Den sällan valda vägen

[Troberg]

Bästa sättet att få spelare att spela äventyr är att det redan hänt (och man spelar hur det återberättas).

Vilket är lite klurigt om det är en flera år lång kampanj...

 

[Quadrante]

Vilket är lite klurigt om det är en flera år lång kampanj...

Då är ju allt de gör äventyret.

 

[Ram]

Jag tycker egentligen inte att det borde vara så svårt. Problemet är, som jag ser det, att rollspelsförfattande är en kulturform som mest tar inspiration av sig självt. Man försöker liksom inte hitta inspiration på andra håll. Det är någon elak som vill något dumt, och någon snäll som vill något bra, och RP ska ta den senares parti. Så funkar ju inte vi människor. Men i rollspel ska "rollspelslogik" råda. Där gör man saker utifrån ett metaperspektiv för att det är dumt så vanlig logik funkar inte.

Nu tar jag bara ett helt random exempel. Tintin köper en modellbåt som han tycker är fin. Den blir stulen. Tintin blir förorättad och vill ge igen. Superenkelt. 99 RP av 100 vill ge igen om de blivit förorättade eller utsatta för någon form av orättvisa. Men hur många äventyr börjar så? Jag kan inte komma på något (om man inte räknar proxy-familjefejder i typ vikingasetting).

Istället ska vi envisas med oerhört artificiella uppdragsgivare som har mer eller mindre ärliga avsikter med något uppdrag.

Hur gör man detta då? Det är egentligen rätt enkelt. Interaktionsmöjligheter. Sätt en röd knapp med texten "TRYCK EJ" framför vem som helst. Gissa vad som händer.

Tror rollspelsförfattare borde kika mer på beteendevetenskap än D&D-scenarion.

Ja, håller helt med. Jag är i många delar förvånad över att det inte finns vidare många spel som faktiskt genoförs så här och jag tror den stora utmaningen ligger i presentation och struktur av information.

Så om inte annat, låt alla se detta som en utmaning (nästa scenario-utmaning?); Skriv scenarion av den här typen. Extrema bonuspoäng om någon lyckas skriva en kampanj som har denna öppenhet genom hela flödet.