Nekromanti Egna karaktärer eller tilldelade?

[Rajr0t]

Hur brukar ni göra när ni spelar skräckrollspel?
I min spelgrupp kör vi inte med "riktiga" Kult-regler och jag har aldrig slagit en tärning i skräckrollspel.

Men hur gör ni med karaktärer?
I mina äventyr så krävs det nästan att jag ger spelarna en karaktär som passar in i äventyret. (varför skulle en student ta arbete på en oljepråm? osv.)
Men om man får göra karaktären själv så är det roligare och lättare att spela den, men den kanske inte passar in i SLs kampanj.

 

[KaGGe]

detta är ju helt upp till dig , eftersom det är du som ska ha det lätt för dig , om du gör karaktärerna så gör dom då bra , ge dom en intressant bakrunds historia för att hjälpa dina spelare så att dom får det roligare att spela , men även så att du får det lätt för dig att spelleda dessa karaktärer

 

[UnConnected]

Jag brukar vinkla det lite. Typ:

"Hade det inte vart kul om du spelade en ganska ung person? en student eller nåt.inte nån vietnam veteran?"
osv

Om mina spelare inte gillar de riktlinjer som jag´sätter upp och väljer att vara vietnam veteraner istället för studenter så brukar jag låta dem få vara det och anpassar äventyret där efter.

Men karaktärer blir oftast intressantare om spelarna känner att de verkligen vill spel just sådana karaktärer.

 

[Maxwan]

Att skriva färdiga karaktärer kan vara väldigt bra om det är meningen att de ska stryka med i slutet av äventyret Nää, men det jag menar är att karaktärer som medföljer i äventyret oftast passar väldigt bra till äventyret och kanske inte går att fortsätta spela med efteråt. Detdär med oljeriggen är ju givet att det antagligen bör vara färdigskrivna karaktärer. Det du skrev om Robinson-gänget, det är snarare precis tvärt om. Å andra sidan kommer man nog inte spela med karaktärerna något mer efter äventyret är slut, men det passar bra in att spelarna får skapa sina egna rollpersoner.

Ett tredje alternativ är ju att man helt enkelt slumpar fram karaktärer. Det gör vi typ alltid när vi spelar skräckrollspel. Jag har skrivit ett spel som heter Quashmanrot, ett 70-80tals skräckrollspel, och när man skapar sin karaktär i början har man noll-koll på vad han kommer att bli. Själv tycker jag systemet är lite unik i sig, eftersom det alltid är lika roligt att skapa gubbar, och de blir alltid väldigt färgstarka. Jag menar, inte ens namn får ska man få välja själv. Ett spelmöte lyckades 3 av 5 spelare slå nackdel (10% chans), anatomiskt nackdel (15% chans) och slutligen 45-47 på en T100, vilket är dvärg - det blev en jävligt kul kampanj kan jag lova... Lamt säger vissa, men kul var det. Jävligt kul.

För övrigt måste jag säga att jag som spelledare aldrig längre skriver eller spelleder färdiga äventyr. Jag hittar alltid på allt rakt ur huvudet och tar saker som de kommer. På så sätt kan spelarna aggera precis hur de vill utan att förstöra äventyret. Annars kan det lätt bli så att "kom igen nu grabbar, kan ni inte gå ner i dendär kloaken, det verkar väl lockande??".. Jag gillar att läsa spelidéer, dendär med Robinson-ön tyckte jag personligen var en 10poängare, och den ska jag köra nästa gång det blir skräck, men att skriva ett färdigt Robinsonäventyr? Nejdå!

Sist men inte minst måste jag säga att när det gäller framför allt skräck så är en helt oförberedd spelledare, tillsammans med en grupp spelare som inte har den blekate aning om vad som kommer hända eller vad de ska spela, alltid en lyckad kombination... fast då måste inte minst spelledaren ha bra jävla mycket fantasi för att det ska fungera

 

[Rajr0t]

Regler eller inte?

Jag håller med dig om mycket i det du skriver att improvisera fram skräckäventyr är nästan alltid bäst, helt klart.
Men jag tycker ändå att man bör ha klart för sig hur storyn ska utveckla sig, vilkens slags skräck det handlar om och i stort vilka händelser som kan inträffa.
Jag kommer låta mina spelare göra egna karaktärer till Robinsonäventyret, det kan nog bli jäkla skoj när de ska välja personlig sak osv

Men som sagt, det krävs en hel del fantasi som spelledare att köra ett improviserat äventyr, men också bra kunskaper i om hur man gör det hela läskigt istället för ett vanligt "detektivuppdrag"

Vi kör nån form av egen friform när vi spelar skräckrollspel, det enda vi har till hands är Kult-formulär och försöker utgå lite från dem när vi gör karaktärer men det behövs ändå inte så mycket färdighetsvärden osv. och jag själv slår inte en endaste tärning. Värdena är mer ett mått på hur duktig man är men inget färdighetsslag krävs.
Därför har vi inte heller börjat ta till det som ÄR Kult dvs allt med illusioner med mera. Har faktiskt inte läst några Kultregler alls om jag ska vara ärlig, jag har bara tagit till mig det jag läst på forumet! Greetz Riz!

Är det roligare att köra skräckrollspel som ett riktigt rollspel med tärningar och färdigheter och allt? Var kan man få tag på Kult tex? Vad jag vet så har det gått ur tryck och säljs inte alls längre? Skulle inte något franskt företag börja sälja Kult på engelska?

 

[Maxwan]

Re: Regler eller inte?

Är det roligare att köra skräckrollspel som ett riktigt rollspel med tärningar och färdigheter och allt?
Nej... skärckrollspel enligt min mening är alltid bäst utan tärningar. Att alla skriver ett A4 om sin karaktär, och sen spelar efter det, är oftast bäst. Å andra sidan är KULTs skadesystem extremt bra till just skäckrollspel, det är det snabbaste system som finns, och man får ändå ut tillräckligt mycket för att inlevelsefullt illustrera hur hjärnan rinner ut ur den nyöppnade ventilationstrumman i skallen. Ska man spela skräck med regler så ska man använda KULTs relger, helt klart. Och regler bör man nog spela med ibland också, faktiskt...

Var kan man få tag på Kult tex? Vad jag vet så har det gått ur tryck och säljs inte alls längre?
Jadduuuu, det blir nog inte så lätt å hitta... hobbyspel.com har det inte, kanske finns det någon annanstans, räkna med många många hundralappar för ett fint exemplar.

Skulle inte något franskt företag börja sälja Kult på engelska?
Joo, tror det, de hade väl köpt rättigheterna tror jag. Men sånt kan andra mycket mer om än jag... jag är lite fel person att svara på en sån fråga.

Sist men inte minst måste jag nog säga att ett av de roligaste skräck/action som vi spelat vad Road to Hell, ett äventyr som finns på sveroks uppdragsbank... Det var riktigt riktigt riktigt kul faktiskt, men ett sånt uppdrag är det framför allt spelarna som avgör utgången på

 

[Organ]

Personligen låter jag nästan alltid spelarna rulla fram egna figurer. Om spelargruppen av någon anledning behöver ha några speciella egenskaper eller en speciell sammansättning belägger jag spelarna med vissa förbehåll (t.ex "Ok, ni måste göra figurer som är kvinnor och minst 27 år gamla, jobbar inom stadsförvaltningen samt spelar handboll på korpnivå på fritiden. Annars har ni helt fria tyglar".)

/Anders

 

[Sadaigh]

hmm... jag tycker att man kan vara med och gora sin egen RP. Om det dock ar forsta gangen for SL inom en viss omgang. Sa kanske det ar lattare med redan gjorda RPs, men men... det ar upp till Sl att bestamma!

 

[magoo]

Absolut egna!

I min spelgrupp har vi alltid gjort egna karaktärer eftersom vi tycker att karaktärsskapande är en av de roligaste delarna i rollspel. Vi anpassar äventyren efter rollpersonerna.

I Call of Cthulu är detta inget problem eftersom våra karaktärer är sådana som kan halka in i de flesta situationer utan problem - journalist, författare, detektiv...

I Kult spelleder jag inga köpeäventyr utan skriver allt själv. De köpta Kult-äventyren innehåller för mycket gore för min smak , det blir lätt lite fnissig "blodet droppar-stämning" om jag ska spelleda äventyr med uppsprättade jungfrur hängandes på köttkrokar och liknande trams. Jag föredrar Call of Cthulu-stuket så jag brukar mer skriva Kult-äventyr som deckargåtor med övernaturliga och skrämmande inslag.

Jag har spelat Call of Cthulu med en färdig rollperson med en annan spelgrupp. Det var OK men jag kände inte lika mycket för rollpersonen och det blev inte riktigt samma inlevelse som när jag spelar med min hönshjärna till forskare som flippar ur vid vartenda skräckslag:

HIMMEL! Det ligger en avhuggen hand på marken! Jag tror att jag svimmar och blir inlagd på mentalsjukhus i tre månader!

 

[Troberg]

Egna

Dels är det en fråga om lathet/brist på tid för spelledaren, dels är det roligare för spelarna. Ibland kan man ge riktlinjer, men detaljutformningen är upp till spelarna.

Har roliga minnen av en flygplanskrasch i ryska urskogen i kult med min tyska, freudianska psykolog vars enda vän (och enda han litade på) var hans tamagotchi. Hans reaktion när de andra ville mörda tamagotchin (de ville använda batterierna till radion) var obetalbar!

 

[Gabri L]

Anser att det är en fråga om hur SL vill ha det. Många köpäventyr är ju gjorda så att en grupp kan klara dem, oberoende av hur gruppen är uppbyggd. Min SL (König) brukar dock ibland (för egna äventyr) kräva att man håller sig inom vissa ramar.
Ibland kan det dock vara kul att få förgjorda karaktärer, om inte annat för att man då frångår de favokaraktärersdrag, som jag nog tror smyger sig på alla spelare förr eller senare. Om ni går igenom de karaktärer ni gjort själva, och tittar efter gemensamma drag i hur de är uppbyggda, och framförallt hur de spelats, så torde man nog hitta gemensamma nämnare på de flesta, oavsett till vilket rollspel eller vilket system det än är.

Jag tycker med andra ord att det är hugget som stucket, men att det kan vara kul att switcha lite då och då!