Jag undrar om nedanstående text skulle kunna vara trolig, runt Helmslakten. Har tyvärr inte Religons boken, utan har bara skrivit direkt ur fantasin med lite smärre stödsaker från Legender och Hemligheter. Jag hittade inget ställe i Legender och Hemligheter där det stod hur många Cirefalier det var som gick ner i Helm.
Denna text hittas på en gravsten och är inte vidare känd. Han som är begraven är personen det handlar om. Det är en del av ett större verk, 576 kapitel långt som handlar om personen liv. Detta är ungefär i mitten, och består av 25 kapitel. Jag har gömt en liten hemlighet i texten. Kritik uppskattas, och jag kan säga att antalet ord i varje mening är viktigt, tillsammans med antalet strofer.
Om ni vill ha mer information runt äventyret får ni mer än gärna det.
Skulle också vara glad om någon vet en bra karta (förutom den i Legender och Hemligheter) över Helm, alltid bra att ha
Denna text hittas på en gravsten och är inte vidare känd. Han som är begraven är personen det handlar om. Det är en del av ett större verk, 576 kapitel långt som handlar om personen liv. Detta är ungefär i mitten, och består av 25 kapitel. Jag har gömt en liten hemlighet i texten. Kritik uppskattas, och jag kan säga att antalet ord i varje mening är viktigt, tillsammans med antalet strofer.
Gravstens texten:
I nattens mörker, dagen före slakten, slakten i Helm, kom en grupp, tjugofem till antalet, in genom stadens portar. Helm var en aktiv stad.
Natten försköts av solen, solen som gick upp, upp över staden Helm, där slakten snart skulle ske. De i staden visste ingenting om mörkret.
Cirzar ser ner mot sina egna, beskyddar hans tro givna, de vars böner han hör. I Helm var det tjugofem som trodde på honom.
I solens röda strålar var det sex som gjorde entré i staden, med onda uppstått i tankarna. Xinu log med glädje mot de sina.
De tjugofem roade sig, roade sig i Helm. Inte en tanke på vad de sex skulle göra, utan tanke på vad som skulle ske.
Enligt profetian skulle hemska saker ske, hemska saker i Helm. Sex av Xinu skulle starta händelsen, händelsen som öde lade Helm denna slaktens dag.
Natten sen länge borta, men solens strålar värmer ej denna dag, denna dag då staden Helm övergavs. De sex möte de tjugofem utan förståelse.
Tittande blickar, glödande ord. Tjugofem som inte insåg vad som hände skulle och sex som insåg precis, där Xinus vakande blick såg på dem.
Efter sol vändningen den öde stridiga dagen, dagen då allt gick snett, sände Cirzar bud till de tjugofem. Budet var kort men sannings enligt.
Något ont kommer hända, skynda på. Stoppa det som ske ska, ske i natt. Stoppa Xinu, innan det inträffar, innan det är för sent.
Kallelsen var utsänd, de tjugofem gjorde sig redo, redo att rida mot mörkret, mörkret som ingen kunde hindra, mörkret som några få försökte stoppa.
Och Oiritu red först, kapten för de tjugofyra andra, där de red mot mörkret, mörkret som strålade ut över Helm, staden där slakten skedde
Mörkret var kompakt, mörkret som Xinu hade skapat, skapat för att dölja vad som hände, hände i stadens djup. Där mörkret var som mörkast.
Men riddarna red, red på hästar tränade för allt. Hästarna var rädda, rädda för det som väntade i mörkret. Riddarna red, red mot mörkret.
Enkel beväpning, båge och svärd, yxa och sköld var allt de tjugofem behövde. Att beväpna sig med mer hade varit svårt, i staden Helm.
Ritten av stannade vid mörkret utkant, riddarna steg av. Med vapen i hand gjorde de sig bereda att nedgöra, nedgöra de som dyrkar Xinu.
Ej var man bered på det som hända skulle, hända i Helm, natten då allt gick fel. Hela befolkningen borta i en långsam utandning.
Ju närmare de kom, desto mindre kunde de fatta. Tystnaden sänkte sig över staden, när plötsligt ett rött ljus lyste över staden, staden Helm
Blodet spred sig, forsade ut ur fontänerna. Skrik av rädsla, fasanfulla skrik av smärta, smärta från stadens invånare, när slakten började. Slakten av Helm.
Endast en ur gruppen överlevde, Oiritu stod fortfarande på benen, med blodet av sina tjugofyra kamrater runt sig, med sitt svärd splittrat i hand.
Nåd Cirzar, skrek Oiritu ut när han såg vad som höll på att ske med sina kamrater. Xinu själv omvandlade staden, omvandlade till de-som-går-igen.
Ååh Cirzar, nådige Cirzar, rädda deras själar, rädda de från denna ondska. De var rena människor, låt inte detta hände dem. Rädda dem Cirzar.
Då ingrepp Cirzar, ingrepp med sin gudomliga makt. De tjugofyra själarna räddades, in i Oiritu's svärd. Svärdet blev helt, hopfogat av tjugofyra rena själar.
Antalet de-som-går-igen som föll för svärdet går inte att räkna. Oiritu flydde, undan flydde Helm, där Xinu bröt helvetet fritt, Helm, som föll denna natt.
Lite längre ner (sista saken som kommer vara i den gömda delen av texten finns här)
Sanningen finns där legendens härbärge är som starkast. Leta efter svärdet av Cirzar, i Helm han väntar, Helm kommer aldrig glömmas, han ligger här.
I nattens mörker, dagen före slakten, slakten i Helm, kom en grupp, tjugofem till antalet, in genom stadens portar. Helm var en aktiv stad.
Natten försköts av solen, solen som gick upp, upp över staden Helm, där slakten snart skulle ske. De i staden visste ingenting om mörkret.
Cirzar ser ner mot sina egna, beskyddar hans tro givna, de vars böner han hör. I Helm var det tjugofem som trodde på honom.
I solens röda strålar var det sex som gjorde entré i staden, med onda uppstått i tankarna. Xinu log med glädje mot de sina.
De tjugofem roade sig, roade sig i Helm. Inte en tanke på vad de sex skulle göra, utan tanke på vad som skulle ske.
Enligt profetian skulle hemska saker ske, hemska saker i Helm. Sex av Xinu skulle starta händelsen, händelsen som öde lade Helm denna slaktens dag.
Natten sen länge borta, men solens strålar värmer ej denna dag, denna dag då staden Helm övergavs. De sex möte de tjugofem utan förståelse.
Tittande blickar, glödande ord. Tjugofem som inte insåg vad som hände skulle och sex som insåg precis, där Xinus vakande blick såg på dem.
Efter sol vändningen den öde stridiga dagen, dagen då allt gick snett, sände Cirzar bud till de tjugofem. Budet var kort men sannings enligt.
Något ont kommer hända, skynda på. Stoppa det som ske ska, ske i natt. Stoppa Xinu, innan det inträffar, innan det är för sent.
Kallelsen var utsänd, de tjugofem gjorde sig redo, redo att rida mot mörkret, mörkret som ingen kunde hindra, mörkret som några få försökte stoppa.
Och Oiritu red först, kapten för de tjugofyra andra, där de red mot mörkret, mörkret som strålade ut över Helm, staden där slakten skedde
Mörkret var kompakt, mörkret som Xinu hade skapat, skapat för att dölja vad som hände, hände i stadens djup. Där mörkret var som mörkast.
Men riddarna red, red på hästar tränade för allt. Hästarna var rädda, rädda för det som väntade i mörkret. Riddarna red, red mot mörkret.
Enkel beväpning, båge och svärd, yxa och sköld var allt de tjugofem behövde. Att beväpna sig med mer hade varit svårt, i staden Helm.
Ritten av stannade vid mörkret utkant, riddarna steg av. Med vapen i hand gjorde de sig bereda att nedgöra, nedgöra de som dyrkar Xinu.
Ej var man bered på det som hända skulle, hända i Helm, natten då allt gick fel. Hela befolkningen borta i en långsam utandning.
Ju närmare de kom, desto mindre kunde de fatta. Tystnaden sänkte sig över staden, när plötsligt ett rött ljus lyste över staden, staden Helm
Blodet spred sig, forsade ut ur fontänerna. Skrik av rädsla, fasanfulla skrik av smärta, smärta från stadens invånare, när slakten började. Slakten av Helm.
Endast en ur gruppen överlevde, Oiritu stod fortfarande på benen, med blodet av sina tjugofyra kamrater runt sig, med sitt svärd splittrat i hand.
Nåd Cirzar, skrek Oiritu ut när han såg vad som höll på att ske med sina kamrater. Xinu själv omvandlade staden, omvandlade till de-som-går-igen.
Ååh Cirzar, nådige Cirzar, rädda deras själar, rädda de från denna ondska. De var rena människor, låt inte detta hände dem. Rädda dem Cirzar.
Då ingrepp Cirzar, ingrepp med sin gudomliga makt. De tjugofyra själarna räddades, in i Oiritu's svärd. Svärdet blev helt, hopfogat av tjugofyra rena själar.
Antalet de-som-går-igen som föll för svärdet går inte att räkna. Oiritu flydde, undan flydde Helm, där Xinu bröt helvetet fritt, Helm, som föll denna natt.
Lite längre ner (sista saken som kommer vara i den gömda delen av texten finns här)
Sanningen finns där legendens härbärge är som starkast. Leta efter svärdet av Cirzar, i Helm han väntar, Helm kommer aldrig glömmas, han ligger här.
Om ni vill ha mer information runt äventyret får ni mer än gärna det.
Skulle också vara glad om någon vet en bra karta (förutom den i Legender och Hemligheter) över Helm, alltid bra att ha
). Varje offer ligger inne i ett mindre tjugofyra uddig stjärna. Man måste fortfarande ta fram det sanna namnet på den som ska göras till lich, samt det namnet han(eller hon) ska ha när han blir lich. Det behövs även tjugofyra nekrotopiska kongelat. Ritualen tar sammanlagt åtta dygn att genomföra detta innefattar alla småritualer som måste genomröras för att stänga in alla kvinnorna i varsitt pentagram(En exakt beskrivning av ritualen kommer inom kort!)
- Ah, nästan perfekt! Det borde ge i alla fall en ledtråd från spelledaren!?
Jag trodde det var den sista strofen som var gömd i det tjugofyra första stroferna.