Det instrumentella rollspelet

verlandes.

verlandes.

rollspelskollektivet & teufelsamlingen
Joined
14 Mar 2017
Messages
4,388
Location
Nyköping
Är på väg till bokmässan för att delta i ett panelsamtal om Rollspel på bibliotek. Ett av årets teman är "spel" och det finns flera programpunkter som rör just rollspel. Gissningsvis kommer många samtal handla om vilka fördelar rollspel har för ungdomars läsning, sociala förmåga, matematiska kunskaper osv osv - och det är ju rimligt, jag kommer säkert också lyfta exempel på hur rollspel kan komma en person till gagn.

Samtidigt kan jag vända mig mot hur hobbyn nödvändigtvis ska ha en instrumentell funktion för att kunna diskuteras "på allvar". Det är först när man har identifierat olika förtjänster, helst förenliga med våra samhällskrav (eller rentav användbara i arbetslivet!) som vi kan prata om hobbyn inför en oinsatt publik. Ibland kan jag känna att rollspel borde få tillåtas vara vad det är, på sina egna premisser.

Detta är ju inget kontroversiellt att säga så här på ett rollspelsforum, där vi alla ser ett värde i aktiviteten. Men jag tror att när det nu ska diskuteras på en bokmässa så kommer det finnas en vilja att rättfärdiga berättarformen jämte den mer traditionella romanen och jag kan tycka det är synd.

Det sks sägas att denna instrumentella syn på kultur något jag möter överallt som bibliotekarie. Läsning ska kunna motiveras som ett verktyg för att navigera samhället, snarare än att ha ett egetvärde - särskilt när vi vill försöka få ökad budget från kommunpolitiker. Så det är inget nytt, men lite - tråkigt.
 
Last edited:
Nä, som du säger gäller den tankegången många kulturformer.

Men en icke-instrumentell ingång i ett bokmässesamtal borde dock vara att rollspel har samma potential att utveckla en människa i form av att ge nya perspektiv som litteraturen vanligen tillskrivs. Visserligen inte lika tillgänglig då upplevelsen inte kan reproduceras (ens av samma individ) men i övrigt likvärdig. (Därmed inte sagt att det är en allmän sanning, men det gäller å andra sidan inte all litteratur heller.)
 
verlandes. said:
Samtidigt kan jag vända mig mot hur hobbyn nödvändigtvis ska ha en instrumentell funktion för att kunna diskuteras "på allvar". Det är först när man har identifierat olika fördelar, helst förenliga med våra samhällskrav (eller rentav användbara i arbetslivet!) som vi kan prata om hobbyn inför en oinsatt publik. Ibland kan jag känna att rollspel borde få tillåtas vara vad det är, på sina egna premisser.
Click to expand...
Ja, det är en snedvriden frågeställning. Fotboll, knyppling och frimärkssamling ifrågasätts inte på samma nivå. Förvisso mer kända men egenvärdet ligger i att kunna ha något tidsfördriv.

Vi gör detta för att det är kul, helt enkelt. Det borde inte vara svårare att förstå än det.
 
Vampire är den bästa läraren i att göra kontorspolitik. Skapa problem åt folk, lös dem och få dem att känna sig i skuld till dig är liksom a& o i båda,

Mer seriöst, du har helt rätt. Men folk som vill att konst ska vara nyttigt eller användbart har alltid funnits och ibland behöver man låta dem få en kaka för att man ska kunna få ut konsten till fler.
 
verlandes. said:
Gissningsvis kommer många samtal handla om vilka fördelar rollspel har för ungdomars läsning, sociala förmåga, matematiska kunskaper osv osv
Click to expand...

verlandes. said:
Läsning ska kunna motiveras som ett verktyg för att navigera samhället, snarare än att ha ett egetvärde - särskilt när vi vill försöka få ökad budget från kommunpolitiker.
Click to expand...

Ja, jag tror att detta sitter ihop. Om rollspel är bra för samhället så kan man få pengar och resurser av samhället. Folk som inte är intresserade av att utöva rollspel som nöje blir intresserade om de gör att det gör dem mer kreativa, sociala osv.

Jag ser samma sak inom dansen. Gillar man att dansa så behöver man inga fler skäl. Men för att intressera de ointresserade så trycker man på att det är lindrig träning som ger ett socialt sammanhang inom alla åldrar, mental träning för både högra och vänstra hjärnhalvan, ökar konditionen, bra för hjärtat, osv - mer dans ger friskare medborgare. Det är sådana argument som gör det lättare att få pengar av politiker.
 
Rickard said:
Ja, det är en snedvriden frågeställning. Fotboll, knyppling och frimärkssamling ifrågasätts inte på samma nivå. Förvisso mer kända men egenvärdet ligger i att kunna ha något tidsfördriv.

Vi gör detta för att det är kul, helt enkelt. Det borde inte vara svårare att förstå än det.
Click to expand...
Jag håller nog inte helt med om det. Visserligen ifrågasätts inte fotboll i sig, men som tidigare barnfotbollstränare skulle jag säga att det @verlandes. tar upp genomsyrar den världen också. Vi spelar fotboll för barnens motoriska utveckling, för att ge dem en aktivitet utanför skärmar, för att skapa relationer etc etc. Det är sällan någon säger "vi spelar fotboll för det är roligt".

Jag tror också man blir mer ifrågasatt som frimärkssamlare än rollspelare idag :)
 
@Dilandau postade för några dagar sedan det här (det vill säga, biten efter recensionen av Marsipulami-filmen):
Attans vad jag törstar efter svensk rollspelshistoria som genuint ser bortom företag och entreprenörer.
Jag har fantiserat om en intervjubok som samlar berättelser om rollspelare från förr. Anekdoter från runt om i landet. Inte en massa success-stories, utan intervjuer med vanligt folk som spelade rollspel på 70–90-talen.
Och att inte bara intervjua eldsjälarna heller! På gymnasiet fanns det en kille i min spelgrupp, som var med och spelade varje spelomgång under flera års tid. Sa knappt ett ord under hela den tiden! Vad betydde rollspel för honom då? Vad betyder den perioden för honom idag? Jag är mer intresserad av att höra honom berätta, än att veta vad rollspel betytt för Amanda Lind eller Petter Alexis eller någon annan känd person som är gammal rollspelare.
Jag vill helt enkelt inte ha en till skildring av hur rollspel var plantskola för en hel generation av framgångsrika entreprenörer och konstnärer. Jag vill ha in alla freaks och misfits!
Att på något sätt skildra Sverige genom denna lins.
Click to expand...
Jag tror att de här perspektiven hänger ihop lite – att när man pratar om rollspelshistoria idag så blir det antingen företagshistoria eller berättelser om kända/framgångsrika människor som spelat eller spelar rollspel. Det blir lite samma instrumentella tänk där: "se, så bra det gått för hen – det är rollspelens förtjänst".
 
Känns som att en bokmässa, vars deltagare redan är mentalt inställda på att betrakta kulturkonsumtion som ett egenvärde, borde vara en utmärkt publik för att försvara rollspel på sina egna meriter, som l'art pour l'art. Det är inte som att du ska försvara rollspel inför Svenskt Näringsliv.

Om du vill försvara rollspel på premissen, varför ägna sig åt rollspel istället för att läsa en god roman – och det är kanske snarare den frågan en bokmässe-deltagare skulle ställa sig – så är det väl snarare estetiska argument du ska leta efter. Rollspel är ju en kulturform i sin egen rätt med sina egna estetiska värden. Här kan jag tipsa om filosofen Thi Nguyens tankar om spel som "the art of agency": I rollspel (och spel i stort) skulpterar vi deltagarnas agens, skapar tillfälliga uppsättningar mål och medel för dem och utforskar konsekvenserna av dessa sätt att vara och agera i världen. Detta är inget böcker kan göra: De kan förstås skildra ett agentskap skilt från vårt eget, men de kan inte på samma sätt skapa och omforma agentskap.
 
Det är iofs inte så konstigt att det är svårt att få pengar från politikerna med motivationen ”Det är kul”. Kul är ju generellt något man betalar för, inte får betalt för.

Mer generellt är rollspel för mig mer att skriva böcker än att läsa dem. När jag spelar rollspel skapar jag konst, på liknande sätt som en romanförfattare, en regissör eller en koreograf skapar konst. Det är ett av få sätt som människor enkelt kan bli konstproducenter på och inte bara konstkonsumenter (allt snack om att läsaren är en medskapare i litteraturen blir ju lite skrattretande i jämförelse) och få andra att ta del av skapelsen. Man kan såklart enkelt skriva egna novelller, men de enda som läser dem är din sambo och din mamma. Och skapandet är för mig mycket mer givande än konsumerandet, och ännu mer när man delar det med andra.
 
Last edited:
andreaslundin said:
Jag håller nog inte helt med om det. Visserligen ifrågasätts inte fotboll i sig, men som tidigare barnfotbollstränare skulle jag säga att det @verlandes. tar upp genomsyrar den världen också. Vi spelar fotboll för barnens motoriska utveckling, för att ge dem en aktivitet utanför skärmar, för att skapa relationer etc etc. Det är sällan någon säger "vi spelar fotboll för det är roligt".

Jag tror också man blir mer ifrågasatt som frimärkssamlare än rollspelare idag :)
Click to expand...
Det finns en tidsaspekt här också. Min pappa är snart 70 och har spelat fotboll sen han var liten. Han växte upp i en liten by i Västerbottens inland och han berättade att när han var ung dök det upp gubbar som kom och ondgjorde sig över ungdomens fotbollsspelande. Vilket slöseri med tid och energi!


Så nutidens gubbar är helt okej med fotbollsspelande men förstår inte riktigt grejen med rollspel, på samma sätt blir det väl när man själv är 70 och förstår ungdomarna som sitter och spelar DnD 9.5 men inte riktigt fattar grejen med någon ny okänd hobby.
 
Efter att ha jobbat i flera år med att ha rollspel på schemat med vuxna deltagare på folkhögskola så ser jag många possitiva fördelar,utöver att det är kul. Många vi har på skolan har olika grader av NPF och lite andra saker som gjort att de fallit ur den ordinarie skolgången någon stans och sen kommer de till oss för att läsa upp gymnasiebehörighet.

Av de som väljer rollspel har jag haftpersoner med autims, adhd, add, selektiv mutism m.m. Och en del "hemmasittare" tror jag det kallas. Det jag märkte och som nu även flera av mina kolleger har märkt (även de som var skeptiska när jag startade kursen) Är att även de som är extremt tysta i vanliga fall blommar ut under rollspel. Dels för att vi inte envisas med att bara prata svenska, eller bara prata engelska, utan det blandas efter personers tycke och smak och vad personerna känner sig mest bekväma med. De behöver inte vara sig själva utan "lever" genom sin karaktär och det finns regler även om det är fritt. Ni som spelar tror jag förstår vad jag menar :)

Detta har lett till att flera av dem som tidigare vägrat redovisa inför klass nu kan göra det i andra ämnen är rollspel. De får kontakter med andra personer som sedan håller sig även utan för lektionen och ibland även utanför skolan.

Lite roliga anekdoter.
1 - Hade samtal med en deltagare och hens mamma, och mamman var väldigt förtjust i den "den där formen av grupparbete som ni kallar rollspel" Hon kom senare förbi och tittade på vid ett tillfälle för att få ytterligare förståelse och undrade vilken bok jag läste ifrån bakom skärmen. Så jag visade henne min postit med 5-6 ord på som jag hade till stöd för sessionen :D
2 - Hen med selektiv mutism hade haft en lite sämre dag och suttit helt tyst första timmen av spelpasset, sen lutade hen sig mot mig och viskade tyst "kan jag få testa att spelleda nästa lektion" Jag sa naturligtvis ja, och att jag skulle vara med i samma grupp som stöd och så vidare. Hen skötte det ypperligt och kontrollen samt att köra mycket på engelska gjorde att hen kände sig trygg (hen körde dessutom inte färdigskrivet utan eget material) Hen fortsatte spelleda i 2 terminer till efter det.

I burn for this (som de säger på engelska :p
 
Noerdfarbrorn said:
Efter att ha jobbat i flera år med att ha rollspel på schemat med vuxna deltagare på folkhögskola så ser jag många possitiva fördelar,utöver att det är kul. Många vi har på skolan har olika grader av NPF och lite andra saker som gjort att de fallit ur den ordinarie skolgången någon stans och sen kommer de till oss för att läsa upp gymnasiebehörighet.

Av de som väljer rollspel har jag haftpersoner med autims, adhd, add, selektiv mutism m.m. Och en del "hemmasittare" tror jag det kallas. Det jag märkte och som nu även flera av mina kolleger har märkt (även de som var skeptiska när jag startade kursen) Är att även de som är extremt tysta i vanliga fall blommar ut under rollspel. Dels för att vi inte envisas med att bara prata svenska, eller bara prata engelska, utan det blandas efter personers tycke och smak och vad personerna känner sig mest bekväma med. De behöver inte vara sig själva utan "lever" genom sin karaktär och det finns regler även om det är fritt. Ni som spelar tror jag förstår vad jag menar :)

Detta har lett till att flera av dem som tidigare vägrat redovisa inför klass nu kan göra det i andra ämnen är rollspel. De får kontakter med andra personer som sedan håller sig även utan för lektionen och ibland även utanför skolan.

Lite roliga anekdoter.
1 - Hade samtal med en deltagare och hens mamma, och mamman var väldigt förtjust i den "den där formen av grupparbete som ni kallar rollspel" Hon kom senare förbi och tittade på vid ett tillfälle för att få ytterligare förståelse och undrade vilken bok jag läste ifrån bakom skärmen. Så jag visade henne min postit med 5-6 ord på som jag hade till stöd för sessionen :D
2 - Hen med selektiv mutism hade haft en lite sämre dag och suttit helt tyst första timmen av spelpasset, sen lutade hen sig mot mig och viskade tyst "kan jag få testa att spelleda nästa lektion" Jag sa naturligtvis ja, och att jag skulle vara med i samma grupp som stöd och så vidare. Hen skötte det ypperligt och kontrollen samt att köra mycket på engelska gjorde att hen kände sig trygg (hen körde dessutom inte färdigskrivet utan eget material) Hen fortsatte spelleda i 2 terminer till efter det.

I burn for this (som de säger på engelska :p
Click to expand...
Otroligt fint! Och för tydlighetens skull: jag tror ingen här förnekar att det finns förtjänster med rollspel utöver "kul" - det jag vänder mig mot är att det är i dessa förtjänster vi tillskriver rollspel ett värde.
 
Last edited:
verlandes. said:
Otroligt fint! Och för tydlighetens skull: jag tror ingen här säger att det inte finns några förtjänster med rollspel utöver "kul" - det jag vänder mig mot är att det är i dessa förtjänster vi tillskriver rollspel ett värde.
Click to expand...
Det trodde jag inte heller, ville bara dela med mig lite erfarenheter som alla kan sprida vidare till de utanför hobbyn som kanske inte fattar :D
 
Det här tycker jag ändå är rimligt i kontexten att man använder offentliga medel till det (som i bibliotek). Då litet har man att visa att man levererar en samhällsnytta också. Jag är förstås för att folk har kul utan samhällsnytta också, men det är svårt att hävda att man borde få skattemedel till det.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top