Nekromanti Doing it Clericstyle

[Rosen]

Re: Doing it, sammanfattning

Tja, det kan ju vara rätt kul som spel (utan roll) betraktat också, men där finns ju Munchkin och Diablo som oftast fungerar bättre.

Och vad är Munchkin om inte just parodiskt?

--
Åke

 

[Bjorn]

Re: Doing it, sammanfattning

Det där kan vara en orsak - jag kanske helt enkelt tycker att fjantasyn är för uttjatad för att jag ska vara intresserad av den. Därmed inbjuder den inte till någon verklighetsflykt.

Du har väl helt enkelt spelat så länge och varit så "inne i branchen" att fjantasyn blivit (en del av?) din verklighet...

Å är det verklighet så kan det ju knappast vara verklighetsflykt!


/Bjorn

 

[Krille]

Re: Doing it, sammanfattning

"Och vad är Munchkin om inte just parodiskt?"

...undrar varför jag gillar Munchklin mer än Diablo...

 

[Krille]

Re: Doing it, sammanfattning

"Å är det verklighet så kan det ju knappast vara verklighetsflykt!"

Beror på hur man ser det. Jag vill helt enkelt lämna den här verkligheten och kliva in i en annan verklighet. Om målet bara var att lämna verkligheten så tror jag att LSD funkar bättre.

Fjantasy, å andra sidan, är helt enkelt bara trist (enligt mig). Alltså sitter jag kvar i HMS Vardagsrummet, dvs vår verklighet, inte för att fjantasy är en del av den här verkligheten, utan för att den är så trist att jag aldrig lockas till den verkligheten från den vanliga.

 

[Mekanurg]

Intressant sätt att förkorta verkligheten. Så personer av samma typ som Dag Hammarskjöld, Desmond Tutu, Maximilian Kolbe, Martin Niemöller eller Kaj Munch skulle aldrig dyka upp i äventyr som du spelleder? Tänk vilken chans du missar att överrumpla dina spelare.

 

[Troberg]

Intressant sätt att förkorta verkligheten. Så personer av samma typ som Dag Hammarskjöld, Desmond Tutu, Maximilian Kolbe, Martin Niemöller eller Kaj Munch skulle aldrig dyka upp i äventyr som du spelleder?

Nej, de passar inte riktigt i min stereotyp. Möjligen skulle jag undantagsvis kunna ta med någon sådan, men troligare är att jag skulle ta med personer som inte drivs av religiös övertygelse, till exempel Raul Wallenberg, Salvador Allende, von Rosen, Michael Collins, Steven Biko, Eamon de Valera, Robert Sands, Ralph Nader, Jurij Gagarin, kinesen framför pansarvagnen (vet inte hans namn), Yassir Arafat (även om han blivit på tok för soft på sistone), Gandhi (OK, han var religiös, men det var inte hans primära drivkraft), Salman Rushdie, Lech Walesa och så vidare. Jag vill inte förringa något av de namnen du räknar upp, de har gjort mycket bra, jag bara väljer mina hjältar från en annan skara som tilltalar mig mer.

Det är bara en fråga om personlig smak och vem man bäst identifierar sig med. Jag har en annan filosofi och hittar därför mina förebilder i andra kretsar.

 

[Mekanurg]

Lech Walesa utan religiös övertygelse ? Hmm, varför bar alltid Svarta Madonnan på kavajslaget när han var fackaktivist eller president.

 

[Troberg]

Lech Walesa utan religiös övertygelse ? Hmm, varför bar alltid Svarta Madonnan på kavajslaget när han var fackaktivist eller president.

Vad tror du drev honom mest? Hans religion eller hans politiska övertygelse?

Det är skillnad på att vara religiös och att ha det som drivkraft. Flera av de andra namnen jag räknade upp skulle nog räknas som religiösa, men deras drivkrafter har varit politiska eller humanitära. Eftersom tråden handlar om clerics så utgår jag från att det avses religion som drivkraft.

Missförstå mig inte, jag har många religiösa vänner, främst muslimer men även katoliker och kristna. Det är inte religiösa personer jag överlag har svårt för, jag har respekt för övertygelse. Jag kan till och med respektera övertygelsen hos någon vars övertygelse jag föraktar (tex så kan jag respektera nynassars hängivenhet, även om jag anser att de borde ha åtskilliga rejäla kok stryk och föraktar det de står för).

Det jag tycker är mer eller mindre konsekvent misslyckat är organiserad religion. Det gäller iofs inte bara religion, de flesta rörelser brukar så fort de blir organiserade urarta till en klubb för inbördes beundran som ter sig rätt så löjlig för utomstående. Detta är ett ganska genomgående tema när jag spelleder, och rör alltså inte bara religion, utan även byråkrati, hemliga organisationer, företag, poliskåren och så vidare (fast symptomen kan se lite olika ut). I det här fallet gällde det dock religion.