Nekromanti Dionaea House

[Sanjuro]

Jag vet inte hur många av er som har läst det här förut, men jag återfann nyligen länken och läste igenom allting igen. Lika isande som första gången. Förhoppningsvis så är det inte förbjudet att göra den här typen av inlägg - jag blev bara så glad att jag återfann länken och ville dela med mig av den till fler.

http://www.dionaea-house.com/default.htm

*EDIT* Denna länk är alltså work safe, för att använda en term som är populär på internetforum nuförtiden, och leder till en lång och intrikat spökhistoria som inleds med en mailkorrespondens mellan två gamla vänner (Eric och Mark) som just har fått höra en upprörande nyhet om en gammal ungdomskamrat - Andrew. Mysteriet fördjupas när antydningar om en mörk hemlighet görs och Mark verkar bli mer och mer besatt av att få reda på sanningen om Andrew och vad som egentligen hände honom under de där tio dagarna som han spenderade ensam i sin svärfaders hus...

Detta är den bästa användningarna av Internet som media i berättandet av en spökhistoria som jag har sett och är överhuvudtaget en väl bearbetad och intressant historia som åtminstone skrämde skiten ur mig.

Jag har sett några liknande saker, bland annat detta: ( http://www.tedthecaver.com/ted/index.htm ), men inget som varit på samma nivå. Ville bara dela med mig av detta till er och jag hoppas att jag lyckas med att göra vardagen lite läskigare för åtminstone någon.

 

[ripperdoc]

Re: Dionaea House [ANT]

Du kanske skulle beskriva vad länken innehåller innan man klickar på den?

Mest av princip.

 

[Sanjuro]

Re: Ändrat [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Foggmock]

Jag tycker att själva mythoset som byggdes upp med flugfällehusen var bättre än själva skrivandet och genomförandet, och det var lite drygt att kommentarer som verkade höra till historien ("huset" som kommenterar blogginlägg - hade det varit internet wise-asses som pratade om flesh puppets hade kommentarerna nog sorterats bort till exempel) blandades med något som antingen var riktiga internetmedborgare som kommenterade innan historien var "färdig" eller hörde till historien men som skulle föreställa riktiga internetmedborgare. Blev lite spretigt liksom.

En annan svaghet var att de inledande mejlen var lite för stela, det kändes inte som mejlkorrespondens mellan två riktigt gamla vänner utan som - just det, en setup inför en spökhistoria. Jag blev mer nyfiken än rädd och då får man ju anse att författaren har misslyckats. Dock är jag svårimponerad när det gäller den här typen av litteratur.

Men jag går lätt och ser filmen när den kommer.

 

[Sanjuro]

"Dock är jag svårimponerad när det gäller den här typen av litteratur."

Jag måste vara lättimponerad i sådana fall, för jag blev oerhört tagen av den här historien. Men som jag fattar det så är samtliga bloggkommentarer om inte skrivna av Eric Heisserer så åtminstone godkända av honom. Med tanke på att sidan har haft miljontals träffar under många års tid så låter det osannolikt att det skulle vara så få som kommenterar på blogginläggen. Som jag tolkade det så var kommentarerna en del av meta-nivån på den här berättelsen - men vad vet jag å andra sidan. Jag är ju billig när det gäller en bra skräckhistoria.

Jag fick inte alls känslan av "setup" när jag läste de första inledande mailen - snarare tolkade jag det som att stelheten berodde på att Mark hela tiden gick som katten runt het gröt och inte riktigt kunde beröra det som verkligen störde honom. Först efter några mail så bryter det genom skyddsbarriärerna. Jag tror att den här historien förlorar lite på att jag beskriver den som en "spökhistoria" i mitt första inlägg, eftersom läsaren då omedelbart skaffar sig förutfattade meningar och kanske lägger sig till med ett extra kritiskt läsöga. När jag läste den första gången så visste jag inte riktigt vart det skulle leda, och det förhöjde upplevelsen enormt för mig, tror jag i alla fall. Formatet med korrespondens är väl inte precis nytt, men det är just den interaktiva biten i Dionaea som fångade mig.

Och jag håller också med dig om att mythoset i sig är riktigt intressant och kan säkerligen med fördel användas i diverse rollspelssammanhang - förutsatt att alla rollspelare inte redan har letat sig fram till denna sida och läst igenom ståryn.

Jag har blivit tipsad om en bok vid namn "House of Leaves" som tydligen är en skräckhistoria som använder sig av samma typ av meta-berättande som The Dionaea House.

Angående filmen så verkar det osannolikt att den blir av - kolla forumet på IMDB. I korthet så kan jag säga att finansiärerna backade ur ungefär två dagar innan inspelningen skulle börja och Heisserer har inte lyckats hitta någon annan som vill punga ut med slantarna som behövs. Han skriver själv att det verkar som att The Dionaea House inte kommer att bli gjord till film - i alla fall inte under en överskådlig framtid.

THE DOOR IS CLOSED, med andra ord.

 

[Foggmock]

bryter det genom skyddsbarriärerna

Well, jag tycker att det fortfarande kändes klart billigt även efter den här uppenbara stelheten (som jag inte alls tyckte var snyggt genomförd heller...) som kommer vid ett första kontaktsökande och dessutom med ett sånt här makabert budskap.

Visst blev säkert min upplevelse en aning dämpad av att fått det beskrivet som en spökhistoria, men jag fick ingen immersion eller något över huvud taget så jag tror inte det hade blivit bättre även om jag inte blivit förvarnad (dessutom är jag hälsosamt internetparanoid och hade tänkt "vänta nu. varför väljer någon att publicera mejlkonversationer på en webbsida?" och genomskådat det som fiktion. Jag kan överskatta mig själv dock, även om det är svårt eftersom jag är så sjukt bäst.

House of leaves nämns i flera av kommentarerna också så jag kanske tar mig förbi biblioteket för att se om de har den inne, dock är jag lite krasslig idag så det får nog vänta.

Synd på filmen, dock.

 

[Sanjuro]

Synd att du inte gillade det. Själv är jag väldigt lättskrämd, men har man båda fötterna på jorden, som du, så är det väl mindre troligt att man finner 'immersion' i någonting sådant här. Även om det inte är några tvivel att det är hittepå.

Jag kanske är sämre på engelska än du också. För mig föreföll språket effektivt och ganska naturligt med tanke på vad som försökte uppnås. Särskilt den gradvis mer desperata tonen i Marks mail, och framför allt brottet till textmeddelandena med det korthuggna och primitiva språket och enbart versaler.

Jag tror jag är otroligt mycket mer naiv än alla andra som läser den här sortens berättelser. Jag sitter där och blir liksom överraskad och skraj medans andra kan sitta och alt-tabba samtidigt som de nonchalant påpekar de logiska luckorna i storyn.

Läste du den där andra historien jag länkade till i inlägget? Det är en mera straight spökhistoria men också ganska underhållande.

 

[Foggmock]

Jepp, jag plöjde mig igenom den eftersom vi har en tråkig dag på jobbet (läste det sista när jag var hemma på lunchen) och den gillade jag bättre. Inte egentligen för att den var mer välskriven, utan för att den kändes mer jordnära. Dock användes ett par etableringar (typ hans efterkommentarer som är "om jag hade vetat hade jag aldrig åkt dit från första början") lite klumpigt men i övrigt så blev man tillbörligt överraskad på slutet, trots att man genomskådade att det skulle finnas ett "nånting" där nere i slutändan...

 

[Sanjuro]

Medhåll, även om jag gillade Dionaea House bättre - det är ju tämligen uppenbart vad som kommer att hända, men när det väl händer så är det ganska välbeskrivet och framför allt används ett bra koncept för att göra det hela lite extra klaustrofobiskt och läskigt - den extremtrånga passagen (det känns ganska fräscht faktiskt).