Nekromanti [Dogs in the Vineyard] Rye Crest

[Yokiboy]

Hej.

Jag har uppdaterat min webbsida med fortsättningen på Broder Joels, Syster Carens och Broder Jesus äventyr i Dogs in the Vineyard. Nu besöker de Rye Crest förgreningen, deras andra stopp på sin rutt som Guds väktare.

Jag vill gärna höra era kommentarer på spelrapporten.

Mvh,

Jocke

 

[Deodanders]

Satan så spännande det verkar!

Mycket bra upplägg med kommentarerna om konflikter och scener.

Intressant att ni gled in i ett intensivare gestaltande också. Många som har svårt för Dogs in the Vinyard hävdar ju att spelet/reglerna bryter illusionen och tvingar dem ur karaktärtänket, men jag har aldrig lirat lika mycket, eller djupt, i första person som när jag spelat Dogs.

Speciellt i konflikter när allt man gör vibrerar av betydelse tycker jag att repliker och identifiering känns levande.

På sätt och vis var det ju intressantare att kommentera när ni ännu inte rätat ut alla frågetecken, men jag vill läsa mer, så fortsätt skriv.

 

[Yokiboy]

Hej Anders.

Tack för komplimangerna.

Ja, det är svårt att skriva dessa spelrapporter när spelet fungerar gentemot när jag ville försöka behandla de problem vi stötte på. Fast, tack våre några killar härifrån som vädjat mig om att fortsätta krönikan, kommer jag försöka med det.

Tyvärr blir det inget spelande på ett tag nu, men jag hoppas återkomma så fort vi är tillbaks i sadeln igen.

Viktigast finner jag din kommentar om illusioner och karaktärstänkande, för vi har precis samma upplevelse och erfarenhet som du; nämligen att Dogs verkligen manar till rollspelande i första person.

Vi har också reflekterat över är hur konfliktlösningssystemet tvingar fram målande beskrivningar av allting karaktärerna gör. Man rollspelar ju hur man använder egenskaper och ägodelar för att få använda dem i konflikter. Det blir aldrig bara "jag använder Climb," "jag drar mitt svärd" eller liknande. Åtminstone inte då vi spelar, vi rollspelar verkligen ut varje höjning och syn och beskriver de egenskaper som används till fullo.

Det leder till att karaktärerna blir mycket levande och att alla spelare, inte bara den som äger karaktären, får upp intresset för dem. Vilket i sin tur leder till, det bästa med vårt spelande just nu, att vi konstant hjälper varandar och att alla fyra spelare (SL inkluderat) hjälper varandra med ideer under hela spelomgångarna.

När vi sedan reflektarar över vad vi spelat är vi alla fyra eld och lågor över hur karaktärerna har förändrats och vad de egentligen har sagt med sina handlingar. Mycket kul!

Mvh,

Jocke

 

[Yokiboy]

Rye Crest del 2 och 3 - avslutningen

Hej.

Nu finns slutet på vår Dogs in the Vineyard kampanj och händelserna i Rye Crest online.

Jag har som vanligt postat spelrapporten på min egen webbsida: http://erdtman.com/holken/ditv/towns/rye-crest/

Vårt rollspelande har aldrig varit bättre och det har var utan tvivel den bästa kampanj jag spelat.

Mvh,

Jocke

 

[Yokiboy]

Intro

<font size="6">Rye Crest förgreningen</font size>

<font size="6">Bakgrund</font size>

Spelgruppen</font size>

Låt mig börja med att introducera de som spelar.

<font size="4">Joachim Erdtman</font size>
Jag som skriver detta är Joachim, det här är min webbsida. Född '70 och har varit spelledare sedan 15 års ålder. Började med Mutant, ramlade ner i AD&D träsket, men har under resans gång lyckas testa mångt och mycket.

På senare år har jag tappat intresset för tradionella spel. Jag försökte få ut något av rollspelande som var omöjligt med mina gamla spel. Jag ville utmana mig själv att skapa spännande drama, men fann det inte möjligt. Men det ändrade sig, då jag för några år sedan hittade The Forge.

Mitt första "Story Now" spel (spel med karaktärerna i fokus och mitt i berättelsens centrum) blev Sorcerer och även då jag inte lyckades förstå det till fullo, så var jag såld på Ron Edwards ideér. Sedan dess har jag köpt ytterliggare ett trettiotal spel som främjar samma sorts fokus på karaktärsdrivna berättelser.

Ni kan läsa mer om vad jag tycker om spel i Holken, där denna spelrapport bara är en liten del av allt mitt spelmaterial.

<font size="4">Fredrik Dahlman</font size>
En av mina äldsta och bästa vänner. Dahlman, som han kallas, pga. för många Fredrikar i vännskapskretsen, har länge förbryllat mig vad gäller rollspel. Jag har inte riktigt förstått vad han tycker om och han har själv inte kunnat artikulera det. Nu har vi dock hittat det, han älskar också spel som främjar karaktärsdrivna berättelser, men färg är är viktigare för honom än någon av oss andra.

Med färg menar jag de detaljer som bara beskriver hur saker ser ut, känns, uppfattas, etc. i spelvärlden, men utan att ha någon effekt på själva spelet eller resolutionen av den föreställda scenen i fråga. The Forges ordlista beskriver det såhär:

Imagined details about any or all of System, Character, Setting, or Situation, added in such a way that does not change aspects of action or resolution in the imagined scene. One of the Components of Exploration.

Dahlman vill naturligtvis inte bara gotta sig i färg, utan gillar också att få slå lite tärningar, men detta bara om reglerna stöder honom i hans berättande.

Favoritspel
Det ska fortfarande vara få och konsekventa regler, med väldigt lite förberedelser och ett snabbt tempo. Han avskyr att lära sig nya regler, men då experiementen med Story Now spel börjar gå bra, hoppas jag att han är mer villig att prova nya spel i framtiden och det har han själv uttryckt också.

Favoritkaraktärer
Här kommer den där färg-prylen in och ställer till det en del. Han vill alltid göra en karaktär som tar spelkonceptet så långt det är möjligt utan att helt bryta det. Du ser honom aldrig spela en vanlig "Fighter", istället blir det ofta udda minioriteter och ganska tilltygade karaktärer. Då Dahlman vill ställas inför svåra moraliska val och tycker om att våndas ihop med sin karaktär så passar detta honom bra.

Story Now erfarenhet
Förutom några experiment som inkluderar en säsong av Primetime Adventures med mig och Lars, FATE med kickers, bangs och relationskarata och slutligen några kampanjer i The Riddle of Steel, så har Dogs in the Vineyard varit det mest lyckade försökte hittills.

<font size="4">Lars Karlsson</font size>
Larsa är också en av mina bästa vänner och vi har till och med känt varandra något längre än Dahlman och jag. Vi har rollspelat ihop sedan början.

Favoritspel
Lars och jag delar en förkärlek till mekiga regelsystem, som The Riddle of Steel till exempel, och framförallt mycket action! Det tar Lars några minuter att lista ut hur han bäst kan utnyttja ett nytt regelverk till sin fördel. Det bästa är att jag tror han tycker om utmaningen, så han är oftast öppen att prova nya spel, men de måste dock ha en miljö som intresserar honom.

Favoritkaraktärer
Det går inte att sticka under stolen med, men han spelar sig själv hela tiden. Det här gör dock ingenting, då Story Now spelen vi lirar nu för tiden får hans karaktärer att ta till form och bli unika individer tack vare följderna av de händelser de är med om. Oavsett system, så lever Lars för inlevelse.

Story Now erfarenhet
Likt Dahlman har han spelat en säsong av Primetime Adventures, FATE med kickers, bangs och relationskarta och några kampanjer i The Riddle of Steel. Han har också lirat Dogs ihop med mig en gång förut och hans karaktär hette då Broder Judas.

<font size="4">Daniel Malmqvist</font size>
Malm, som han kallas, är den nyaste medlemmen i vårt spelgäng. Han är 12 år yngre än jag, men nog mognare än Lars, Dahlman och jag tillsammans. Vi har spelat ihop sedan 2002 och kommer väldigt bra överens. Som den evige medlaren ser han också till att resten av oss håller sams.

Favoritspel
Malm lever sig in i själva rollspelandet och är en riktig grubblare. Story Now spelen passar honom mycket väl, då han alltid är full av ideér som bidrar till allas underhållning. Dessa spel uppmuntrar honom att ta lika stor roll som resten av oss, vilket gynnar oss alla.

Favoritkaraktärer
Han lirar gärna en karaktär som är välgrundad i spelets bakgrund och miljö, för att riktigt gräva ner sig i spelupplevelsen. Han kan ha svårt att komma på ett karaktärskoncept, särskilt till ett nytt spel, men då han tycker om att skapa nya karaktärer så är det lätt åtgärdat efter lite erfarenhet med det nya systemet.

Story Now erfarenhet
Malm var med och spelade Dogs första gången vi provade det, ihop med Lars. I övrigt har han skapat en Sorcerer karaktär, men det är allt. Han tog dock till Dogs som en fiks i vattnet när Tower Creek berättelsen kom i rullning.

<font size="4">Mer?</font size>
Du hittar mer om oss i introduktionen till Tower Creek spelrapporten.

<font size="4">Summering</font size>
Vi trivs mycket bra ihop, både som vänner och spelare. Våra regelbundna spelkvälla är något allihop ser fram emot numera. Den frustration vi tidigare haft med vårt spelande är helt bortblåst och vi har nu ett stort förtroende för varandra, vilket leder till bättre rollspelande.

<font size="4">Karaktärerna</font size>
De hittar du här.

Mvh,

Jocke

 

[Yokiboy]

Del 1

<font size="6">Spelomgång #5</font size>

Introduktion</font size>

2006-11-30
Om din första fråga är varför den här spelrapporten börjar med spelomgång nummer 5, så bör du först besöka Tower Creek spelrapporten.

Rye Crest är mitt första försök på en helt egen tillverkad Dogs in the Vineyard stad. Jag har lagt in alla relationer som spelarna valde då de skapade sina karaktärer i en och samma stad. Dessutom har jag bestämt mig för att vidare provocera spelarnas agerande i Tower Creek, för att se om de fortfarande tänker likadant, även med de här syndarna.

Gör er beredda på att möte Broder Joels pappa Broder John Shore, Syster Carens före detta hallick Slim Jim och horan som Broder Jesus förlorade sin oskuld till.

Karaktärerna</font size>
Daniel spelar fortfarande Broder Joel, Dahlman spelar Syster Caren och Lars spelar Broder Jesus. Nedan kan du se hur karaktärerna såg ut inför besöket i Rye Crest.

Berättelsen</font size>

En ändring i vädret räcker för att förnya världen och oss själva
Då våra väktare lämnar Tower Creek bakom sig blåser stora, svarta stormmoln in över himlen och ett kraftigt oväder bryter ut, komplett med regn, vind och åska. De rider tysta till nästa stopp på deras rutt. De har inte ork att prata, men mycket att stilla grubbla över.

Sent på kvällen når de nästa förgrening på deras rutt, Rye Crest, som är Br. Joels hemstad och titta! Framför sig i den mörka, våta natten ser Br. Joel kvarnen där hans far jobbat som mjölnare så länge han kan komma ihåg. Med viss ängslan säger han till Sr. Caren och Br. Jesus att de kan stanna där ikväll. Br. Joel lämnar sina vänner att ta in hästarna i stallet och går för att möta sin familj.

Detta var bara ett kort intro där vi spelade upp att humöret inte var det bästa, med tanke på hur det gick i Tower Creek.

Det viktigaste en far kan göra för sina barn är att älska deras mor
Br. Joels tvillingsystrar Ida och Rachel blir jätteglada att se honom, men chockade över hur illa han behandlat rocken de sytt, vilket skedde i hemlighet, då deras far inte stödde Joels utbildning till väktare. Ida och Rachel lyckas få av honom rocken och börjar genast att tvätta och reparera den åt honom. Hans lillasyster Abby var strålande glad och mycket imponerad att träffa hans vänner, särskilt den stilige Broder Jesus.

Caren och Jesus går till slut motvilligt och lägger sig på Joels uppmaning. Joels lillasyster Abby hjälper dem till rätta på loftet i huset. Fast sover gör de inte, utan de lyssnar långt och länge på skvallret mellan syskonen. Abby blev själv också tvingad i säng, fast av sina äldre systrar och inte Joel. När Ida och Rachel var ensamma med Joel i köket berättar de att allt inte är så bra mellan deras föräldrar. Deras far, John, är visst ofta iväg från kvarnen vilket tvingar mamma, Sarah, att ta ansvaret för familjen.

Då kommer mamma in i köket genom bakdörren. Hon blir naturligtvis väldigt överraskad att se sin son och ger honom en stor, varm kram. Br. Joel hinner reagera på att hans mamma luktar mäsk och har ett smutsigt förkläde på sig, men ser inte ut som om hon kom från att ha mjölnat.

Br. Joel och hans mamma sitter uppe länge och pratar. Hon är så stolt över sin son. Då Br. Joel frågar om sin pappa, nämner hans mor att hon tror han är ottrogen. Han är ute till sent och spenderar familjens alla pengar. Hon säger att hon gör sitt bästa för att ta hand om hans uppgifter också, men att det är svårt att få det att räcka till.

När de säger godnatt till varandra lovar Joel att tala med sin pappa under morgondagen.
Under natten hör alla tre väktare hur Broder John Shore, Joels pappa, smyger in och lägger sig.

Vi hade en kort konflikt där Joel lyckades övertala Jesus och Caren att inte lägga sig i hans familjeangelägenheter, utan istälelt gå och lägga sig. Dahlman och Lars gav sig fort till Daniels argument och det var i den här konflikten vi kastade tillbaks vår fallout (se återkopplingen).

Äpplet faller inte så långt från trädet
På morgonen vaknar väktarna av att Broder John slänger igen ytterdörren. Joel rusar upp efter sin far, fast hans tvillingsystrar uppmanar honom att inte uppröra far som han brukar. John har en vagn framme och är på väg efter hästen då Joel går emellan. De grälar fram och tillbaks, det knuffas och slits i tyglar, men till slut tvingas Joel att kasta sig ur vägen för att undvika att bli överkörd och blir liggandes i leran då hans pappa rider iväg.

Den här konflikten, var en riktig klassiker som färgade kvällens spel. Vi hjälptes alla åt med förslag för Broder John Shores egenskaper och särskilt de han fick som följd av konflikten. Vi hade alla kul åt situationen.

Syster Caren finner situationen högst opassande och grälar med Joel om hur han borde ha hanterat situationen istället. Jesus tar istället och snabbt rider efter Joels pappa. Caren testar verkligen Joels temperament och till slut har han hört nog och ger Caren en hård örfil! Hans systrar tappar hakan åt synen. Caren inser att Joel är orubblig och sadlar upp och rider iväg.

Dahlman, som Syster Caren, retade verkligen gallfeber på Broder Joel, det var kul att se. Vi hade innan omgången klagat av oss lite om våra respektive och hur killar och tjejer tänker så olika och nu fick Dahlman chansen att använda alla dessa knep för att göra det svårt för Daniel. Det kändes redan här att spelomgången skulle bli något väldigt speciellt.

Systrarna Ida och Rachel har sett nog och vänder sig mot sin egen bror. Joel förstår sig inte på deras påhopp, då han anser att han har försvarat familjens ärenden och bett Caren att inte lägga sig i. Ida och Rachel håller dock inte med och menar att våld aldrig är en bra lösning. Grälet eskalerar ända tills tvillingarna kastar sig över Joel och drar honom i håret och biter honom i armen. Just som Joel ska ge igen, kommer mamma runt hörnet och ropar ut, "Broder Joel Nathaniel Shore vad håller du på med?!" Joel kan endast svara, "Men mamma..."

"Men mamma..." har på de två veckor sedan vi sist spelade redan blivit en klassiker. Daniel sa bara, "Men mamma..." och la sig i konflikten. Visst kunde Broder Joel ha kämpat vidare, han kunde ha eskalerat till att slåss eller skjuta, men det var liksom inte läge, han var just då hennes lilla grabb och det var bara att göra som mamma ville. Underbart!

De otrogna känner kärlekens glädje, de trogna känner dess tragedi
Broder Jesus rider ikapp John Shores gamla vagn och ber honom stanna. "Varför ska jag stanna?" undrar John. Jesus pressar honom och frågar, "Varför tror din fru att du är otrogen?" "För att jag är det." svarar John och följer upp med en fråga, "Visst är sex utom äktenskapet tillåtet så länge kärlek inte är inblandat?" Då Jesus svarar, "Naturligtvis inte." rider John bara vidare utan att ens titta på Jesus.

Jesus hämtar sig fort och rider igen ikapp John, på vägen mot Rye Crest. Nu tvingas John att stanna vagnen genom att Jesus tar tyglarna ifrån honom. John svarar med att kasta sig över Jesus, men han lyckas hålla sig kvar i sadeln och drar sin kniv. Oj! Aj fan... Jesus hade ju mest tänkt skrämmas med knvien, men nu står John och blöder från ett långt jack rakt genom skjortan över bröstet. Jesus ser stilla på när John sätter sig i vagnen igen och rider iväg.

Nu började vi verkligen gilla Broder John, ja ni läste rätt, vi alla fyra älskade hur laddad situationen runt honom var, men naturligtvis tyckte inte karaktärerna något vidare om honom. Det var grymt kul att som spelledare ha en NPC som spelarna kände så mycket för och som blev så levande. Hela familjen Shore kändes som en del av vår spelgrupp vid det här laget.

Av alla djur är pojkar mest oregerliga
Broder Joshua Park var Rye Crests tunnmakare och steward och blev mycket glad när han såg Syster Caren komma ridande. Caren märker fort att det är något som tynger honom och mycket riktig så beklagar han sig inom kort för hur de unga bröderna i förgreningen inte är allvarliga i sina uppvaktningar av hans döttrar, "Jag tror också att några av de unga bröderna dricker brännvin." Han pekar särskilt ut unge Israel, "Han är dräng hos Ben Colbys familj, du ser farmen där ute på gärdet." När Caren frågar om John Shore nämner Joshua att han har sett honom springa mycket på handelsboden som ligger tvärs över torget från Joshuas eget hus.

Sr. Caren rider ut till Bens gård och ser en man och tre pojkar jobba hårt med att förbereda inför skörden. Caren är först oförskämd och kräver att få prata med den oduglige Broder Israel, men ändrar sedan taktik och får tala med honom. Israel är runt 16 år och har en dålig attityd. Han erkänner att han uppvaktar många av systrarna i staden, men säger sig inte veta vem han vill gifta sig med, "Om jag ens ska gifta mig." Han berättar också att hans storebror faktiskt är en mycket berömd väktare, "Du kanske har hört talas om Broder Jesus? Det är min storebror."

Två scener utan konflikter, men med många svar på vad som pågår i staden.

Skam den som ger sig
Broder Jesus rider än en gång ikapp John, som just tar sista mjölsäcken ur vagnen och bär in den i handelsboden. Jesus går in för att se vad som försigår och hör John säga till handelsmannen att "Då ses vi ikväll som vanligt." John går med flit in i Jesus på vägen ut och slår sin axel i honom. Det var sista droppen för Jesus som slår till John så hårt att han flyger ut genom dörren, genom verandastaketet och landar hårt på marken utanför handelsboden.

Caren kommer precis tillbaks från att ha talat med Israel och skyndar fram för att se om John behöver hjälp, då han inte rör sig där han ligger. Jesus ställer sig ivägen, men går åt sidan då han märker att Caren inte tänker låta John dö där han ligger.

Hon får fort liv i John och ser att han kommer att återhämta sig. När hon tittar upp ser hon handelsmannen lyfta på hatten i hälsning och märker att det är hennes före detta hallick 'Slim Jim'...

Här slutade vi för kvällen. Dahlman ville gärna fått vara med och haft en konflikt där på slutet, men Lars ville ta hand om Broder John på egen hand och det var redan sent. Vi kunde ha spelat det som en konflikt, det vill säga se om Caren kunde komma till scenen innan Jesus slog ner John, men då Lars sa att han ville vara ensam i konflikten, så drog Dahlman tillbaks sitt förlsag.

Återkoppling</font size>

Fy fan så kul vi har. Det här var den ballaste spelomgång jag någonsin varit med om! Familjen Shore ledde till en massa kul konflikter och mer lär det bli.

Jag märkte hur mina medspelare nu förstår Dogs in the Vineyard reglerna helt utan problem, för de bytte till att rollspela i första person. Helt plötsligt hände det att de började använda röster och andra knep för att visa att de inte var sig själva. Jag menar inte att vi inte har rollspelat innan dess, men inte på samma sätt, det har varit mer tredjepersonsbeskrivningar och bara enstaka kommentarer i första person, fast då ofta med spelarens egen röst. Vi får se vad det blir nästa omgång.

Däremot så skildrar vi fortfarande karaktärernas tankar öppet runt bordet. Det är ofta någon nämner hur hans karaktär tänker och reagerar på saker inombords, innan de visar hur karaktären reagerar. Det gör att man lär känna karaktärerna på djupet.

Något vi bör vara nogrannare med i framtiden är långvariga följder. Spelarna väljer ofta 1t4 relationer med folk de egentligen inte bryr sig om. Jag kommer ifrågasätta detta i framtiden, för att få reda på motivationen och varför de vill ha fler konflikter med just den personen. Om ingen uppföljare sökes, så är det en god nog anledning att ta en annan följd från konflikten.

Karaktärerna
Som ni kan se blev det inte mycket positiva följder för karaktärerna, det var bara Syster Caren som höjde sitt hat mot män. Betyder det att vi var missnöjda med spelomgången? Fan heller! Det var snarare så att följderna blev för höga och folk desperat försökte vinna varje konflikt. De slog i sanningens namn ganska mycket följdtärningar, men utan att lyckas få några ettor.

Vi hade också en tidig konflikt mellan alla tre spelare, där de tog nävar med t4:or i följd, men på ett sätt där de borde lagt sig istället. Alla tre spelare tog smällen men med argument som borde sett dem ge sig istället, vi diskuterade det efteråt och alla gick med på att kasta bort sina t4:or.

Här kan du se karaktärerna.

Mvh,

Jocke

 

[Yokiboy]

Del 2

<font size="6">Spelomgång #6</font size>

Introduktion</font size>

2007-01-18
Vi hade inte spelat Dogs på drygt en och en halv månad, men kände oss inte vidare nervösa för det. Det normala trevandet var inte alls lika tydligt. Vi började med att läsa igenom spelrapporten från omgån 5 och det hjälpte oss alla in i situationen igen och Lars kom fort ihåg sitt hat till Broder John.

Vi hade spelat en omgång Contenders den 25:e november, men inte träffats sedan dess. Det ledde till att vi ville prata av oss en del, men vi sköter det bra nu både innan spelet och under våra pauser, men vi spårar aldrig ur under spelets gång längre.

Berättelsen</font size>

Att tillfoga någon orätt är mer förnedrande än att lida en oförrätt
Väktarna samlas på torget. John Shore bestämmer sig för att skjuta Broder Jesus, men efter att hotfullt höja bössan till axeln och stirra in i Jesus kalla ögon, så backar John ner, kastar bössan i vagnen och rusar fram för att förnedra Jesus. Vid det här laget börjar folk samlas runt torget i Rye Crest för att se vad som pågår.

Det som stog på spel i första konflikten var "skjuter John Jesus?" Men John la sig inför väktaren. Hans hat mot Jesus stärktes (2t6) som följd och hans sinne försämrades kortsiktigt. Jesus blev säkrare i sin roll som väktare (3t10) och hans sinne stördes också av konflikten.

John rusar fram mot Jesus och försöker allt han kan förnedra väktaren. De förolämpar varandra med ord, de slåss, det spottas, men tar slut när Broder John tittar ner på sin uppsnittade buk och sedan äter en armbåge i munnen som får tänderna att flyga! Åskådarna ser väldigt skärrade ut.

Insatsen var "kommer John förnedra Jesus", men Jesus vann konflikten. Johns tidigare knivsnitt från Jesus hade lämnat honom ärrad, nu blev det värre (2t4) och John blev ännu mer en kall jävel (2t10) än tidigare. Jesus stärkte sin roll som slagskämpe (2t8), förhållandet till Broder John blev bara värre (2t4), men han fann också att han liksom John är rätt känslokall (1t4). Jag och Lars var helt slut efter dessa två konflikter, de var väldigt mörka och otrevliga att spela ut, men samtidigt otroligt intressanta. Vi kände alla fyra att Jesus visat klara drag på att vara av samma karaktär som John.

Behåller jag min hemlighet, så är den min fånge. Släpper jag ut den, är det jag som är dess fånge.
Handelsbodsägare Broder James Smith och hans fru Syster Virginia står bägge på verandan och har sett vad som hänt nedanför. Jesus blir glad när han ser Virginia, han känner genast igen henne som horan han förlorade oskulden till och hälsar trevligt och går för att samtala med henne. Jems säger "Madam" och lyfter på hatten åt Syster Caren, som följer honom in i handelsboden.

Joel står ensam utanför och undrar vad han missat. "Hur känner ni paret Smith?" frågar han sina kollegor när han kommit ifatt dem. Jesus svarar att han känner frun sedan tidigare, men då Caren inte vill svara trycker Joel på hårdare. De börjar gräla med varandra och Joel ger sig när Caren säger "Broder Joel Nathaniel gå till mamma!"

Insatsen var "hur känner Syster Caren paret Smith?" Daniel gav sig, men behåll en 8 till uppföljaren, han gav sig när det var hans tur att höja. Joels förhållande till Caren förvärrades (2t4), men han lyssnade inombords på sina systrars tjat om att inte använda våld (3t10).

Nu vill Joel visa Caren att han fanimej är man nog att vara väktare och hon inte kan behandla honom som en barnunge! Det blev väldigt fort personligt och Caren förolämpade hela familjen Shore. När Caren säger, "Hur kan du vara man, som är oskuld?" svarar Joel "Jag må vara oskuld, men hur står det till med dig?" Efter de tog till hårda tag och drog och knuffade i varandra, men till slut gav Caren upp argumentet.

Wow! Jäklars vilka konflikter. Insatsen var "Joel är visst man nog" och det bevisade han. Carens förhållande till Joel stärktes (1t6), men hon avskyr oförskämdhet mer än innan (2t4). Joel stärkte sin tro i att hävda sig genom slagsmål (3t6), men förhållandet till Caren blev ännu mer ansträngt (3t4).

Syster Virginia Smith bjuder upp Jesus på en kopp te. På väg upp i trappan från handelsboden till lägenheten frågar Jesus om Broder James är hennes hallick. Joel skyndar närmare och undrar om han hört rätt?

"Säger du det så högt att de andra hör det?" frågade jag Lars. "Nej," svarade Lars, men "Jo jag hör" sa Daniel och så hade vi en konflikt. Jesus gav sig och hans förhållande med Joel blev sämre som följd (1t4).

Nu vände sig både Joel och Caren mot Jesus och frågade "Hur vet du att hon är prostituerad?" Syster Virginia var på Jesus sida och försökte hjälpa att försvara sin hemlighet. Under grälet nämner Caren att Virginia är hennes fru och att hon är en hora för hon har en likadan tatuering som jag på smalbenet. Alla Carens hemligheter var ute i det öppna. Jesus avslöjade aldrig hur han visste att Virginia var prostituerad.

Insatsen var "Hur vet Jesus att hon är en hora?" Joel var först att ge sig, sedan Virginia som följdes av Caren och Jesus van konflikten. Carens förhållande till sin fru stärktes (2t6), men i rollen som Guds vakthund kände hon sig ännu mer bekymrad (4t4). Jesus relation med Caren blev mer ansträngd igen (2t4). Joel kände sig skarpare till sinnet (4), men relationen till Jesus blev väldigt ansträngd (2t4).

Hur kan vi begära att någon annan skall kunna bevara vår hemlighet när vi inte själva kunde det?
Caren föreslår att de skjuter 'Slim Jim' så behöver ingen veta vad som sagts, men Jim försöker fly. Då han ser de tre väktarna dra revolvrar inser han dock att han inte har en chans. Jesus ber Caren sluta sikta på James, men då hon inte gör det försöker han avväpna henne istället. När Caren hotar att skjuta sig själv om inte Jesus låter henne vara, så ger han upp och gick iväg från handelsboden. Vid det här laget trängdes Rye Crests invånare på verandan för att se vad som föresegick därinne.

Oj, det viktiga här var att 'Slim Jim' sparade 10 till uppföljaren, men vi lät en annan konflikt komma emellan. Jesus styrka blev bättre (5), men han kände sig så illa till mods som följd att han lämnade scenen. Carens relation till Jesus blev mycket bättre då hon märkte att han faktiskt bryr sig om henne (5t6), men 'Slim Jim' tycker hon inte alls om (2t4).

Nu tar Joel och släpar ut 'Slim Jim' på torget för att döma honom, inför den större delen av Rye Crests invånare. Caren följer också med, men blir förvånad då Joel tycker att även hon ska dömas. 'Slim Jim' bönar att Caren och han bör få samma straff, i hopp om att Joel ska visa nåd mot sin kollega. Caren skjuter sin före detta hallick kallblodigt, Joel skjuter Caren i sidan av huvudet. "Äntligen är jag fri från alla lögner, tack Broder Joel," blir Carens sista ord. Både Caren och 'Slim Jim' ligger döda och åskådarna är helt förstummade.

Slim tog 8t10 som följd av Carens skott, medan Caren tog 4t10 från Joels skott, bägge slog 20 och dog. Carens hat till män stärktes, Joel kände sig mer som Guds väktare än någonsin (1t10) och valde lämna scenen som följd. Dahlmans slutreplik som Syster Caren var tung och väldigt passande. Jag tror vi alla kommer att sakna henne.

Återkoppling</font size>

Totalt blev det nio konflikter den här omgången. Nio riktigt tunga konflikter. Det är tur att vi tar raster emellanåt, för det behövs. Efter omgången diskuterade vi hur vi kanske behöver lira något lättsamt efter Dogs, då det här blev en väldigt mörk spelomgång.

Det är underbart hur samspelta vi är som spelgrupp. Alla hjälper till att driva berättelsen mot konflikter precis hela tiden. Det är jätteroligt att få vara med om.

Karaktärerna
Det stora som hände var förståss hur Carens alla hemligheter avslöjades och hur hon sedan skjöts till döds av sin kollega Joel. Stackars Jesus insåg att han nästan såg sig själv i spegeln i sina konflikter med John Shore och behövde dra sig undan för att begrunna detta faktum. Joel kände sig både mer skarpsinnt än förr och säkrare i sin roll som väktare efter det som hände.

Här kan du se karaktärerna.

Mvh,

Jocke

 

[Yokiboy]

Del 3

<font size="6">Spelomgång #7</font size>

Introduktion</font size>

2007-01-25
Inför den här omgången så skapade Dahlman en ny karaktär. Det blev en konvertit från bergsfolket den här gången. Hans namn, Wochepah, betyder "Krokiga Ryggen." Det intressanta här är väl att Dahlman själv lider av enorma ryggbesvär och ska strax opereras igen för besvären. Vi har tidigare disktuerat, han och jag, hur vi bägge använder rollspelandet som en slags terapi.

Berättelsen</font size>

Det finns ingen medlare inför döden
Wochepah har varit Guds vakthund en längre tid, men lider fortfarande av minnet då han i Standing Oak förgreningen försökte medla mellan bergsfolket och guds folk. Det slutade med att stewarden skjöts av bergsfolket och ledde till att fårhållandet de två folken emallan trappades upp till våld.

Dahlman bad om att ha "Medlat mellan bergsfolket och guds folk" som sin tidigare prestation som väktare. Han förlorade dock konflikten och noterade egenskapen "Misslyckades medla mellan bergsfolk och guds folk" på sitt rollformulär.

Ögon som inte gråter ser inte
Joel säger några ord över Carens grav på hennes begravning. Han klarar att hålla undan tårarna, men försvinner för att vara själv en stund efteråt. Jesus närvarar, men säger inget under ceremonin.

Insatsen var "Joel börjar gråta på Carens begravning", men Daniel vann konflikten och som följd lämnade han scenen.

Broder Wochepah, Krokiga Ryggen, kom ridandes in i Rye Crest och försökte reda ut vad som hade hänt, men hjälpte mest till med begravningarna medans han försökte pussla ihop vad som skett igentligen.

Mannen friar, kvinnan väljer
I förberedelserna till Carens begravning pratade väktarna med steward Joshua Park och fick höra om hans döttrar och pojkarna som uppvaktar dem utan att vilja gifta sig, så Jesus begav sig iväg för att prata med systrarna.

Jesus gick in hos familjen Park och träffade de unga möarna Fay och May. Tyvärr missförstod de honom och trodde att han friade till dem. Det slutade med gråt och brustna hjärtan när Jesus förklarade varför han var där igentligen och att han bara ville prata med dem om vilka som uppvaktar dem och varför de inte friar till systrarna. Fru Park kom och berättade för Jesus hur det låg till.

Ni skulle ha sett Lars skruva på sig när jag sa att de tackar ja till frieriet. Det ledde till en insats som löd "Friar Jesus till Fay och May?" Lars vann men Jesus krossade flickornas hjärtan.

Konflikten far/son är löst senast efter två generationer
Joel och Wochepah beger sig till familjen Shores bostad för att Joel vill konfrontera sin far. Wochepah försöker få honom att inte göra det, då han tydligen inte är vid sina sinnens fulla bruk. Joel ber Wochepah låta honom konfrontera sin far ensam. Wochepah går motvilligt med på det.

Insatsen var "Joel konfronterar sin far ensam." Wochepah fick lite respekt för Joel (1t6) och lämnade scenen.

Joel går in i kvarnen, där han kallblodigt skjuter sin far och ser på när han faller in i kvarnens maskineri och krossas till döds. På vägen ut möter han sin mor som rusandes undra "Joel, vad har du gjort?" Han svarar inte sin mor utan bara går iväg, hennes skrik hörs över hela Rye Crest och följs av systrarna Rachel och Idas tjut.

Alla bröllop, utom de som innehåller skjutvapen, är underbara
Wochepah och Jesus hittar hans lillebror Israel ihop med Ed Colby och Hanz Woods drickandes whisky och uppvaktande systrarna Fay, May och även Joels lillasyter Abby. Wochepah vill förnedra Israel inför hans kamrater och storebror, men pojkarnas whiskydrickande har gjort dem övermodiga och det hela utartar väldigt fort till blodigt våld. Hanz råkar i tumultet skjuta Israel med sin fars hagelgevär och springer fort därifrån. Förnedrad och utan de flesta av sina tänder och en söndersnittad mun ligger Israel och blöder på marken, medans flickorna ser på med skräck i ögonen.

Insatsen var helt enkelt "Förnedra Israel inför sitt pack och sin storebror". Israel låg döende som följd av konflikten, men mer skarpsint än förr (4) och med en dålig relation med Wochepah (3t4).

Jesus ser till att hans lillebror inte förblöder, men de tänder han miste i bråket med Wochepah har lämnat honom med ett deformerat utseende. Jesus tar fram livets bok och viger sin bror Israel med Syster Fay och Broder Ed med Syster May. Abby skickar de i ett skärrat tillstånd hem till sin familj, om den flickan bara visste vad som väntar henne där.

Jesus räddar sin bror, tack vare några vältaliga böner och ser sin vältalighet förbättras (2t8). Israel visar sig vara stryktålig (1t6) och permanent deformerad (1t4) som följd av bråket med Wochepah.

När Wochepah och Joel är redo att lämna Rye Crest bakom sig för att fortsätta sin rutt, överraskar Jesus med att stanna kvar för att gifta sig med Syster Virginia och där slutar vårt äventyr.

Som följd av våra reflektioner tog Daniel och köpte bort egenskapen Halt och sänkte Öm Axel (1t6). Dahlman la till Motvals och 2t4 + 1t6 i relationstärningar. Lars ansåg att Jesus var bättre på att lösa konflikter utan våld (2t6) och tog 2t8:or i relationstärningar.

Återkoppling</font size>

Jag vet knappt längre vad jag ska säga. Vi har aldrig haft så här roligt förut, det är utan tvivel den bästa kampanj vi spelat. Det bästa är hur samspelta vi är. Vi riffar hela tiden av varandra och passar varandra med fullt förtroende. Om någon säger sig vara lite vilse, eller utan ideér så hjälper de andra till direkt.

Karaktärerna
Dahlmans karaktärer har dött i bägge städerna vi spelat hittills, ändå är han mer exalterad över berättelsen än han varit någon gång förut. Både Broder Bonzi och Syster Carens död betydde ju något, det var inte bara en motsåndare som råkade slå en perfekt träff.

Det var också tufft att en karaktär drog sig tillbaks från äventyrandet. Broder Jesus slog sig till ro och gifte sig, en perfekt epilog på hans karriär.

Broder Joel kämpar ensamt vidare, eller nu med Wochepah vid sin sida. Joel har en hel del att fundera på och vem vet om vi kanske inte besöker Rye Crest igen i framtiden.

Här kan du se karaktärerna.

Slut</font size>

Vi ses i nästa förgrening längs rutten.

Med vänliga hälsningar,

Jocke