Mogger
Hipsteranka
Nu blir jag nyfiken. Menar du att man inte blir bättre över tid på sådant man övar sig på?
Erfarenhet
- Thread starter Quadrante
- Start date
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Jag tror Krank menar att lärande är mer komplext än så, lärande genomgår ju flera olika faser. Att färdighetsträna är ett sätt att bli bättre, men tränar du på fel sätt (vilket inte är ovanligt) så är det ett väldig kasst sätt att lära sig på. En viktig komponent är vägledningen och att du själv, eller med hjälp av någon, kan identifiera och se vad som behöver justeras i ditt utövande på det plan du står just nu samtidigt som du vinner förståelse till varför du behöver träna just den delen i ditt hantverk/utövande/kunnande.
Quadrante
Grisbonde
+1 på detta … erfarenhet inom ett fält kan mycket väl komma ur till synes orelaterade händelser. Ska man vara realistisk bör man också fundera över att man måste underhålla färdighet för att ha skärpan. men få vill ha lägre poäng över tid …bara fler.
Minimoni
Homelander
Absolut! Jag är också lärare i grunden och tycker inte du har fel. Därför är jag heller inte som SL speciellt avig mot att spelarna vill att sin gunslinger ska bli bra på att laga mat, även om äventyret i stort varit mysterielösande. Jag litar fullständigt på mina spelares omdöme att välja vad de vill spendera sina erfarenhetspoäng på.
Min poäng var att det inte är varken konstigt eller för mig främmande att en karaktär blir bra på det hen mest av allt faktiskt gör. Det finns trots allt en anledning till att Zlatan blev så bra på fotboll som han blev, förutom ren begåvning så ligger det enormt många timmars träning bakom. Och att på något sätt även få med det i rollspel fungerar för mig alldeles utmärkt. Andra behöver självklart inte spela så, men jag anser att det fungerar väl.
Mogger
Hipsteranka
Inte sällan har ju den här typen av spel även regler för att få erfarenhet genom art träna med lärare.
Mogger
Hipsteranka
Western v1 väntar på dig!
Rickard
Superhero
Fast loss aversion säger att det är skittråkigt, så ha helst inte detta i ett spel. Wastelands, jag tittar på dig.
Quadrante
Grisbonde
Det är ett av argumenten att lägga ”realismen” åt sidan, i alla fall som argument. Det man får fråga sig är nog mer varför man ska ha med X och vad det innebär för spelaren.
Minimoni
Homelander
När jag är SL så försöker jag att göra saker simulationistiskt(vad det nu egentligen betyder?), vilket gör att jag siktar på realism men träffat snarare logik. Logik utifrån spelets egna ramar då och gruppens sätt att vilja spela. Jag har aldrig kört med att spelarna förlorar värde i några färdigheter eller liknande då jag själv skulle hata det som spelare. Sen är det förmodligen så att det är mer realistiskt att också bli sämre i något man inte uppehåller. Jag vet bara hur mycket sämre jag skriver japanska eftersom jag inte normalt sett gör det så ofta längre.
Men det fungerar för mig mindre bra i spel. Kul går alltid före realism men jag gillar trots allt de systemen som försöker simulera verklighet så gott det går. Jag brukar trumma för att EON 3 har de bästa reglerna och det tycker jag fortfarande, sen betyder inte det att jag tycker att alla regler till spelet är perfekta.
Vad vill jag ha sagt egentligen med den alltför långa texten?Jo, jag gillar erfarenhetspoäng!
Jag är på telefon så det blir inget långt resonemang, men rent generellt när man lär sig grejer så är det ju inte En Färdighet man tränar; man tränar dels saker som är mer generella och överförbara mellan färdigheter (men ändå inte är så generella som grundegenskaper), dels typ-färdigheter och dels väldigt mycket mer specifika saker. Alltså specifika situationer och tekniker. Och om den situation man hamnar i inte kräver just den tekniken sen, så har man ju ingen större nytta av just den träningen.
Plus då som sagt att träning (liksom läkning) ofta går rätt mycket snabbare än IRL.
Det finns mer att säga. Kanske senare =)
Plus då som sagt att träning (liksom läkning) ofta går rätt mycket snabbare än IRL.
Det finns mer att säga. Kanske senare =)
Jag tycker om att få erf och öka i färdighet när jag spelar. Men jag märker också att jag lätt fastnar i att jaga systemet, försöka få rätt slag och använda många färdigheter, vilket gör att jag tappar fokus på rollspelet. Vet inte om det är bra eller dåligt. Jag faller liksom in i spel mer än i immerssion.
På ett sätt vill jag ha ökningar som inte beror på specifika handlingar i spel - även om jag på ett teoretiskt plan tycker det är "rätt" sätt att utforma erf-system (belöna vad man gör/ åstadkommer). Men för mig personligen skulle det vara mer hjälpsamt att alla får 5 erf i slutet av mötet och man får lägga det på vad man vill. Då slipper jag jaga ett Challenging-slag, eller bli superglad för att det var just min RP som dödade orken och fick erf:en. Istället kan jag leva mig in i glädjen över att "vi" överlevde mötet med orkerna.
Nu spelar vi en kampanj i ett spel utan erf, Oktoberlandet (Fate), och en sak som slår mig är ett fenomen som inte händer: att rollpersonerna över tid formas av vad de möter i kampanjen. I vanligt spel kommer man antingen lägga poäng på Speja för att man upptäcker att det är viktigt i kampanjen, eller höjs Speja för att man använder det mycket i kampanjen (beroende på system). Men i vårt spel kan Speja användas hur mycket som helst och vara hur viktigt som helst; eftersom spelarna inte valde det från början fortsätter rollpersonerna ha 0 i det. Och det gillar jag inte. Jag vill att rollpersonerna ska formas av kampanjen (och vice versa).
Quadrante
Grisbonde
Alla system är ju en kompromiss och utformade för att fylla ett syfte (om än ibland bara syftet att likna ett annat system).
På ett sätt så blir alla systemramen för en verklighet, med sina fel och begränsningar.
Med det sagt, så kan jag nämna att tanken med hur mitt senaste system utformats, så liknar det vad jag tror @krank säger. Man lär sig både allmänt och specifikt, färdigheter överlappar, lära sig tar tid, men det man lärt är överförbart på andra färdigheter. Ska inte påstå att jag lyckats, men det var målbilden.
Är det bättre än andra system, ja … och nej. Beror vad man vill ha.
På ett sätt så blir alla systemramen för en verklighet, med sina fel och begränsningar.
Med det sagt, så kan jag nämna att tanken med hur mitt senaste system utformats, så liknar det vad jag tror @krank säger. Man lär sig både allmänt och specifikt, färdigheter överlappar, lära sig tar tid, men det man lärt är överförbart på andra färdigheter. Ska inte påstå att jag lyckats, men det var målbilden.
Är det bättre än andra system, ja … och nej. Beror vad man vill ha.
Quadrante
Grisbonde
Har försökt, men mött motstånd. Men det borde vara det bästa och att det inte alls behöver vara ett värde eller en specifik färdighet. Har inget bra svar på varför det inte funkat för oss.
Minimoni
Homelander
Nope, men jag hade inte sagt nej om spelarna velat det. Nu tror och hoppas jag att de flesta spelar för att ha kul tillsammans. I den grupp jag är SL för så har inte jag diktatoriskt valt vad och hur vi spelar, spelarna har minst lika mycket inflytande som jag och de har valt att de vill ha erfarenhetspoäng. Dock får alla lika många erfarenhetspoäng då de äventyrar som en grupp.
Detta för att undvika inbördes tävlan samt att det inte är kul för mig och tydligen inte heller för spelarna att bokföra exakt vem som gjorde vad, när och hur för att få erfarenhet. Sen om det blir "downtime" och karaktärerna avsätter X antal månader till att träna på att spela luta så får också den karaktären erfarenhetspoäng för det.
Rickard
Superhero
Finns ju inget som säger att rollpersonen tränar på saker "offgame". Hade varit lika bisarrt som att vara tvungen att säga varje gång rollpersonen ska kissa.
Detsamma gäller för nya färdigheter. Måste verkligen spelarna plantera i förväg att de ska lära sig en sak för att spelledaren ska vara nöjd? För mig räcker det med "Jag plockar upp ett nytt intresse - poesi - så jag höjer i Språk".
Quadrante
Grisbonde
Är av åsikten att det blir bättre om man själv får välja, att bli bra på nåt, vad man blir bra på och om man blir sämre på något (kanske mot att man får mer av något annat). Men att det också kan få vara en diskussion kring spelbordet om vad som känns rätt. Motivera att något sker går alltid, oavsett om det är att lära sig poesi offgame, träna när ingen ser, eller använda fel färdighet till rätt sak.
Mogger
Hipsteranka
Det är säkert en fungerande metod men rimmar illa med den blorbiga simulationismen. Vilket är det perspektiv jag har här.
Det sagt kör vi ofta med "borde inte jag lärt mig simma vid det här laget?"
Minimoni
Homelander
Jag håller helt med!
Det borde väl funka perfekt med blorbig simulationism? Blorbig gejmism (OSR) är jag med på att det kolliderar med, men om fokus inte är att ”vinna” borde väl det mest realistiska och konsekventa vara att avgöra vad som höjts. Eller du menar att det blir godtycke?