Upptrappningen
Efter lite inledande tjafs om vad man faktiskt fick poäng för och det ovan nämnda utkastandet av Brareglerna fungerade den här delen väldigt bra, tyckte jag. Allting eskalerade, så att säga, enligt planerna. Tyvärr har jag inte huvudet exakt vad gruppen fick Framgångspoäng för (kom på under slutstriden att man borde ha spelat in hela mötet. Så lagom att komma på då...), men det fungerade överlag väldigt bra. Jag kan också ha glömt någon memplexkonflikt, isåfall får någon påminna mig.
Nå; Jolov började med en egen scen om hur han flög (han kan veckla ut vingar) in i den undervattensbas SS5 tydligen hade (inte min uppfinning =) där han ställde sig i ett rum med en massa lampor i en cirkel, och blev frågad om han stött på några "utmaningar". Det hade han inte. Synd, för vi behöver mätvärdena...
Nästa scen utspelade sig i matsalen på basen, som beskrivs "lite som Googles lokaler" - ganska lyxigt och trevligt, för att de hårt arbetande grabbarna ska orka med sitt jobb, liksom. Stora panoramafönster/skärmar visar en vy över staden ovanför. Takeshi sätter sig och äter, och har lite ont i sidan. Han får en stor arm över sin axel och Charlie, en bufflig gammal kollega till Takeshis bror Ichiro, börjar småmobba honom ("det fixar väl du va, jaföfan, det är bra blod det där, eller hur, samma som brorsan... *boxar i sidan*). Här blev det en memkonflikt vill jag minnas, men jag minns däremot inte riktigt vad som hände där... Jag minns att Masato slängde in Charlie i väggen i slutänden, och att Kashi hackade sig in i basens datorsystem för att undanröja bevisen för att lagkamraten betett sig såpass illa (Hackingkonflikt! Genesis fick spela basens datorsystems säkerhet och Kricka försökte ta sig förbi. Klassiskt: Jag försöker komma åt bilderna - du har inte rätt åtkomst - men det har kaptenen - men du har inte hennes lösenord - etc. Fungerade riktigt, riktigt bra och visade att systemet fungerade för såna konflikter också) och i samband med det råkade se att ett kort litet kodat meddelande skickats till kapten Masato. Direkt därefter ljuder utryckningslarmet - två gånger på samma dag, wtf!?
Det ryker ur en tunnel fylld med bilar. Det finns inte så många civilister på plats ännu, så gänget flyger mest rakt in och möts av en groteskt stor ALF som ser ut lite som robotarna i transformersfilmen fast den är typ ihopsatt av bilskrot. Masato är redan på plats (flög dit själv) och har gått ett par ronder mot monstret redan. Takeshi tänker flyga in svävaren i ryggen på monstret, som lyckas undvika på något sätt har jag för mig, och sedan viks knäleder, armleder och huvudet åt motsatt håll så att den vänder sig utan att lyfta en fot, så att säga (det köndes häftigare då) och den säger, med lugn röst: "Gör en U-sväng, om möjligt". Det är tydligen resterna av en navigator-GPS-ALF.
En lång och häftig strid senare, där det flög bildelar och grejer åt alla håll och den stora först blev två medelstora och sedan massor med små för att sedan oskadliggöras av ordentliga elektromagneter, har gänget också hittat ett överlevande vittne. Kaptenen kommer in genom röken och blåser skallen av vittnet ("nödvändigt.") och går därifrån efter att ha förhört sig om övriga vittnen. Kashi har sett en ung flicka i närheten av där de hittade det första vittnet (som f.ö hade en pistol och var jättemodig) men säger inget till kaptenen, utan gömmer undan henne senare, hos sina föräldrar i Under. Det var en massa snack om memkonflikt här, och jag tror vi hade en.
På flygvägen hem anfaller någon Masato med ett stort strålvapen (Jolovs egen idé) men när han flyger för att undersöka vem som skjöt finns inget kvar på platsen, utom ett par avtryck från ett par rejäla standard issue SS5-kängor i den våta myllan (dun DUN DUN).
Väl tillbaks på basen konfronterar Takeshi kapten Tashiko med att hon sköt killen i huvudet. Jag tänker inte ens försöka återge konflikten här, men det var hur coolt som helst, vi använde återigen exakt samma konfliktsystem och det funkade utmärkt. Det hela slutar med att Takeshi vinner den moraliska segern och ger kaptenen en rejäl tankeställare. Solklar eskalering, här vet jag att jag gav poäng.
Nå; Masato konfronterar kaptenen om strålvapen etc, och hon vägrar i princip svara. Efter lite tjafs om vem som egentligen är chef över vem pratade vi som hastigast om det här med att dela ut roller till varandra i olika scener, och direkt ville Kricka testa, så han gick ut hårt - "Du spelar mig i den här scenen" tyckte han i riktning mot Genesis och skapade där en scen där hans rollperson interagerade med AI'n i sin stridsdräkt och dekrypterade den lilla datasnutten kaptenen fått precis innan larmet. Det står: "Enigma-3 grönt ljus." och så koordinaterna till tunneln. Gänget träffas och utbyter lite erfarenheter, massor av förvåning över att allt verkar höra ihop.
Här avbryts gängets diskussion av att Kashi får in ett nytt meddelande via kaptenens privata konto. Det står "Enigma-3 grönt ljus." och så koordinater som är nere i källaren på basen...
Här kändes det som att det var dags att knyta ihop saker eftersom vi faktiskt nått slutet av fasen (vi räknade på 12 pluttar här, och det funkade utmärkt).
Noter för framtiden:
* Det var här vi kom på att det hade varit bra om man som grupp tog sig tiden att prata om folks memplex åtminstone, så att man hade klart för sig vad som gällde och vad folk egentligen menade med de korta meningarna. På så sätt kan man undvika fåniga missförstånd.
* Vi är alla dödsimpade av att ett och samma konfliktsystem fungerar såpass bra till både sociala konfrontationer och hackinggrejer. Genesis pratade om att eventuellt ha olika pooler för olika situationer, och att "allting alltid var sex rundor långt", men jag vill ju ogärna komplicera systemet och tycvkte egentligen att det funkade rätt bra.
* Eskaleringen funkade bra, det kändes naturligt att hela tiden göra saker mer och värre, och även spelarna gillade att man hade "milstolpar", vi visste alla vart i berättelsen vi fann oss, vilket skapade samspel och upplevdes som väldigt bra.
