Nekromanti Era sämsta rollspelsupplevelser?

What the heck!? Det där låter ju till och med värre än när ett fantasylajv slutade med att skurken avrättades medelst pistol!
 
Jag outar snuskig redaktör!!

Min sämsta rollspelsupplevelse utspelade sig så sent som nu i december, och inkluderar vår chefsredaktör, Svarte faraonen. En riktigt "smaskig" historia. Så här skrev jag till honom på morgonen när jag vaknade:

Jag hade en märklig dröm som du var med i inatt. Du skulle hålla i ett spel och jag skulle vara med, vilket jag såg mycket fram emot. Men vid spelbordet så visade det sig röra sig om en avancerad version av runka bulle, där du gav i uppdrag till deltagarna att gå och onanera mot olika objekt och få bonuspoäng. Jag smet ut när de andra deltagarna halade fram sina dolmar. Det var något utanför min trygghetszon, hör och häpna.

Nu sitter jag här och tänker skicka dig ett julkort. Vad har du för adress?
Click to expand...
 
Re: Jag outar snuskig redaktör!!

Bunny said:
Min sämsta rollspelsupplevelse utspelade sig så sent som nu i december, och inkluderar vår chefsredaktör, Svarte faraonen. En riktigt "smaskig" historia. Så här skrev jag till honom på morgonen när jag vaknade:

Jag hade en märklig dröm som du var med i inatt. Du skulle hålla i ett spel och jag skulle vara med, vilket jag såg mycket fram emot. Men vid spelbordet så visade det sig röra sig om en avancerad version av runka bulle, där du gav i uppdrag till deltagarna att gå och onanera mot olika objekt och få bonuspoäng. Jag smet ut när de andra deltagarna halade fram sina dolmar. Det var något utanför min trygghetszon, hör och häpna.

Nu sitter jag här och tänker skicka dig ett julkort. Vad har du för adress?
Click to expand...
Click to expand...

Well, det där var ju helt klart en udda variant på spelmekanik för att avgöra om man lyckas. Den känns dock inte speciellt könsjämlik (killar får oftast bara en orgasm, medan tjejer oftast kan få flera, men inte alla tjejer kan få blöta orgasmer (och de som kan oftast inte flera i vilket fall)).

Tillbaka till ritbordet, jag tror inte den funkar!
 
Detta utspelade sig någon gång 1991-1992 och det hade uppstått två läger bland spelarna i Drakar & Demoner, där det rådde ganska dålig stämning. Spelledaren var partisk och lade upp spelet till de andras fördel (dvärgarnas). Det utbröt strider och folk som hade haft sina karaktärer ganska lång tid fick dem dödade till höger och vänster helt godtyckligt av spelledaren. Jag minns bland annat att jag jagade en dvärg (jag var magiker & alv) som flydde från striden genom att han tillkallade en örn som lyfte honom. Jag skickade någon blixt som dödade fågeln och dvärgen föll från skyn. Ett fall på mellan 50-100 meter. Dvärgen ställde sig sedan upp och sprang över Grynnerbergen...ett bergsmassiv som motsvara Alperna ungefär. Detta klarade han av på några spelronder...sedan försvann han.
 
Rymdhamster said:
What the heck!? Det där låter ju till och med värre än när ett fantasylajv slutade med att skurken avrättades medelst pistol!
Click to expand...
Vad var det för lajv? Jag kanske var där.
 
Vet faktiskt inte vilket lajv det var. Jag satt på Grå Gåsen i stockholm för många år sedan och snackade men en kille om rustningsbygge. Vi kom in på lajv och då berättade han om det här lajvet han hade varit på som visade sig vara rena mardrömmer när de satt och eldade upp bitar av sina kostymer för att försöka hålla värmen och där det nästan blev upplopp då lajvet avslutades med ovan nämna avrättning.

Emil, tror jag att han hette.
 
Rymdhamster said:
Vet faktiskt inte vilket lajv det var. Jag satt på Grå Gåsen i stockholm för många år sedan och snackade men en kille om rustningsbygge. Vi kom in på lajv och då berättade han om det här lajvet han hade varit på som visade sig vara rena mardrömmer när de satt och eldade upp bitar av sina kostymer för att försöka hålla värmen och där det nästan blev upplopp då lajvet avslutades med ovan nämna avrättning.

Emil, tror jag att han hette.
Click to expand...
okej, det lät inte så bekant. Jag var på ett när superskurken var imun mot eggvapen, men så hade nån handeldvapen.
 
Ah, här var det en automatpistol i ett historiskt fantasylajv som inte ens hade svartkrutsvapen =)
 
Så här i efterhand är händelsen mest komisk, men ändå:
På den gamla goda pubertila tiden spelade vi Mutant Chronicles, och rollfigurerna höll låg profil i sin lägenhet, eftersom staden höll på att invaderas. Så, vad gör en syssellös legoknekt till rollfigur med tonårig spelare? Jag skickar en lapp till spelledaren: "Jag går in på toaletten och masturberar" och säger högt "Jag går på toa."
Spelledaren säger till de andra: "Det hörs lite ljud från toaletten. Sen hörs ett Pang! Sen 'Aj!'"
Jag bleknade.
Det visade sig senare att spelledaren inte visste vad ordet "masturbera" betyder.

---

Mer genuint dålig spelträff var när vi skulle introducera några nya spelare som visserligen fattade grejen, men tröttnade rätt snart. Så mitt i äventyret säger de "Vi drar tillbaka till uppdragsgivaren och säger att de andra dog under uppdraget, att uppdraget inte är avklarat, men att vi vill ha betalning för sveda och verk."
Sen gick de.
 
På den gamla goda pubertila tiden spelade vi Mutant Chronicles, och rollfigurerna höll låg profil i sin lägenhet, eftersom staden höll på att invaderas. Så, vad gör en syssellös legoknekt till rollfigur med tonårig spelare? Jag skickar en lapp till spelledaren: "Jag går in på toaletten och masturberar" och säger högt "Jag går på toa."
Spelledaren säger till de andra: "Det hörs lite ljud från toaletten. Sen hörs ett Pang! Sen 'Aj!'"
Jag bleknade.
Det visade sig senare att spelledaren inte visste vad ordet "masturbera" betyder.
Click to expand...

Vad trodde han att det betyder‽
 
Absolut sämsta någonsin:

Lincon, sent 90-tal. CoC. Spelade brittiska damer. Undersökte mystiska saker, men än så länge inget mordiskt eller övernaturligt. Gick, tillsammans med ytterligare en, på hembesök hos grannen. Bjöds på té. Dog av fruktansvärda plågor, förgiftad å det grövsta. Vi hade spelat i 20 minuter, de andra i gruppen fortsatte ungefär fem timmar till... Spelledarens kommentar: "det borde ni fattat, ingen dricker väl något man bjuds på!"
 
Börnmo said:
Absolut sämsta någonsin:

Lincon, sent 90-tal. CoC. Spelade brittiska damer. Undersökte mystiska saker, men än så länge inget mordiskt eller övernaturligt. Gick, tillsammans med ytterligare en, på hembesök hos grannen. Bjöds på té. Dog av fruktansvärda plågor, förgiftad å det grövsta. Vi hade spelat i 20 minuter, de andra i gruppen fortsatte ungefär fem timmar till... Spelledarens kommentar: "det borde ni fattat, ingen dricker väl något man bjuds på!"
Click to expand...

Jag minns det scenariot. Jag villl minnas att mitt lag vann turneringen, och vi fick spelledaren att vrida sig av skratt. Vi körde klar slapstick på det hela. Och ja vi klarade scenariot men några karaktärer gick ju åt i slutet.

Om jag minns rätt så var det kultister som kommit på att drottningen skulle ju krönas i Guds namn. Men vilken guds namn som helst skulle funka. Så de gjorde ju naturligtvis sin egna elaka plan som involverade ärkebiskopen...

/Ulfgeir
 
Har några historier på lager:

En tröstlös seglats
Jag minns något av de första åren då jag spelade rollspel och skulle spelleda det ökänt tråkiga äventyret "Havets vargar", till Drakar och demoner.

Det var egentligen inget fel på äventyret som sådant, förutom att det inte alls passade till Drakar och demoner. Det utspelade sig i - mer eller mindre - den historiska världen. (Plus lite fantasyvarelser, eventuellt.)

Men för att spela det med någon behållning, skulle man nog ha satsat 110 procent på "culture gaming". Det visste inte vi, yngre tonåringar, vad det var. Vi ville ha action. Vi kom aldrig i närheten av det.

Resan med båt från Kaupang till Spanien skulle, om jag minns rätt, ta typ 40 dagar.

Som relativt oerfaren SL (förvisso den mest erfarne av oss, men ändock) insisterade jag på att varje dag skulle spelas ut - vilket ledde till ändlösa och allt mer torftiga beskrivningar av väderlek och i övrigt fullkomligt händelselösa dagar.
- "Ni ror och...öh, inget händer. Dra av en matranson."

Trots en osannolik massa slag på slumptabeller, skedde aldrig några möten med andra fartyg eller liknande.

Den farsen pågick i närmare en timme, innan alla de andra tröttnade och talade om att jag gjorde fel, gräl utbröt och den dagens spelande var förstörd.

Sen insåg jag så småningom att de hade rätt och det var helt uselt spellett av mig - oavsett vad som står i ett köpeäventyr måste man tänka igenom och se till att det händer _något_ som ger spelarna utrymme att agera. Om så bara intriger om vem som kan sno flest skeppsskorpor.

Mördarbina anfaller
Ett annat tillfälle som nog borde rankas ganska lågt, var när vi skulle spela ett äventyr som en av spelarnas pappa hade konstruerat - och spelledde.

Detta var till de allra första Drakar och demoner-reglerna, som hade en ganska tunn monsterlista. Pappan hade då fyllt på med en del egna konstruktioner.

Flera dagar innan vi skulle spela, skört killen om hur svårt, ballt, jättekul osv. hans pappas äventyr var. När de försökte spela det, kom ingen längre än en bit utanför byn innan alla dog.

Jaha, jo - det kunde ju iaf. innebära en del action lät det som.

Det blev masslakt.

Pappan hade nämligen konstruerat mördarbin. Och han hade varit överdrivet realistisk när det gällde att ta hänsyn till möjligheten att träffa dem. Dvs. med projektilvapen var det direkt omöjligt (ingen fick ens försöka), med svärd, spjut et.c. var det bara nästan omöjligt. Däremot var realismen vad gäller deras gift, lite mindre.

Jag tror det maximala någon överlevde var tre sting - och de utdelades ändå inom en stridsrunda, så ingen överlevde någonsin till runda två.

Ibland undrar jag om det ens fanns något mer äventyr bortom den där stigkröken där mördarbina dök upp eller om pappan bara gjorde detta för att jäklas med sina barn. (Han kunde vara smått ovanlig i sitt föräldraskap, om man säger så.)

"Du har inte kommit ut ur osten"
En tredje gång, ett par år senare, sabbade jag helt ett äventyr som in bror skulle spelleda.

Jag hade ganska tråkigt under upptakten inför spelet - förberedelser och karaktärsskapande och sånt kunde dra ut i timmar. Så jag började spåna på en helt osannolik religion som min karaktär hade.

Den var rätt invecklad, med en utförlig - och totalt ologisk - skapelseberättelse .

I den ingick att se multiversum som en ost - varje värld är ett hål. Målet, frälsningen, kallades att "komma ut ur osten".

Jag kommer inte ihåg något av vad äventyret handlade om, det kan ha varit bra eller dåligt - men det jag minns är att när jag började hinta om min karaktärs bisarra idéer, så tyckte de andra att det lät kul och (dessvärre) tog det överhanden. Jag tog en massa plats och lade ut texten, och vi började trakassera alla SLP:er i äventyret med dessa galna påfund, tills min bror rättmätigt fick nog och bad mig dra dit jag synnerligen förtjänade att förpassas...

"Men öh, det här har du snott"
En liknande upplevlese som den The Ghost beskriver. Samma kompis vars pappa konstruerade äventyret med mördarbina, spelledde ett äventyr som jag vid flera tillfällen kände igen.

Stora delar av storyn hade plockats rakt av från bokserien "Tschai, äventyrens planet" av Jack Vance, men omgjort till fantasymiljö.

Till råga på allt hade han lånat böckerna av mig, så han visste mer än väl att jag hade läst dem, och alltså kände igen alla de delar han hade snott.

Idag har jag sällan problem att spela om äventyr jag spelat förr - särskilt om jag spelar klassiska D&D-äventyr är det närmast omöjligt att undvika - utan att vare sig tycka att det förstör stämningen för egen del eller (tror jag) använda för mycket metakunskap. Men på den tiden sabbade det upplevelsen totalt.

Dessutom - eftersom vi var omogna barn - betydde det ofta att när jag (ganska uppenbart) använde mig av mina metakunskaper, så ändrades plötsligt förutsättningarna i storyn radikalt, så att mina kunskaper inte bara var värdelösa, det innebar ofta direkt skada för min rollperson. (Typ att bli anfallen av en lönnmördare som bara hux flux stod bakom en dörr jag öppnade...)
 
Din historia om mördar bin får mig att tänka på ett av de roligare old school "manifesten". Det om mördar bin som är skrivet av folket på The mules abides blogen: http://muleabides.wordpress.com/2012/01/12/killa-bees/

Hela grejen är bakom spoiler tagen :gremlaugh:

This is a game about adventure. Most of the adventures are going to happen in dungeons, and most of the time you’re hoping to find treasure. There are monsters in this game too. Let me tell you about one of them, because it says something important. Let me tell you about the Killer Bee.

You’re like, “Pfff, the Killer Bee? That’s not a monster. Get out of here with your Killer Bee.” But no, seriously: Killer Bees are the worst monster in the game. Because they are a sign that God hates you. Check this out (pull out Moldvay, turn to a well-worn page B37):

You wanna hang out peacefully near the Killer Bee? Sure thing, stupid–the Killer Bee attacks on sight. If the Killer Bee hits you, it will kill yousixty percent of the time. Oh, are you really powerful and high level? Fine: Killer Bee only kills you thirty percent of the time. And if you survive, their stinger keeps killing you making it impossible to cast spells. And they travel in swarms of up to 30.

Want to run away from the Killer Bee? Yeah right, the Killer Bee flies faster than you can run. If they exist anywhere near you, just hand in your character sheet.

A formidable opponent! So what do you get for facing a swarm of Killer Bees and surviving? Nothing. You get a potion of healing, but don’t get too excited now: it’s half-strength.

Keep in mind: the Killer Bee is a 1 hit-dice monster. That means they are among the weakest monsters you will ever fight, and they’ll be just wandering around chillin’ in the safest part of the dungeon.

What does the existence of the Killer Bee tell us about how to play Dungeons & Dragons?

Well, first of all, whoever came up with this stuff was a psychopath. Life is unfair, and so is this game. Sadly.

And also, sometimes it is best to just stay the hell away. Since you can’t run from these guys, try to listen for them. Watch out for clues. Live in terror.

But most importantly: this isn’t a fantasy novel where the hero rises from obscurity and goes onto some epic destiny. It’s a game, where some poor unlucky slob gets stung to death by giant bees and dies horribly as his companions flee in terror. There will be moments of triumph, but there’s also going to be moments when everything’s gone wrong, and there’s nothing to be done except roll with the punches. When your character dies, the best response is to sigh deeply, and reach for the dice to start over.

There’s always something to be learned. And today’s lesson is: watch out for Bees.
 
Ja, mitt minne av den spelomgången är inte större än just det som jag återgav, av naturliga skäl. Tror det var en del irritation, ilska, men mest förvåning inblandat också.

Däremot minns jag mer än gärna andra arrangemang från just Lincon och det sena nittiotalet. En del av mina bästa konventsminnen kommer därifrån :gremsmile:
 
Det rent spelmässigt värsta jag minns är ett speltestpass på en förenings spelhelg. För många spelare, för lite spelande. Ingen var taskig, äventyret kanske inte ens var särskilt dåligt … det var bara väldigt tråkigt.

Annars var det nog när två av mina goda vänner (spelledaren och en annan av spelarna) hade en liten konflikt kring nån smågrej och det blev lite hårda ord och ett sårat självförtroende. Det hela blåste dock över rätt fort och lämnade inga bestående men.

Kram till alla er som fått dras med riktiga problem.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top