Nekromanti Dvärgar och Alver i Saga

[SlothSloth]

Jag vet inte om någon redan har kommit på det här men min storebror som har spelat Saga väldigt länge kom upp med idén att alver får +1 i motorik och -1 i styrka medans det är tvärt om för dvärgar. Jag själv spelar gärna dvärg eftersom jag gillar dvärgar.

Han kom också upp med ett förslag till ändring av initiativslag. Man slår ett närvaro slag och om man har t.ex. 9 i närvaro och slår 7 så for man +2 i positivt värde. Om man slår mer än sin närvaro får man ett negativt värde. Den som får högst positiva värde börjar och så går man tills man kommer till den med sämst negativt värde. Lite svårt att förstå kanske.

 

[Arfert]

Ja, det tycker jag funkar! Kul att höra från Saga-spelare!

 

[SlothSloth]

Jag pratade mer med min storebror och vi kom på hur man kunde få det mer balanserat och nyanserat mellan alver, dvärgar och människor. Vi har också ett förslag på hur man skulle kunna göra en norog-rollperson. I framtiden kommer vi kanske använda oss av de här reglerna.

Vi utgår från att reglerna för att bygga en rollperson, som återfinns i kapitel 2, gäller för människor. Här följer vårt förslag för de regeländringar som gäller ifall en rollperson tillhör en annan art, alltså dvärg eller alv.

Alver är allmänt kända som graciösa varelser, därför får en alv +4 på sitt motorikslag. Däremot beskrivs de också som spensligt byggda och därför får en alv endast +2 på sitt styrkeslag och +5 på sitt KP-slag. Vi är av uppfattingen att alver är bättre stämda till magi än andra folkslag. Därför kan en alv inte välja magiskt motstånd som fördel. I en människas ögon är alla alver vackra, och de har därför automatiskt fördelen attraktiv, som i alla fall gäller när de handskas med människor. Eftersom alver är vana vid att se varandra och dvärgar ogillar dem kan vi anta att fördelen inte har någon effekt på dessa båda folkslag. I boken framgår inte hur gamla alver blir, förutom i stämningstexten för kapitel 2 där alven Arien säger att hon just fyllt 300 och därför är för ung för att dö. Därför kan en rollperson som är alv välja praktiskt taget vilken ålder som helst, inom rimliga gränser. En lämplig övre gräns är kanske 500 år. Förslagsvis kan ännu äldre alver dyka upp i äventyr som mytiska, magiska väsen.

Allt detta tycker vi dock gör det för fördelaktigt att spela alv jämfört med människa. Alla alver bor på en ö och ingen känner till mycket om deras kultur. Därför kan vi anta att många betraktar dem som främmande eller till och med opålitliga. Dvärgar, som bekant gillar inte alver alls. Därför hyser alla spelledarpersoner, människor och dvärgar, negativa känslor gentemot alla alver. Ifall detta tar sig uttryck i form av dåligt rykte eller intolerans är upp till spelledaren… men kom ihåg att ingen litar på en alv!

Dvärgar är kraftigt byggda. Därför får de +4 på styrkeslaget och +7 på KP-slaget. På grund av sin korthet och kompakthet får de däremot endast +2 på motorikslaget och kan inte vara längre än 160 cm (anges under utseende). Som en följd kan man tänka sig att de har svårare att klättra och utföra akrobatik till exempel. Dvärgar blir äldre än människor. Om en människas medelålder i Albion är 45 och maxåldern (med lite tur) är 80 kan vi kanske anta att en dvärg är i form till 100-årsåldern och kan leva till ungefär 200 års ålder som mest. Eftersom det står i en artikel om dvärgar (http://sagagames.com/ladda-ner) på sagagames hemsida att ingen har sett dvärgkvinnor eller dvärgbarn kan en rollperson inte vara yngre än 30 år och välja kvinna som kön endast med spelledarens tillstånd. Inga dvärgar använder besvärjelser och få utövar magi. Därför kan endast dvärgar med 6 i gåvan vara magiker. Dvärgar har också endast tillgång till sin egen magilista. De kan inte ens använda improviserad magi.

Dvärgarnas folk är få till antalet. I hela Arcaria finns bara 13 kända stora dvärgsamhällen. Därför kan vi anta att dvärgar sedan barnsben drillas att vara lojala mot sitt eget rike och sitt eget folk. En dvärgrollperson måste därför, förutom under särskilda omständigheter, sätta dvärgarnas väl före allt annat. Om en dvärg måste välja mellan att rädda en annan dvärg och en människa till exempel, måste personen kanske lyckas med ett närvaroslag för att inte vara tvungen att rädda dvärgen. Frågan är hur långt denna övertygelse sträcker sig, skulle en dvärg som är gift med en människa sätta en okänd dvärgs liv före sin egne frus till exempel? Självklart misstros dvärgar av alver, men beundras av människor för deras rikedom, kunskap och lojalitet. Anpassade till ett liv under jord ser dvärgar bättre i mörker än alver och människor. Frågan är om denna förmåga är jämförbar med fördelen mörkerseende eller bara ger ett mindre avdrag vid strid i mörker. Hur som helst är det en mycket nyttig egenskap.

Var hamnar människorna i allt detta? Eftersom de anger normen, varför skulle någon som spelar en krigare inte vara dvärg och någon som vill spela tjuv inte vara alv? Vad som skiljer dvärgar och alver från människor i många fantasyvärldar är människor stora antal och anpassningsförmåga. Dock är det inte så användbart för en rollperson att få ”+2 till reproduktion”. Istället föreslår vi att dvärgar och alver behöver dubbelt så många EP för att öka sina värden och lägga till färdigheter som människor gör.

Kan en rollperson vara norog? Vi kan i alla fall skriva vad som skulle göra dem annorlunda gentemot de andra folkslagen. I boken står det att alver och norog är av samma skrot och korn. Därför får noroger alla fördelar och nackdelar som vi redan har angett för alver. Dock med följande ändringar: Alla norog har fördelen mörkerseende. Vad beträffar deras utseende har alla norog mörk hud, vitt hår och röda ögon. Även om de har samma former som alver kanske inte alla håller med om att röda ögon är attraktivt. Noroger betraktas som fiender av alla Arcarias andra folkslag. Människor, alver och dvärgar, alla skyr dem. Därför måste alla norog ha en nackdel med samma effekt som fredlös. Vårt förslag på namn är avskydd. Den ger dock inga extra färdighetspoäng. En norog lever alltså extremt farligt.

 

[SlothSloth]

För alver finns det ju inte så mycket bakgrundsinformation så det är svårt att veta om allt vi skrivit om alver verkligen stämmer överens med vad du tänkt, Tomas.

 

[DeBracy]

För alver finns det ju inte så mycket bakgrundsinformation så det är svårt att veta om allt vi skrivit om alver verkligen stämmer överens med vad du tänkt, Tomas.

Har ni hittat igen texten om alver på Saga-bloggen (samma som ver med i Fenix 6/2006)? Om inte så finns den här.

Jag har kastat upp stats för att spela alver och dvärgar med Sagas system på min blogg, men jag tänkte nog mer typisk fantasy än Arcaria när jag gjorde dem.

 

[SlothSloth]

Dina stats och regler för alver, dvärgar o.s.v var bra. Men det är en grej som jag inte håller med om och det är att dvärgar får minus med djur. Dvärgar har väl får, grisar, åsnor och höns i Dhazul och andra städer?

Tack för artikeln, jag hade inte sett den men den var precis vad jag letade efter. Nu vet jag mer om alver och då kan man ju kanske göra så att de får plus i segla eller sjömanskap.

 

[DeBracy]

Dina stats och regler för alver, dvärgar o.s.v var bra. Men det är en grej som jag inte håller med om och det är att dvärgar får minus med djur. Dvärgar har väl får, grisar, åsnor och höns i Dhazul och andra städer?

Det var nåt jag snappade upp från Deciphers Lord of the Rings-rollspel och tyckte var lite coolt. Jag skrev det där när The Hobbit var på tapeten och det är som sagt inte Sagas dvärgar jag var ute efter att fånga.

Men -2 på slaget betyder ju knappast att man inte kan ha djur i vilket fall som helst.

 

[Arfert]

Om norog, från en artikel jag skrev i Fenix:


Norog – fienden.



Norog, som även kallas "fienden" rätt och slätt av alverna och dvärgarna, är det mest fruktade humanoida folket i Arcaria. Endast med stora uppoffringar har deras invasionsförsök stoppas, och inget säger att de inte kommer lyckas bättre nästa gång. Och fortfarande vet Arcarias lärda män ytterst lite om dem, något som kan ge ödestigra konsekvenser på framtida slagfält.


Ungefär år 400 efter Panon dök ett nytt folk upp vid Arcarias gränser. Det hade gått rykten om dem tidigare från resenärer i vildmarken i öster, men ingen hade tagit dom på allvar innan det var försent. De invaderade människornas riken med fruktansvärd kraft och målmedvetenhet, och de fåtal som inte dödades togs som slavar. Folkets namn var norog. Det är från det yttersta fåtal som lyckades fly som man vet något om dess kultur och samhälle.

Endast genom en allians mellan de största av människornas riken och dvärgarna i Rhendorerna lyckas norog hejdas år 947 EP. Men till priset av tiotusentals döda. Två tredjedelar av Pannonska Imperiets legioner förintas i kriget, och det betydde slutet för imperiets dominans över Arcaria. Efter alliansens seger försvann fienden för lång tid, och föll i glömska hos människorna. Men på senare år verkar norog ha kommit tillbaka, men inte enbart från österlandet den här gången, utan även från norr. På ön Ruarchor norr om Albion verkar de samlas, förenade med den okända onda makt som sitter på tronen i Nor Bannog. En första invasion slogs tillbaka av Albions och Calanors härar år 1106 vid slaget i Camlonnpasset. Även i öster hotar nya strider, Marksland och Alberan anfölls av norog år 1146, och där råder fullt krig i gränslandet.

Norog liknar alver vid snabbt påseende, men de har mörk gråbrun hud, svart hår, och röda, kattliknade ögon. De är diciplinerade, mycket intelligenta och kan ofta vara sadistiskt grymma. De verkar anse att alla andra raser ska tjäna dem eller utrotas. Norog ogillar dagsljus utan rör sig helst ute nattetid eller i skymning och gryning. Kanske skadas deras ögon av skarpt ljus. Det har dock undantagsvis hänt att de stridit eller färdats i dagsljus, om situationen krävt det.

I strid bär de ett slags ring- eller lamellbrynjor av en okänd legering, ofta förstärkta med arm- och benskenor. De är oftast beväpnade både med långa svarta svärd och spjut. Vidare bär de stora, avlånga sköldar. De strider bäst i tät formation på ett nästan mekaniskt, känslolöst sätt där de nöter ner sina motståndare. Att möta norog i strid är en skrämmade upplevelse. De verkar sakna fruktan, och flyr aldrig i panik. Om de drar sig tillbaka är det enbart av rent taktiska skäl. Norogs arméer verkar vara organiserade på ett sätt liknade Pannonska Imperiets gamla legioner, och saknar kavalleri. Däremot så har man duktiga ingenjörstrupper som kan bygga olika typer av belägringsmaskiner. Det finns även trupp som är specialister på infiltration och raider djupt in i fiendeland. De kan ta sig förvånasvärt långt innan de anfaller sitt mål. Kanske använder de magi för att inte upptäckas. I vilket fall som helst har band av norog lyckats ta sig hela vägen från Ruarchor in i Albion. En del magiker spekulerar i om norog använder nån slags portaler för att ta sig snabbt och långt.

Det man känner till om norogs magi är att den dels handlar om besvärjelser för att använda binda demoner för att använda deras krafter, dels om komplicerade ritualer där stora blodsoffer är inblandade. Oftast består offren av tillfångatagna människor. Ritualerna ökar kanske norogs arméers slagkraft på slagfälten, eller öppnar de portaler man tror norog kan färdas för att attackera på oväntade ställen. Om man visste säkert, och hur ritualerna ser ut, vore det kanske möjligt att skapa besvärjelser för att motverka detta. Hursomhelst har naturligtvis inte någon av de människor som bevittnat en ritual överlevt för att kunna berätta.

Norogs samhälle påminner vid första anblick om en förvriden version av alvernas, alla norog verkar tillhöra antingen en aristokratisk, hierarkisk krigarklass, eller så tillhör präst- eller magikerkastet. Även smeder och skickligare hantverkare verkar tillhöra magikerna. Allt vanligt arbete utförs av slavar. Kvinnor kan både vara magiker, präster eller krigare, även om de flesta lever i harem, som fruar till de mäktigaste av norog. Vilka kvinnor som väljs ut till krigar-, präst- eller magikerklasserna avgörs vid en ritual i tidig barndom. Resten gifts bort. Det ser ut som att endast en minoritet av norogs elit har rätt att ha fruar och att avla nya barn.

Norog styrs, såvitt man vet, av tre prästkungar. En i norr, en i öster och sedan den tredje vars säte är en dold hemlighet. Den östra kungens namn är känt; An Ancalar. Han har regerat i hundratals år, vilket tyder på att norog är långlivade som alverna.

Det är fortfarande oklart var och hur norog egentligen bor, de mänskliga slavar som lyckats fly från sina fångvaktare har varit inspärrade i erövrade borgar och städer. Ett ännu större mysterium är varifrån de kommer. Enligt ett rykte, som påstås bygga på alviska källor, så fördrevs norog för länge sedan från Arcaria av alverna, till en annan värld, men att de nu på något sätt lyckats hitta en väg tillbaka. Kanske kommer framtiden besvara dessa frågor. Inom kyrkan – Spiriti Illuminati – pågår det en debatt om andra raser än människorna har en själ. De flesta av kyrkans ledning och Perfecti lutar åt att de som kallas de intelligenta raserna, alverna och dvärgarna, även har en chans till frälsning. Men eftersom även norog uppenbarligen är intelligenta och har en civilicerad kultur, om än oerhört grym, så borde även de kunna se ljuset. Ett första steg vore att söka andra kontakter än på slagfältet. Det vore även en oerhörd nytta att få reda på vad som driver norog till dessa ständiga krig. Frågan är bara vilka som skulle våga ge sig in på norogs territorium på ett sådant uppdrag.


===========

Några kommentarer:

Givetvis finns det saker jag inte berättat ovan. Vad som driver norog. Varifrån de kommer. Varför de är aggressiva mot andra folk. Etc. Allt är som bekant inte som man tror. Alverna i Saga är ju inga snälla typer heller. Ondska är väldigt relativt i Saga, även om de flesta köper Spiriti Illuminatis version utan att blinka. Men man skulle kunna spela norog om jag berättade mer. Men jag vill inte sabba metaplotten.

Norog ska absolut inte förväxlas med Drow. De dyrkar inte spindlar, har inte på sig SM-läder-outfits, är inte matriarkala, de håller inte på och förgiftar folk. De är inte "monster", de agerar från sin egen logik och situation. Visst, de gör grymma saker mot sina fiender, men vem gör inte det? De är absolut inte ondast i Arcaria (nej, jag tänker inte berätta ännu vem som är det, och det är inte Zargor Khan).