"Men det är väl menningen att man ska spela "super"-gubbar?"
Här håller jag helt med Krille i min undran.
"Det har jag aldrig märkt, och då var jag ändå med och skrev spelet..."
Målet är inte att spela en superhjälte, utan en intressant karaktär, som exempelvis vill lämna sitt enformiga liv (soldaten tröttnat på sin gormande sergeant, bonden tröttnat på att så potatis etc...), eller att något har hänt i närheten (i anknytning till rollpersonen) som gör att denne vill göra något åt saken, som denne kanske tycker är bra etc... Det skulle bara vara trist om alla rollpersoner sprang runt som Stålmannen och härjade. Genom att rollpersonen blir ungefär som vilken invånare som helst i världen, krävs det lite mer tankeförmåga som är en grundpelare i rollspel. Inte bara springa och mosa monster. Så är det jag ser på rollspel iaf.
Riddaren
En person som glömmer allt, är väldigt bra på att minnas att denne glömt bort allt.