Nekromanti Dubbla attacker i obeväpnad strid.

[Vicotnik]

Hej,

När det kommer till obeväpnad strid och framför allt slag så har jag en fundering som jag själv inte lyckas få rätt sida på.

Det jag funderar på är hur jag regeltekniskt ska hantera slag, du har trots allt två nävar oftast att slåss med.
Ska man se det så att om jag gör ett anfall med slag så är båda nävarna inräknade i slaget (Ob3T6) eller ska man se det som att det är två anfall (Höger samt Vänster), och i så fall ligger svårighetsgraden då på Ob3T6 för båda attackerna eller på ob4T6 eftersom det då är två anfallshandlingar?

Är det olika ifall personen använder sig av Slagsmål eller en obeväpnad stridskonst (med tekniken två vapen)?

 

[Lupus Maximus]

Tja...

Hur ofta vevar någon på som en väderkvarn och får in träffar som faktiskt ger någon effekt?

Så 3T6 för mer långsamt, målmedvetet nötande; och 4T6 då man går på med en slagserie?

Med andra ord, jag skulle hantera det som två vapen. Gärna med att ha med modifikationer om man har motstånadaren fysiskt eller mentalt ur balans, eller t.ex. greppat tag i motståndaren då man slår.

 

[quisling]

Detta är inte ett försök att tolka reglerna, utan bara vår spelgrupps praxis...

...men i alla fall så använder vi färdigheten slagsmål till alla typer av slag, sparkar, grepp, tillhyggen och fula tilltag...

...och antalet tärningar beror av antalet attacker.

Så två slag, 2 X Ob4T6; men lika gärna en armbåge och ett knä 2 X Ob4T6.

Och om personen mot förmodan är ambidextriös? Två slag, 2 X Ob3T6, men en armbåge och ett knä 2 X Ob4T6. Kanske inte logiskt tillfredsställande, men what the heck.

 

[Vicotnik]

Tack för svaret.
Kommer troligtvis ta efter er praxis.

 

[Purgatid]

Rekommenderar att improvisera fram svårigheterna, snarare än att följa reglerna slaviskt. Som SL kan man ställa sig frågan "hur svårt är det här egentligen?"

För om vi skall vara petiga, speciellt när det kommer till slagsmål, så representerar reglerna inte verkligheten speciellt väl (eller alls). En hemskt vanlig manöver i boxning är 2-1 slag. Dvs, man jabbar två gånger, och följer sedan upp med en tjockiskrok.

Betänk nu detta med EONs regelverk. Det är tre slag på en runda. Två snabba slag med avig hand, och ett kraftfullt slag med huvudhanden.

3 slag på en runda = OB5T6. Jabbarna får dessutom +OB1T6 eftersom de utförs med avighand. Således skulle en boxare få slå
OB6T6
OB6T6
OB5T6

Alternativt, om man låter svårigheten stegra:

OB4T6
OB5T6
OB5T6

Och oavsett, om EONs regler skulle representera verkligheten i det här fallet, så skulle vi se boxare som ramlar, slår sig själva i ögat, tappar handskarna eller råkar hänga sig själva i boxningsringens rep. Så är det naturligtvis inte, och EONs regelsystem representerar inte verkligheten speciellt väl i detta fall. Inte ens om man låter boxning ha tekniken två vapen (vilket den inte har - jag kan utföra sagda handlingar utan att missa själv) så undkommer man det orealistiska. Om man inte lyckas göra illa motståndaren handlar det oftast om att motståndaren har blockat, inte att man missar - för om det förhöll sig så att man missade och att hålla garden uppe inte räknas som att blocka, då skulle ju aldrig något av dessa slag ha en effekt.

Så, jag rekommenderar starkt att improvisera svårigheter utefter hur svårt man tycker det är att utföra manövrer, snarare än efter hur svårt reglerna föreslår att det är.

Rekommenderar dessutom en modifierad version av snuddträffar. När jag spelleder så kan ingen någonsin missa helt, såvida de inte fumlar (och jag räknar det inte som fummelrisk såvida inte minst hälften av tärningarna är sexor, dvs 3 6or av OB5T6, som exempel). Har aldrig ens upplevt när jag lajvat, sparrats blankt eller i jiu jutsun att någon missar något. Missas något är det för att motståndaren blockat eller flyttat sig.

Så ni vet regeln om snuddträffar? Jag räknar att om någon misslyckas med ett färdighetsslag, så gör de en halvträff - på det viset slipper man bisarra situationer där två personer som båda har 5 i slagsmål kan stå och svinga mot varandra utan att någon får den minsta skada - något man kan gå ut och kolla om det är sant eller ej en blöt fredagkväll i Göteborg.

 

[Telephalsion]

För om vi skall vara petiga, speciellt när det kommer till slagsmål, så representerar reglerna inte verkligheten speciellt väl (eller alls). En hemskt vanlig manöver i boxning är 2-1 slag. Dvs, man jabbar två gånger, och följer sedan upp med en tjockiskrok.

Betänk nu detta med EONs regelverk. Det är tre slag på en runda. Två snabba slag med avig hand, och ett kraftfullt slag med huvudhanden.

Nja, vet inte om jag håller med, ett anfallsslag i EON representerar ju 4 sekunders attackerande som resulterar i (antal färdighetsslag] attacker som gör märkbar skada. Slår jag ett slag mot svärd så hugger jag inte en gång, utan jag sveper parerar och fintar under fyra sekunder och får in en bra träff. (om jag lyckas).

 

[Lycan]

Bäst. Inlägg. Någonsin.

+1000

 

[Purgatid]

Om det förhöll sig på det viset så skulle ingen behöva slå slag för att parera, eller också måste alla slå slag för att parera oavsett om de vill eller ej.

EX: Jorg krigaren slåss mot bergatrollet Khargaz. Under första rundan slår Jorg mot sitt anfallsvärde, och Khargaz slår mot sitt försvarsvärde. Jorg lyckas med sitt kast, och Khargaz lyckas med sitt försvarsvärde. Visuellt så har Jorg under fyra sekunder försökt att ta sig igenom Khargaz försvar med flertalet finter och hugg, men Khargaz har parerat samtliga försök. Under andra rundan misslyckas Jorg med sitt kast mot anfall, och Khargaz behöver därmed inte ens slå mot att försvara sig, det räknas ändå som om Khargaz parerat Jorgs, återigen flertalet försök att hugga honom. Under tredje rundan går Khargaz bärsärkagång, men lyckas ändå inte vinna VINIT. Jorg misslyckas med sitt inledande anfall, och därmed parerar Khargaz Jorgs anfall (trots att man inte får lov att försvara sig under bärsärk), Khargaz missar också sitt kast mot motanfall, och trots att reglerna normalt sett skulle innefatta funktioner för tillbakaknuffning om Jorg parerade - något som är sanslöst sannolikt att det sker när endera parten går bärsärkagång och därtill är ett troll, så kommer det ändå räknas som om Jorg parerat Khargaz anfall (som sker med en trädstam). Under fjärde rundan, som Khargaz vinner, gör Khargaz tre anfall mot Jorg, alla tre misslyckas pga den höga svårigheten, så visuellt sett så parerar Jorg inte mindre än tre kraftfulla anfall från ett bärsärkagående troll. Under den femte och sista rundan så gör Khargaz återigen tre anfall, det första misslyckas, så Jorg parerar det, det andra lyckas, och trots att Jorg lyckas med sitt paradkast och lyckas parera trollets anfall, så bryter just detta anfallet igenom försvaret pga brytriskslag och Jorg stendör.

Säger inte det sig självt att det är bisarrt om det vore så regelverket fungerade? Ett anfall är ett anfall, och en parad är en parad, är i mina ögon hemskt mycket rimligare.

Om det förhöll sig så att man dessutom blandar in finter i normala anfall, så kan man fråga sig vad manövern fint är för något, om alla alltid fintar för att få in träffar ändå, varför finta? Är det en extra fint? En superfint?

Det r såklart möjligt att det är tänkt att stridssystemet skall fungera på det viset, men i så fall har konstruktörerna symboliserat ett sådant system extremt dåligt eftersom handlingar, utmattning samt skador alla är genererade utefter specifika enskilda resultat, snarare än sammanfattade resultat.

 

[Telephalsion]

Fair enough