Nekromanti En krigares raseri

[Guest]

Kommentarer till artikeln En krigares raseri
Hans mor låg på rygg med uppsprättad buk och en snabbt växande blodpöl runt sig.
Hans syster blev skändad av en grupp soldater och ännu fler stod runt i en ring och skrattade rått.
Hans far låg på sidan nedklubbad och sårad av en pil.
Hans broder stod med ryggen mot hans och med blottad klinga såsom han själv men ingen av de två var tränad i svärdets konst och de vevade klumpigt mot sina antagonister i fruktlösa försök att göra en genombrytning för att kunna komma sin syster till undsättn... (6452 fler tecken)

Gå till artikeln

 

[Fraggo]

Härlig berättelse

 

[Cuchulain]

Tackar och bockar, eller var det tackor och bockar man sa, hmm

 

[Ghúnan]

Jag säger som Fraggo; härlig berättelse. Jag har dock några synpunkter...

Först och främst, tack för stämningsbilden och val av namn. Med steroid-pumpad Marvel-Conan och Gael-aktiga namn fick jag åtminstonde en liten inblick i protagonisternas bakgrund - något otroligt värdefullt när berättelsen är något begränsad (storleksmässigt). Vid första genomläsningen tycktes Taems plötsliga circuskonster ha väldigt lite att göra med själva temat, och föreföll en aning överdrivna; men vad vet jag, han kanske är sketa-vig och tok-spänstig - berättelsens längd och tema tillåter helt enkelt inte långa förklaringar då det huvudsakligen var Baels raseri vi skulle bekanta oss med.

Därmed kommer vi till min egentliga synpunkt. För någon som inte "...var tränad i svärdets konst och ...vevade klumpigt mot sina antagonister..." så får Bael till en hel klase guld-träffar, och soldaterna är givetvis allt annat än kompetenta - i sann Howardiansk anda. Det hela stiger precis över tröskeln för vad jag brukar kalla 'trovärdig hyperbole'. Jag har inget emot en lite lätt överdriven historia om jag bara får en trådtunn förklaring till de fantastiska inslagen. Som 'latent bärsärk' och R. E. Howard fantast så kan jag å andra sidan inte göra annat än att sympatisera med bröderna - jag VILL tro på deras överlägsenhet - så det blir mer än godkänt i alla fall.

I Howards 'Marchers of Valhalla' finns det gott om hyperbole - mahognydörrar slits sönder som ruttet trä, folk huggs av på mitten, de blir slängda i väggar med kraft nog att bryta varenda ben i kroppen, etc. I början av berättelsen slänger Howard dock in följande;

"We were all mighty men - giants beyond the comprehension of moderns. There is not on earth today a man as strong as the weakest of our band, and our mighty thews were tuned to a blinding speed that would make the motions of finely-trained modern athletes seem stodgy and clumsy and slow. Our might was more than physical; born of a wolfish race, the years of our wandering and fighting man and beast and the elements in all forms, had instilled in our souls the very spirit of the wild - the intangible power that quivers in the long howl of the grey wolf, that roars in the north wind, that sleeps in the mighty unrest of turbulent rivers, that sounds in the slashing of icy sleet, the beat of the eagle's wings, and lurks in the brooding silence of the vast places.

...och plötsligt kan jag läsa om vilda överdrifter och blodiga galenskaper utan en min.

 

[Cuchulain]

Tack för kritiken.
Jag hade inte ens reflekterat över Taems akrobatiska manövrer innan, i mitt huvud så var det självklart att han skulle kunna göra det han gjorde och vad gäller Bael så gick jag bara till vad jag skulle (vilja kunna) göra i den situationen om jag var i den.

Jag vet även att det inte ges mycket till förklaring på egentligen någonting men då skulle det inte bli action från början till slut.
Jag inbillar mig att andra liksom jag vill kastas in i berättelsen och bara flyta med när hjältedåd utspelas och allt går vägen även när det inte gör det, som när svärdet slås ur ens hand men man gör en tjurrusning mot den kapten man nyss sett att varje försök till obeväpnat anfall skulle vara utan gagn.

Det jag personligen alltid gillat med Howards berättelser är att det är 'In to the fray' direkt och att det tar slut innan det börjar bli tråkigt.
Sen är det natuligtvis så att det är enklare att bara skriva om det man själv tycker är roligt och bara strunta i sådana saker som att folk pratar och gör andra saker än att hugga varandra med svärd, eeh, det lät inte så normalt men... eeh

Tilläggas bör även att jag inte skrivit så många berättelser tidigare och att jag inte fått riktig koll på vad som fungerar att skriva och inte, det är därför jag lagt in dem här (berättelserna) för att få lite konstruktiv kritik som den du gav mig.
Så, än en gång, tack för kritiken.