Dimmornas Dal, alt. Lazarus spelar igen

[crilloan]

Bakgrund:
Kom tillbaka med spelande med DoD2016, blev 3-4 äventyr fysiskt.
DoD2016 är bättre än sitt rykte, närmare Äventyrsspels DoD än DoD23 och hade med lite arbete och vilja från utvecklarna potential.
Pesten kom och jag letade vidare efter system som det fanns stöd för på VTT.
TIps om Mythras från det här forumet och igång med en serie äventyr i Ereb Altor (roll20>Foundry VTT)
Det blev lite klubba klassiker under 18 månader med närmare 50 spelmöten!
Jag kände dock att jag hade hamnat vid vägs ände, fått smak för kampanjer (vilket vi aldrig spelade nr det begav sig) och ville köra i en ny spelvärld.

Så, vi spelade ingenting från slutet på januari förra året till augusti i år.
Startsräckan att komam igång för både mig och spelarna var rätt höga men:

DoD23 med Dimmornas dal!
Inte det jag ville spela med det vi behövde för att komma igång igen. Väldigt låg tröskel då allt fanns i Foundry, inklusive äventyr.
Jag hörde till surgubbarna över ligans DoD, vissa av mina argument står fast (mycket influenser från system som är långt ifrån den renläriga D100/BRP/RQ, Inte Kosher!)
Men det är resultatet som räknas, oavsett om det känns som ett Drakar och Demoner eller inte.
Det är lättspelat, går undan och finns mer taktiska val än vad man upplever först.

Jag har faktiskt haft roligt med det, se där, där kom det...

Risk för spoilers.
Vi har hunnit med:

• Introt
• Ridders Rös
• Bothilds bryte.
• Vägs ändes världshus
• Suckarnas torn

/C

 

[crilloan]

Introt
Ridder rös

Vi är obekanta med systemet men en av mina spelare är snabb att köpa en kopia och läsa på pendeln.

Har satt spelarna att skriva en kort löpande journal i Foundry för att alla ska kunna hänga med.
Golgeat: Riddare med monsterslakt i släkten och mål att hitta fru för att föra släktnamnet vidare. Med 6 i Karisma
Lodi: Bard

Spelpass 1.
Jag och Arvid, dvs Golgeat och Lodi Honungstunga

På väg till dimmornas dal träffar vi en döende man (nog förgiftad svartfolkpil) som ger oss ett bylte och säger ”Ta den, Leonara förtstår, bud från Mäster Väderman, måste hitta alla delarna, Drakkejsarens hemliget”.

Vi blir anfallna av en patrull svartalfer, 2 spejare och en ulvryttare. Efter en hård strid står vi kvar som segrare. Vi tar deras vapen och rustningar. Över har vi ett kortsvärd och en läderrustning som vi kan sälja.

Byltet innehåller en karta av dimornas dal och en svart statyettdel, nedre delen av en humanoid krigare.

Två av spelarna från Ereb kampanjen startar igång det. Var lagom med bara två spelare och SL för att komma igång.

2

Nu har ytterligare en spelare från min förra kampanj kommit med samt en ny spelare

Riddaren Golgeat Gripenklo, barden Lodi Honungstunga, Dvärgsmeden Traut stenhammare och Vite den Klåfingrige tar sig in till Utkante. På torget står en staty som verkar vara en större och komplett version av den del vi fick av Väderman. En bybo berättar att Rabindranath kan veta mer om statyn och områdets historia. Han bor i templet och gillar sötsaker.

På Värdshuset 3 hjortar äter och dricker vi gott. #Anna-Bella avslöjar sig som Leonara, tillhörande en hemig kunskapsorder som vill återfinna historiska föremål. De vill återställa statyetten för att öppna Eledains krypta där svärdet Umdurman (?) livets klinga finns. Hon erbjuder 50 guld per del, delarna finns i dimmornas dal. En i varje vädersträck. Vi säljer den första delen.

Inte riktigt fått upp farten än, men har lite roligt åt blinkningarna till klassiska Utkante. Vi startade den föregående kampanjen där

3
Golgeat, Hvidte, Lodi och Traut ser en stor fladdermus med något fäst vid sitt ben lämna templet mitt i natten. Vi går till i templet. I taket finns samma tecken som på milstenarna, en stiliserad krona. Rabindranath sover men på morgonen berättar han att Asrael demondyrkare härskade för 1000 år sedan. Hjälten Eledain besegrade honom med drakar. Asrael ligger begravd i tempel i spegelsjön. Eledains 3-4 söner var as. Men Rabindranath vet inte mer om sönerna.

Vi hittar platsen för statuetten. Där finns även runor som Hvidte skriver av.

Leonara: Hitom Järnskogen vid stenblock ligger en riddare begravd, Eledains general, som dog efter Eledain. Vi bestämmer oss för att ta oss till denna plats.

Spelarna skriver kort och kärnfullt för att de som inte var med vid mötet ska kunna hägna med. 3 spelare och jag kör

Vi har fortfarande inte tillbringat särskilt mycket tid i Utkante (spelmöte 14)

/C

 

[crilloan]

Ridders rös.
Jag var väldigt osäker på om det ens går att spela utan TPK efter att ha läst igenom det.
Så det var med viss oro och beredskap att trycka på "fudge the dice" knappen.

4
Med ny utrustning och styrkta av mjöd beger vi oss mot järnskogen. De flesta sover illa, och Golgeat håller den bästa platsen för sig själv. Vi hittar gravplatsen och även spillning av ulv (ryttare). Det som vi tror är graven är redan öppnad, och vi klättrar ner. I taket hänger stora fladdermöss som vaknar. Men vi hinner ta skydd bakom en ekport. Vi träffar på en svartalf som pratar om det finns en kummelgast. Orchledaren Maladuk har skickat dem hit. På en ekdörr hittar vi en stiliserad krona. Ett spöke kliver fram ur ett lik och uppmanar oss att gå. Golgeat får en vision av att bli anfallen av drake. Golgeat talar spöket tillrätta och får låna hennes stridshammare. När vi ska öppna ekdörren anfaller spöket, men förgörs snart. Vi hittar en gyllene ringbrynja.

SL: Det gick ju hyfsat, fortfarande spattig inför mötet med Kummelgasten

5
Medan vi funderar på om kvinnan vi mötte i strid var kummelgastan eller inte så ser vi att det reser sig ett monster i helrustning ur en kista i nästa rum - kummelgasten. Vi går direkt till anfall medan den reser sig upp, men tillfogar den inte mycket till skada. Det uppstår en hysterisk strid där kummelgasten utdelar fruktansvärda hugg. Men Hvite fäller gasten så att Golgeat kan sänka sin morgonstjärna i plytet på den fan och släcker det ena ögat. Strax därefter släcker Hvite det andra ögat med sin facka, och gasten upplöses.

I gravkammaren finns en väggmålning föreställer en beriden drake och drakryttaren har precis samma rustning som gasten. Vi tar med oss rustningen. Väggmålningen innehåller även runor som Hvite skriver av. Vi hittar 4 ringar (värde5 guldmynt styck) och 4 förgyllda pannband (värde 3 guldmynt styck).

Uppe på ytan kommer ett antal svartalfer som vi skickar iväg till medels förhandlingar.

SL: Det var som fan, de kom på det här med samarbete.
Ur svartalvernas perspektiv. Om det kommer upp några ur ett gravkummel med rustningarna från monstret som slaktat delar av din trupp, då är du banne mig förhandlingsinriktad..

/C

 

[crilloan]

Bothilds Bryte.

Jag la in Bothilds bryte härnäst. Min grundtanke från början var ju att beta oss igenom tillräckligt många äventyr så fort som möjligt för att få starta en Symbaroum kampanj..

6
Tillbaka i Utkante. Vi byter statyn mot guld och märker att några sällskap har ögonen: en bister kvinna i rustning, ankan och några 3 resenärer. Den bistra kvinnan får sällskap av en man och kvinna med liknande kläder.

Rykte BOTHILDS BRYTE:

”Kummerbergens dvärgar är anständigt och pålitligt folk. Det var värre förr – under Bothild den Slemma och Giriga – då de grävde för djupt i sina eländiga gruvor och släppte ut namnlösa fasor över världen. Men, å andra sidan, vilka skatter de drog fram! Där var guld, silver, skimrande smaragder och kristaller stora som svartalfsskallar. Hela härligheten lär ligga kvar nere i Bothilds bryte, längst i sydväst.”

Vi beger oss mot gruvan. På vägen susar en drake förbi, på väg norrut. Efter en natts vila går vi vidare och hittar till kvällen ingången till gruvan. På porten har okvädesord ristats, tex ”Vita dödend triumf". Dvärghärskarinnan manade att gräva djupare tills man stötte på ett underjordisk vatten som dränkte halva stammen. Därtill sägs det att man knackade på porten till andra sidan.

Väl inne stöter vi på en gäng svartalfer.

SL: I min värld är drakriddarna fascister, skämt åsido så gillar jag när det inte skrivs på näsan vilka som är GODA och ONDA. Heder åt Ligan för Anabella/Lenoara,

7
Svartalferna pratar om Maladuk Orchledaren och vita döden. Vita döden är ett slemmigt monster som finns i vattnet. Förhandlingarna strandar och strid utbryter. Svartalferna faller som käglor, men även Lodi tar rejält med stryk. När vi återhämtar oss och försöker förbinda Lodi hör vi skrämmande rassel från ringbrynjor.

I norra vagnhallen hittar vi reliefer av silvertackor av äkta silver, vi får med oss fyra stycken värda 50 silver styck. I södra vagnhallen ligger två ulvar och 3 ulvungar. De morrar men anfaller inte. Vi blockar dörrarna till ulvarna.

Gruvgången neråt leders snart till vatten. I ett rum finner vi en vålnad av Bothild som berättar att de grävde för djupt och att det kom en sjöorm. Om vi tar hennes bane, ormen, så kan hon visa oss dolda skatter. Vi kan beta med svartalfer och locka fram den grundare vatten.

Mellanspel: (Ibland får några av spelarna, ffa min bror och min granne för 35 sedan, feeling och skriver i en kanal som jag döpt till Mellanspel. dvs som som inte nödvändigtvis behöver ett fysiskt spelmöte

Piradoks — 2023-11-06 08:36
Då ska vi fiska storål grabbar. Vi vill inte möta den på djupt vatten. Bäst vore om vi kunde dra upp den på torra land. Finns det någon gammal gruvvinsch här som vi kan använda? Traut, kan du göra en krok med hulling av skrotet här? Och så en bit kedja mellan krok och rep så Vita döden inte biter av repet. Sedan drar vi fast lite svartalf på kroken så ska detta nog gå fint

8
Vi tillverkar fiskeredskap av rep och svärd med svartalf som bete. Vi hinner inte börja fiska innan vita döden dyker upp en första gång. Vi skyndar efter ålen med fiskeredskapet och vita döden dyker upp igen och slukar både Golgeat och betet. Inifrån kan Golgeat bekämpa besten direkt på inälvorna till kostnad av sakta kvävning. Hvidte håller hårt i repet för att få besten att sluta slingra sig, samtidigt som Honungstunga stämmer upp till en mäktigt inspirerande ballad. Snart gör Traut Golgeat sällskap i magen som också kan ta slut på vita döden. Traut hittar en yxa i magen. Bothild berättar att längst bort, där hennes lekamen vilar, är nu en dörr öppen och där finns skatten. Samtidigt varnar spöket, innan hon tynar bort, att det finns svartfolk i komplexet.

SL: Första striden mot ett klassiskt monster (utom kummelgasten) Börjar greppa det här med monsterattacker. dvs det behöver inte vara instakill.

Mellanspel:
Piradoks — (Golgeat)
Golgeat har blandande känslor efter segern: "Bra att vi fixade den där sjöormen. Men som sagt måste jag komma hem med en kvinna om poängen ska räknas i Gripenklos monsterdräparbok. Den där Anna-Bella kanske inte är så dum ändå. Vad tror ni, har jag chans på'na?
Just — Hvite/Skatan
Frierierna ska du nog vänta med tills du tvättat bort den där kräkdoften från ormens mage! Vila upp dig nu, så fixar vi skatten. Vad var det de sa, ädelstenar stora som svartalfsskallar?!

1. Golgeat
   • Ja jävlar! Frågan är om vi ska sova en natt eller bara dra in nu på en gång?
   
   
2. 
   Skatan
   Spöket varnade för att det fanns mer oknytt därinne. När de väl förstår att ormen är död lär det bli liv i luckan. Bäst vore att skynda på. Men både du och Traut ser ut som något katten släpat hem, så kanske är det säkrast att vänta ändå?
   
   
   
3. 
   Golgeat
   Jag tror det. Om de hittar skatten hittar vi ändå dem. Vi slår läger utanför med uppsikt över grottans ingång så ser vi om det försöker fly med skatten.
   
   Traut är med på det!
   
   

/C

 

[crilloan]

Bothilds bryte. fortsättning

9

Traut och Lodi återvänder till Brytet och söker igenom de vattenfyllda gruvgångarna. Lodi ser spår av svartfolk åt norr. Han upptäcker även en dold dörr som leder till ett rum med en stendörr. Insatt i stendörren är en etsning i stål av Bothild med en yxa i ena handen och ett silveräpple i den andra. Ovanför dörren står orden "Heder, Rikedom, Moder". På golvet framför dörren ligger tre avhuggna händer i olika stadier av förruttnelse - en svartalf, en dvärg och en människa. Vi klurar lite och trycker sedan in yxan, äpplet och Bothild i den ordningen. Dörren går upp.

Innanför finns en gravkammare med ett altar i vit sten samt en stående sarkofag mot väggen. Golvet består av golvplattor med alternerande ögon, munnar, händer och fötter inristade. Det visar sig att plattorna med ögon och munnar trycks in när man går på dem, vilket leder till att det skjuter pilar från väggarna som vi dock lyckas undvika. I sarkofagen hittar vi guld och silver. Vi återvänder till de andra med skatten.


10
Traut och Golgeat ger sig in i Bothilds Bryte, då Traut är angelägen om att rensa ut svartfolken från hans folks boning. Vi kommer inte längre än till första salen innan vi stöter på Orchledaren Maladuk och några av hennes bättre officerare. Vi inser snart att de Orchkvartetten skulle bli en svår match för oss. Men då vi dräpt både Vita döden (sjöormen) och Kummelgasten vid riddars rös, som båda vållat problem för Maladuk, antar vi en kaxig ton.

Maladuk menar att dalen håller på vakna till liv, och hon vill ta makten. Azrael Koff, allas vår fiende, håller på att vakna. Han måste dräpas en gång för alla, dock oklart hur.

Hon inser att vi är ute efter statydelarna och erbjuder tips om var en del finns om vi hämtar deras standar i ett tempel i Gastmarsken. Själva har de försökt med gått bet. Förmodligen finns det något elakt monster även där.


SL: Två spelmöten med bara två spelare. Det finns för och nackdelar. Är man på passande plats i ett äventyr fungerar det förvånansvärt bra. Det kan tvinga spelare som ibland sätter sig i baksätet att engagera sig mer i spelet., när andra broderar ut,

Hellre två engagerade spelare än fyra varav en är tyst och frånvarande (läser han ngt annat på datorn) o ytterligare en ligger lågt. Det blir väldigt tydligt när det är två spelare att de måste driva spelet själv,.

Maladuk är introducerad som en av faktorerna i trakten, Samma resonemang från min sida som med svartalferna vid röset. Här är några hårda jävlar som både nedgjort kummelgasten och maskjäveln. Visst, vi kanske kan ta dom, men är det värt det?

Så här resonerade jag som SL med mina spelare efter omgången:

MIn utgångspunkt som SL är att fundera på vad de har för agens. Är det en blodrusig krigargrupp med orcher som överfaller en karavan så kanske förhandlingsutrymmet är begränsat.. Men, en intelligent varelse som kan uppnå sina mål utan att riskera skada kommer alltid fundera på en förhandling. I det här fallet så resonerade jag att Maladuk var övertygad om att hon med sina löjtnanter skulle kunna besegra er. En bra utmaning! Men o andra sidan så hade ni visat er vid två tillfällen vara resursstarka och besegrat farligt motstånd.
Om Maladuk hade haft ett svagare grepp om sina krigare hade det kanske inte varit möjligt, för att inte verka svag inför sina underlydande.
Maladuk kan få något de begär utan att riskera något. Byta något som har litet värde mot något med konkret värde. Samma vad gäller gruvan.

/C