För er som minns skrev jag för en tid sedan ett inlägg vid namn En stormig kväll i Calnia. Här följer en skildring av det som sedan kom att hända med rollpersonen Aspen. Tyvärr förmår jag inte att skildra hela händelseförloppet i skönlitterär form, utan avser istället att låta inlägget leda till en diskussion om Legio Colonans inre struktur.
Aspen hade alltså, för att ge en bakgrund till det föregående inlägget, råkat i riktigt trångmål då han anklagats för mordet på en trollkarl av hus Duncreigh och fått sitt hus stormat av riddare från Consentinerorden (dessutom hade han tidigare avvikit från sitt trollkarlshus och sina plikter). Det kom att visa sig att han inte hade annat val än att försiktigt ge sig till känna...
Aspen knackade försiktigt på den anvisade dörren. Det fanns inga yttre tecken på att den skulle tillhöra det tillförordnande överhuvudet för hans hus i Consaber, Regin Lond, så han fick sätta sin tillit till att han kommit ihåg beskrivningen tjänaren gett honom riktigt. Aldrig tidigare hade han varit i Legio Colonans hjärta, magikerakademin i Calnia, och aldrig hade han så påtagligt känt den makt och den auktoritet han undflytt så länge. När han först kom till staden och stod i den väldiga byggnadens skugga hade hans beslutsamhet sviktat och han hade fattat beslutet att inte ta sitt straff, utan istället göra den bot han ansåg riktig. Nu var han inte riktigt lika säker på att han fattat rätt beslut.
En knackning till, men ingen öppnade dörren och inget ljud hördes där inifrån. Ett harklande fick Aspen att hoppa till och han vände sig om, mot mannen som med en undrande min synade honom. "Om jag kan hjälpa dig med något..?" sade mannen försiktigt. Aspen undrade oroligt vem han stod inför, den äldre mannen var definitivt inte klädd som en tjänare. Han bar en underlig trekantig, grön hatt och var allt för fint klädd för att vara annat än en adelsman; eller, vilket Aspen befarade, en magus eller innehavare av ett än högre ämbete inom Legio Colonan. Det lätt ointresserade och tankspridda intrycket han gav gjorde dock att Aspen tog mod till sig och berättade att han sökte Regin Lond. "Han är nog inte där, eftersom han inte öppnat. Och var han är kan inte med lätthet besvaras, som du säkert förstår, efter att ha lyckats leta dig ända hit" svarade den förmodade trollkarlen. Han fortsatte med dett undrande "Känner inte jag igen dig...?" och Aspens hjärta började slå snabbare. "Nej inte alls" svarade Aspen snabbt och lade obetänksamt till "vem är du egentligen?". Den äldre mannen tycktes något konfys över frågan, eller så försökte han dra sig till minnes vem denne unge man i illasittande kläder (de hade han till låns av en vän av betydligt större kroppsomfattning) egentligen var. "Jag.., jag är Domus Magus Kardin av hus Avarine.." sade han till sist. Aspen ransakade förtvivlat sitt huvud efter hus Avarines inställning till hans eget hus men kunde inte minnas vad han lärt sig under sin utbildning i Colonan. Det hade inte kännts särskilt angeläget då, tyvärr, för nu kunde han inte alls minnas det. Mannen i den gröna hatten kändes allt olustigare emedan han nu granskade Aspen under tystnad. När han plötsligt med eftertryck sade "Nu vet jag vem du är, allas vår eftersökte discipel. Som vi letat efter dig!" kände Aspen paniken bryta ut.
En stund senare hade Aspen fått någon timme att samla sig, bojad och övervakad i ett cell under den väliga magikerakademin. När han fördes inför de församlade ordensöverhuvudena, av vilka han vagt kände igen några få på beskrivningar han fått en gång i tiden, och kände deras utforskande - i vissa fall hatfyllda - blickar, var han åter något så när samlad.
Scenen inledde ett spelmöte och när vi var klara hade de andra spelarna, som väntade ute i köket, försvunnit. Vi såg på klockan, Apens spelare och jag, och konstaterade att närmare en och en halv timme förflutit. I korthet framkom att anklagelserna om mordet inte var särskilt allvarligt menade, även om några av husen var av den åsikten att han säkerligen var skyldig fanns inga bevis att tillgå. Aspen hade dessutom ett trumfkort på hand, ett till sabriska översatt dokument med den jargiske kejsarens sigill på, vilket gav bäraren stora rättigheter att utkräva hjälp och tystnad från kejsardömets medborgare, liksom passage med den båt som anlöpt Calnia dagarna före mordet, kommen från kejsardömet (på vilken Aspen funnit brevet, i egenskap av tullförman och opassande nyfikenhet). Åtminstone ansåg han att det var trumf, vad de församlade överhuvudena ansåg lät de aldrig ge uttryck för.
Fri från den mordanklagelsen återstod att förklara varför han inte gett sig till känna, varför han vägrat underkasta sig botgöringen samt huruvida han brukat magi utanför Legio Colonans ramar. Förslaget var att frånta honom alla hans titlar och belägga honom med livstids förbud att bruka magi (under hot om dödsstraff). Nu blev det, efter en hel del mycket kvicka och begåvade resonemang från Aspens (spelares) sida och åberopande av diverse vittnen som kunde intyga att han inte utgett sig för att vara trollkarl liksom inte brukat magi (åtminston inte offentligt, vad det gällde i enskildhet gav han dem sitt ord), en dom som med en rösts marginal räddade honom, men samtidigt underkastade honom hus Vytares domsrätt.
Denna omfattade till att börja med, visade det sig, knappast välvilja efter det han utsatt huset för, utan han ålades en veckas förberedelser för att sedan genomgå alla Legio Colonans prov och tester "som om han vore den grönaste novis" för att avgöra vilken nivå han bör hamna på (han säger sig ju trots allt inte alls brukat magi på mycket lång tid..). Tyvärr har teoretiska studier varit en bisak under mycket av hans utbildning, beroende på både personlig läggning och läget i Colonan, men nu sitter hans discipelgrad möjligen läst till (särskilt som han beslutat att avvika från proven, av en viktig anledning, som han ser det, men ändå...).
Kommentarer till detta inlägg och Legio Colonans inre strukturer gällande t.ex. utbildning, prövningar, formella organ et.c. välkomnas.
Aspen hade alltså, för att ge en bakgrund till det föregående inlägget, råkat i riktigt trångmål då han anklagats för mordet på en trollkarl av hus Duncreigh och fått sitt hus stormat av riddare från Consentinerorden (dessutom hade han tidigare avvikit från sitt trollkarlshus och sina plikter). Det kom att visa sig att han inte hade annat val än att försiktigt ge sig till känna...
Aspen knackade försiktigt på den anvisade dörren. Det fanns inga yttre tecken på att den skulle tillhöra det tillförordnande överhuvudet för hans hus i Consaber, Regin Lond, så han fick sätta sin tillit till att han kommit ihåg beskrivningen tjänaren gett honom riktigt. Aldrig tidigare hade han varit i Legio Colonans hjärta, magikerakademin i Calnia, och aldrig hade han så påtagligt känt den makt och den auktoritet han undflytt så länge. När han först kom till staden och stod i den väldiga byggnadens skugga hade hans beslutsamhet sviktat och han hade fattat beslutet att inte ta sitt straff, utan istället göra den bot han ansåg riktig. Nu var han inte riktigt lika säker på att han fattat rätt beslut.
En knackning till, men ingen öppnade dörren och inget ljud hördes där inifrån. Ett harklande fick Aspen att hoppa till och han vände sig om, mot mannen som med en undrande min synade honom. "Om jag kan hjälpa dig med något..?" sade mannen försiktigt. Aspen undrade oroligt vem han stod inför, den äldre mannen var definitivt inte klädd som en tjänare. Han bar en underlig trekantig, grön hatt och var allt för fint klädd för att vara annat än en adelsman; eller, vilket Aspen befarade, en magus eller innehavare av ett än högre ämbete inom Legio Colonan. Det lätt ointresserade och tankspridda intrycket han gav gjorde dock att Aspen tog mod till sig och berättade att han sökte Regin Lond. "Han är nog inte där, eftersom han inte öppnat. Och var han är kan inte med lätthet besvaras, som du säkert förstår, efter att ha lyckats leta dig ända hit" svarade den förmodade trollkarlen. Han fortsatte med dett undrande "Känner inte jag igen dig...?" och Aspens hjärta började slå snabbare. "Nej inte alls" svarade Aspen snabbt och lade obetänksamt till "vem är du egentligen?". Den äldre mannen tycktes något konfys över frågan, eller så försökte han dra sig till minnes vem denne unge man i illasittande kläder (de hade han till låns av en vän av betydligt större kroppsomfattning) egentligen var. "Jag.., jag är Domus Magus Kardin av hus Avarine.." sade han till sist. Aspen ransakade förtvivlat sitt huvud efter hus Avarines inställning till hans eget hus men kunde inte minnas vad han lärt sig under sin utbildning i Colonan. Det hade inte kännts särskilt angeläget då, tyvärr, för nu kunde han inte alls minnas det. Mannen i den gröna hatten kändes allt olustigare emedan han nu granskade Aspen under tystnad. När han plötsligt med eftertryck sade "Nu vet jag vem du är, allas vår eftersökte discipel. Som vi letat efter dig!" kände Aspen paniken bryta ut.
En stund senare hade Aspen fått någon timme att samla sig, bojad och övervakad i ett cell under den väliga magikerakademin. När han fördes inför de församlade ordensöverhuvudena, av vilka han vagt kände igen några få på beskrivningar han fått en gång i tiden, och kände deras utforskande - i vissa fall hatfyllda - blickar, var han åter något så när samlad.
Scenen inledde ett spelmöte och när vi var klara hade de andra spelarna, som väntade ute i köket, försvunnit. Vi såg på klockan, Apens spelare och jag, och konstaterade att närmare en och en halv timme förflutit. I korthet framkom att anklagelserna om mordet inte var särskilt allvarligt menade, även om några av husen var av den åsikten att han säkerligen var skyldig fanns inga bevis att tillgå. Aspen hade dessutom ett trumfkort på hand, ett till sabriska översatt dokument med den jargiske kejsarens sigill på, vilket gav bäraren stora rättigheter att utkräva hjälp och tystnad från kejsardömets medborgare, liksom passage med den båt som anlöpt Calnia dagarna före mordet, kommen från kejsardömet (på vilken Aspen funnit brevet, i egenskap av tullförman och opassande nyfikenhet). Åtminstone ansåg han att det var trumf, vad de församlade överhuvudena ansåg lät de aldrig ge uttryck för.
Fri från den mordanklagelsen återstod att förklara varför han inte gett sig till känna, varför han vägrat underkasta sig botgöringen samt huruvida han brukat magi utanför Legio Colonans ramar. Förslaget var att frånta honom alla hans titlar och belägga honom med livstids förbud att bruka magi (under hot om dödsstraff). Nu blev det, efter en hel del mycket kvicka och begåvade resonemang från Aspens (spelares) sida och åberopande av diverse vittnen som kunde intyga att han inte utgett sig för att vara trollkarl liksom inte brukat magi (åtminston inte offentligt, vad det gällde i enskildhet gav han dem sitt ord), en dom som med en rösts marginal räddade honom, men samtidigt underkastade honom hus Vytares domsrätt.
Denna omfattade till att börja med, visade det sig, knappast välvilja efter det han utsatt huset för, utan han ålades en veckas förberedelser för att sedan genomgå alla Legio Colonans prov och tester "som om han vore den grönaste novis" för att avgöra vilken nivå han bör hamna på (han säger sig ju trots allt inte alls brukat magi på mycket lång tid..). Tyvärr har teoretiska studier varit en bisak under mycket av hans utbildning, beroende på både personlig läggning och läget i Colonan, men nu sitter hans discipelgrad möjligen läst till (särskilt som han beslutat att avvika från proven, av en viktig anledning, som han ser det, men ändå...).
Kommentarer till detta inlägg och Legio Colonans inre strukturer gällande t.ex. utbildning, prövningar, formella organ et.c. välkomnas.