- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 8,979
Marius Storfots sista plundring är i princip färdig. Eller, lite grejer är kvar att göra, men inget som jag har möjlighet att trixa med just nu. Jag var därför i behov av att jobba på något annat kreativt och bestämde mig för att ta mig an ett projekt som jag varit sugen på i många år: Drakar och Demoner i rymden!
Under 90-talet skrev Anders Blixt a.k.a. @Mekanurg två stycken otroligt intressanta artiklar i Sinkadus om hur man skulle kunna använda Drakar och Demoner för rymdäventyr i en härlig mix av fantasy och science fiction. Med Blixts otroligt generösa tillåtelse har jag fått möjlighet att använda den settingen till ett äventyr jag tror kommer bli rätt kul.
Vi får se hur stort äventyret blir. Från början tänkte jag inte mer än 40 sidor men ju mer jag spånar och skriver, desto fler fantastiska idéer attackerar mig.
Såhär ser i alla fall bakgrunden till äventyret ut i nuläget:
Rymdkoloniseringen
Drömmen om stjärnorna
De flesta kan nog känna igen känslan av att blicka upp mot himlen en stjärnklar natt och önska att man kunde leva där uppe mellan stjärnor och planeter. Så var det även i den värld där drakar och demoner för en evig kamp mot varandra. Önskningarna började som drömmar och förhoppningar, något föräldrar berättade vid barnens vagga som fantastiska myter och historier.
Allt eftersom åren gick började dock dessa drömmar ta verklig form. Samarbeten och allianser folkslag emellan började göra tanken på att nå stjärnorna möjlig. Alverna bidrog med sin uråldriga kunskap rörande astronomi och astrologi, dvärgarnas ingenjörskonst var oumbärlig för att bygga rymdfarkoster trollkarlarnas universitet bidrog med kunskaper rörande fysik och magiskt bränsle. Den uttalade förhoppningen hos dem alla var att upptäckten av nya världar och dess naturresurser skulle skapa en guldålder för alver, dvärgar och människor.
De första stegen
Tillslut hade man förfinat sin ingenjörskonst såpass mycket att man skickade upp de första farkosterna i rymden. Och även om merparten av dessa störtade lärde man sig tillräckligt mycket för att vidareutveckla vad man skapat. Det var kostsamt och tog såväl tid som liv. Men alla inblandade ansåg det vara värt uppoffringarna då stjärnorna nu fanns inom räckhåll.
De nya planeter, månar och andra himlakroppar som man utforskade hade inga livsformer som besatt lika hög intelligens som kolonisatörerna. Man fann dock märkliga och sällsamma djur, och underliga växter. Och till allas förtjusning, inte minst de som investerat förmögenheter i koloniseringsprojektet, fann man nya metaller och mineraler.
Eterkriget
Men det kanske mest överraskande var att det uppdagades att alver, dvärgar och människorna inte var de första folkslagen som lämnat sin hemplanet för att utforska rymdens nya världar. Insektoiderna, ett släkte bestående av stora intelligenta insekter, påträffades däruppe. De hade redan för hundratals år sedan lärt sig sin egen unika metod att färdas mellan planeter, men hållit denna kunskap hemlig för de övriga folkslagen.
Detta oväntade möte fick fruktansvärda konsekvenser. De humanoida folkslagen ansåg att de hade rätt till himlakroppar som under århundraden bebotts av insektoider. Insektoiderna å sin sida betraktade de humanoidas koloniseringsförsök som intrång av platser de sedan länge betraktat som sina egna. Det hela nådde sin kulmen när några humanoida rymdfarare grundade en gruvkoloni på planeten Lunoria, en plats som sedan åratal tillbaka enbart bebotts av insektoider. Dessa attackerade nybyggarna, dödade dem och förstörde deras koloni. De mest ansedda handelshusen proklamerade att insektoidernas tilltag var ett brott bakom rimlig reson. De krävde kompensation i form av rikedomar som vida översteg den utplånade kolonins. Insektoiderna har ingen kunskap om begreppet rikedomar, förstod inte humanoidernas ilska och vägrade betala. Detta var den sista droppen som krävdes för att ett fullskaligt krig mellan de humanoida och insektoiderna skulle utbryta, senare kallat Eterkriget
Mindre strider uppe i rymden förekom där skepp bordades, handelsstationer överfölls och kolonier erövrades. Men de största och brutalaste sammandrabbningarna i kriget ägde rum på folkslagens hemplanet. Orsaken till detta var att ingen av de stridande parterna hade möjlighet att bedriva rymdkrig i stor omfattning. Rymdfarkosterna som fanns till hands var inte byggda för att kriga med, och man hade inte hunnit utveckla vapen anpassade till storskaliga rymdstrider.
Kriget blev utdraget och kostsamt, både vad gäller resurser och liv. Insektoiderna kunde med lätthet förlora tusentals krigare utan att det betraktades som ett nederlag av drottningarna. Deras arméer var som enorma dödliga köttkvarnar som ibland tycktes omöjliga att stoppa. Deras krigföring var dock förutsägbar och här stoltserar de humanoida folken med större individuell handlingsfrihet, en stor variation på sina stridsmetoder och magiker som med allsköns besvärjelser kunde överraska fienden.
Vapenvilan
Efter år av blodiga slag och ett oräkneligt antal döda inser båda sidor att kriget är omöjligt att vinna utan uppoffringar som skulle bli alltför stora för att det skulle vara värt segern. De stridande parterna bestämmer sig därför för att sluta fred med varandra. Denna fred resulterar i att de kända rymdområderna delas upp mellan de humanoida folkslagen och insektoiderna. Människor, alver och dvärgar förbjuds grunda nya områden i Den Mörka Zonen, vilken de kallar insektoidernas områden, och insektoiderna tillåts å sin sida inte beträda de humanoida folkslagens territorium.
De exakta gränserna för dessa två territorium blev dock otydliga vilket skapat problem. Det finns vissa himlakroppar som båda sidorna gör anspråk på. Smugglare och skumma handelsmän korsar regelbundet gränserna. Ibland sker märkliga olyckor i bosättningar där det är osäkert om de beror på märkliga väderförhållanden eller sabotage från den andra sidan. I själva verket är det ingen fred i ordets egentliga mening, utan snarare ett vapenstillestånd, så bräckligt att det när som helst kan brytas…
Under 90-talet skrev Anders Blixt a.k.a. @Mekanurg två stycken otroligt intressanta artiklar i Sinkadus om hur man skulle kunna använda Drakar och Demoner för rymdäventyr i en härlig mix av fantasy och science fiction. Med Blixts otroligt generösa tillåtelse har jag fått möjlighet att använda den settingen till ett äventyr jag tror kommer bli rätt kul.
Vi får se hur stort äventyret blir. Från början tänkte jag inte mer än 40 sidor men ju mer jag spånar och skriver, desto fler fantastiska idéer attackerar mig.
Såhär ser i alla fall bakgrunden till äventyret ut i nuläget:
Rymdkoloniseringen
Drömmen om stjärnorna
De flesta kan nog känna igen känslan av att blicka upp mot himlen en stjärnklar natt och önska att man kunde leva där uppe mellan stjärnor och planeter. Så var det även i den värld där drakar och demoner för en evig kamp mot varandra. Önskningarna började som drömmar och förhoppningar, något föräldrar berättade vid barnens vagga som fantastiska myter och historier.
Allt eftersom åren gick började dock dessa drömmar ta verklig form. Samarbeten och allianser folkslag emellan började göra tanken på att nå stjärnorna möjlig. Alverna bidrog med sin uråldriga kunskap rörande astronomi och astrologi, dvärgarnas ingenjörskonst var oumbärlig för att bygga rymdfarkoster trollkarlarnas universitet bidrog med kunskaper rörande fysik och magiskt bränsle. Den uttalade förhoppningen hos dem alla var att upptäckten av nya världar och dess naturresurser skulle skapa en guldålder för alver, dvärgar och människor.
De första stegen
Tillslut hade man förfinat sin ingenjörskonst såpass mycket att man skickade upp de första farkosterna i rymden. Och även om merparten av dessa störtade lärde man sig tillräckligt mycket för att vidareutveckla vad man skapat. Det var kostsamt och tog såväl tid som liv. Men alla inblandade ansåg det vara värt uppoffringarna då stjärnorna nu fanns inom räckhåll.
De nya planeter, månar och andra himlakroppar som man utforskade hade inga livsformer som besatt lika hög intelligens som kolonisatörerna. Man fann dock märkliga och sällsamma djur, och underliga växter. Och till allas förtjusning, inte minst de som investerat förmögenheter i koloniseringsprojektet, fann man nya metaller och mineraler.
Eterkriget
Men det kanske mest överraskande var att det uppdagades att alver, dvärgar och människorna inte var de första folkslagen som lämnat sin hemplanet för att utforska rymdens nya världar. Insektoiderna, ett släkte bestående av stora intelligenta insekter, påträffades däruppe. De hade redan för hundratals år sedan lärt sig sin egen unika metod att färdas mellan planeter, men hållit denna kunskap hemlig för de övriga folkslagen.
Detta oväntade möte fick fruktansvärda konsekvenser. De humanoida folkslagen ansåg att de hade rätt till himlakroppar som under århundraden bebotts av insektoider. Insektoiderna å sin sida betraktade de humanoidas koloniseringsförsök som intrång av platser de sedan länge betraktat som sina egna. Det hela nådde sin kulmen när några humanoida rymdfarare grundade en gruvkoloni på planeten Lunoria, en plats som sedan åratal tillbaka enbart bebotts av insektoider. Dessa attackerade nybyggarna, dödade dem och förstörde deras koloni. De mest ansedda handelshusen proklamerade att insektoidernas tilltag var ett brott bakom rimlig reson. De krävde kompensation i form av rikedomar som vida översteg den utplånade kolonins. Insektoiderna har ingen kunskap om begreppet rikedomar, förstod inte humanoidernas ilska och vägrade betala. Detta var den sista droppen som krävdes för att ett fullskaligt krig mellan de humanoida och insektoiderna skulle utbryta, senare kallat Eterkriget
Mindre strider uppe i rymden förekom där skepp bordades, handelsstationer överfölls och kolonier erövrades. Men de största och brutalaste sammandrabbningarna i kriget ägde rum på folkslagens hemplanet. Orsaken till detta var att ingen av de stridande parterna hade möjlighet att bedriva rymdkrig i stor omfattning. Rymdfarkosterna som fanns till hands var inte byggda för att kriga med, och man hade inte hunnit utveckla vapen anpassade till storskaliga rymdstrider.
Kriget blev utdraget och kostsamt, både vad gäller resurser och liv. Insektoiderna kunde med lätthet förlora tusentals krigare utan att det betraktades som ett nederlag av drottningarna. Deras arméer var som enorma dödliga köttkvarnar som ibland tycktes omöjliga att stoppa. Deras krigföring var dock förutsägbar och här stoltserar de humanoida folken med större individuell handlingsfrihet, en stor variation på sina stridsmetoder och magiker som med allsköns besvärjelser kunde överraska fienden.
Vapenvilan
Efter år av blodiga slag och ett oräkneligt antal döda inser båda sidor att kriget är omöjligt att vinna utan uppoffringar som skulle bli alltför stora för att det skulle vara värt segern. De stridande parterna bestämmer sig därför för att sluta fred med varandra. Denna fred resulterar i att de kända rymdområderna delas upp mellan de humanoida folkslagen och insektoiderna. Människor, alver och dvärgar förbjuds grunda nya områden i Den Mörka Zonen, vilken de kallar insektoidernas områden, och insektoiderna tillåts å sin sida inte beträda de humanoida folkslagens territorium.
De exakta gränserna för dessa två territorium blev dock otydliga vilket skapat problem. Det finns vissa himlakroppar som båda sidorna gör anspråk på. Smugglare och skumma handelsmän korsar regelbundet gränserna. Ibland sker märkliga olyckor i bosättningar där det är osäkert om de beror på märkliga väderförhållanden eller sabotage från den andra sidan. I själva verket är det ingen fred i ordets egentliga mening, utan snarare ett vapenstillestånd, så bräckligt att det när som helst kan brytas…
