Torbern Klason
Gammal rollspelsräv
Så var det dags för näst sista äventyret i Drakkejsarens hemlighet, nämligen Templet Purpurbrand.
Äventyret börjar som vanligt på värdshuset Tre Hjortar. Utkantes Lärde man och bibliotikarien, Herr Silversporre, kommer in och är bekymrad. Fler och fler bybor har mardrömmar och det viskas i mörkret om att en ond portal har öppnats igen i Templet Purpurbrand.
Herr Silversporre fortsätter. Vi råkar veta att det som håller portalen öppen är en träring, som är formad så här. Problemet är att ringen är borta sedan länge. Det är en ond ring som får en god människa att göra ont, ljuga, stjäla och andra dumheter. Ringen behöver tas till Templet och förstöras i elden som brinner vid altaret framme vid portalen. Men, den som innehar ringen kan inte göra detta av egen vilja. Utan det krävs att de andra runt omkring tar och håller fast personen och tar av honom ringen och slänger i elden. Om vi har otur så kommer detta eventuellt betyda att personen som innehaft ringen kommer att avlida av sorg. Men detta vet vi först när ringen kastas in i elden. Men….. När ni väl kastat in ringen så måste ni fly för era liv för templet kommer att falla samman.
Gruppens magiker, Galvander Skuggmanare, sitter och skruvar på sig då han vet att han är innehavare av ringen. De övriga vet dock inget om ringen. Men Herr Silversporre råkar dock ha en lite makapär som kan spåra ringen och när han tar fram den så börjar den lysa och vibrera stark. Den pekar på Galvander som försöker fly men gruppens tjuv, hobbiten Krisanna lägger krokben för honom emedan Ankan Makander och alven Orla Månsilver brutalt buntar ihop Galvander. Efter lite funderande så läggs ringen i en börs som de turas om att bära. Galvander är å ena sidan sur men å andra sidan lite glad att han nu kan sluta ljuga och andra dumheter.
Gruppen ger sig av i gryningen och den märkliga Lärde mannen Shagul och hans adept Malek Magnus slår följe då de är intresserade av hur odöda kan leva fastän de är döda. På väg mot templet så stöter de på ett par kultister som tagit en svartalf tillfånga. De gör livet kort för 10 kultister som snabbt och lätt krossas. Svartalfen förhörs och släpps iväg. När de når bron som passerar över Kummerfloden så möter de två gastar och en dödsriddare.
Gastarna står med svärd i ena handen och med den andra handen visar de en haltsymbol och säger. Så säger Sathmogs tjänare, vänd om eller riskera era liv. Om ni har livet kärt så vänd om eller om ni vill tjäna honom så träd fram hylla hans oheliga symbol. En dödsriddare i ringbrynja och slagsvärd och metallsköld framträder på bron och han stoppar ner sitt svärd och håller fram Sathmogs märke.
Äventyrna undrar vad de ska göra, och de odöda tycks vänta med oändligt tålamod. Till slut försöker de anfalla på bred front. Det visar sig dock inte gå bra. Redan vid första ronden så märker de att detta är inte vanliga odöda och de beslutar sig för att omgruppera och anfalla på tre fronter med Galvander som kastar förinta på en av gastarna. Till sin fasa märker Makander att dödsriddaren är en riktigt krigare som vet hur man svingar svärd och dödsriddarens sköld tycks slå undan varje slag. Makander får hjälpa av Krisanna som hjälper till att hoppa än åt höger än åt vänster för att dra på sig uppmärksamheten. Hobbiten Humle viftar med ett kortsvärd och gör ingen glad emedan Orla skjuter pilar åt höger och vänster. Äventyrna märker till sin skräck att när en gast lägger sin hand på dem så tappar de 10 viljepoäng och blir rädda. SL-kommentar. Det ser minst sagt illa ut för äventyrna men i Runda 2 så drar de äntligen lite rätt initiativ och tärningar rullar rätt. De lyckas nedlägga en gast med Blixt och dunder. Makander får in ett praktslag som nästan sänker dödsriddaren och SL slår TRÅKIGT på monsters-anfallen ........
Runda tre blir mopp-up-operation där spelarna bankar skiten ur den sista gasten och Makander låter morgonstjärna dimpa ned på huvudet på dödsriddaren så den pulvriseras.
Men efter sammandrabbningen krävs en lång vila för att bli fit for fight igen.
Väl framme vid Templet (vilket jag gjort dubbelt så stort med två extra våningar och massa mer fiender) så börjar de bra. De smyger sig fram och stöter på lite kultiser som flyr hals över huvudet. De stoppar en och får fram ord om att två gått in i portalen och blivit galna. Det pågår också något offer inne i huvudsalen.
Äventyrna smyger fram till huvudsalen och kikar in genom dörren och ser 20 kultiser som mässar, en överstepräst med rökelsekar i ena handen och en hemsk kniv i andra. På altaret ligger en människa som ska offras. De bestämmer sig för att smyga runt och hittar en dörr som leder in bredvid altaret. Efter visst funderande så går en tillbaka och bankar på dörrarna som är längst söderut (orange pil) emedan de andra ska smyga in via västra dörren (röd pil).
En av dem går tillbaka och bankar dörren så det bara ekar om det. Översteprästen ber den 20 andra att kolla upp vad som händer. De är dock oförsiktiga och den först ramlar ned i falldörren och dörr. De andra skrattar gott. Samtidigt som de 20 kultister försvinner så smyger de andra in och överrumplar översteprästen och tar livet av honom. Snabbt tar Galvander på sig prästkåpan och de andra gömmer sig i vaktrummet. När kultisterna kommer tillbaka så säger Galvander till dem "Översteprästen har beslutat om att ni ska gå ut och bevaka templet mot inkräktare". SL-kommentar. Här tar sig alla spelare för pannan och undrar hur illa korkat det låter.....
Kultiserna undrar varför översteprästen talar om sig själv i 3:e person?..... Galvander lyckas mot alla odds med bluffa och de går muttrande ut ur templet.
De andra kommer in och går över till andra sidan och kommer in i ett rum med prästkåpor. De plockar ner människan som ligger på altaret och inte har dött. Han är drogad och de bestämer sig för att lägga honom ute i trädgården, men gömd. De klär ut sig till präster och kultister, sedan går de nedför trappan som leder till fånghålorna. Väl där nere så hittar de två fångar, en dvärg smed som heter Johannes och en mänsklig krigare som heter Petros. De får följa med sällskapet. Nere i fängelsehålan så stöter de på tre vakter som spelar kort. Återigen klantar Galvander till det ordentligt och börjar tala om Översteprästen i 3e person. Det blir inte bättre av fummel på bluffa och det blir strid. När det är avklarat och allt skällt ut Galvander för att han inte kan göra något rätt så letar de vidare och kommer till en håla där det finns två mantikoror. Lyckligtvis är dessa fastkedjade och äventyrna skyndar sig förbi och vandrar ned till sista våningen. Här kommer de ned till prästernas våning men lyckas på något märkligt sätt att undvika alla roliga fällor och svåra monster. De vandrar rätt in till rummet med Portalen. Det utbryter strid med väktarna vilka klubbas ned efter lite om och men. Innan de slänger ringen på Elden så hittar Shagul några runor runt portalen. När de uttalar dessa så stiger en Gorgsfairia ut ur portalen och det blir en riktigt svår strid med dödsslag men den besegras. Ringen förstörs och templet faller samman. De lyckas ta sig ut och ser hur allt är förstört. Sedan bär det tillbaka till utkante igen.
Äventyret börjar som vanligt på värdshuset Tre Hjortar. Utkantes Lärde man och bibliotikarien, Herr Silversporre, kommer in och är bekymrad. Fler och fler bybor har mardrömmar och det viskas i mörkret om att en ond portal har öppnats igen i Templet Purpurbrand.
Herr Silversporre fortsätter. Vi råkar veta att det som håller portalen öppen är en träring, som är formad så här. Problemet är att ringen är borta sedan länge. Det är en ond ring som får en god människa att göra ont, ljuga, stjäla och andra dumheter. Ringen behöver tas till Templet och förstöras i elden som brinner vid altaret framme vid portalen. Men, den som innehar ringen kan inte göra detta av egen vilja. Utan det krävs att de andra runt omkring tar och håller fast personen och tar av honom ringen och slänger i elden. Om vi har otur så kommer detta eventuellt betyda att personen som innehaft ringen kommer att avlida av sorg. Men detta vet vi först när ringen kastas in i elden. Men….. När ni väl kastat in ringen så måste ni fly för era liv för templet kommer att falla samman.
Gruppens magiker, Galvander Skuggmanare, sitter och skruvar på sig då han vet att han är innehavare av ringen. De övriga vet dock inget om ringen. Men Herr Silversporre råkar dock ha en lite makapär som kan spåra ringen och när han tar fram den så börjar den lysa och vibrera stark. Den pekar på Galvander som försöker fly men gruppens tjuv, hobbiten Krisanna lägger krokben för honom emedan Ankan Makander och alven Orla Månsilver brutalt buntar ihop Galvander. Efter lite funderande så läggs ringen i en börs som de turas om att bära. Galvander är å ena sidan sur men å andra sidan lite glad att han nu kan sluta ljuga och andra dumheter.
Gruppen ger sig av i gryningen och den märkliga Lärde mannen Shagul och hans adept Malek Magnus slår följe då de är intresserade av hur odöda kan leva fastän de är döda. På väg mot templet så stöter de på ett par kultister som tagit en svartalf tillfånga. De gör livet kort för 10 kultister som snabbt och lätt krossas. Svartalfen förhörs och släpps iväg. När de når bron som passerar över Kummerfloden så möter de två gastar och en dödsriddare.
Gastarna står med svärd i ena handen och med den andra handen visar de en haltsymbol och säger. Så säger Sathmogs tjänare, vänd om eller riskera era liv. Om ni har livet kärt så vänd om eller om ni vill tjäna honom så träd fram hylla hans oheliga symbol. En dödsriddare i ringbrynja och slagsvärd och metallsköld framträder på bron och han stoppar ner sitt svärd och håller fram Sathmogs märke.
Äventyrna undrar vad de ska göra, och de odöda tycks vänta med oändligt tålamod. Till slut försöker de anfalla på bred front. Det visar sig dock inte gå bra. Redan vid första ronden så märker de att detta är inte vanliga odöda och de beslutar sig för att omgruppera och anfalla på tre fronter med Galvander som kastar förinta på en av gastarna. Till sin fasa märker Makander att dödsriddaren är en riktigt krigare som vet hur man svingar svärd och dödsriddarens sköld tycks slå undan varje slag. Makander får hjälpa av Krisanna som hjälper till att hoppa än åt höger än åt vänster för att dra på sig uppmärksamheten. Hobbiten Humle viftar med ett kortsvärd och gör ingen glad emedan Orla skjuter pilar åt höger och vänster. Äventyrna märker till sin skräck att när en gast lägger sin hand på dem så tappar de 10 viljepoäng och blir rädda. SL-kommentar. Det ser minst sagt illa ut för äventyrna men i Runda 2 så drar de äntligen lite rätt initiativ och tärningar rullar rätt. De lyckas nedlägga en gast med Blixt och dunder. Makander får in ett praktslag som nästan sänker dödsriddaren och SL slår TRÅKIGT på monsters-anfallen ........
Runda tre blir mopp-up-operation där spelarna bankar skiten ur den sista gasten och Makander låter morgonstjärna dimpa ned på huvudet på dödsriddaren så den pulvriseras.
Men efter sammandrabbningen krävs en lång vila för att bli fit for fight igen.
Väl framme vid Templet (vilket jag gjort dubbelt så stort med två extra våningar och massa mer fiender) så börjar de bra. De smyger sig fram och stöter på lite kultiser som flyr hals över huvudet. De stoppar en och får fram ord om att två gått in i portalen och blivit galna. Det pågår också något offer inne i huvudsalen.
Äventyrna smyger fram till huvudsalen och kikar in genom dörren och ser 20 kultiser som mässar, en överstepräst med rökelsekar i ena handen och en hemsk kniv i andra. På altaret ligger en människa som ska offras. De bestämmer sig för att smyga runt och hittar en dörr som leder in bredvid altaret. Efter visst funderande så går en tillbaka och bankar på dörrarna som är längst söderut (orange pil) emedan de andra ska smyga in via västra dörren (röd pil).
En av dem går tillbaka och bankar dörren så det bara ekar om det. Översteprästen ber den 20 andra att kolla upp vad som händer. De är dock oförsiktiga och den först ramlar ned i falldörren och dörr. De andra skrattar gott. Samtidigt som de 20 kultister försvinner så smyger de andra in och överrumplar översteprästen och tar livet av honom. Snabbt tar Galvander på sig prästkåpan och de andra gömmer sig i vaktrummet. När kultisterna kommer tillbaka så säger Galvander till dem "Översteprästen har beslutat om att ni ska gå ut och bevaka templet mot inkräktare". SL-kommentar. Här tar sig alla spelare för pannan och undrar hur illa korkat det låter.....
Kultiserna undrar varför översteprästen talar om sig själv i 3:e person?..... Galvander lyckas mot alla odds med bluffa och de går muttrande ut ur templet.
De andra kommer in och går över till andra sidan och kommer in i ett rum med prästkåpor. De plockar ner människan som ligger på altaret och inte har dött. Han är drogad och de bestämer sig för att lägga honom ute i trädgården, men gömd. De klär ut sig till präster och kultister, sedan går de nedför trappan som leder till fånghålorna. Väl där nere så hittar de två fångar, en dvärg smed som heter Johannes och en mänsklig krigare som heter Petros. De får följa med sällskapet. Nere i fängelsehålan så stöter de på tre vakter som spelar kort. Återigen klantar Galvander till det ordentligt och börjar tala om Översteprästen i 3e person. Det blir inte bättre av fummel på bluffa och det blir strid. När det är avklarat och allt skällt ut Galvander för att han inte kan göra något rätt så letar de vidare och kommer till en håla där det finns två mantikoror. Lyckligtvis är dessa fastkedjade och äventyrna skyndar sig förbi och vandrar ned till sista våningen. Här kommer de ned till prästernas våning men lyckas på något märkligt sätt att undvika alla roliga fällor och svåra monster. De vandrar rätt in till rummet med Portalen. Det utbryter strid med väktarna vilka klubbas ned efter lite om och men. Innan de slänger ringen på Elden så hittar Shagul några runor runt portalen. När de uttalar dessa så stiger en Gorgsfairia ut ur portalen och det blir en riktigt svår strid med dödsslag men den besegras. Ringen förstörs och templet faller samman. De lyckas ta sig ut och ser hur allt är förstört. Sedan bär det tillbaka till utkante igen.