Nekromanti Derelict!

[Insignia]

Jag började på ett rollspel någon gång i våras, som jag sedan lade på is ganska länge. I dagarna har jag plockat fram mina anteckningar igen, för att fortsätta på projektet. Hoppas det fortfarande finns intresse här - jag minns att åtminstone Rising och Storuggla verkade positiva sist

Som ni för länge sedan glömt, så handlar det om ett fantasyspel någonstans i genren mysrysarkomedi. Just nu ägnar jag mig åt att beskriva raser, gudar och platser, och struntar helt i regelsystem tillsvidare. Här är litet om rasernas uppkomst, samt beskrivningar av troll. Kommentarer är extremt välkomna

Arbetsnamnet på detta hafsverk är "Derelict", vilket faktiskt inte är engelska. Det är bara en modern version av ordet Derrlickt, den försvunna ras som alla spelarraser en gång utvecklades från. Derrlickt är också namnet på den gud som skapade rasen.

[color:\\"purple\\"]OM ARTERNAS UPPKOMST[/color]

De första raser som utvecklades från derelict var de som idag kallas troll och dvärgar. Båda var väl anpassade till de träsk där de levde. Två gudar tog på sig uppgiften att beskydda de nya folken: Seda och Dvergh, vilka också gav namn åt raserna. När folken spred ut sig över världen bildades ytterligare raser, som var och en fick namn av sin skyddsgud.

Seda-folket gav upphov till Trond, Gind och Ura (skogs-, stäpp- och bergsfolk). En dialektal form av trond, "troll", blev samlingsnamn på gruppen.

Dvergh, numera kallade träskdvärgar, fick syskonfolk under vatten (Vennit) samt på en klippig halvö med omgivande skärgårdar (Borgin).

De derelict som fanns kvar utvecklades åt två håll: Människor och alver.

De första alverna var de som kallas Sol, efter guden Sohl Daar. Solfolkets element var luft och vind, men när några av dem utvecklades mot kaos tog gudinnan Alva över dem, för att avlasta sin ordningsälskande bror.

De första människorna var Markin, som lever på den ögrupp där livet uppstod. Närmare Borgin-dvärgarna lever Oséno, och på kontinenten Valand bor Stiva, som nu är den mest utbredda rasen.

[color:\\"purple\\"]TROLL[/color]

Det alla troll har gemensamt är svans, spetsiga öron och att de är hårigare än människor. Trots rasskillnader räknar sig trollen i grunden som samma folk, och alla deras kulturer har en förkärlek för dans, musik och berättelser. Deras primitiva livsstilar gör att nästan alla troll är starka har god kondition. De flesta lever av jakt och fiske; de bofasta har även en del odling.

De vanligaste trollen är Gind, som lever på kontinenten Valands stäpper. Ursprungligen var alla Gind nomader, men nu finns några bofasta i hyddbyar. De brukar vara mellan 180 och 200 cm långa och kraftigt byggda, männen något större än kvinnorna. De har matt, ljusbrun hy. Håret är vitt, svart, grått eller brunt, ibland skiftande i grönt.

I skogarna lever Trond, i byar som påminner om snår och stenrösen. De är omkring 180 cm, både män och kvinnor. De har den mest imponerande kroppsbehåringen: upp till en decimeter långt på skuldror, armar och ben. Hudfärgen är brun eller grå, eller något mitt emellan. Håret är ofta mossgrönt, ibland brungrönt eller grågrönt.

Ura, bergatroll, är mycket magrare än de övriga. Storleken varierar hiskeligt: 180-210 cm är normalt för kvinnor, 200-250 för män. En ovanlig gren av rasen är bara omkring 160-170 cm. De har alltid grå hy, oftast ganska ljus. Håret brukar vara vitt eller grått.

Seda var de första trollen, och är nu de mest sällsynta. De lever framför allt ögruppen Markins träsk, och till skillnad från deras syskonraser finns ytterst få av dem på kontinenten. De är den minsta varianten, med 150 cm som medellängd. Både hår och hy går i gråbrunt eller grågrönt.

 

[Rising]

Smaskens!

Visst, det här projektet kommer jag ihåg. Det har byggts till en del sedan sist, och jag gillar särskilt namnen. "Trond", "Gind" och "Ura" rullar som små praliner i munnen, och dessa troll verkar till min stora glädje också vara rätt sympatiska typer. Dans, musik och berättelser... De känns som någon sorts primitiva, fornnordiska zigenare. Den gissningen är säkert helt way off, men jag antar iaf att trollen är mer sociala än de vanliga "bubba klubba!"-trollen i andra fantasyspel.

Överhuvudtaget skriver du på ett inspirerande och lekfullt sätt. Man blir onekligen frestad att utforska världen ytterligare och gräva fram lite matigare info.

Jag gillade det du bjöd på förut, och det du serverar nu är precis lika aptitligt. Än väntar jag dock på själva huvudrätten...

Vad jag försöker säga är att det ser riktigt bra ut. Jag vill definitivt veta mer om världen och tycker att du är inne på helt rätt spår. Dock tycker jag att du hastar dig igenom dina rasbeskrivningar lite för fort. Raserna beskrivs bara med deras utseende och kort om deras bostäder, finns det också några kulturella och sociala skillnader dem emellan? Skillnader i beteenden? Vilka olika roller kommer de ha i äventyren?

Nå, som sagt. Man vill gärna veta mer!

/Rising

 

[Insignia]

Mera troll

Tack för komplimangerna!

"De känns som någon sorts primitiva, fornnordiska zigenare. Den gissningen är säkert helt way off, men jag antar iaf att trollen är mer sociala än de vanliga "bubba klubba!"-trollen i andra fantasyspel."

Jag tänkte mer åt indianhållet än zigenare, men annars stämmer det bra

"Överhuvudtaget skriver du på ett inspirerande och lekfullt sätt."

O, tackar!

"Dock tycker jag att du hastar dig igenom dina rasbeskrivningar lite för fort. Raserna beskrivs bara med deras utseende och kort om deras bostäder, finns det också några kulturella och sociala skillnader dem emellan? Skillnader i beteenden? Vilka olika roller kommer de ha i äventyren?"

Ja, det blev lite hastigt... Sanningen är att jag inte orkade skriva alltihop på en gång För övrigt så är mycket av det jag har ganska simpelt och odetaljerat än så länge, men jag kan försöka utveckla lite när du nu bad om det ^_^

[color:\\"purple\\"] Gind [/color]

Stäpptrollen är som sagt vanligast, och de som umgås mest med andra raser. Nomaderna drar omkring i stammar på något hundratal personer. De bor i tält av djurhudar, som de flyttar några gånger om året. De färdas alltid till fots. På kvällarna brukar de samlas runt eldar och berätta sagor, eller prata om vad som hänt under dagen. Det är över huvud taget viktigt med kommunikation inom lägret, och det anses ohyfsat att inte tala om ifall man till exempel är sur på någon. Det är förbjudet att lösa konflikter med våld; de har tillräckligt med faror utan att riskera att slå ihjäl varandra. Stammens hövding väljs för sina förtjänster, och sitter kvar på livstid eller tills folk börjar tvivla. Då försöker man reda ut vad som är fel, och har eventuellt ett nytt val.

De bofasta Gind bor i hyddor av långt gräs och kvistar. Det bor mellan 50 och 500 personer i varje by, och de kommer oftast från flera olika stammar. De nomader som lever tillsammans räknas alltid till samma stam, men de som bor i samma by räknas till de nomadstammar var och en kom ifrån. Byn har en hövding från den största stammen, och ofta en rådgivare från var och en av de övriga. För övrigt har de samma inställning som sina kringflyttande vänner.

Guden Gind, rasens beskyddare, drar också omkring på stäpperna. Han hör inte till någon speciell stam, utan besöker dem en i taget. Det blir alltid fest när guden hälsar på

[color:\\"purple\\"] Trond [/color]

Skogstrollen lever i den vida Silverskogen, som de har delat in i mindre regioner. Indelningen gäller förstås bara Trond; andra skogsfolk har helt andra regioner eller inga alls. De håller sig mycket för sig själva, utan att för den skull ha något emot andra folkslag. De flesta Trond är bofasta, men det finns enstaka små grupper som inte kan hålla sig stilla. Byar har sällan mer än 100 invånare, men en gång varje årstid samlas alla byar i en region till en stor marknad, med byteshandel och underhållning. Det kan bli rätt högljutt vid sådana tillfällen, men marknadsplatserna är placerade avsides för att inte störa för mycket. Folk som senare råkat bygga byar nära marknadsplatser får skylla sig själv

Byhövdingar väljs på livstid, och det ska till extrema problem för att någon ska bli avsatt. Regionledare väljs periodvis. Hövding över hela folket är deras skyddsgud, Trond. Slagsmål är mer accepterat här än på stäpperna, så länge det inte går till överdrift - men det betraktas som en svaghet att behöva använda sådana metoder.

[color:\\"purple\\"] Ura [/color]

Bergatroll är misstänksamma mot främlingar, och ger ett asocialt intryck. De bor i dalarna bland Urbergen, och har oftast inga hus. Istället tar de skydd i naturliga grottor eller sveper in sig i filtar. De tål nästan alla väder, och vid behov kan de klara sig i veckor utan mat och vatten, även om de inte mår bra av det. Under svälttider brukar de äta en gång i veckan eller så (perioden bestäms av klanrådet utifrån situationen), och stötta varandra under de andra dagarna.

En dal brukar befolkas av en klan, som i princip är en storfamilj (fastrar och sysslingar och ingifta och hela alltet). Vid giftermål mellan klaner flyttar paret till den klan som är minst. Ledare brukar vara den äldsta klanmedlemmen. Ura har ingen central ledning, och varje klan har sina egna lagar.

Gudinnan Ura syns nästan aldrig till längre. Hon verkar ha blivit en enstöring det senaste seklet, och visar sig bara i nödfall för enstaka individer.

[color:\\"purple\\"] Seda [/color]

Till sist har vi ursprunget - träsktroll. Eftersom de bor på öarna har de inte så mycket kontakt med trollen på fastlandet. Däremot umgås de mycket med träskdvärgar (Dvergh) och Markin-människor. Dessutom kommer de flesta gudarna från öarna, så de dödliga där har en unik kontakt med de gudar som bor kvar. På grund av den ganska egendomliga situationen vill jag gärna tänka igenom den delen av världen lite mer innan jag försöker formulera mig

 

[Rising]

Ahhh... Utsökt!

"Ja, det blev lite hastigt... Sanningen är att jag inte orkade skriva alltihop på en gång För övrigt så är mycket av det jag har ganska simpelt och odetaljerat än så länge, men jag kan försöka utveckla lite när du nu bad om det"

Ja, jag känner igen det där! Själv tycker jag det är lite knackigt att skriva för mig själv i en ordbehandlare, men när jag sitter på ett forum är det mycket enklare att skriva ner texterna så som man vill ha dem. Till viss del drog jag faktiskt igång monsterdiskussionen på Skräckforumet bara för att jag ville renskriva det jag tänkt ut om mina monster i Eskapix.

Nå, dina trollbeskrivningar är precis så härligt kittlande som jag önskade mig dem. De känns som klassiska fantasyikoner, ändå trotsar du ju i stort sett varenda fantasykonvention med systematisk precision. Det är som en låt man kan sjunga med i refrängen första gången man hör den. Ja, jag kunde nästan gissa mig till att gudinnan Ura inte skulle ställa till med fester som Gind eller agera som sin stams hövding som Trond. Det kom som en självklar refräng att hon valt att bli en tillbakadragen enstöring. Riktigt häftigt var det också. Det är svårt att kunna skriva så okonstlat.

Det hela ser ut att bli mycket inbjudande. Trollen tog sig iaf rakt in i mitt hjärta och jag ser fram emot att se vad du kan göra med resten av världen. Det bådar mycket gott måste jag säga. Jag får en skön bild i mitt huvud om att jag har fått slå följe med en nomadiserande Gindstam och sitter stillsamt bland dem och utbyter historier, sagor och berättelser runt en sprakande lägereld under en stjärnklar natthimmel... Det vore ju hur toppen som helst!

Fortsätt alltså gärna att skriva och hitta på, för jag tror Derelict kan komma att bli en riktigt trevlig liten bekantskap för mig och min spelgrupp...

/Rising

 

[Insignia]

*tackar och bugar*

Kul att du gillar det. Entusiasm är inspirerande
Det kommer förmodligen mer info imorgon; jag planerar att skriva något om människor och alver härnäst.

 

[Vindhand]

Det låter helmysigt. Bra namn, och mysig etymologi. Jag ser med intresse fram emot vad som komma skall

Troll är underbara.

 

[Insignia]

Geografi och människor

Lite kortfattat bara...

[color:\\"purple\\"] GEOGRAFI [/color]

Världens landmassa består till största delen av kontinenten Valand, som sträcker sig från ekvatorn och upp över nordpolen. Söder om kontinenten ligger i väster den varma och blöta ögruppen Markin (även kallad Derra), och i öster den större ön Séres, med regnskog längs kusterna och öken i mitten.

De civiliserade raserna lever parallellt, på ett sätt som gör att länder flyter in i varandra. Till exempel så ligger alvriket Lein insprängt på olika ställen i människornas Inland, som i sin tur täcker det mesta av trollens land. I praktiken består en nation bara av sina städer, byar och åkrar - de obebyggda utrymmena är mer eller mindre neutrala.

[color:\\"purple\\"] MANNIN (människor) [/color]

Av tradition representerar människorna elementet jord: Stiva är själva jorden, Oséno är sand och Markin är lera. Det har ingen praktisk betydelse. Ordet för människa, "mannin", var från början en dialektform av "markin".

Den vanligaste människorasen är Stiva, som lever på nästan hela den tempererade delen av kontinenten Valand. Deras rike kallas Inland. Stiva är ljushyade med blont, brunt eller rött hår. Ögonfärgen är blå, grön, gul eller brun. I huvudstaden Sorla finns en regentfamilj, vars överhuvud har sista ordet i allt som rör riket. Men varje stad har ett visst självstyre, under en borgmästare som väljs på fem år i taget. Även Sorla styrs i praktiken av sin borgmästare. På grund av städernas självständighet, och avståndet mellan dem, skiljer sig Stivas attityd, traditioner och mode väldigt mycket mellan olika platser.

Gudinnan Stiva har ständiga familjeproblem och tillbringar sin mesta tid hemma i Gudaland på Derra.

På Séres och en bit av Valand bor Oséno, ett folk med mörk hy och rakt, svart hår - ungefär som vår världs egyptier. Ögonen är bruna, mörkgrå eller lila. Invånarna i Chasland, på kontinenten, lever i en viss rivalitet med klippdvärgarna (Borgin) på halvön intill, på grund av skillnader i prioritering.

Guden Oséno håller till i öknen, där han gärna hjälper vandrare att hitta vägen mellan oaserna. Han anser att de av hans folk som lever i skogen har alla förutsättningar för att klara sig, och att han behövs mer i ogästvänliga trakter. Många bosätter sig i öknen just för att vara närmare guden.

Markin påminner till utseendet om östasiater, förutom att många har vågigt eller lockigt hår, i somliga fall mörkblont eller rödbrunt. De kan ha bruna, gula eller orange ögon. Trots att de i princip bor granne med gudarna, ber de sällan om hjälp. Från början var detta nog en reaktion mot risken att bli för beroende; nu har de klarat sig själv så länge att det blivit naturligt. Det finns inga regler mot att ta hjälp av gudarna, men de flesta kommer aldrig på tanken.

Guden Markin, som också fått ge namn åt ögruppen, lever ett lugnt liv i Gudaland.

 

[Rising]

Jag fortsätter ge beröm [ANT]

Vid det här laget har du väl tröttnat på mina åsikter och vill höra vad andra tycker, men jag kan inte låta bli att applådera åt även detta. Människorna är någon sorts sagomänniskor, rätt lika oss vanliga människor, fastän kryddade med något inbjudande "fabelskt" över sig. Det märks tydligast på en del luriga ögonfärger, men också själva helheten skvallrar om att det vilar något drömskt och förtrollande över dem. Det andas definitivt mer "saga" än "fantasy" om din värld, och det menar jag verkligen som en komplimang.

Vilken stavelse skall man betona i namnet "Markin"? Jag tycker det låter bäst när man betonar sista stavelsen (så att det rimmar på "kanin"), men du tänker förmodligen tvärtom?

Jag är annars fortfarande förtjust över namnen och gudarna. Att gudinnan Stiva verkar lite strulig och brottas med familjeproblem känns härligt sagoaktigt. Det är på något vis tryggt att även gudarna ställer till det för sig... :^)

Som sagt; mkt bra.

/Racing

 

[Insignia]

Re: Jag fortsätter ge beröm [ANT]

"Vid det här laget har du väl tröttnat på mina åsikter och vill höra vad andra tycker"

Jag tröttnar inte alls, men visst vore det kul om lite fler än två personer ville uttala sig Framför allt så vore det intressant med lite mer negativ kritik, för sådan borde rimligtvis finnas

*knackar på skärmen* Öh, ni är väl inte rädda för mig?

"Vilken stavelse skall man betona i namnet "Markin"? Jag tycker det låter bäst när man betonar sista stavelsen (så att det rimmar på "kanin"), men du tänker förmodligen tvärtom?"

Jag betonar på första stavelsen, men tar inte illa upp om du gör annorlunda. Jag menar, det finns dialekter som får "rk" till "nn", så vad gör en udda betoning?

 

[Morgoth]

Re: Jag fortsätter ge beröm [ANT]

"*knackar på skärmen* Öh, ni är väl inte rädda för mig?"

Vi råkar bara tycka allt du säger stämmer jättebra, och tycker du är en jättefin person som är bra på allt. Ta poker, tillexempel. Där vinner du alltid när vi spelar. För att inte tala om biljard. Och du hackar gurka snabbast i vilda västern!

Okej, så det där var riktigt kasst. Stäm mig! (ge mig lågt betyg)

 

[Insignia]

Alver och zombier

[color:\\"purple\\"] ALVER [/color]

Precis som människorna, så representerar alver olika element - men i deras fall är det något mer än symboliskt.

Det finns två typer av alver. När andra folkslag använder ordet menar de oftast den ras som kallar sig Sol, och som beskyddas av guden Sohl Daar. Deras element är vind, och de har en förmåga att manipulera luften omkring sig, så att de kan hoppa onaturligt högt eller långt, och till och med hålla sig svävande i några sekunder. Det ger dem förstås fördelar när det gäller att hålla sig undan, och den fördelen använder de sig gärna av om de hamnar i trubbel. Alvernas kultur har inga krav på hjältemod, utan det ses som helt naturligt att fly från strider. Även de få krigare som finns har som främsta uppgift att locka bort fiender från de civila, snarare än att faktiskt slåss mot dem. Det finns ingen skam i att tigga om hjälp, så alverna har samarbetat med de stabilare trollen vid tillfällen när strid var nödvändig.

Alver är i genomsnitt kortare än människor, aldrig längre än 170 cm. De brukar vara smala och bleka, och har oproportionerligt stora huvuden. Ögonen är stora och nästan runda, samt helt enfärgade - ingen vita och inga pupiller. De kan ha i princip vilken färg som helst, men är alltid väldigt ljusa och ger ifrån sig ett svagt sken som bara syns när det är mörkt. När en alv dör blir ögonen grå och slutar lysa. För övrigt har alver lätt och luftigt hår som kan ha även så kallade "onaturliga" färger (till exempel blått eller rosa).

De har en egen nation, Sein, i västra delen av Valand, men de har även små områden i Inland, mellan människostäderna. De har bara en riktig stad, Melino - resten är små byar. Själva Melino ser nästan ut som en samling byar också, eftersom stadsdelarna ligger relativt glest och skiljs åt av skogsdungar, parker och små sjöar.

Den andra alvrasen är den som egentligen heter Alv, efter Sohl Daars trillingsyster (!) Alva. Från Solfolket utvecklades en gren där elementet vind gradvis blev till storm, och slutligen kaos. Sohl Daar hade alltid förespråkat tingens naturliga ordning, och klarade inte av ett folk i fullständig oreda. Det var då Alva tog sig an den nya rasen.

Till utseendet är de två alvraserna så lika att många inte är medvetna om att det finns en uppdelning. För alverna själva är det dock uppenbart, trots att de lever ihop och har samma kultur. Kaosalverna kan inte bara ta stöd mot luften för att skydda sig - de kan dessutom bli till luft i korta ögonblick. De syns fortfarande, men fysiska föremål passerar rakt igenom, som om de vore spöken. Denna länk till döden gör att många solalver ser kaosalverna som obehagliga. De har också svårbegripliga tankebanor, som gör att de under ett samtal oavbrutet växlar mellan flera olika ämnen. Andra alver är så vana vid det att de kan hänga med, men andra folk blir snabbt frustrerade för att de inte kan räkna ut vad som är svar på vilken fråga. Kaosalver har alltid minst en hårlock i avvikade färg.

Sohl Daar och Alva är syskon till Stiva, och kämpar med samma familjeproblem som hon.

[color:\\"purple\\"] ZOMBIER [/color]

Bland kaosalverna dök det så småningom upp ett skrämmande fenomen: döda kroppar kunde spontant börja röra på sig. Detta zombie-syndrom spred sig till andra arter, och flera folk började bränna sina döda för att undvika otäcka överraskningar. Det är fortfarande bland alver det är vanligast, och även där är det sällsynt. De flesta zombier är ofarliga, men de söker hela tiden fysisk kontakt med levande varelser, vilket lätt leder till panik hos nämnda varelse.

 

[Insignia]

LOL [ant]

*ger Morgoth en kram*

 

[Quan'talis]

Re: Alver och zombier

Visserligen är jag ganska rädd för dig efter det Morgoth sa om poker och att hacka gurka, men det hela börjar ju se riktigt trevligt ut. Om jag mot all förmodan återfår mina sinnens fulla bruk någon av de närmaste dagarna lovar jag att till och med säga någonting du kan ha nytta av...

-JPS- behöver mina fjorton timmars sömn varje dag, annars börjar jag skriva inlägg som det här

 

[Insignia]

Re: Alver och zombier

"Om jag mot all förmodan återfår mina sinnens fulla bruk någon av de närmaste dagarna lovar jag att till och med säga någonting du kan ha nytta av"

Lyx! *ser farlig ut* ^_^

 

[Insignia]

Och så dvärgarna...

När jag ändå har beskrivit de andra spelarraserna så kan jag lika gärna ta dvärgarna också, även om jag inte har så mycket detaljer ännu. Rasen representerar elementet vatten. Utseende och gudar beskrivs när jag har rett ut tankarna om desamma.

Borgin - Klippdvärgarna är de mest kända, även om de inte är de vanligaste. Deras rike kallas Gathanya och ligger på Imrots Halvö med omgivande skärgårdar. Halvön är uppkallad efter den stengud som gav den sitt egendomliga landskap. Nästan hela Gathanya består av underliga klippformationer. Det finns höga klippor och låga klippor. Platåer och spetsiga toppar. Spiralvridna klippor, utskjutande hyllor, ihåliga eller bara konstiga klippor - alla möjliga former. Dessa står så tätt att bara småvuxna folk kan ta sig fram lätt, samt alver, som är kända för att vara smidiga. Mellan stenlandskapen finns öppna platser som används som åkrar.

Städer och byar finns i olika stilar. En vanlig metod är att helt enkelt resa väggar mellan några tättstående klippor, och därmed få en sorts nätverk av bostäder. Vissa små byar ligger på varsin bergsplatå - städer kombinerar ofta metoderna, och använder flera platåer med broar emellan. Somliga platåer har anpassats för odling, så att där finns mängder av grönsaksträdgårdar ovanför och bakom varandra. Huvudstaden heter Alania och ligger nära gränsen till Chasland, Osénos rike på fastlandet. Det finns en rivalitet mellan de två folken, som jag inte riktigt har formulerat ännu. Jag vet ungefär vad det handlar om (till saken hör att Alania och Chasland är uppkallade efter mina kompisar)

Vennit - Havsdvärgarna märks inte så mycket, av förklarliga skäl, men är trots det den mest utbredda dvärgrasen. De är amfibier som lever under vatten, och finns överallt mellan kontinenten och öarna. Vennit är flintskalliga och klär sig i fiskskinn

Dvergh - Träskdvärgarna, originalet, finns i stort sett bara på Markins öar. De samarbetar mycket med Seda-trollen. Och det är ungefär allt jag har än så länge.

 

[Rising]

Lite för plastigt...

Här har jag mina första negativa anmärkningar. Du skriver inte alls om alverna på samma sätt som du gjorde med trollen och människorna. Alverna framstår mer som leksakskoncept än mytologiska varelser.

Du behöver nog inte ändra själva alverna, men sättet du beskriver dem på behöver mer substans. Liksom; de kan ha ögon i alla möjliga färger, de kan ha hår i alla möjliga färger... De känns mer som tecknade figurer från något sorts sliskigt barnprogram än mytomspunna sagovarelser. Allra värst blir det när kaosalverna beskrivs ha "alltid minst en hårlock i avvikade färg". Jaså? Varför då? Bara för att det ser ballt ut?

Jag skulle föredra någon av följande förhållningar:

-Alvernas utseende är till stor del psykosomatiskt och deras pigment reflekterar deras grundläggande personlighetsdrag. Då alverna i regel är extrema, utåtriktade, sprudlande och sorglösa, så antar de också kulörer som står ut och drar uppmärksamhet till sig på markanta vis. Vid grava personlighetsförändringar kan en alv märkbart ändra färg, men annars så behåller en alv mer eller mindre sina färger livet ut, förutom små variationer som kommer med åldern. Nyfödda alver är tämligen bleka och färglösa, som tonåringar är alverna som mest extrema och färgsprakande, och slutligen blir de något mer jordnära och grådaskiga när de blir gamla.

Då kaosalvers sinnelag är något mer fragmenterade än solalverna, så kan de ha hårlockar i avvikande färger, distinkta fräknar över hela kroppen, två olika färger på varsitt öga eller liknande.

---

antingen det (eller någon annan förklaring till varför de ser ut som de gör) eller så får du hålla dig till något som känns mer konsekvent och biologiskt.

Nå, i övrigt var det bra, men det blev lite för mycket tecknat för min smak här...

/Rising

 

[Morgoth]

Lilla Rising akta dig...

"Här har jag mina första negativa anmärkningar"

Eh, eh, eh, eh... *börjar stamma* I-i-i-nsignia är babababakom dig (men vi det här laget var det redan försent).

Rising blev världens största gurka.

 

[Sodivra]

Är det DÄR [ANT]?

Då finns det många användare som tydligen knappt skrivit någonting alls..

Insigna:
Själv är jag också nöjd, men jag tänkte vänta med kommentarerna tills jag fick något mer att kommentera.

Negativt? Det är vanligt.
Positivt? Det funkar riktigt bra.

Jag tycker du lyckas bra med stämningen, eftersom det verkar som du satsar på att bygga upp just stämningen med detaljer. Det borde kanske dom flesta satsa lite mer på. Som jag sa så är det "traditionellt" (vanligt), men å andra sidan så är det så traditionellt att det blir nytt, till skillnad från vanlig fantasy som är halvtraditionell och insnöad.. Eller nåt. Nåja, jag tycker också att det var behaglig läsning, som sagt.

 

[Insignia]

Yes! Kritik!

Nu blev Insignia glad ^_^

Faktum är att jag ända från projektets början har haft svårt med just beskrivningen av alverna. I min vision hänger det ihop och är jättelogiskt, men att formulera det hela är en annan femma. En del av problemet är att alverna inte riktigt hängde med när jag gjorde en drastisk förändring av spelvärlden. Själva kaoset hade för övrigt en egen beskrivning som kanske skulle ha underlättat, men jag har inte hunnit anpassa den till den nuvarande världen ännu. Ska försöka reda ut det lite grann...

"Allra värst blir det när kaosalverna beskrivs ha "alltid minst en hårlock i avvikade färg". Jaså? Varför då? Bara för att det ser ballt ut?"

Jag kanske ska börja med en närmare förklaring av skillnaden mellan elementen. Vind är en del av den naturliga ordningen; luft förflyttas i jämn takt och åt samma håll. Kaos har ingen jämn takt, och definitivt ingen bestämd riktning. Det leder inte på något sätt från en sak till en annan. I kaos finns varken avstånd eller närkontakt, allt existerar tillsammans men ingenting har något samband. Det har orsakat en förändring i alvernas biologi, som gör det omöjligt att få en jämn hårfärg - man kan säga att generna protesterar mot likriktning. Det händer till och med att håret oväntat byter färg, som när det "riktiga" håret växer ut efter en färgning.

Alverna är faktiskt den art som är mest lik det ursprungliga derrlickt-folket, som var så föränderliga och formbara att deras originalform helt försvann. Till skillnad från de andra raserna är inte alverna anpassade till någon specifik miljö, vilket är en anledning till bland annat de många hårfärgerna.

Jag behöver jobba mer på det här, men hoppas att det i alla fall känns lite bättre

 

[Insignia]

Mwa-ha-ha-ha!!! >:D [nt]

NT = No Text (Ingen text)