Nekromanti DoD vs ADnD

[Zaphod_UBBT]

Hej.
Detta meddelandet postar jag i både DoD- och DnD-forumet här. Jag har en knepig fråga som förmodligen inte har något bra svar, men jag vil höra allas åsikter om det.

Vilket är bäst:
1) Drakar och Demoner 6
2) Advanced Dungeons and Dragons 3nd ed. (om det är den som är den senaste)

Vilka för- och nackdelar finns?
Ta med allt ni kan komma på och skriv! =) Hehe.
Just nu spelar vi DoD6 med vår alldeles nya spelgrupp. Jag håller till viss del med om en del av kritiken, yrkesnivåreglerna har sina brister. Men jag tycker att det funkar bra med lite husregler.

 

[Caen Ka-sun-dor]

Tja, först och främst ska man ju inse att spelen skildrar två olika saker, nämligen Tomtar och Troll fantasy i DoD6's fall och hjältefantasy i D&D 3:ed fall. Det bör sägas att den senaste versionen av det amerikanska spelet heter Dungeons & Dragons 3:ed. Så, vad är skillnaderna egentligen? Svaret är: Många! Vi kan börja med lvl-systemet; Där är DoD6 skrattretande dåligt, jättefå nivåer jämfört med åtminstone 20 som man kan spela i vanliga fall och ännu fler om man har Forgotten Realms eller, när den nu kommer, Epic lvl handbook. Magin har dom lyckats bättre med i D&D-DoD6 är helt enkelt chanslöst i jämförelse med ett spel som har kanske tusen besvärjelser allra minst. Stridssystemet i de två olika spelen simulerar olika saker; i DoD6 simulerar det vi låga nivåer en totalkass värdelös amatör som aldrig borde ha dristat sig till att svinga ett svärd från första början och vid högre nivåer en helt löjligt KP-överbelastad rollperson som klarar hugg av tvåhandsvärd utan problem. I D&D 3:ed simulerar det en ganska måttlig men inte värdelös rollperson vid låga nivåer och blir till hjältefantasy vid högre nivåer. Iom att det finns så många sätt att vid högre nivåer i det spelet att döda eller förstöra en rollperon så känns det inte så viktigt att hp blir fler i D&D. Alltså inte lika kasst som DoD6. Men överhuvudtaget känns det fel att jämföra DoD6 med D&D för det ena spelet har snickrats ihop av några fantaster på begränsad tid medan det andra har varit i R&D-avdelningen hos Wizards i två år eller så...............

Vinnare i nästan alla kategorier är enligt mig D&D 3:ed, men det var aldrig en ärlig fajt från början att jämföra ett litet svenskt rollspel med världens största rollspel, som enligt vissa uppskattningar har två miljoner spelare.


Caen

PS

Tro inte att jag kapar DoD6, men det känns som om hela jämförelsen från början brast. DoD6 duger verkligen bra till att introducera spelare till rollspel om man måste ha ett svenskt rollspel som fortfarande produceras. Det är nog tom det enda svenska alternativet som nu produceras på den svenska marknaden.

DS

 

[Jorkii]

DnD är utan tvekan bäst om man letar efter ett stort utbud av produkter, D20 är gigantiskt. Det finns mängder av världar att välja mellan och hur många moduler som helst att köpa. Reglerna är betydligt mer stabila och väl genomprövade.

Sen har vi DoD6, ett litet spel från ett litet företag i ett litet land. Men om man letar efter ett rollspel med en orginell, nordiskt speglad värld och hyfsat simpla regler som dessutom ges ut på svenska så bör man spela DoD6. Även om grundregelboken var allt annat än felfri så har RiotMinds visat oss att de verkligen kan ge ut kvalitetsprodukter, se på Jorges Bestiarium och Vildhjarta. Deras värld är verkligen unik och spännande. Jag tror att om bara D6E lyfter ribban för grundregler och kvalitet så kommer vi att få se ett underbart spel innan 2003, då stigarnas bok har kommit ut och grunden för Trudvang är lagd.

Jag anser att man som svensk rollspelare ska köpa svenska rollspel, om inte annat så för att stödja rollspelstillverkare i Sverige. Det vore trist om bara USA fick ge ut rollspel för att alla köper och spelar DnD.

Så tycker jag!

 

[Caen Ka-sun-dor]

Håller med!(NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Hasse]

Synpunkter

Vill till att börja med säga att jag tycker att både DoD6 och D&D3E är två mycket bra rollspel, jag spelar dem båda, faktum är att jag just nu mest spelar D&D dock mest beroende på geografiska skäl. Skall dock säga att av dem båda så ligger DoD mig närmast om hjärtat. Varför? jo av nostalgiska skäl. Det kan mycket väl vara så att om man gjorde en objektiv bedömning av de båda spelen skulle D&D "slå" DoD på alla plan och med hästlängder men det skiter jag fullständigt i då jag inte är objektiv utan subjektiv i min bedömning av de båda spelen.


"Vi kan börja med lvl-systemet; Där är DoD6 skrattretande dåligt, jättefå nivåer jämfört med åtminstone 20 som man kan spela i vanliga fall och ännu fler om man har Forgotten Realms eller, när den nu kommer, Epic lvl handbook. Magin har dom lyckats bättre med i D&D-DoD6 är helt enkelt chanslöst i jämförelse med ett spel som har kanske tusen besvärjelser allra minst."

Jag måste bara säga att jag inte anser att kvantitet är det samma som kvalitet. Av den anledning så anser jag att dina argument ovan, i alla fall för min del, inte är några argument till varför D&D3E skulle vara bättre än DoD6. Ett levelsystems kvalité beror väl inte på antal levels?
Det samma gäller magisystemet, det blir väl inte heller bättre ju fler trollformler det finns. Tvärtom så kan jag nästa tycka att det finns för många i D&D. Jag är helt övertygad om att en stor majoritet av alla de spells som finns till D&D aldrig används. Vilket i sin tur snarare kan tolkas som bristande kvalité på de flesta spell, med andra ord, de flesta spells till D&D är dåliga och tillför spelet inget och borde därmed aldrig ha "uppfunnits".

"i DoD6 simulerar det vi låga nivåer en totalkass värdelös amatör som aldrig borde ha dristat sig till att svinga ett svärd från första början"

Precis, och första yrkesnivån heter mycket riktigt oxå amatör. Det antyder i alla fall för mig att man är just en amatör i sitt yrke på denna nivår eller som du uttrycker det, "totalkass" och att det är meningen att man skall vara detta. För mig att är alltså detta ingen brist i reglerna.

"vid högre nivåer en helt löjligt KP-överbelastad rollperson som klarar hugg av tvåhandsvärd utan problem."

Förstår inte hur du kan kritisera detta samtidigt som du sägar att du just gillar D&D för alla dess levlar. KP-höjningen i samband med levlande gör ju faktiskt att en rollpersonen i D&D endast behöver nå måttliga nivåer för att klara flera hugg av tvåhandssvärd.


Till slut vill jag bara säga jag inte kan se varför man hela tiden måste ställa det ena spelet mot det andra hela tiden och då menar jag inte bara DoD mot D&D utan även andra rollspel. Personligen hoppas jag och anser att rollspelssverige borde vara så stort att det tillåter att det finns flera "stora" rollspel av olika karaktär och genre. Inte minst för att det ökar konkuransen mellen de olika spelföretagen som i sin tur förhoppningsvis leder till bättre rollspel.

 

[Dilandau]

Re: Synpunkter

Först vill jag bara säga att jag håller med Cadaäsvlblbalblabl eller vad han nu heter på nästan alla punkter.

Levelsystemet i DoD6 är faktiskt sämre genomfört än i D&D3E. Man stiger mer sällan, vilket är tråkigt för många spelare, och när man väl gör det, kommer det som ett rätt stort ryck. Få levlar gör den ryckvisa förbättringen som ett levelsystem innebär betydligt mer iögonfallande. Dessutom ligger DoD6 efter D&D3E eftersom det inte händer särskillt mycket intressanta saker när man stiger, och att man inte kan anpassa sin rollperson på så många olika sätt.

När du säger att ett levelsystems kvalité inte har något att göra med antalet levels så tycker jag du har fel. Få levels sätter stopp för karaktärsutvecklingen mycket snabbare än fler levels gör. Få levels gör karaktärsutvecklingssystemet trubbigt, ger det färre byggklossar att leka med.

Många spells gör inte ett bra magisystem, men det försämrar det inte heller. Valfrihet är alltid en fördel i ett rollspel, att alla alternativ inte utforskas är en annan sak. Och sen, i en och samma grupp använd förmodligen inte majoriteten av tillgängliga spells. Men olika spells är favoriter i olika grupper. En besvärjelse som är tabu i en grupp kanske är all-time-favorite i en annan.

Angående powerleveln. DoD6 har en lägre powerlevel än D&D3e. Jag brukar säga att en Legend i DoD6 motsvarar ungefär en lvl 15 karaktär i D&D3e. Det är även i min mening sorgligt att en Amatör är så jäsingens dålig. Visst, han är en amatör, men att han måste vara så dålig att han blir tråkig att spel tycker jag är konstigt. Det kenke inte är ett direkt fel med reglerna, snarare en konceptuell miss. Ingen av mina spelare gillar DoD6 just därför att rollpersonerna är så kassa.

Förstår inte hur du kan kritisera detta samtidigt som du sägar att du just gillar D&D för alla dess levlar.

I D&D3e kommer HP ökningen jämnare än i DoD6. Mer utspridd. Man får som max 1d12/level, inte 4d6 eller vad det nu är krigaren har i DoD6. Det blir, som sagt, inte lika iögonfallande.

 

[Hasse]

klargörande

Jag var kanske otydlig i mitt inlägg, jag kritserar egentligen inte Caens åsikter utan hans argument. Hans argument och enda argument för att D&D3E level- och magisystem skulle vara bättre än DoD6 är enbart för att det finns fler levels och spells i D&D3E jämfört med DoD6. Hans argument är alltså att kvanitet är lika med kvalitet och det är ett argument som inte jag köper. Detta gäller mycket annat oxå. I sådana fall så skulle t.ex. det rollspel med flest regler vara det bästa, en bok på 1000 sidor bättre än en på 100, så är det dock inte, inte för mig alla fall.

"Många spells gör inte ett bra magisystem, men det försämrar det inte heller."

Och jag sa inte heller att det gjorde det. Jag sa att det i sin tur snarare kan tolkas som bristande kvalité. Inte att jag faktiskt gjorde det.

"Valfrihet är alltid en fördel i ett rollspel"

Håller med.

"Angående powerleveln. DoD6 har en lägre powerlevel än D&D3e. Jag brukar säga att en Legend i DoD6 motsvarar ungefär en lvl 15 karaktär i D&D3e."

Du har säkert rätt, min RP i D&D är på level 9 och i DoD där jag spelleder så är spelarnas RP fortfarande Amatörer så jag kan inte argumentera emot.

"I D&D3e kommer HP ökningen jämnare än i DoD6. Mer utspridd. Man får som max 1d12/level, inte 4d6 eller vad det nu är krigaren har i DoD6. Det blir, som sagt, inte lika iögonfallande."

Med det var inte detta som Caen kritiserade utan att rollpersonen vid höga ykesnivåer i DoD6 hade "en helt löjligt KP-överbelastad rollperson som klarar hugg av tvåhandsvärd utan problem."(citat: Caen Ka-sun-dor) Detta tyckte jag faktiskt var lite lustigt då det är just detta som D&D, oavsett version, av många just blivit kritiserad för. För mig är detta är ett lika stort problem i D&D3E som i DoD6, det var det jag försökte säga och att Caens kritik på denna punkt mot DoD6 även är kritik mot D&D3E.

 

[Rising]

Drakar spöar Dragons sju dagar i veckan.

Det är förvisso fånigt att jämföra två olika rollspel, men okej, DoD6 har ändå rätt många likheter med den amerikanske storebrorn, så någon form av jämförelse kan man väl ändå göra. Jag tycker dock jämförelsen är orättvis från början.

DnD har skapats från den allra sämsta utgångspunkten som finns (IMO) när det gäller rollspel ("vi gör ett muntligt datorspel", grabbar!!!) och sedan dess har DnD varit som en stor, fet padda och aldrig någonsin kunnat kravla ur sig det hål med träck den fötts ur. Det var först, det blev störst och det har inspirerat många spelare och spelledare, visst, det ska DnD ha proppz för, men på många sätt går dagens DnD att jämföra med en hottad VHS-bandspelare. Redan från början såg ju alla att Betamax var bättre, även om Betamax inte blev en lika stor kommersiell framgång, och nu finns det DVD så nu spelar det ju ingen roll överhuvudtaget längre. VHS är ute.

Att det finns miljoner och åter miljoner hejsvejs-books till DnD ser inte jag som ett plus. Blir ju bara jobbigt när en spelare lirar i en annan spelgrupp och blir van med helt andra regler än vad du har, eller något annat jobbigt. Det blir som i vampire. Har man bara grundboken fattar man inte ens vad andra spelare pratar om längre...

DoD är än så länge kompakt. Det är ju nu det är som roligast, när man får vara med från början och se världen broderas ut!

Sedan är det väl kanske en smaksak, men jag föredrar helt klart den lågmälda filosofi som svenska rollspelsmakare har (förutom Petersen som kan vara rätt koboldig ibland, även om jag älskar mycket av hans verk) framför DnD-uppskruvat jidder såsom liches, black dragons, beholders, owlbears och sån skit. Äh, det här är rent subjektiva åsikter, men jag mår illa så fort jag bläddrar i en DnD-produkt. Allt är så vulgärt, amerikaniserat, stereotypt och trött. Jag hatar verkligen det spelet.

Så visst tar den pigga svensken hem guldpokalen från detta internationella mästarmöte. Om man bara tar bort det där dumma levelsystemet så är DoD6 ett riktigt hyggligt rollspel som klarar sig bra i vilken jämförelse som helst tycker jag, även om det skulle möta betydligt svårare motstånd än gamla trötta DnD, alltså.

/Rising
som märker att jag låter helt nazistisk i det här inlägget. Sorry, SÅ illa är inte DnD... Jag vill egentligen inte provocera med det här inlägget. Skyller min taktlöshet på spriten...

 

[walium]

Känslig fråga?

Jäklar vad du tar i. Se upp så du inte spricker./images/icons/smile.gif
Hur kan man hata ett annat rollspel så mycket? Berätta för farbror walium. Har du haft en dåligt spelupplevelse eller?

Kom ihåg att ett rollspel aldrig blir sämre än vad spelarna och SL gör det till. Visst håller jag med om att DnD har större förutsättningar att urarta till primitiv monsterslakt än andra rollspel men bara om SL tillåter det. Lite trixande med xp:n och vips så har du ett helt annorlunda rollspel. Det finns ingen som tvingar dig att spela det precis som det står i regelböckerna. Många av världarna till DnD är fantastiska eller har åtminstone delar som är fantastiska.

Jag röstar nog trots allt på DoD. Framförallt för att det är det rollspel som jag började med en gång i tiden och som fortfarande har en särskild plats i mitt hjärta även om jag inte längre anser det vara det allra bästa rollspel som jag någonsin spelat. Från vad jag sett av DoD6 så verkar det också vara ett mycket trevligt litet rollspel som dessutom känns genuint svenskt.

 

[Zaphod_UBBT]

Jag bara suger i mig! (NT)

NT = No Text

 

[Krille]

Re: Drakar spöar Dragons sju dagar i veckan.

"DnD har skapats från den allra sämsta utgångspunkten som finns (IMO) när det gäller rollspel ("vi gör ett muntligt datorspel", grabbar!!!)"

Korrigering. D&D var först! Och jag menar först som i först! Det fanns inga rollspel innan D&D (om man inte räknar med Chainmail, förstås), och vid den tiden fanns det inga datorspel att göra muntliga, utom Pirate's Cove och Phantasia, båda i stordatormiljö i universitetslabb och definitivt inte i hemmen. Faktum är att det är först nu som datorrollspel ens kommer i närheten av D&D som det var 1974.

 

[Rising]

Precis

"D&D var först! [...] Faktum är att det är först nu som datorrollspel ens kommer i närheten av D&D som det var 1974."

Precis vad jag menar. Det är fantastiskt att vi har rollspel överhuvudtaget, vi har mycket att tacka det här gamla rollspelet.

Men alltså, när datorerna kom in i matchen har de tagit över den här typen av prestationsrollspelande och lyckats göra det mycket bättre än någon pappersrollspelsvariant. Några av mina första Commodore 64-spel hade mycket avancerade stridsregler och var på många sätt både snabbare och häftigare än vad som var rimligt att bruka i ett pappersrollspel. Det bästa datorrollspelet (i fråga om fri värld med många möjligheter till spelarinteraktivitet och kreativitet) är förstås NetHack, och dess ursprungligaste form, Hack är inte direkt ett supermodernt rollspel...

Om jag nu ska hacka black puddings & owlbears och leta efter skatter så föredrar jag lugnt att göra det i NetHack framför ett pappersrollspel av DnD's märke.

Så även om DnD var först är de inte längre bäst, eller ens nödvändigtvis "bra" överhuvudtaget. Jag tycker att datorspelen sköter prestationsrollspel bättre än pappersvarianterna idag. DoD är något mindre prestationsinriktat ur min synvinkel, därför bättre.

/Rising

 

[Rising]

Re: Känslig fråga?

"Kom ihåg att ett rollspel aldrig blir sämre än vad spelarna och SL gör det till. Visst håller jag med om att DnD har större förutsättningar att urarta till primitiv monsterslakt än andra rollspel men bara om SL tillåter det. Lite trixande med xp:n och vips så har du ett helt annorlunda rollspel. Det finns ingen som tvingar dig att spela det precis som det står i regelböckerna. Många av världarna till DnD är fantastiska eller har åtminstone delar som är fantastiska."

Äh... du har förstås alldeles rätt. Jag gillar ju Chronopia och det är ju ett superkoboldigt spel egentligen...

Nå, anledningen till att jag hatar DnD är att jag bara haft usla spelledare till det, och jag har bara fått spela klichéartade prestationsrollspel. Det är förstås inget större fel på DnD i sig. Vad jag gör är ju samma sak som vampire-hatare som klankar ner på det spelet för att de inte gillar gothare.

Så, okej, ta mitt förra inlägg med en owlbear-nypa salt. Man kan förstås lira hur grymma äventyr som helst där. Förresten gillar jag sådana där gelatinous cubes, eller vad di heter. Owlbears är ganska kewla också, förresten. Beholders är i alla fall det lökigaste som finns.

/Rising

 

[behamut]

im just tellin ya....
morbror jens säger att DnD
är bättre och roligare än DoD
men men.../images/icons/hairy.gif

 

[Krille]

Prestation vs rollgestaltning (igen)

"Men alltså, när datorerna kom in i matchen har de tagit över den här typen av prestationsrollspelande och lyckats göra det mycket bättre än någon pappersrollspelsvariant. [snippeti] Om jag nu ska hacka black puddings & owlbears och leta efter skatter så föredrar jag lugnt att göra det i NetHack framför ett pappersrollspel av DnD's märke."

Ah. Så prestationsrollspel har gradvis blivit nergraderat till hack&slash numera? Sorry, old käpp, håller inte med. Att prestera något är inte nödvändigtvis samma sak som att prestera XP och levlar genom att hacka ihjäl monster, likaväl som rollgestaltning inte är begränsat till prettolajvande systemlöst friformsbjäfs. Inte heller kan jag ens anse att ett mer eller mindre prestationsinriktat rollspel är sämre eller bättre - en av våra (få) gemensamma favoriter, Castle Falkenstein, är i högsta grad prestationsinriktat, med alla dess mästerskurkar och infernaliska maskiner som måste stoppas.

 

[Rising]

Re: Prestation vs rollgestaltning (igen)

"Ah. Så prestationsrollspel har gradvis blivit nergraderat till hack&slash numera? Sorry, old käpp, håller inte med. Att prestera något är inte nödvändigtvis samma sak som att prestera XP och levlar genom att hacka ihjäl monster"

Nja, jag skrev ju verkligen att datorspelen hade tagit upp "den här typen av prestationsrollspelande" för att betona att det fanns många sorters prestationsrollspelande och att det här var dungeoncrawling (som jag förknippar med DnD) jag menade. Med termen prestationsrollspel (vem lanserade den termen, förresten? Var det jag?) menar jag alltid den typen av rollspel där spelaren skall överkomma ett objektivt regelhinder (döda ett monster, smyga sig in i en borg, hoppa över ett stup, lyckas med en magisk ritual, osv) genom att använda sin rollpersons förmågor. En deckargåta är alltså sällan ett prestationsrollspel, för där är det ju spelaren som löser gåtan genom sin slutledningsförmåga, inte rollpersonen.

Rollgestaltare är å sin sida ointresserade av att prestera något med sin rollperson. De vill bara ha så stort utrymme som möjligt att få "vara" sin rollpersson i äventyret, och alla "brädspelsmoment" (tex. strider) är alltså obekväma situationer för dem. Så tolkar jag begreppen iaf. De flesta spelare lirar väl någonstans i mitten av dessa två ytterligheter, eller pendlar mellan dem.

Man ska inte haka upp sig på ordet "prestation" i sig, för även rollgestaltande friformsteaterlirare utför ju "prestationer" per defenition under spelomgången. Skillnaden är ju bara att han tonar ned sin egen roll i det hela. Han styr inte rollpersonen som om det vore en datorspelsmarionett med vilken man skall försöka överkomma svårigheter, utan han lever sig blott in i rollpersonen efter bästa förmåga och sedan får det gå som det går.

Det går förstås utmärkt att rollgestalta i DnD även om man kör strikt enligt regelboken, men jag anser att det är mer givande att göra det i tex. DoD än i DnD. Svårt att sätta fingret på varför det är så, dock. DoD är inte lika amerikaniserat, kanske? Eller beror det på att man slipper alignments? Jag vet ärligt talat inte. Kanske beror det helt enkelt på den där rosa lappen från mitt första DoD som slog fast att den spelare som gestaltade den odrägliga köpmannen var den som var bäst i spelgruppen. Trots att han var usel ur prestationssynpunkt och förstörde för de andra.

CF tycker jag är ett rollspel som är typiskt inriktat på rollgestaltning. Att spela en dam eller en gentleman leder nästan alltid till att man försöker lösa sina konflikter på andra sätt än genom att ens rollperson skall överkomma brädspelshinder genom höga färdighetsvärden och finfint presterande. Två gentlemen löser sina meningsskiljaktigheter som vuxna människor genom dialog och argumenterande. Fast jag tror vi lirar CF på två väldigt olika sätt. Att vi båda har så kul säger ju lite om vilket suveränt rollspel det är.

/Rising

 

[Dilandau]

Re: klargörande

Hans argument och enda argument för att D&D3E level- och magisystem skulle vara bättre än DoD6 är enbart för att det finns fler levels och spells i D&D3E jämfört med DoD6.

Ja, fast de argumenten stämmer iofs. Levelsystemet i D&D3E är mer välutvecklat och bättre fungerande än DoD6. Magisystemet är mer än smakfråga, även om det käns betydligt mer genomarbetat i D&D3E än i DoD6. Reglerna är mer heltäckande och nyanserade när det gäller dessa aspekter. Gör det rollspelet bättre? Inte i sig.

Jag personligen anser att D&Ds regler än bättre än DoD. DoD låter mig inte göra de saker jag vill göra, det har fler artificiella begränsningar (måga som påminner starkt om tidigare utgåvor av D&D) och regelluckor.

Det DoD6 är överlägset på är stämningen. DoD har en långt bättre feeling än D&D3e. Förmodligen därför jag kör D&D3d i Trudvang.

Och jag sa inte heller att det gjorde det. Jag sa att det i sin tur snarare kan tolkas som bristande kvalité. Inte att jag faktiskt gjorde det.

"Kan tolkas". Äh för böveln, sluta med massa hårklyverier och retorik. Säg vad du tycker istället.

 

[Hasse]

Re: klargörande

Äh för böveln, sluta med massa hårklyverier och retorik. Säg vad du tycker istället."

Jag har just vad gäller magisystemet ungefär samma åsikt som du, dvs många spell gör inte någon skada även om de allra flesta inte används och en hel del till och med är dåliga. Som du så så är det aldrig fel med valfrihet.

Jag är även medveten om att DoD har en del brister i reglerna i övrigt gentemot D&D om ser på dem ur en objektiv synvinkel men som jag så redan i första inlägget så är jag inte objektiv utan subjektiv och det finns andra saker i DoD än just reglerna som gör att jag gillar det och sätter det före D&D. Men bara för detta så innebär det inte att jag tycker D&D är dåligt tvärtom jag tycker D&D är ett mycket bra rollspel och som jag aktivt spelar. Det är just DoD och D&D som är de rollspel som jag är aktiv i just nu.

 

[luthor huss]

Glömm detta

En riktigt grymm spelledare kan göra villket rollspel i värden till det bästa, helt utan regler (det underlättar visserligen men de går ju att modifiera hur man vill). Leta reda på en Cool sådan och du kan få många roliga minnen/images/icons/laugh.gif

 

[luthor huss]

Klarar inte en level 20 fighter ett slag av ett tvåhandssvärd kanske?