Nekromanti "En informationssökning, tack"

N

Nemesis_UBBT

Warrior
Joined
17 Sep 2001
Messages
207
Location
Falköping
"Adressen finns inte i annonsen, men kan hämtas genom enklare undersökningar (EGO+Informationssökning - SG: Lätt)"

Ett citat från In the Dark, från en situation som är rätt vanlig i alla typer av SF/Skräck-rollspel. Men hur gör man som spelare egentligen? "Jag använder min Informationssöknings-färdighet"? Nä, skulle inte tro det...

Hur använder man egentligen färdigheter som baseras på kunskap/erfarenhet t.ex. informationssölning, spaningsteknik, kontaktnär osv?
 
Typiskt problem!

Har haft detta problem. Många många gånger. Speciellt i Mutant svarta och neotech.


Den enkla varianten som jag spelat är att man låter dom koppla upp sig på nåt globalt nätverk och leta där, den komplicerade e lite... Komplicerad.

Jag förberedde medier. Framsidan på en tidning fylld med notiser tex. Detta e skitkul. Dock använder man ju inte gubbens färdigheter, men detta ger så mkt till kampanjen!!!
Och detta e så kul i kampanjer. Man skriver ett blad då och då, där man givetvis blandar in saker som spelarna har varit med om (massaker på varuhus. Tusentls döda. 4mystiska figurer sågs försvinna från platsen). Detta ger en riktigt ball stämning och är inte alltför jobbigt.
 
Instämmer till fullo!

Om man ska få engagera sig så mycket i sin vapenfärdighet, varför inte i sociala och intellektuella färdigheter? Iofs, det är ju inte lika spännande, men något sätt måste det ju finnas?

Ska man använda regler för ork och motivation för att införa ett riskelement? Eller ska det ta längre tid när man misslyckas? Eller ska spelaren få specifiera hur han letar?
Detta tål att tänkas på..

Tråden markeras med 5 stjärnor av mig, för detta är en brännande fråga! :gremsmile:
 
Eh.. Oj.

Jag råkade klicka på "Betygsätt" utan att välja poäng.. Så nu är det en 1-poängare.. :gremblush: Nåja, det kanske också drar folk? :gremgrin:
 
Tja, färdighetstolkningar är alltid ett svårt ämne. Jag skulle vilja säga som så, att det är viktigt att inte låta reglerna överskugga spelarnas egna insatser när det gäller handlingar som främst kräver intellekt och kreativitet. Då försvinner varje problemlösningsmoment ur rollspelet och det blir genast fattigare. I den mån man överhuvudtaget skall ha färdigheter för dylikt bör de vara väl definierade. De bör bara användas i situationer som skulle vara långtråkiga att rollspela, såsom genomsökningen av en stor mängd textmaterial i jakt på någon ledtråd eller röd tråd. Sådana här färdigheter kan alltså användas för att erbjuda downtime i långrandiga situationer, samtidigt som de försäkrar att allt inte är helt under kontroll.
 
Nämen det där är väl inge problem? Nu vet jag inte vad in the dark är för ett spel men det borde ju finnas nånsorts register, typ en telefonkatalog eller nått. Då slår man upp företagetsnamn(eller vad det nu var som annonserades :gremsmile: ) och kollar adressen, om spelledaren inte tror du kan slå i en telefonkatalog kan han väl slå ett färdighetsslag? Men annars borde han bara kunna säga: Adressen är st Fritjofs gata 345c

Om det är en större sak än en adress får man väl bege sig till ett bibliotek eller nått tidningsarkiv på jakt efter mer information... Och då kan man nog använda färdigheten också!

/Jonas, förstår inte riktigt problemet
 
Missuppfattning

Nu har du totalt missuppfattat det hela. Jag ville inte veta hur man gör i just den situationen, jag ville veta hur man gör när SPELAREN SKA ANVÄNDA EN FÄRDIGHET SOM HAN INTE KÄNNER TILL NÅGOT OM. Klart nog eller?
 
"Ett citat från In the Dark, från en situation som är rätt vanlig i alla typer av SF/Skräck-rollspel. Men hur gör man som spelare egentligen? "Jag använder min Informationssöknings-färdighet"? Nä, skulle inte tro det..."

...som en spelare sa, "jag kollar om det finns en låda med hemliga papper under sängen". Lustigt nog så fanns det en låda med hemliga papper under sängen... :gremwink:

Men jag skulle kunna tänka mig att det bör ske något i stil med det här:

Spelledare: "Du får upp ögonen för den här annonsen (sträcker över papper)".
Spelare: "Hmmm... låter intressant. Jag ringer."
Spelledare: "Vilket nummer då?"
Spelare: "Uhm... det står ju inte. Då är det svårt att ringa. Men jag har företagsnamnet - jag söker lite i Google."
Spelledare: "Och om inte det funkar?"
Spelare: "Tja, Gula sidorna, eller nummerupplysningen, eller nåt. Skattemyndigheten borde väl ha nåt i alla fall."
Spelledare: "Åkej, slå en EGO+Informationssökning."
Spelare: "Femtielva."
Spelledare: "Gott. Du härjar runt lite. De har ingen webbsida och inget i Gula sidorna, men hos skattemyndigheten hittar du en adress till företaget, Hallonvägen 42. Enligt nummerupplysningen så har de ingen telefon."

Det vill säga, spelaren beskriver hur han letar efter informationen, och spelledaren talar om hur och vad som ska slås.
 
Proffesionalitet

Oj, många svar men ingen har riktigt träffat det jag ville. Jag skippar info-sökning, det var ett dåligt exempel. Men om en spelare spelar en Lönnmördare/Utredare, hur vet han hur en proffensionell sådan agerar?
 
Re: Proffesionalitet

"Men om en spelare spelar en Lönnmördare/Utredare, hur vet han hur en proffensionell sådan agerar?"

Antingen läser man in sig på ämnet, eller så fejkar man (kallas även "gestalta rollen").
 
Re: Missuppfattning

jaha... Ursäkta... Då vette jag fan hur man gör! Jo det gör jag väl... Han misslyckas kanske? Äh jag vet inte...

/Jonas
 
Re: Proffesionalitet

Läsa in sig på ämnet borde ju inte vara så svårt! Antingen ser man en film om en lönnmördare (t ex. Schakalen och inte nyinspelningen med Bruce Willis!) om det är en utredare kan man ju läsa en deckare...

Fejka är ju inte så svårt heller, alla lönnmördare beter sig ju inte lika, så det finns inga rätt eller fel... förutom att han inte ska vara ovillig att ta en annan människas (eller någon annan varelses) liv!

/Jonas, spinnervidare på Krilles svar lite grann
 
Re: Proffesionalitet

Läsa in sig på ämnet borde ju inte vara så svårt! Antingen ser man en film om en lönnmördare (t ex. Schakalen och inte nyinspelningen med Bruce Willis!) om det är en utredare kan man ju läsa en deckare...

Hmmm, jag undrar hur många spelare som verkligen orkar det? Jag tror inte att någon i min grupp skullle orka göra något liknande. Inte ens jag och jag gillar att läsa och liknande. Men det är inget man orkar bara för att kunna spela en rollperson "korrekt". :gremtongue: Fast det kanske ni andra orkar? :gremconfused:

Fast och andra sidan så har jag aldrig spelat med samma rollperson särskilt länge, utan vi har hela tiden skapat nya rollpersoner av olika anledningar. Så det kanske är värt det om man ska spela med den rollpersonen länge.
 
Personligen brukar jag göra ungefär som Krille - låta Karaktärerna berätta hur de går till väga. Sökandet i sig kan avgöras av reglerna, medan jag brukar låta Aktörerna rollspela förhörssituationer och andra sociala sammanhang. Det viktiga är att de själv säger vad dem gör för att få tag i information.
 
"Spelare: "Tja, Gula sidorna, eller nummerupplysningen, eller nåt. Skattemyndigheten borde väl ha nåt i alla fall."
[...]
Det vill säga, spelaren beskriver hur han letar efter informationen, och spelledaren talar om hur och vad som ska slås."

Den lösningen gillar inte jag. När det handlar om enkla saker som telefonnummer så sköter telefonkatalogen det åt en. Det handlar inte så mycket om skicklighet hos den som söker. Vad informationsssökning går ut på är ju att veta VAR man skall leta efter informationen man söker. Tärningsslaget anger alltså om du använder rätt källor eller inte.

Jag spelleder informationssökning precis som vanlig sökning. Hur spelleder jag vanlig sökning då? Jo:

Antingen får spelarna säga "jag undersöker den gamla byrån" och då slår jag ett slag på Finna Dolda Ting och säger (om det lyckades) att "visst, det finns ett lönnfack i översta lådan."

Eller så får spelarna säga precis vad deras rollpersoner gör, typ "jag drar ut översta lådan och sliter den i bitar och undersöker dess alla delar mkt noggrannt" vilket förstås också funkar. Detta utan några tärningsslag.

De kan också säga "Jag undersöker den gamla byrån mkt noggrannt. Plockar itu den i minsta detalj och söker igenom dess minsta beståndsdelar osv" vilket också funkar.

Tärningssättet är snabbt och lämnar byrån intakt, men man kan aldrig riktigt veta om man hittat alla hemliga delar eller inte.

Det nogranna sättet lämnar ingenting åt slumpen, men det tar oerhört lång tid och kräver enorma insatser av alla deltagande.

---

Alltså, antingen låter jag bara spelaren slå en tärning, varpå jag berättar om var han hittar informationen han söker efter och hur fort detta sker, eller så får spelaren söka "själv", vilket tar mycket lång tid och är hemskt omständigt. Dessutom riskerar rollpersonerna att dra uppmärksamhet till sig om de lånar alla böcker som finns om shamanism och ockultism på stadsbiblioteket, eller om de går omkring och frågar samtliga liturger på tempelbacken i Chronopia om de känner till symbolen på den mystiska jadeamulett som du hittat runt halsen på lönnmördaren du nyss besegrat, osv. Med tärningssättet kan en skicklig lärd man med högt värde på "Kunskap om religiösa symboler" veta exakt vilka han skall prata med, vilka frågor han ska ställa och vad han skall låtsas ha för ärende för att inte verka suspekt, osv.

Om sökningen skall göras intressant och dramatisk så slår jag ett slag först, och ger därefter en lapp åt spelaren där det står vilka ställen han borde kunna börja sökningen på och vilka han skall tala med. Sedan agerar vi ut sökningen tillsammans så det blir hög stämning runt bordet och professorn framstår som mycket insatt på området för de övriga spelarna.

---

Jag tycker helt klart att en korkad spelare (som inte vet var han skall söka för att få tag på information hit och dit) ändå skall få gestalta en erfaren informationssökare. Därför skall tärningarna ha en aktiv roll i sökningen. Det är ju rollpersonen som skall utföra problemlösningen, inte spelaren. Då får man ju marionettrollspel (spelaren lever sig inte in i rollpersonen utan "styr" den bara, för att utföra prestationer och klara utmaningar), och det är uschligt.

/Rising
 
"Den lösningen gillar inte jag. När det handlar om enkla saker som telefonnummer så sköter telefonkatalogen det åt en. Det handlar inte så mycket om skicklighet hos den som söker. Vad informationsssökning går ut på är ju att veta VAR man skall leta efter informationen man söker. Tärningsslaget anger alltså om du använder rätt källor eller inte."

Måhända, men i exemplet stod ju inte vad möjliga källor var. Det stod inte att telefonnumret stod i telefonkatalogen, eller i Gula sidorna, eller på herrmuggen på Saga i andra båset till höger strax ovanför signaturen "Kåt-Britta". Det stod bara att man får tag på informationen (i det här fallet adressen) om man lyckas med färdighetsslaget. Inte var adressen finns.

Det är en sak om det står i äventyret att det finns en låda med hemliga papper under sängen. Då kör jag som dig. Det är en annan sak om äventyret säger att man får tag på de hemliga papprena om man lyckas med Finna Dolda Ting med CL +5. Då kan jag inte köra som dig, i alla fall inte utan att bygga om äventyret, och det orkar jag inte ibland.
 
Äntligen!

Här har vi i alla fall en som har fattat. Och du formulerade det mycket bättre än jag. Ingenting behöver tillägas...
 
Re: Proffesionalitet

Fast och andra sidan så har jag aldrig spelat med samma rollperson särskilt länge, utan vi har hela tiden skapat nya rollpersoner av olika anledningar. Så det kanske är värt det om man ska spela med den rollpersonen länge.

Jag kör samma grej som du. Vi spelar inte samma karaktärer särskilt länge heller... Det beror nog på att vi inte spelar kampanjer utan bara korta äventyr (och när vi spelar kampanjer, var ett tag sedan nu, dör man oftast så fort att man inte hinner spela med den länge ändå :gremsmile: )

Visst är det kanske lite jobbigt att läsa en hel bok bara för att sätta sig in i en karaktär, men är det en bok man är intresserad av är det ju inga problem, man läser den även för läsupplevelsen!

Men att se en film är ju inte så jobbigt! Det behöver ju inte vara en speciell film, utan bara en film som behandlar eller bara snuddar vid ämnet lite grann, tillräckligt för att få lite inspiration, en film om lönnmördare finns nog att hyra i varje filmuthyrnings butik, och då får man ju även där en filmupplevelse också, det behöver inte bli som skola bara för att man råkar ha en karaktär man söker inspiration till!

Se en film är nog faktiskt det bästa!

/Jonas, har tagit en hel del inspiration från filmer o dyl.
 
Jag skulle nog låta spelaren själv säga ungefär han går tillväga, ungefär "Jag kollar på nätet"-nivån. Färdigheten Informationssökning avgör sedan hur bra han vet var någonstans på nätet man ska kolla.

Om det är en viktig bit i äventyret kan man sedan gärna ha en handout av något slag för vad man faktiskt hittar på ett lyckat slag ("OK, du hittar den här artikeln" i stället för "Företaget verkar vara inblandat i dumpning av giftigt avfall")
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top