Nekromanti Edronitisk magiteori

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,207
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Jag försöker fila på Västlandens 'Religion & Mystik'-kapitel just nu, men jag har total idétorka vad gäller den mest inflytelserika magitraditionen i Mûhad; den gamla edronitiska.

När jag först tänkte mig mûhadinska magiker såg jag framför mig skumma svartkonstnärer som folk gärna höll sig borta ifrån då de stod i förbund med svunna gudar och onda, mörka krafter. Lite Chtulhu-faktor liksom. Jag har inte övergivit denna idé, men jag tänker nu att detta rör sig om en arkaisk magitradition rotad i zhanisk andetro, som mest följs av de många enstöriga oberoende magikerna i Västlanden.

Sungs lära har jag inte glömt bort, den har definitivt haft inflytande på hur de organiserade mûhadinska trollkarlarnas teorier har utformats, men basen för dessa magikers lära är kunskap och tankar som överlevde Edron.

Så jag tänkte be er om hjälp att spåna här. Hur kan edronitisk magiteori och magitradition ha sett ut? Hur har den utvecklats i Mûhad efter Edrons fall, och hur har den påverkats av Sungs lära? Jag vill gärna ha något lite mystiskt och spirituellt.

Lite inspiration, för den som orkar:

Mina gamla tankar om Nanórgonas idéer borde det stå en hel del om här på forumet. Till exempel:
Nanórgona av Edron hade till exempel sagt, att människors vilja är ett verktyg lika kraftfullt som gudarna, och att vi alla är gudar inombords. Han hade vidare då menat, att i ett ögonblick eller två av yttersta emotionella press - eller frid -, hade en människa tillfälligt, och omedvetet, kunnat transcendera till gudastatus, och spontant uttala förbannelser som ödelade hela släktled för oräkneliga generationer. Alla begränsningar av vad som var möjligt för dödliga var endast en chimär, en gudarnas och drakarnas dimridå över skapelsen, ansåg Nanórgona.
Lite tankar om Edron.

Kamorfiskt inflytande, kanske?

om Västerns Torn, en spillra av Edrons magiker såväl som det forntida Domara Tashar, magikerrådet i Akpilos.

om zhanernas syn på demoner

- Ymir, oinspirerad
 

Pilzefrau

hon/henne
Joined
12 Sep 2005
Messages
2,083
Location
Göteborg
Själv har jag varit helsåld på böckerna om Bartimaeus, där magi överhuvudtaget går ut på att man med div. ritualer binder demoner som sedan gör jobbet åt en. Det finns ju iofs redan beskrivet lite om demonologer i magimodulen, men precis hur man gör för att få en demon att göra något annat än att bara vara generator i en artefakt har inte jag läst iaf. nu kommer det ju en demonbok förr eller senare också, men men...

Jag skulle gilla att de använder demoner och/eller andar (hade tänkt föreslå att de inte skulle göra någon åtskillnad på dem, men sen lästa jag ditt mastodontinlägg och såg att det var just mûhadinerna som gjorde stor skillnad på psyko, daimo och teo) för att åstadkomma saker, kanske mer indirekt att de använder dem för att alstra, liksom religiösa använder gudar. Om de kan få daimotropi eller psykotropi från andarna och demonerna lättare/snabbare än att alstra själva, kanske de kan nöja sig med det och sedan transformera och väva. Nu ser jag iofs inte vad demonerna skulle tjäna på detta, men man kanske kunde tänka sig att de på något sätt blev bundna till att tjäna magikern utan att faktiskt nedkallas... Då kunde magikern när som helst komma och avkräva massa filament. Ett annat sätt är att man helt enkelt offrar själar till demonen så att dan slipper anstränga sig för att äta, slipper leta upp "fastnade" själar i väven utan får dem gratis av en snäll magiker för några filament daimotropi.

Men äsch, nu har jag hamnat i din arkaisk-zhaniska skumma-svartkonstnärer-i-förbund-med-mörka-krafter. Strunt samma.
 

Poseur

Swashbuckler
Joined
16 Jan 2007
Messages
2,233
Location
Falun
Alltså lite spontant skulle jag vilja se den edronitiska magitraditionen som en skumm mörk ridå av skuggmagiker och svarkonstnärer.
Jag skulle vilja se att dessa inte blev magiker utan snarare mystiker som sysslar med mystisism och okult grejs.
Typ blandning mellan persiska mystiker och kinesiska alkemister.

För att förklara lite vad jag tänker just nu.
när jag tänker på olika länders magiker tänker jag på diverse ord för att ge en klar uppfattning om deras syn på dem.

Dvs. Magiker i ebhron= besvärjare
Magiker i consaber=Trollkarlar och häxor
magiker i Thalamur= Magiker(möjligtvis ärkemagiker)
magiker i Cirefalska sammväldet =Doktorer i magi
magiker i Asharien = trollkarlar
magiker i soldarn = visemän möjligen för trollkarlar ibland mer belevade borgare.
magiker i Momolan= Andebesvärjare eller häxmästare
magiker i muhad= Mystiker
 

ClawHawk

Veteran
Joined
10 Dec 2004
Messages
169
Location
Umeå
Jag har alltid sett Mûhadinska magiker som något jag uppfattar som ett mellanting mellan det du beskriver som dina ursprungliga föreställningar och "vanliga" magiker. Vad jag menar med det är att jag uppfattat dem som mystiker, som utnyttjar alternativa magier/vägar att nå magin, men att de inte är nödvändigtvis "mörka" och detsamma gäller deras vägar. Det hela låter tämligen likt det du sedan beskriver som din nuvarande uppfattning.

Angående Sungs lära har jag mycket liten koll på hur den faktiskt fungerar, både rent teoretiskt och praktiskt, om du har större koll på den skulle du kanske kunna publicera något? (Eller refererar du till det som finns i M&M?)

Nu ska jag dock försöka att spåna lite runt det hela och se om några användbara tankar dyker upp..:

Jag ser gärna den Edronitiska magteorin som om den var något mer framskriden än kontemporär teori i övriga Mundana, och hade andra "uttryck". Med skillnaden i "uttryck" menar jag att de förklarade en del saker annorlunda, men att resultatet i stort sett blev det samma som senare nåddes av bland annat den Coloniska teorin. I och med min syn på Zhaniska magiker (primärt Mûhadinska då) så bör förklaringen ligga i något med andar. Med tanke på vad jag läst av dina inlägg om Nanórgonas idéer känns det mycket möjligt att teorierna på något sätt involverade en astral hierarki inte olik den som finns i Thalamur (¿är osäker på detta?). Basen för teorin bör dock snarare ligga på Psykotropiska astralkroppars (andars) styrka och dominans.

Jag föreställer mig att de såg gudar och även demoner som "slavar" under psykotropin, och att mäktiga andar var de högst stående varelserna då de kunde försörja sin astralkropp själva (troligen så hade en del experiment utförts på demoner och andar medans teorierna applicerades på gudarna genom teoretiska "förlängningar").

Synen på demoner stammar troligen från dessa undersökningar, och teorin om Psykotropiska kroppars överlägsenhet. Nämnas bör kanske att man trots detta inte underskattade demonernas (eller gudarnas) makt, trots deras hierarkaliska underlägsenhet så besatt de avsevärd makt och människan stod ju en bra bit under de mäktigaste andarna

Alstringar av de övriga aspekterna (Psykotropin sågs som förmågan att utnyttja andens kraft) förklarades kanske som variationer, ibland mäktiga och helt klart användbara men likväl varianter, av Psykotropin, som kommer till då andar av olika styrka binds till Mundan materia. Materian ansågs för övrigt död, vilket kanske ledde till en hel del teorier och forskning om växter, då de växte men verkade sakna alla former av själ. En hel del forskning lär även ha bedrivits på att binda andar till övrig materia, och elementarvarelser lär ha betraktats ha någon form av ande, kanske som djurens totemandar.

Magiker bör ha betraktats som högt stående då de (Psykotropin bör ha varit den mest grundläggande aspekten som magiker lärde sig) inte bara hade förmågan att utnyttja sin egen andes kraft, utan även kunde utnyttja andra svagare andar (övriga aspekter). Transformationer var lättförklarade då alla aspekter var variationer av samma aspekt (om transformationer till Psykotropi är omöjlig, jag har för mig att det är så men vet inte säkert då jag för tillfället befinner mig på skolan, så förklarades kanske detta av att det var svårt, d.v.s. teoretiskt möjligt men inte praktiskt, att rena varianterna för att få ren andekraft).

Jag kan tänka mig att filament som ett begrepp inte existerade, istället mättes en magis styrka i rang, likt den som användes för att mäta själars styrka.

Väldiga obelisker kanske hade en pseudo-religiös betydelse då de verkade vara knytna till andarna på något sätt, därav deras effekt på alstrande. Det är mycket möjligt att edroniterna genom sina kontakter med andar, och genom sina efterforskningar i objekts magiska inflytande upptäckte saker om magiströmmar etc. som numera är fördolda för magiker.

Tja, sedan hur det ser ut för zhaniska magiker nuförtiden... Svårt för mig att säga hur de influerats av en magiteori jag inte har någon koll på, men det känns som att den fortfarande borde kretsa runt andar och demoner (primärt sett), men med en något mindre vetensskaplig inriktning (i alla fall inom just detta område), troligen har inte så många teoretiska framsteg gjorts sedan Edrons fall annat än de som kommit via influens från bland annat Sung. Dock så kan individuella magiker ha gjort framsteg rent praktiskt, men då det (som jag uppfattar det) saknas vida spritt samarbete mellan dem, och då det som existerar är hämmat av inbördes maktkamp så leder detta endast i extremfall till framsteg för traditionen som sådan.

Det vore ganska intressant om det ledde till en del "specialregler" för zhan-magiker, inget som bryter mot systemet, men kanske om effekten av framgångsslag eller något sådant, yrkesfärdigheter (kanske en ny, bara en tanke :gremtongue: )...

Sedan ses magikerna troligen med stor rädsla och respekt av de övriga zhanerna då de besitter makter som har att göra med det övernaturliga, behärskar de andar som ananrs anses vara mäktiga och nästintill heliga. Det är mycket möjligt att de omges av mörka rykten som beskrivs av dig, vare sig de är befogade eller inte, men för mig så förekommer det magiker bland stammarna, även om de är sällsynta, och är inget som alla flyr, – bara fienderna tvingas till detta.

Jag har inga problem med att föreställa mig att mäktiga zhanmagiker då och då träffas för att dela med sig av det de vågar dela med sig av. Men jag har heller inga problem med att föreställa mig att ett dylikt samarbete inte existerar, utan att det är helt baserat på ett lärare-lärling-system.

Om jag nu ska spåna fritt runt Sungs lära så ser jag (har ingen koll på hur detta stämmer överens med officiellt material) det som att den är starkt baserad på självkontroll och psykets harmoni med kroppen. Följaktligen spelar både psyko- och biotropi en viktig roll och mycket har gjorts för att utvidga dessa områden (även om det skiljer sig märkbart från den Edronitiska teorin i hur det appliceras och varför psykotropin är viktig). De teoretiska förklaringarna om hur Mundana fungerar, dess kosmologi, involverar även mycket astrologi som ses som det himmelska psykets avspegling. Qadosh är betydligt mer utforskat som ett mått på individens styrka och rättrådighet, genom sina forskningar i de psyko- och biotropiska fälten har magikerna lärt sig mycket om hur detta fenomen fungerar och det ryktas rentutav om att de kan hela själen betydligt effektivare än andra. Demonologi ses ner på; och magi förklaras som att sätta sig i resonans med världen, överdrivet okontrollerat utyttjande av detta skadar dock själen och dess balans (qadoshförlust). Genom att göra detta kan man förstärka existerande fenomen, vilket ger upphov till så kallade (sätt in Sung-magikernas namn på filament här) som ett tränat psyke kan utnyttja för att forma omvärlden efter sin vilja. Det är därför väldigt svårt at alstra (filament) utan en lämplig källa, då det är som att försöka skapa sten ur luft, från sand går det bra men det måste finnas där från början.

Jaa, det är ju rätt kort, ostrukturerat och flummigt om mina synsätt på dessa två traditioner... En sammansmältning mellan dessa med dominans från den Edronitiska känns väldigt möjlig men det exakta resultatet kan variera.

-ClawHawk som hoppas att något kanske kan väcka en gnista inspiration, om inte annat.
 

marcuslinder

Veteran
Joined
12 Apr 2003
Messages
184
Location
Göteborg
Jag föreställer mig dem som en kombination av tidig och kreativ vetenskap a la arabernas tidiga algebra samt geometriska metoder och en mysticism mer fokuserad på personlig utveckling än starka gudar (dvs mer buddhism/hinduism än islam/kristendom).

Symbolmagi som ikonotropi var säkerligen - känns det som - en mycket utvecklad aspekt.

Alkemi fanns nog inte på samma sätt som idag, kanske var det helt ersatt av kreativa sätt att använda t.ex. symbolmagi på.
 

Arvid

Warrior
Joined
21 Feb 2002
Messages
399
Location
Uppsala (och Piteå)
Jag tycker att du redan lagt ut konturererna for en mojlig edronitisk tradition i beskrivningen av Nanorgona, en tradition som sysslar med andra fragor an den coloniska. Den coloniska traditionen verkar ha ett nagorlunda "fysik-inspirerat" sprak, taum-mattet, filaments krokningstal, Rafalis satt att beskriva andeplanet i termer av dimensioner etc. Den coloniska traditionen verkar inte heller ha varit sarskilt inriktad pa teotropi, oneitropi eller daimotropi (atminstone inte den sabriska varianten). Det kanske finns en brytning pa dessa omraden? Nanorgonas ideer verkar fokusera pa nagon sorts "mansklig teotropi" (eller kanske oneiotropi?). Sag att detta, och andra magiomraden edroniterna sysslade med, inte ar lampligt att beskriva pa det coloniska viset. Edronitiska traditionen kanske anvander metaforer/beskrivningar/sprak fran Skugglandet och Andeplanet (dar ett mer matematiskt och geometriskt sprak blir oanvandbart). De gamla edronitiska monoliterna kanske inte primart visar var magistrommar mots, utan istallet var barriarerna till Skugglandet/Andplanet ar svaga, eller dar dessa beteer sig pa ett underligt satt.

Allt det har blir forstas battre om det far en klar koppling till spelvarlden och reglerna (aven om det senare blir bokigt att infora). Till exempel handlar kanske magitraningen mycket om lara sig att na sin gudastatus, vilket kanske gors battre ensam, pa avlagsna platser; eller kanske nara nagon av de glomda monoliter Nanorgona satt ut. Rent regelmassigt ar min spontana tanke att det skulle vara intressant att kombinera ceremoni- och magireglerna pa nagot satt.
 
Top