Ert första äventyr

[lijat]

I högstadiet köpte jag wheel of time d20 rollspelet och drog ihop en grupp. När jag kört genom introäventyret längst bak i boken var jag ju helt enkelt tvungen att fortsätta den berättelsen och guida rollpersonerna vidare längst en snittslad bana ett spelmöte i taget.

Banne mig om jag minns handlingen men det restes runt en väldig massa och jag insåg att om jag hade en npc som följde med gruppen så kollade alla till den för att lista ut ”rätt väg” så det slutade jag med, detta fortsatte tills jag blev less på d20, husreglade sönder kampanjen och la ner den i förmån för att spela eon.

 

[EvilSpook]

De första äventyren var nog mest kartor och lösa anteckningar. Det var ju 80-tal, så jag hade hemsk handstil och var inte så bra på att skriva med skrivmaskin. Jag vet att jag försökte göra bättre rollformulär med just skrivmaskin och linjal, men det var ett hårt jobb.
Även efter datorernas intåg var det nog fortfarande kartor och knapphändiga anteckningar som dominerade.
Runt millenieskiftet skrev jag nog ner mer av den kampanjen jag spelade då, och det finns nedsparat på en back-up disk.
Riktiga äventyr har jag dock bara skrivit de senaste 15 åren, men de är alla i olika nivåer av "nästan färdiga".
Tanken är dock att färdigställa dem alla till spelbart skick nästa år, så att de t.ex. kan läggas upp på Alexandria - vi får se hur det går med det.

Men det finns inget alls kvar från de första 20 åren (utom rollformulär), så det är i princip 40 års odokumenterat äventyrande.


//EvilSpook

 

[Franz]

Jag var nog 12 år när jag skrev mitt första äventyr. Det var till en setting och ett spelsystem jag själv hittat på, en cyberpynksetting inspirerad av Blade Runner och The Warriors.

Det hela utspelade sig i ett framtida samhälle där alla rika levde i en stad som hette New Washington och låg på Saturnus och alla fattiga levde i New Boston på mars. Rollpersonerna var gängmedlemmar (jag hade gjort tabeller där man kunde slå fram sitt gängs namn och unika egenskaper) som strulade runt i slummen. Efter ett tag upptäckte man en konspiration i vilken de rika bestämt sig för att bomba New Boston för att på så sätt göra sig av med de fattiga för gott. Det är upp till gänget att fara till New Washington och förhindra detta.

Jag spelade äventyret två gånger med två grupper. Den första gången hade vi kul. Det berodde nog mer på att vi hade låga krav än att äventyret på något sätt var bra.

Med den andra spelgruppen var en av spelarna förfärade över att vi spelade kriminella gängmedlemmar och ville ringa polisen på alla. Jag skrek ilsket att det var overkligt att en gängmedlem skulle ringa till polisen på sina kompisar. Det hela urartade i ett bråk som ledde till att alla gick hem.