms i det spel jag spelar. Det är upp till mig som SL att tolka den värld som Neogames beskrivit, därför funkar till exempel Pyramiden i Tokyo utmärkt i min tolkning. Det står inte så ruskigt mycket om rymden heller, men jag har spelat äventyr därute. Något som inte nämns (eller har jag missat det?) är utomjordiskt liv och i vår nuvarande kampanj så finns det. Det blev visserligen lite Arkiv X över det hela, men det är för att både jag och den andre SL:en på kampanjen (vi alternerar) fastnat för liknande.
My Point, sabla inte ner ett rollspel för att du fastnat vid bilder eller världsbeskrivning. Det är upp till dig och din spelgrupp att tolka och lära känna den som NI vill ha den.
Alternativet är ju givet, spela inte det spel som du inte tycker om. Eller för all del har åsikter om som gör att du finner det ospelbart. Så enkelt är det.
Eller är det bara jag?
Vår spelgrupp spelar exempelvis inte Star Wars längre... för mörkerpoängens skull, desamma poäng som de facto gör mycket av känslan i Star Wars...
Vi spelar inte Rolemaster för att systemet är segt, speciellt vid uppslagning och uppgång. Även om varelser och annat är great.
Vi spelar inte...
Helt enkelt för att vi inte trivs med en eller annan del med spelet.
Neotech har blivit ett bra alternativ, visserligen är systemet ibland segt, världen lite vag... men vi kompenserar det med att vara lite flytande i våra tolkningar.
Var började jag nudå? Jo, jag känner det som om det är viktigt att vi får tolka som vi vill och får känna och inte känna för rollspel som vi vill. Därigenom inte fel att i ditt sätt att se på N2, långt ifrån.
Vad gäller att det inte framkommer riktigt (om kåkarna i rollspelet alltså) är ju också en tolkningsfråga. Hela N2s värld är inte beskriven i detalj. Det är som jag sa, vagt beskrivet, och frågan är om det inte är avsiktligt. Men längre fram kanske supplement kommer som detaljerat beskriver dessa detaljer, ge dem tid för det är uppenbarligen inte så många som skriver åt N2.
Allvarligt, ett spel kan illustreras på en miljon och en sätt och valet av samlade bilder kan mycket riktigt diskuteras när det kommer till N2. Att det i sin tur får dig att känna dig som om du slungats tillbaka till 80-talet är din egen tolkning. Men att såga ett rollspel från bilder tycker jag personligen verkar lite kortsynt.
Vad det gäller känslan i N2 så är den för min del inte bunden till bilderna i N2, utan till vad jag som SL gör åt saken. Jag har lyckats med att skildra N2 som allt från "livet på landet efter katastrofen" till "enmegasupejättehäftignyvärld", därför att allt det ryms i det spel jag spelar. Det är upp till mig som SL att tolka den värld som Neogames beskrivit, därför funkar till exempel Pyramiden i Tokyo utmärkt i min tolkning. Det står inte så ruskigt mycket om rymden heller, men jag har spelat äventyr därute. Något som inte nämns (eller har jag missat det?) är utomjordiskt liv och i vår nuvarande kampanj så finns det. Det blev visserligen lite Arkiv X över det hela, men det är för att både jag och den andre SL:en på kampanjen (vi alternerar) fastnat för liknande.
My Point, sabla inte ner ett rollspel för att du fastnat vid bilder eller världsbeskrivning. Det är upp till dig och din spelgrupp att tolka och lära känna den som NI vill ha den.
Alternativet är ju givet, spela inte det spel som du inte tycker om. Eller för all del har åsikter om som gör att du finner det ospelbart. Så enkelt är det.
Eller är det bara jag?
Vår spelgrupp spelar exempelvis inte Star Wars längre... för mörkerpoängens skull, desamma poäng som de facto gör mycket av känslan i Star Wars...
Vi spelar inte Rolemaster för att systemet är segt, speciellt vid uppslagning och uppgång. Även om varelser och annat är great.
Vi spelar inte...
Helt enkelt för att vi inte trivs med en eller annan del med spelet.
Neotech har blivit ett bra alternativ, visserligen är systemet ibland segt, världen lite vag... men vi kompenserar det med att vara lite flytande i våra tolkningar.
Var började jag nudå? Jo, jag känner det som om det är viktigt att vi får tolka som vi vill och får känna och inte känna för rollspel som vi vill. Därigenom inte fel att i ditt sätt att se på N2, långt ifrån.
Vad gäller att det inte framkommer riktigt (om kåkarna i rollspelet alltså) är ju också en tolkningsfråga. Hela N2s värld är inte beskriven i detalj. Det är som jag sa, vagt beskrivet, och frågan är om det inte är avsiktligt. Men längre fram kanske supplement kommer som detaljerat beskriver dessa detaljer, ge dem tid för det är uppenbarligen inte så många som skriver åt N2.
). Om spelet dessutom fokuserar mindre på vapen och teknologi och mer på feelingen är det ju bara ännu mer intressant! Shoot, baby!
. Nejdå, jag syftar inte alls på ett visst *host* *host* forum...