Nekromanti En gammal mardröm

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
För inte särskilt länge sedan - max ett kvarts sekel sedan - så vaknade jag efter en mardröm. Jag minns inte exakt vad den handlade om, utom att någon hade tryckt på Knappen. Ni vet, Knappen, den som skickar iväg missilerna till andra sidan jorden för att plantera atomsvampar i ett land där folk heter saker som man inte kan uttala.

Det läbbigaste med drömmen var vaknandet.

Det var en varm och kvalmig natt. Himlen var brun. Inte en enda lampa var tänd, utom gatubelysningen som lyste sådär gulbrunt halogenaktigt. Ingen trafik hördes alls. Det var totalt vindstilla. Och sänglampan gick inte att tända.

Jag visste faktiskt inte om mardrömmen inte var över, eller om det faktiskt inte var en mardröm. Jag satt ute på balkongen och tittade upp på himlen och tänkte att nånstans däruppe, om det här är sant, så borde missilerna köra förbi varandra precis nu och sen skulle horisonten lysas upp av vita blixtar. Nånstans rakt fram låg LV6 och där skulle det kanske också smälla, och dolt bakom berget rakt fram skulle jag se ett vitt ljussken och sen skulle dånet och hettan komma och allting skulle vara över.

Sådär satt jag i en halvtimme. Jag vågade inte ens knacka på i mina föräldrars sovrum och fråga dem, eller leta upp radion och se om de sa något där. Jag bara väntade.

Efter en halvtimme på balkongen så insåg jag att antingen var Sverige inte ett mål för missilerna, eller så hade inga missiler skjutits av alls. Så jag kröp tillbaka i sängen och sov oroligt och väntade spänt på att få höra något på nyheterna nästa morgon.

Naturligtvis hade ingenting hänt. Det som hade hänt var att proppen hade gått så ingenting på övervåningen fungerade, men inga missiler hade flugit över huvudet, inga ryska och amerikanska städer hade förvandlats till radioaktiv aska, och inga arméer rullade fram i Europa i atomsvamparnas skugga.

---

Minnet av den här mardrömmen väcktes till liv igen efter att jag såg en gammal atomskräckis, By Dawn's Early Light, som visade sig vara mer välgjord än jag mindes den. Visst, några små tekniska grunkor störde mig, som till exempel de typiska filmradarskärmarna (jag tillbringade nio månader framför en verklig radarskärm - de ser inte ut så där, tro mig). Men på det stora hela var det en tät välspelad och läbbigt klaustrofobisk rulle. Utöver det skrämde den fram det där gamla mardrömsminnet igen.

Ni som var med om och var vuxna eller nästan vuxna under Kalla kriget, har ni några särskilda minnen som ni har lust att berätta om?

Och ni som inte var med, hur relaterar ni till historier som den här? Är de bara löjliga, eller är de bara ofattbara saker från förr, eller kan ni känna igen er i någonting?
 

Xhakhal

Reseledare i Awesomeland
Joined
22 Dec 2003
Messages
903
Location
Exil
Jag var bara två år gammal när kalla kriget slutade, men jag var tolv när WTC störtade och eftersom jag alltid var en väldigt paranoid unge så gjorde det ett rätt starkt intryck på mig, speciellt som jag blev hämtad från en kompis hus på kvällen för att åka iväg på ett föreningsmöte med min lajvförening, och mamma hälsade mig med "Nu är det krig, Jenny. Nu har de bombat USA."

... detta alltså när jag äntligen lyckats lugna ner mig från den där milenniebuggen, för jag var mer rädd för kärnvapenkrig redan på dagis än vad jag var för krokodilerna jag visste att jag hade under sängen.

Kort sagt: Många gånger har jag drömt om att saker börjat explodera, i alla fall sedan 1999. Ibland bara var vi tvugna att fly landet i familjens minibuss, som vi tappade kontrollen över när vi åkte över bron till Finland och som därefter handlöst störtade ner i älven...

Å andra sidan var jag en osedvanligt paranoid och krigsrädd unge. Hur det var att -verkligen- leva under krigshot har jag inga erfarenheter av, men jag tror att jag kan relatera till hur det kändes, delvis på grund av att jag studerat historia en tid nu med utgångspunkt från samhällets förändringar under kristider, och på grund av min egen paranoia.

Men din berättelse gör att jag vill rita. Det ryms så många ödesmättade bilder i ett sådant uppvaknande.

Så ska prologen till Mutant: UA se ut.
 

Foggmock

Myrmidon
Joined
26 Aug 2000
Messages
4,596
Location
Malmö
Jag minns när muren föll. Jag minns när kriget i Jugoslavien började. Jag minns de fattiga, svältande barnen i Afrika, och jag minns folkmordet i Rwanda.

Men rädd, det blev jag inte förrens jag såg ett tecknat program om ett äldre par som levde "katastrofliv" i sitt hus. Jag minns inte vad det var för katastrof, men de satt under en madrass i hallen, tände ljus, åt konservmat, lyssnade på radio och allt sånt där som man ska göra när kriget kommer. Deras tillvaro blev mer och mer eländig och vattnet blev dåligt och de blev svagare och svagare. De kunde ju varit min farmor och farfar eller något - de bodde ju i västvärlden. De var förvisso tecknade, men de kändes ändå långt verkligare än allt det andra. Efter det så började jag komma ihåg var alla skyddsrum fanns, och funderade ut hur jag bäst skulle ta mig dit om det blev krig. Av någon anledning innehöll mina fantasier alltid vilda eldstrider med kulor som skulle vina förbi huvudet på mig, så jag tog hänsyn till skydd och skyl som en duktig soldat. Jag fattade inte riktigt att de var avsedda som skydd mot bombanfall och gasattacker, utan trodde bara de var ett slags gömställe för kvinnor och barn när kriget (som alltid bara var ett infanterikrig med soldater, trots att jag sett artilleri och stridsvagnar på teven) pågick och att man skulle kunna krypa ut igen när det var slut. Tänk om krig var så rent och civilbefolkningen klarade sig så bra...

Att man under mitt födelseår fortfarande var livrädda för atomvapenkrig har jag insett först på senare år när jag börjat läsa in mig på historien och prata med mina äldre släktingar.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,578
Men rädd, det blev jag inte förrens jag såg ett tecknat program om ett äldre par som levde "katastrofliv" i sitt hus. Jag minns inte vad det var för katastrof, men de satt under en madrass i hallen, tände ljus, åt konservmat, lyssnade på radio och allt sånt där som man ska göra när kriget kommer. Deras tillvaro blev mer och mer eländig och vattnet blev dåligt och de blev svagare och svagare. De kunde ju varit min farmor och farfar eller något - de bodde ju i västvärlden.
When the Wind Blows (1986), en riktigt bra film och en 50-megatons ångestmissil.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Jag har ju upplevt kalla kriget på plats så att säga, och underligt nog så var jag betydligt mindre rädd än mina helsvenska klasskompisar på 70-talet. Här var det en konstig undergångsstämning... och "varför ska man skaffa barn när vi ändå snart kommer dö i ett atomkrig" var en vanlig uppfattning bland äldre (20+)..

...men det kan bero på att jag uppfattade Sovjet som kallt rationella, att de inte skulle invadera väst om de inte var helt säkra på att vinna snabbt, och utan nukleära insatser.

(Att NATO skulle invadera östblocket fanns inte på kartan, deras militära styrkor i Europa var inte dimensionerade för det, till skillnad från Sovjets. Dessutom fanns det inget politiskt intresse för sådana galenskaper).

Det var dessutom en anledning att de delvis hade finasierat den europeiska fredsrörelsen, att minska viljan i väst att försvara sig med taktiska kärnvapen.

Den cyniska politiken - att använda fredsrörelsen för att försvaga väst - fick ju en backlash för Sovjet, eftersom den minskade bilden hos folk i öst att väst var ett gäng krigshetsande facister (vilket den statliga TVn i exempelvis DDR ständigt kallade väst). Plus att de fick en egen fredrörelse på halsen, vilket inte var planen. Och i förlängningen glasnost och sovjetiska imperiets fall.

Sen är det ju scary att man i efterhand fått höra att det var nära ett antal gånger, pga paranoia och "den mänskliga faktorn".
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
7,885
Location
Port Kad, The Rim
Så här nära var det...

Inte så konstigt att åttitals modet ser ut som det gör, har vissa likheter med landsknektar, vet man att enns sista stund är kommen så chansa man inte, utan maximalt med färg, pastell , rysh och pych.

Men djävlar vad nära det var att det skulle ha hänt. Därför ligger min röst på Stanislav Evgrafovitj Petrov till att få nobels fredspris.
Det var jädrigt nära 1983. Wikipedia kan berätta mycket >>>
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
7,885
Location
Port Kad, The Rim
Jag minns en händelse 1975. Mor och jag hade varit på ett exchange student-möte ute på Hisingen och var på väg tillbaks mot Askim via Älvsborgsbron. När vi passerade förbi oljeanläggningarna på norra älvsidan såg jag något märkligt i skyn högt över cisternerna. Det var inte något UFO, utan ett människotillverkat förmål som hängde under en liten ballong och som sjönk mot cistererna.

Min första association var Hiroshima, en fet ensam bomb som dalar mot marken -- "Helvete, ryssarna nukar Göteborg. Kriget har börjat"

Inget hände dock och innan föremålet nådde marken hade vi åkt så långt iväg att jag inte kunde se det längre. Vad det var? Inte den blekaste aning.

Så levande var i alla fall risken för kärnvapenkriget i en svensk tonårings tankar i mitten av 1970-talet.
 
Joined
25 Jun 2000
Messages
1,243
Location
Stockholm,Svearike, Tellus, Vintergatan
För mig så känns kalla kriget väldigt avlägset, jag "upplevde" det aldrig (föddes 1985 och har inga som helst minnen av att jag blivit informerad om något kallt krig, sovjetunionen eller kärnvapen). Inte så avlägset som t.ex. andra världskriget, men nästan lika avlägset. Mina föräldrar berättade nog aldrig om det, eller så var jag bara ointresserad och kommer därmed inte ihåg det. Men om jag hade varit äldre så hade jag nog haft liknande mardrömmar.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Det kanske var den berömda väderballongen som gav upphov till så många UFO-observationer det året? Om jag minns rätt årtal...
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Min fundamentalistiska barndom

Det finns anhängare av diverse fundamentalistiska sekter som är övertygade om att Domedagen kommer. I deras livstid. Ibland brukar man skämta elakt om dem, som torpgubben i Jehovas Vittnen som beställde biljett till Umeå för att tillsammans med övriga Vittnen åka till himlen, men för säkerhets skull beställde returbiljett.

När jag var grabb var jag och mina jämnåriga om att världen skulle gå under i kärnvapenkrig, under vår livstid. Det vara bara en fråga om hur gammal man skulle bli innan man dog och allt blev förstört och allt var slut.

Erik
 

Xhakhal

Reseledare i Awesomeland
Joined
22 Dec 2003
Messages
903
Location
Exil
Lite så känns det även för mig, även om jag föddes 89.

Min enda uppfattning om det kalla kriget kom sig av min mors berättelse om hur hon låg på BB med värkar och skulle föda min lillebror, och hur hon var tvungen att avbryta sitt nyhetsbevakande för att snabbt åka och klämma ut ungen, och sedan tillbaka och fortsätta titta, natten då de skrev fredsfördraget.

Mer än så vet jag dessutom inte om hur kalla kriget slutade, för så långt har vi inte kommit i historian än - vi fastnade lite i tiden före första världskriget i Higher Level-gruppen och i Standard Level har vi bara kommit till Ryssland 1937...
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,495
Location
En mälarö
Re: En gammal mardröm (ot)

Mer än så vet jag dessutom inte om hur kalla kriget slutade, för så långt har vi inte kommit i historian än - vi fastnade lite i tiden före första världskriget i Higher Level-gruppen och i Standard Level har vi bara kommit till Ryssland 1937...
Ingen förlust. Det hände inte något särskilt intressant efter andra världskriget.

/Anders
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Re: Min fundamentalistiska barndom

Egentligen har jag aldrig vart rädd för att dö vid JORDENS UNDERGÅNG... oberoende om det är kärnvapenkrig eller en komet eller whatever... då får man ju i alla fall veta hur det slutade. ;-)
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Är det bara jag som tycker kärnvapenkrig är lite mysiga, på något sätt? :gremwink: Nåja, fascinerande och skrämmande på samma gång. Nu var jag inte heller särskilt gammal under kalla kriget, men jag har studerat det länge, senast på Historia B på GU. Fast numer tvivlar jag på den typiska domedagstesen - inte ens kärnvapen har sådan förstörelseförmåga (och de flesta kärnvapnen var riktade mot...just det, andra kärnvapen).

Ska man vara rädd för något är det krig i allmänhet - kärnvapen kan ju ses som skonsamma alternativ till att jagas på flykt, se sina barn skjutas, våldtas, svälta och allt annat klassiska krig medför. IMHO, förstås.

Jag har dock stor respekt för din dröm och för rädslan. Jag har haft liknande, men ändå annorlunda, upplevelser.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,578
Re: En gammal mardröm (ot)

Ingen förlust. Det hände inte något särskilt intressant efter andra världskriget.
Bortsett från Korea, Vietnam, israels ockupation av Palestina, kriget mellan Biafra och Nigeria, de tre gulf-krigen, Kambodja, kalla kriget, murens fall, Sovjets sönderfall, Irlandskonflikten under Thatcher-regimen, nästan-kriget mellan Danmark och Kanada, Argentina, Chile, mellanamerika, Sydafrika, Rwanda och några till.
 

Xhakhal

Reseledare i Awesomeland
Joined
22 Dec 2003
Messages
903
Location
Exil
Re: En gammal mardröm (ot)

Bortsett från Korea, Vietnam, israels ockupation av Palestina, kriget mellan Biafra och Nigeria, de tre gulf-krigen, Kambodja, kalla kriget, murens fall, Sovjets sönderfall, Irlandskonflikten under Thatcher-regimen, nästan-kriget mellan Danmark och Kanada, Argentina, Chile, mellanamerika, Sydafrika, Rwanda och några till.
Your point...?
 
Top