Fridigern
Swordsman
- Joined
- 23 Sep 2014
- Messages
- 404
Syftar här på rollspel som tradrollspel eller lättare neotrad (för att det är det jag är intresserad av).
Jag brukar ofta fundera på hur jag skall få fler i min omgivning att vilja spela rollspel. Midsummer Murders är ju kul, 2,5 timmar med svärföräldrarna som aldrig kommer tillbaka. Tänk om man hade kunnat få de här roliga och intelektuella 40-talisterna att köra lite rollspel istället? Det hade kunnat bli en grymt kul kväll.
Jag har mestadels spelat med mina kompisar, men har två erfarenheter från att introducera äldre till rollspel från när jag var liten:
När jag var nio och precis hade fått DoD91 brukade jag bli passad av farfar efter skolan en dag i veckan. Jag satt mest och ritade, men nu hade jag börjat med det där rollspelet och farfar var lite nyfiken. Vi började göra en gubbe. Farfar var gammal seglare, journalist och konstnär och hade ett stort intresse för 1700-tals-skepp, sjöslag, napoleonkrigen och så. Han valde såklart Sjöman efter att ha tittat igenom yrkena. Sen fattade han direkt grejen: “Jag vill vara både smidig och stark, och stilig… Hur skall jag få poängen att räcka… Vad sa du Psyke var? Viljestyrka? Det måste också vara högt!” Efter att ha utrustat gubben gjorde jag ett snabbt äventyr: han var på ett handelsskepp som blev anfallet av ett piratskepp. Det gick åt fanders ganska snabbt eftersom jag inte visste något om båtar. “BABORD! Heter det för helvete! Du måste läsa på om de här sakerna för att kunna berätta sånna här berättelser!” Farfar hade ett häftigt humör så jag vågade inte riktigt köra vidare där och det var nog allt det blev (han kan t.o.m. ha frågat om vi skulle köra igen, men jag var lite skraj).
Men han fattade ju grejen. Om jag hade varit ordentligt inläst på sjuttonhundratalsskepp (enbart möjligt i teorin tror jag) och sen hade haft en berättelse i stil med Hornblower (tv-serien) och spellett som en gud - borde jag inte ha kunnat fånga farfar så djupt att han bara var tvungen att få rollspela mer nästa gång? Rollspel är ändå ett kraftigt medium, att kunna falla in i ett hypnotiskt tillstånd och uppleva vilken historia som helst liksom.
Några år senare (jag var 12-13) var det morsan som ville se vad det var som jag höll på med så mycket. Hon fick göra en figur till Wastelands och fastnade direkt för Nomad. Hon gjorde en grymt wastelandig nomadtjej i svart läder och så. Jag tror att hon också tjusades lite av att se gubben ta form.
“82 kg!? Jag var ju snygg ju, UTS 17! 64 kg på sin höjd!”
-”jamen då får du ju låga BP och KP…”
-”ok, 65 kg då”
Tyvärr var äventyret baserat på Mad Max 2. I introscenen blev hennes folkabuss överfallen av motormarodörer och hon fick ligga under den och skjuta automateld med extremt detaljerade stridsregler i 3 timmar. Det var inte poppis och hon har aldrig varit sugen på att ens pröva igen. Hon undrade om det fanns äventyr för tjejer mer, gå på bal och manövrera mot hertiginnan von Blössen och så. På den tiden fanns det inget sånt och jag var inte så sugen heller.
Men om man tar det från den där coola nomadtjejen. Vilket äventyr skulle jag ha hittat på? Morsan gillade Sandman, mystik och sånt redan då, plus att hon verkligen älskade att resa runt och campa i Europa IRL. Något borde man ha kunnat hitta på som fångade upp det där. Att resa in i en by som plågas av mystiska spökerier eller något? Och ha med en Mr Darcy samtidigt? Och inte ha regler som saktar ner? Jag tror att man skulle ha kunnat fånga morsan också, om man hade haft det perfekta äventyret och spellett som en gud.
Jag tror att det finns en ganska stor befolkningsandel som faktiskt skulle vara möjliga att fånga upp som rollspelare idag. Kanske fler än på 80-90-talet till och med, då alla vet vad det är idag och ryktena om satanism, högeranarkistiska konspirationer mm har visat sig felaktiga. Nördkultur har dessutom börjat bli allmänt accepterat, GoT är världens största TV-serie osv. Sen ligger det något lite fint i att göra något som inte kräver elektronik idag, inga telefoner eller internet eller tv, det är nästan finkultur! Det långsiktiga målet är att göra en ny spelare så intresserad att den börjar fundera på äventyr att spelleda själv, först då tycker jag att man verkligen har lyckats.
Målgruppen är så klart öppna personer som hört vad rollspel är, är lite nyfikna på det men inte någonsin kommer att orka sätta sig in i det själva. En liten lätt övertalning kommer att behövas.
“Jag vet, vi kör ett rollspelsäventyr istället för att glo på dumburken!”
-”Det låter kul, men jag är trött....”
”Kom igen nu!”
-”ok då…”.
Det kommer att gå, men man kommer bara att ha 15-20 minuter på sig att verkligen fånga dem, annars kommer de att tycka att det är för tungt att komma igång med.
Ok, nu då, det är nu jag tror att man måste ha äventyret klart snarare än spelreglerna. Och äventyret måste vara nästan skräddarsytt för de man har tänkt köra det med. Och sen måste man spelleda som en gud.
Min tanke just nu för svärföräldrarna är att köra något Midsummer Murders-scenario. De får vara kriminalare som suttit i skrivbordstjänst i 30 år och inte minns något av polisarbete, så får de själva försöka luska ut hur man gör för att lösa fallet. Men vad skall mordgåtan handla om så att det verkligen blowar deras minds liksom?
Normalt är det en lång startsträcka för att komma igång, med rollpersonsskapande mm. Så kan det förstås inte vara. Pyttelite rollpersonsskapande efter att ha lagt introscenen kanske: “Ok, ni står framför <mordplatsen>. Vill ni vara starka, smidiga, smarta eller charmiga? Ni har tre poäng att sätta ut. Pistol eller revolver som tjänstevapen? Klara? Bra! <mera om mordplatsen> blabla, vad gör ni?”
Ok, nämn ni någon icke-rollspelare ni skulle kunna fånga med det perfekta skräddarsydda äventyret! Vem är personen och vilket äventyr skulle kunna fånga denne?
Jag brukar ofta fundera på hur jag skall få fler i min omgivning att vilja spela rollspel. Midsummer Murders är ju kul, 2,5 timmar med svärföräldrarna som aldrig kommer tillbaka. Tänk om man hade kunnat få de här roliga och intelektuella 40-talisterna att köra lite rollspel istället? Det hade kunnat bli en grymt kul kväll.
Jag har mestadels spelat med mina kompisar, men har två erfarenheter från att introducera äldre till rollspel från när jag var liten:
När jag var nio och precis hade fått DoD91 brukade jag bli passad av farfar efter skolan en dag i veckan. Jag satt mest och ritade, men nu hade jag börjat med det där rollspelet och farfar var lite nyfiken. Vi började göra en gubbe. Farfar var gammal seglare, journalist och konstnär och hade ett stort intresse för 1700-tals-skepp, sjöslag, napoleonkrigen och så. Han valde såklart Sjöman efter att ha tittat igenom yrkena. Sen fattade han direkt grejen: “Jag vill vara både smidig och stark, och stilig… Hur skall jag få poängen att räcka… Vad sa du Psyke var? Viljestyrka? Det måste också vara högt!” Efter att ha utrustat gubben gjorde jag ett snabbt äventyr: han var på ett handelsskepp som blev anfallet av ett piratskepp. Det gick åt fanders ganska snabbt eftersom jag inte visste något om båtar. “BABORD! Heter det för helvete! Du måste läsa på om de här sakerna för att kunna berätta sånna här berättelser!” Farfar hade ett häftigt humör så jag vågade inte riktigt köra vidare där och det var nog allt det blev (han kan t.o.m. ha frågat om vi skulle köra igen, men jag var lite skraj).
Men han fattade ju grejen. Om jag hade varit ordentligt inläst på sjuttonhundratalsskepp (enbart möjligt i teorin tror jag) och sen hade haft en berättelse i stil med Hornblower (tv-serien) och spellett som en gud - borde jag inte ha kunnat fånga farfar så djupt att han bara var tvungen att få rollspela mer nästa gång? Rollspel är ändå ett kraftigt medium, att kunna falla in i ett hypnotiskt tillstånd och uppleva vilken historia som helst liksom.
Några år senare (jag var 12-13) var det morsan som ville se vad det var som jag höll på med så mycket. Hon fick göra en figur till Wastelands och fastnade direkt för Nomad. Hon gjorde en grymt wastelandig nomadtjej i svart läder och så. Jag tror att hon också tjusades lite av att se gubben ta form.
“82 kg!? Jag var ju snygg ju, UTS 17! 64 kg på sin höjd!”
-”jamen då får du ju låga BP och KP…”
-”ok, 65 kg då”
Tyvärr var äventyret baserat på Mad Max 2. I introscenen blev hennes folkabuss överfallen av motormarodörer och hon fick ligga under den och skjuta automateld med extremt detaljerade stridsregler i 3 timmar. Det var inte poppis och hon har aldrig varit sugen på att ens pröva igen. Hon undrade om det fanns äventyr för tjejer mer, gå på bal och manövrera mot hertiginnan von Blössen och så. På den tiden fanns det inget sånt och jag var inte så sugen heller.
Men om man tar det från den där coola nomadtjejen. Vilket äventyr skulle jag ha hittat på? Morsan gillade Sandman, mystik och sånt redan då, plus att hon verkligen älskade att resa runt och campa i Europa IRL. Något borde man ha kunnat hitta på som fångade upp det där. Att resa in i en by som plågas av mystiska spökerier eller något? Och ha med en Mr Darcy samtidigt? Och inte ha regler som saktar ner? Jag tror att man skulle ha kunnat fånga morsan också, om man hade haft det perfekta äventyret och spellett som en gud.
Jag tror att det finns en ganska stor befolkningsandel som faktiskt skulle vara möjliga att fånga upp som rollspelare idag. Kanske fler än på 80-90-talet till och med, då alla vet vad det är idag och ryktena om satanism, högeranarkistiska konspirationer mm har visat sig felaktiga. Nördkultur har dessutom börjat bli allmänt accepterat, GoT är världens största TV-serie osv. Sen ligger det något lite fint i att göra något som inte kräver elektronik idag, inga telefoner eller internet eller tv, det är nästan finkultur! Det långsiktiga målet är att göra en ny spelare så intresserad att den börjar fundera på äventyr att spelleda själv, först då tycker jag att man verkligen har lyckats.
Målgruppen är så klart öppna personer som hört vad rollspel är, är lite nyfikna på det men inte någonsin kommer att orka sätta sig in i det själva. En liten lätt övertalning kommer att behövas.
“Jag vet, vi kör ett rollspelsäventyr istället för att glo på dumburken!”
-”Det låter kul, men jag är trött....”
”Kom igen nu!”
-”ok då…”.
Det kommer att gå, men man kommer bara att ha 15-20 minuter på sig att verkligen fånga dem, annars kommer de att tycka att det är för tungt att komma igång med.
Ok, nu då, det är nu jag tror att man måste ha äventyret klart snarare än spelreglerna. Och äventyret måste vara nästan skräddarsytt för de man har tänkt köra det med. Och sen måste man spelleda som en gud.
Min tanke just nu för svärföräldrarna är att köra något Midsummer Murders-scenario. De får vara kriminalare som suttit i skrivbordstjänst i 30 år och inte minns något av polisarbete, så får de själva försöka luska ut hur man gör för att lösa fallet. Men vad skall mordgåtan handla om så att det verkligen blowar deras minds liksom?
Normalt är det en lång startsträcka för att komma igång, med rollpersonsskapande mm. Så kan det förstås inte vara. Pyttelite rollpersonsskapande efter att ha lagt introscenen kanske: “Ok, ni står framför <mordplatsen>. Vill ni vara starka, smidiga, smarta eller charmiga? Ni har tre poäng att sätta ut. Pistol eller revolver som tjänstevapen? Klara? Bra! <mera om mordplatsen> blabla, vad gör ni?”
Ok, nämn ni någon icke-rollspelare ni skulle kunna fånga med det perfekta skräddarsydda äventyret! Vem är personen och vilket äventyr skulle kunna fånga denne?