Nekromanti Eurocentrism, kulturell appropriering, whitewashing och white savior
- Thread starter ceruleanfive
- Start date
Mogger
Hipsteranka
Jag tror f.ö att den vanligaste fällan är när man ska beskriva icke-mänskliga folk i en kultur där människan representerar majoritetskulturen.
"Ska vi inte ha ett folk av resande? Typ vagnar, och sånt, som drar fram. Det är ju coolt! De kan kanske vara lite håriga, med nos. Råttmännskor kanske? Och de som bosatt sig i staden kan leva i kloakerna, som tjuvar och tiggare!"
Det är väldigt lätt att halka in på vardagsrasism, och undermedvetet använda sig av våra förtryckta minoriteter. Så, hur beskriver man egentligen ett icke-mänskligt minoritetsfolk? Det är inte alls lätt!
"Ska vi inte ha ett folk av resande? Typ vagnar, och sånt, som drar fram. Det är ju coolt! De kan kanske vara lite håriga, med nos. Råttmännskor kanske? Och de som bosatt sig i staden kan leva i kloakerna, som tjuvar och tiggare!"
Det är väldigt lätt att halka in på vardagsrasism, och undermedvetet använda sig av våra förtryckta minoriteter. Så, hur beskriver man egentligen ett icke-mänskligt minoritetsfolk? Det är inte alls lätt!
ceruleanfive
Bläckfisk
Måns;n259168 said:
Verkligen. Det blir ju lätt en lockande idé, eftersom den både kan vara evokativ och lättillgänglig. Lite som Minimoni var inne på – fördelen med att låna existerande kulturer är att det blir enklare för folk att sätta sig in i världen. I det här exemplet blir det ju dock superproblematiskt, eftersom man lånar en nidbilder av existernade kulturer och förstärker dem ytterligare.
Jag är dock inte lika säker på att det skulle vara särskilt kopplat till icke-mänskliga folk. Även när man bygger en rent mänsklig värld kan samma fenomen uppstå.
Mogger
Hipsteranka
ceruleanfive;n259181 said:
Det kan det naturligtvis, men rastanken är ofta starkare när det gäller icke-mänskliga folk. De fyller ofta en nisch som tycks biologiskt betingad - elaka, tjuvaktiga, ädla, naturälskande, etc. Att sedan smeta på en befintlig minoritetskultur ovanpå det kan bli riktigt kletigt.
Minimoni
Homelander
Jag har själv skapat eller snarare byggt vidare på en kultur som omnämns i ASOIAFRPG, greenbloods. De beskrivs som en del av Rhoynar-kulturen som kom till Dorne med Drottning Nymeria men vägrade att bli en del av det Dorniska/Westerosiska samhället. Istället så dyrkar de fortfarande sitt förlorade hemlands stora flod “Moder Rhoyne”, de beskrivs i vis omfattning så i alla fall jag får resande/Rom vibbar. Jag vet inte vilken benämning som är politiskt korrekt i vår värld så jag använder resande här då det nämnda folket i Westeros reser på flodbåtar.
I mitt Westeros så har jag byggt ut deras kultur och gjort dem till duktiga hantverkare och handelsmän som för varor mellan Westeros alla hörn. Det som håller ihop dem till ett folk är att de vid en speciell tidpunkt återvänder till floden Greenblood och byter kunskaper och färdigheter med varandra och förhandlar fram äktenskap osv. Ja jag vet att det inte är bra eller vidare modernt med arrangerade äktenskap men i en värld som Westeros så har mina greenblods mer att säga till om än gemene person när det gäller vem att ingå äktenskap med.
På detta sätt tycker jag personligen att jag lånat sidor av den Romska kulturen utan att överanvända stereotypiskt rasistiska och nedvärderande saker. Dock så vill jag påpeka att de inte är snällare eller elakare än någon annan i Westeros då världen när jag är SL troligen är mer grå än i serien och böckerna. Jag har också lagt in lite judiska element till deras religion men de är mer av estetisk art och för att kunna använda lite av min egen släkts bakgrund som en del av de redande Greenbloods.
I mitt Westeros så har jag byggt ut deras kultur och gjort dem till duktiga hantverkare och handelsmän som för varor mellan Westeros alla hörn. Det som håller ihop dem till ett folk är att de vid en speciell tidpunkt återvänder till floden Greenblood och byter kunskaper och färdigheter med varandra och förhandlar fram äktenskap osv. Ja jag vet att det inte är bra eller vidare modernt med arrangerade äktenskap men i en värld som Westeros så har mina greenblods mer att säga till om än gemene person när det gäller vem att ingå äktenskap med.
På detta sätt tycker jag personligen att jag lånat sidor av den Romska kulturen utan att överanvända stereotypiskt rasistiska och nedvärderande saker. Dock så vill jag påpeka att de inte är snällare eller elakare än någon annan i Westeros då världen när jag är SL troligen är mer grå än i serien och böckerna. Jag har också lagt in lite judiska element till deras religion men de är mer av estetisk art och för att kunna använda lite av min egen släkts bakgrund som en del av de redande Greenbloods.
Vimes;n259131 said:
Jag håller med om de grundläggande perspektivskillnaderna, men det går faktiskt att blanda metoderna. Lite bör man alltid försöka kvotera för att inte falla ned i patriarkala eller eurocentriska tendenser utan att tänka sig för.
Till saken hör också att jag har lite olika perspektiv beroende på spel. I Eon är jag ganska extremt världsbyggarrealistisk, medan Neotech är basically 50/50% mix av världsbyggande och politisk aktivism. Eftersom Neotechs värld är globaliserad, postmodern och multikulti finns det ingen anledning att inte ha en stark representation av subalterna, och då kan vi som spelskapare gärna försöka sticka ut hakan och se till att Neotech verkligen blir inkluderande. Men det kommer inte vara inkluderande på Assei-nivå för det hade bara kännts krystat.
Om vi tar Eon, å andra sidan. I "Astara - Skymningens hemvist" skildrar jag en patriarkal och misogyn kultur som håller på att koka över av sin egen toxic masculinity. Att majoriteten av de beskrivna spelledarpersonerna måste vara män blev en rent kausal effekt av detta. Astaras mäktigaste kvinna blev också beskriven, det var ju helt naturligt, men för att kunna få med beskrivningar av fler kvinnor och hur de skaffar sig agens flyttade jag ned fokuset från det rent politiska, och beskrev ett par personer som mer är plothooks, lokala kändisar eller intressanta möten på gatan. En aktivistisk ambition i världsbyggandet ledde alltså till en perspektivförskjutning som förmodligen, at the end of the day, stärkte hela miljöskildringen. Skillnaden mellan mig och krank, som du tar upp, är inte att aktivism och kausalt världsbyggande i sig är oförenliga ambitioner, utan bara hur långt åt det ena spektrat man befinner sig. Ligger man långt åt det aktivistiska hållet skulle man väl aldrig ens skriva om en setting som var hyperpatriarkal till att börja med, liksom.
