clarence redd
FrostByte Books
En av mina scifi-favoriter : ) Novellen av Ted Chiang rekommenderas varmt om du inte redan har läst den.
Era fem favoritfilmer?
- Thread starter Franz
- Start date
Gabrielle de Bourg
Gör nördiga grejer
- Joined
- 5 Feb 2018
- Messages
- 1,304
Jag använder Letterboxd, en väldigt rolig app för filmnördar där man kan recensera och betygsätta filmer. Som en del av ens profil ska man också ha sina fyra favoritfilmer, vilka redan är klara och jag har landat i vad jag hade satt på en eventuell femteplats. Jag kommer bara förklara min relation till filmerna och varför de är på den platsen de är, snarare än vad som gör dem bra:
John Carpenter's The Thing
Filmen som sålde mig på skräckfilmer, fick mig att älska body horror och John Carpenter, som i sin tur också fick mig att börja läsa Lovecraft. En film som jag än idag har som en slags "bibel" för att skapa skräck och speciellt inom den genren jag jobbar inom, som en slags evig inspiration. Men även en fantastisk film att se, med sin ångestframkallande klaustrofobi och paranoia, ihop med sin motbjudande och äckliga body horror som gör den alldeles underbar. En film så sammanlänkad med mig att det under en period var tradition att vi såg den på min födelsedag och jag har numera ett motiv från affischen tatuerad på mig.
Rymdimperiet slår tillbaka (The Empire Strikes Back)
Filmen som lärde mig att film och berättande var magi. Ett av mina tidiga minnen är att se den på video hos en granne och jag minns när Luke blev av med handen, så drog jag själv in min egna innanför min tröja och när Yoda lyfte en X-Wing ur träsket blev jag trollbunden och kände Kraften i berättande. När jag höll på med filmfoto var det en av mina "biblar" (och fortfarande en av de snyggaste filmer som gjorts) och hur den fördjupar och berättar en mer personlig berättelse inom fantastik är fortfarande en stor inspiration. Enda kritiken är att den är en så perfekt andra akt att den har en lite bristande början och slut, så ibland fuskar jag och säger att originaltrilogin kan få dela på första platsen.
Hajen (Jaws)
Sju år gammal såg jag Hajen på TV. Jag blev vettskrämd och traumatiserad, men kunde inte släppa den. Jag lånade alla böcker jag kunde om hajar. För jag ville förstå vad som gjorde mig rädd, samtidigt som det var något spännande med att närma mig filmen som skrämde mig så. När jag kom in i mina tidiga tonår fick jag den på DVD av en kompis för att han redan då kopplade den så till mig (fast jag inte sett den på länge), såg om den och slogs av vad jag mindes, samtidigt som jag blev så fascinerad över hur den var uppbygd. Så jag kollade på allt extramaterial, analyserade och försökte lära mig allt om den. Någonstans där insåg jag att det här var vad jag ville göra. En av de första kreativa sakerna jag gjorde var en Hajen-parodi inspelad i en pool.
Har ni sett The Fabelmans så var det alltså så att början med hur besatt han/Spielberg var av tågkraschen i Världens största show och inte kunde sluta tänka på den så hade jag exakt samma situation… fast med Spielbergs Hajen.
The Big Lebowski
Kanske mindre skaparinspiration, men en personlig sådan, för jag var ändå en Dudeist under några år. Den är en underbar "vibe" och en film jag citerar så mycket att jag behövde visa den för alla mina kompisar så att de "hängde med" och trots att jag sett den så många gånger att jag kan den utantill så fnissar jag ofta lika mycket åt olika skämt. Den var också min introduktion till kultfilmer och kultkultur, något jag verkligen älskar än idag. Och bröderna Coen, några favoritfilmskapare.
Det är en film jag sett så mycket att när jag såg den på Drive-In med min pappa och syster (som också älskar den typ lika mycket) dog vår radio under någon sekund (när The Dude träffar the "Big" Lebowski första gången) så kunde jag citera alla repliker i synk medans vi väntade på att få igång den.
Indiana Jones och det sista korståget (Indiana Jones and the Last Crusade)
Pulp-perfektion! Jakten på den försvunna skatten är mer klassisk, säkert, men hjärtat (och humorn) som finns i Sista korståget gör den alltid till en favorit. Platserna (Ah, Venice!), motorcykeljakten, flygplansscenen och hela klimaxet. Underhållning på högsta nivå. En film som också väckte mitt intresse för 20/30-talsäventyr och blev en viktig inspiration för vad jag skapat framåt, speciellt i Call of Cthulhu och upplägget och strukturen i Sista korståget är faktiskt en jag återkommer till i mitt egna skapande!
John Carpenter's The Thing
Filmen som sålde mig på skräckfilmer, fick mig att älska body horror och John Carpenter, som i sin tur också fick mig att börja läsa Lovecraft. En film som jag än idag har som en slags "bibel" för att skapa skräck och speciellt inom den genren jag jobbar inom, som en slags evig inspiration. Men även en fantastisk film att se, med sin ångestframkallande klaustrofobi och paranoia, ihop med sin motbjudande och äckliga body horror som gör den alldeles underbar. En film så sammanlänkad med mig att det under en period var tradition att vi såg den på min födelsedag och jag har numera ett motiv från affischen tatuerad på mig.
Rymdimperiet slår tillbaka (The Empire Strikes Back)
Filmen som lärde mig att film och berättande var magi. Ett av mina tidiga minnen är att se den på video hos en granne och jag minns när Luke blev av med handen, så drog jag själv in min egna innanför min tröja och när Yoda lyfte en X-Wing ur träsket blev jag trollbunden och kände Kraften i berättande. När jag höll på med filmfoto var det en av mina "biblar" (och fortfarande en av de snyggaste filmer som gjorts) och hur den fördjupar och berättar en mer personlig berättelse inom fantastik är fortfarande en stor inspiration. Enda kritiken är att den är en så perfekt andra akt att den har en lite bristande början och slut, så ibland fuskar jag och säger att originaltrilogin kan få dela på första platsen.
Hajen (Jaws)
Sju år gammal såg jag Hajen på TV. Jag blev vettskrämd och traumatiserad, men kunde inte släppa den. Jag lånade alla böcker jag kunde om hajar. För jag ville förstå vad som gjorde mig rädd, samtidigt som det var något spännande med att närma mig filmen som skrämde mig så. När jag kom in i mina tidiga tonår fick jag den på DVD av en kompis för att han redan då kopplade den så till mig (fast jag inte sett den på länge), såg om den och slogs av vad jag mindes, samtidigt som jag blev så fascinerad över hur den var uppbygd. Så jag kollade på allt extramaterial, analyserade och försökte lära mig allt om den. Någonstans där insåg jag att det här var vad jag ville göra. En av de första kreativa sakerna jag gjorde var en Hajen-parodi inspelad i en pool.
Har ni sett The Fabelmans så var det alltså så att början med hur besatt han/Spielberg var av tågkraschen i Världens största show och inte kunde sluta tänka på den så hade jag exakt samma situation… fast med Spielbergs Hajen.
The Big Lebowski
Kanske mindre skaparinspiration, men en personlig sådan, för jag var ändå en Dudeist under några år. Den är en underbar "vibe" och en film jag citerar så mycket att jag behövde visa den för alla mina kompisar så att de "hängde med" och trots att jag sett den så många gånger att jag kan den utantill så fnissar jag ofta lika mycket åt olika skämt. Den var också min introduktion till kultfilmer och kultkultur, något jag verkligen älskar än idag. Och bröderna Coen, några favoritfilmskapare.
Det är en film jag sett så mycket att när jag såg den på Drive-In med min pappa och syster (som också älskar den typ lika mycket) dog vår radio under någon sekund (när The Dude träffar the "Big" Lebowski första gången) så kunde jag citera alla repliker i synk medans vi väntade på att få igång den.
Indiana Jones och det sista korståget (Indiana Jones and the Last Crusade)
Pulp-perfektion! Jakten på den försvunna skatten är mer klassisk, säkert, men hjärtat (och humorn) som finns i Sista korståget gör den alltid till en favorit. Platserna (Ah, Venice!), motorcykeljakten, flygplansscenen och hela klimaxet. Underhållning på högsta nivå. En film som också väckte mitt intresse för 20/30-talsäventyr och blev en viktig inspiration för vad jag skapat framåt, speciellt i Call of Cthulhu och upplägget och strukturen i Sista korståget är faktiskt en jag återkommer till i mitt egna skapande!
Oscar Silferstjerna
Kättare
Så otroligt svårt att välja ut fem! Jag förskonar er (och mig själv) från att göra sju olika alternativa listor och plockar istället de fem som jag minns bäst och har haft mest glädje av. Tror jag.
Heat. Är fortfarande helt besatt av denna heist-film med de Niro som stenhård men ändå mänsklig bankrånare. Filmen har förstås all spänning som man kan förvänta sig av den här genren, men jag vill särskilt slå ett slag för ljudet. Det smäller som fan i salongen! Dessutom fina dialoger och bra slut. Och vem vill inte ha ett hus med utsikt över Los Angeles gatunät?! Magiskt snyggt.
Blå är den varmaste färgen. Den kanske finaste filmen om kärlek jag har sett. Om två tjejer som älskar varandra men ändå inte funkar ihop. Fint, rakt och rått på franskt vis. Mest omtalad (?) för sina sexscener, men jag tycker inte att det är de som är grejen (lite naket har väl alla vuxna sett vid det här laget?).
Europa. En tidig von Trier-film, gjord innan Dogma-perioden. Oerhört snygg blandning av färg och svartvitt. Dessutom en fyndig noir-pastisch som utspelar sig i Berlin 1946. Känns stundtals som både rockvideo och rörlig tavla. Ernst Hugo i komisk biroll som nitisk konduktör. Minns särskilt även de förundrade tyskarna som provar amerikanska tuggummin.
Fargo. Väldigt fyndigt, bisarrt och roligt. Bröderna Cohen har gjort flera andra bra rullar, men den här fastnade jag särskilt för. Buscemi och Stormare bra som skurkparodier. Det svensk-amerikanska inslaget får dessutom en särskild betydelse för oss med anknytning till Sverige.
Fanny och Alexander. Föredrar egentligen den längre tv-serien men även den nerklippta filmversionen är fantastisk. Starka dialoger, fina interiörer och de allra bästa av den tidens svenska skådisar. Gillar särskilt Erland Josephson som den judiske antikhandlaren Isak och Jan Malmsjö som tyrannisk biskop. Tidsfärgen och miljöer i Uppsala fångas också fint.
Heat. Är fortfarande helt besatt av denna heist-film med de Niro som stenhård men ändå mänsklig bankrånare. Filmen har förstås all spänning som man kan förvänta sig av den här genren, men jag vill särskilt slå ett slag för ljudet. Det smäller som fan i salongen! Dessutom fina dialoger och bra slut. Och vem vill inte ha ett hus med utsikt över Los Angeles gatunät?! Magiskt snyggt.
Blå är den varmaste färgen. Den kanske finaste filmen om kärlek jag har sett. Om två tjejer som älskar varandra men ändå inte funkar ihop. Fint, rakt och rått på franskt vis. Mest omtalad (?) för sina sexscener, men jag tycker inte att det är de som är grejen (lite naket har väl alla vuxna sett vid det här laget?).
Europa. En tidig von Trier-film, gjord innan Dogma-perioden. Oerhört snygg blandning av färg och svartvitt. Dessutom en fyndig noir-pastisch som utspelar sig i Berlin 1946. Känns stundtals som både rockvideo och rörlig tavla. Ernst Hugo i komisk biroll som nitisk konduktör. Minns särskilt även de förundrade tyskarna som provar amerikanska tuggummin.
Fargo. Väldigt fyndigt, bisarrt och roligt. Bröderna Cohen har gjort flera andra bra rullar, men den här fastnade jag särskilt för. Buscemi och Stormare bra som skurkparodier. Det svensk-amerikanska inslaget får dessutom en särskild betydelse för oss med anknytning till Sverige.
Fanny och Alexander. Föredrar egentligen den längre tv-serien men även den nerklippta filmversionen är fantastisk. Starka dialoger, fina interiörer och de allra bästa av den tidens svenska skådisar. Gillar särskilt Erland Josephson som den judiske antikhandlaren Isak och Jan Malmsjö som tyrannisk biskop. Tidsfärgen och miljöer i Uppsala fångas också fint.
Last edited:
Ymir
Liten kantbaron
Sjöjungfrun i Shanghai (Suzhou He): Ett indie-drama av Lou Ye, som jag älskar gränslöst mycket på grund av dess drömska stämning, bitterljuva kärlekssaga och säregna neon, betong- och smuts-estetik. Ingen annan film jag sett har för mig träffat så här rätt estetiskt, den är en upplevelse som verkligen rör om i mitt hjärta. Zhou Xun som spelar huvudrollen gick vidare till att bli Kinas bästa skådespelerska, och göra lysande prestationer i filmer som "Painted Skin" och "The Message".
Alexander: Filmen jag älskar som alla andra hatar. Bäst i "The Final Cut", som är typ femtielva timmar lång. Jag älskar Alexander på grund av dess vidunderliga, visuellt fängslande och i hög grad korrekta skildring av antiken. Jag är historiker, jag pallar när filmer tar sig friheter med plott och händelseförlopp, men jag vill sugas in i miljöskildringen, i det visuella landskapet - och då måste det vara trovärdigt. Det finns filmer som skildrar en historisk miljö ännu bättre än Alexander (till exempel Master & Commander - Far Side of the World), men ingen som skildrar den antika världens förlorade storslagenhet med en så fängslande kombination av musik och foto och lysande fältslagsscener, där folk faktiskt använder riktig taktik.
The Nightingale: En annan väldigt historiskt medryckande film, men på ett helt annat sätt. The Nightinggale skildrar det horribla samhället i 1800-talets Tasmanien, en genocidal straffkoloni, och hur olika kategorier av subalterna personer kan finna solidaritet i sin gemensamma upplevelse av förtryck. Huvudpersonen och hennes familj utsätts för horribla handlingar av överheten, och hon ger sig ut på en quest genom vildmarken för att söka hämnd - ackompanjerad av en aboriginsk spejare som hon inledningsvis föraktar, men omsider utvecklar en djup vänskap med. Spejaren, som är djupt traumatiserad av det pågående utplånandet av hans folk, måste samtidigt lära sig att se henne som mer än ytterligare en vit inkräktare. En helt ofattbar take på rape & revenge-genren, som dekonstruerar den och klär den i en dräkt av historisk intersektionell analys, djuplodande karaktärsutveckling och vidunderlig skildring av vildmarkens fasa och skönhet.
Fucking Åmål: Vad kan jag säga? Den här torde inte kräva någon närmare presentation. Med gryning närvarokänsla, helt otrolig dialog och ett skarpt soundtrack, blev den stilbildande för min generation, och den fundamentala filmen om att vara tonåring. Den överdrev precis tillräckligt mycket för att både kännas extremt relaterbar och otroligt charmig. Den har också den bästa slutscenen i filmhistorien, när tjejerna går hem för att dricka oboy.
Leon - the Professional: Det är svårt att göra en perfekt film, men Leon är bra nära. Men en kombination av intimt drama, absurd thriller och ödesmättad action har den verkligen allt, på ett sätt som borde göra till och med masala-filmer avundsjuka. Director's cutten är som vanligt bäst, då den innehåller fler scener som utvecklar relationen mellan Leon och Mathilda. Med en fantastiskt avskyvärd skurk, Natalie Portmans kanske bästa rollprestation (när hon var typ 12?) och en otroligt emotionellt tillfredställande och rörande klimax kan jag inte hjälpa att älskad den av hela mitt hjärta. Även om han numera gått ned sig har Luc Besson alltid haft stunder av briljant filmiskt berättande, titta bara på den här scenen:
Alexander: Filmen jag älskar som alla andra hatar. Bäst i "The Final Cut", som är typ femtielva timmar lång. Jag älskar Alexander på grund av dess vidunderliga, visuellt fängslande och i hög grad korrekta skildring av antiken. Jag är historiker, jag pallar när filmer tar sig friheter med plott och händelseförlopp, men jag vill sugas in i miljöskildringen, i det visuella landskapet - och då måste det vara trovärdigt. Det finns filmer som skildrar en historisk miljö ännu bättre än Alexander (till exempel Master & Commander - Far Side of the World), men ingen som skildrar den antika världens förlorade storslagenhet med en så fängslande kombination av musik och foto och lysande fältslagsscener, där folk faktiskt använder riktig taktik.
The Nightingale: En annan väldigt historiskt medryckande film, men på ett helt annat sätt. The Nightinggale skildrar det horribla samhället i 1800-talets Tasmanien, en genocidal straffkoloni, och hur olika kategorier av subalterna personer kan finna solidaritet i sin gemensamma upplevelse av förtryck. Huvudpersonen och hennes familj utsätts för horribla handlingar av överheten, och hon ger sig ut på en quest genom vildmarken för att söka hämnd - ackompanjerad av en aboriginsk spejare som hon inledningsvis föraktar, men omsider utvecklar en djup vänskap med. Spejaren, som är djupt traumatiserad av det pågående utplånandet av hans folk, måste samtidigt lära sig att se henne som mer än ytterligare en vit inkräktare. En helt ofattbar take på rape & revenge-genren, som dekonstruerar den och klär den i en dräkt av historisk intersektionell analys, djuplodande karaktärsutveckling och vidunderlig skildring av vildmarkens fasa och skönhet.
Fucking Åmål: Vad kan jag säga? Den här torde inte kräva någon närmare presentation. Med gryning närvarokänsla, helt otrolig dialog och ett skarpt soundtrack, blev den stilbildande för min generation, och den fundamentala filmen om att vara tonåring. Den överdrev precis tillräckligt mycket för att både kännas extremt relaterbar och otroligt charmig. Den har också den bästa slutscenen i filmhistorien, när tjejerna går hem för att dricka oboy.
Leon - the Professional: Det är svårt att göra en perfekt film, men Leon är bra nära. Men en kombination av intimt drama, absurd thriller och ödesmättad action har den verkligen allt, på ett sätt som borde göra till och med masala-filmer avundsjuka. Director's cutten är som vanligt bäst, då den innehåller fler scener som utvecklar relationen mellan Leon och Mathilda. Med en fantastiskt avskyvärd skurk, Natalie Portmans kanske bästa rollprestation (när hon var typ 12?) och en otroligt emotionellt tillfredställande och rörande klimax kan jag inte hjälpa att älskad den av hela mitt hjärta. Även om han numera gått ned sig har Luc Besson alltid haft stunder av briljant filmiskt berättande, titta bara på den här scenen:
Last edited:
Jag kan omöjligt vaska fram fem som jag inte kommer skyffla om en dag senare, men jag finner det intressant att se vissa av mina favoriter dyka upp på flera personers listor. Själv har jag sett Bladerunner fler gånger än någon annan film (jag slutade räkna efter 75 eller så) så det är ju kul att se att den är återkommande, samt Apocalypse Now (mer än 25 ggr).
Oldtimer
Slava Ukraini!
Hon fyllde 12 veckan efter att de började filma.
Oscar Silferstjerna
Kättare
Hon var också med i Heat. Lysande även där!
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,722
Va? Näe.
Mogger
Hipsteranka
Gud så svårt... Det blir ju inte heller lättare av att jag tenderar att glömma bort filmer. Så min lista omfattar inte filmer jag sett de senaste 10 åren:
The Unforgiven
Inte bara den bästa western någonsin utan också en av de bästa filmerna någonsin.
Big Lebowski
Under en period i mitt liv satte jag alltid på den här när jag kom hem runt 2 på natten. Givetvis med en White Russian i handen.
Eternal sunshine of the spotless mind
Så bra att jag inte har vågat se om den. Det var en så perfekt upplevelse.
Mad Max Fury Road
Postapokalyptisk visuell poesi, från början till slut.
Pulp Fiction
Alltså, jag var 19 när denna kom och precis allt med den var det bästa som nånsin visats på en bioduk.
The Unforgiven
Inte bara den bästa western någonsin utan också en av de bästa filmerna någonsin.
Big Lebowski
Under en period i mitt liv satte jag alltid på den här när jag kom hem runt 2 på natten. Givetvis med en White Russian i handen.
Eternal sunshine of the spotless mind
Så bra att jag inte har vågat se om den. Det var en så perfekt upplevelse.
Mad Max Fury Road
Postapokalyptisk visuell poesi, från början till slut.
Pulp Fiction
Alltså, jag var 19 när denna kom och precis allt med den var det bästa som nånsin visats på en bioduk.
Gabrielle de Bourg
Gör nördiga grejer
- Joined
- 5 Feb 2018
- Messages
- 1,304
Hennes voice over är underbar! Vissa namn måste jag säga som henne, t ex ”Ingrid Svensson Guggenheim”.
Gabrielle de Bourg
Gör nördiga grejer
- Joined
- 5 Feb 2018
- Messages
- 1,304
Gabrielle de Bourg
Gör nördiga grejer
- Joined
- 5 Feb 2018
- Messages
- 1,304
Spännande att du valde just Redux-versionen! Hur kommer det sig? Det är ju en film där de olika klippningarna diskuterats hårt. Jag tycker som de flesta att bioversionen funkar bäst men Final Cut var ett bra mellanting.
Det jag är kluven över är scenen på det franska plantaget. Det är jättespännande tematiskt och diskussionen de har, men den segar ner tempot rätt hårt och framförallt kommer den väldigt konstigt i handlingen (bland det sista innan Kurtz)
Den franska plantagen är jag ganska likgiltig till, men jag älskar de klipp som är med i Redux där Kilgore's helikoptrar flyger över dem och hojtar om hur svårt det är att få tag en vettig surfbräda och att han gärna vill ha sin tillbaka.
Jag håller med om att den är bra. Riktigt lysande, och kanske en av de bästa någonsin. Dock vill jag lägga fram True Grit remaken som ett alternativ.
Oj, detta är svårt… Jag får ta dem en eller ett par i taget.
Star wars: A new hope. Filmen som i så hög grad format mig som person skulle jag säga. Jag hade läst en hel del fantasy och sci-fi böcker och serier, men när jag såg den här så öppnades en visuell värld utan motstycke. Jag levde nog Star wars på väldigt många sätt under det följande halvåret. Sedan blev det bara bättre med Rymdimperiet och Return.
Rob Roy får nog en av platserna också. Tycker den är väldigt bra och Tim Roth är så otroligt bra som skurk.
Star wars: A new hope. Filmen som i så hög grad format mig som person skulle jag säga. Jag hade läst en hel del fantasy och sci-fi böcker och serier, men när jag såg den här så öppnades en visuell värld utan motstycke. Jag levde nog Star wars på väldigt många sätt under det följande halvåret. Sedan blev det bara bättre med Rymdimperiet och Return.
Rob Roy får nog en av platserna också. Tycker den är väldigt bra och Tim Roth är så otroligt bra som skurk.
Mogger
Hipsteranka
Ja, den är fantastisk.
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,927
Jag kommer inte ihåg exakt vilka scener som skiljer originalet från Redux-versionen för det var otroligt länge sedan jag såg originalet. Men jag minns att när jag såg Redux-versionen för första gången blev jag totalt golvet på ett sätt som jag inte blev med originalet. Jag håller helt och fullt med om att den franska plantagen segar ner handlingen. Men scenen är så bra att jag ändå vill ha med den. Älskar den mot mitt bättre vetande kan man nog säga, då jag egentligen vet att du har 100% rätt
Jag borde nog se om originalversionen någon gång för att se om jag skulle ändra mig angående den idag. Har inte sett den sen jag var i tonåren.
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,927
Den scenen är också fantastisk!
ingefära
Veteran
- Joined
- 11 Nov 2011
- Messages
- 23
kul tråd!
jag tittar relativt sällan på film tror jag. är inte specifikt intresserad heller. min första tanke när jag såg den här tråden var "undrar om jag ens kan komma på fem som gjort tillräckligt intryck på mig för att de ska vara värda att nämna". men jag har funderat lite och efter ett tag så blev det faktiskt lite konkurrens om platserna. så här kommer de, utan inbördes ordning:
jag tittar relativt sällan på film tror jag. är inte specifikt intresserad heller. min första tanke när jag såg den här tråden var "undrar om jag ens kan komma på fem som gjort tillräckligt intryck på mig för att de ska vara värda att nämna". men jag har funderat lite och efter ett tag så blev det faktiskt lite konkurrens om platserna. så här kommer de, utan inbördes ordning:
- star wars: första gången jag såg den någon gång på förra halvan av åttiotalet så blev jag totalt golvad. min syn på vad film kunde vara förändrades nog för alltid. jag uppskattar resten av den ordinarie trilogin också, men den här har en speciell plats hos mig. det var här det började med flera års marginal.
- blå är den varmaste färgen: tack @Oscar Silferstjerna för påminnelsen! personkemin huvudrollsinnehavarna emellan är helt fantastisk!
- the death of stalin: jag är inte så mycket för komedier i allmänhet. men den här får väl betraktas som undantaget som bekräftar regeln. det är något med den absurt uppskruvade cynismen som passar min humor tror jag.
- head-on: ytterligare en film som bärs av sina huvudrollsinnehavare. såg den utan att ha en aning om vad det var men satt fastnaglad från början till slut.
- the war zone: en tung film som berörde mig väldigt mycket och den är nästan alltid det första som dyker upp i mitt huvud när folk börjar diskutera minnesvärda filmer. tror dock inte jag vill se den igen.
Mogger
Hipsteranka
Ja, den är verkligen helt fantastisk, och även om det är en komedi ligger den inte super långt bort från det faktiska Sovjet, som ju var en parodi av sig själv väldigt ofta.