Nekromanti DoD vs ADnD

[luthor huss]

...

Tacka vet jag de gamla rollspelen i Dod serien, inga levlar, inga bekymmer.
I detta blev man aldrig superbra, ett tvåhandssvärd var alltid ett hot, man fick använda list för att överleva. Gammalt håller i längden.

/Fredrik

 

[Caen Ka-sun-dor]

I DoD skildrar man inte hjältefantasy, så det öär en annan sak. Det som räknas är hur väl rollspelet skildrar det det ska skildra. Och som jag skrev, men som du uppenbarligen inte läste, så spelar det ingen roll för i D&D finns det så mycket annat som tar kål på rollperosnen så det blir ändå ett balanserat spel.

 

[Krille]

Re: Prestation vs rollgestaltning (igen)

"Två gentlemen löser sina meningsskiljaktigheter som vuxna människor genom dialog och argumenterande."

Inte nödvändigtvis: duell i gryningen går också bra. Vad väljer du, pistol, värja eller sabel? Sen kan man ju alltid invadera Polen. Det är ju ett gammalt beprövat sätt att lösa meningskiljaktigheter på. Först till Warzawa, liksom. Slutligen kan man ju bevisa sin tes genom demonstration: är styrbara luftskepp verkligen framtidens färdmedel, eller kommer de små och snabba aeroplanen att ta över? Bevisa det genom att bygga ett aeroplan, typ.

"Fast jag tror vi lirar CF på två väldigt olika sätt."

Du säger det? Du verkar ha fastnat för salongskäbbeldelen av CF, medan jag fullkomligt älskar äventyrsdelen. Annars skulle de fina CF-förlagorna som Fången på Zenda och Greven av Monte Christo vara helt onödiga.

 

[Krille]

Den rosa lappen

"Kanske beror det helt enkelt på den där rosa lappen från mitt första DoD som slog fast att den spelare som gestaltade den odrägliga köpmannen var den som var bäst i spelgruppen. Trots att han var usel ur prestationssynpunkt och förstörde för de andra."

Personligen tycker jag (i vanlig ordning) tvärtom. Rollen i sig verkar enbart bygga på slapstick (fast det är ju svårt att säga med det lilla exemplet) och spelaren verkar spela sin roll med en skadeglädje som snarare hör hemma i bräd- eller kortspel av den mer komiska sorten (Munchkin, till exempel). Han hade kul, men de övriga spelarnas upplevelse sabbades förmodligen totalt. Det är inte gott rollspel.

Nejtack, jag föredrar medspelare med mindre skadeglädje, mindre slapstick och mer intelligens. Du vet, man kan käbbla med andra spelare utan att vara korkad och utan att sabba för de andra, liksom.

Fast det är klart, jag är ju inte prettofriformare, så vad vet jag?

 

[walium]

Synd

Jag tycker att det är väldigt sorgligt att en dålig SL ska förstöra ett helt rollspel för dig och få dig att hata det med stor hetta dessutom. Du borde testa det igen med en annan SL som är bättre. Finns det kanske några frivilliga på det här forumet rent av?

 

[Vindhand]

Re: Prestation vs rollgestaltning (igen)

Det går förstås utmärkt att rollgestalta i DnD även om man kör strikt enligt regelboken

Av en slump hittade jag just ett exemplar av D&D från 1991 i min garderob... På första sidan (omslag, försättsblad och index oräknat) kan man bl.a. läsa följande:

<blockquote>But who wins in this game, if you're all working together? You win or lose as a team. Each role-playing session challenges you and your friends to finish a tough task. It might be chasing an evil wizard out of town. It might be overpowering a powerful dragon, or escaping a deep, dark dungeon. If you and your friends complete the task, you all win.</blockquote>
Svårt att säga om det är tänkt som en regel eller inte men följer man den så är det ju bara att arbeta för allas sämsta att någonsin låta rollgestaltning komma ivägen för prestation. /images/icons/smile.gif

 

[Caen Ka-sun-dor]

Re: Känslig fråga?

Jag måste bara påpeka, angående prestationsrollspel, att jag gillar prestationsreollspel. Jag gillar att spela äventyr och lösa problem, och det är vad jag tycker............Kan inte förstå att du har något problem med att lösa problem och mysterier............Men det är klart, som en annan säger, jag är inte prettofriformslajvare heller........