Den lyckliga rollpersonen

Joined
17 Oct 2011
Messages
1,186
Vilket spel ska jag spela om jag inte vill kämpa mig framåt i uppförsbacke hela tiden. Känns som många spel fokuseras på att motgångar och strävan. Att dödligheten är hög, att allt är jobbigt.
Nä fram för mer spel som osar av glädje och framåtanda.

Eller är det mer en Sl-grej.
 

Genesis

一人ぼっちの夜
Joined
17 Aug 2000
Messages
12,272
Location
Göteborg
Ja, Golden Sky Stories är ett bra tips. Happy Together är explicit ett feelgood-spel (tror att det även finns i engelsk översättning). Även Cos'île.

På engelska finns ju It's Complicated. När jag spelade det var vi ett swingjazzband insnöade i en stuga i Finland. Satt mest och drack varm choklad och var snälla mot varandra. Fortfarande ett bra spel, dock, då nyfikenheten och intresset väcktes av att upptäcka rollpersonernas bakgrund och relationer.
 

Sömniga Isaac

Drömmare
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,024
Location
Örebro
Blue rose? Jag har fått för mig utifrån det lilla jag spelat samt det jag har hört att det lyfter fram det vackra och det sköna mer, att dödligheten inte är det centrala. Vill även säga att blue rose fångar in känslan av optimism att det går att lösa saker utan våld och du är en del av en vacker, förtrollad färgstark värld där inkludering och samarbete är grundbulten.
 

Genesis

一人ぼっちの夜
Joined
17 Aug 2000
Messages
12,272
Location
Göteborg
@Khan snackade väl också om Blue Rose på sin podd, som verkar vara en engelsk variant av Friponnes?

EDIT: Isaac hann före, och med "variant av" menar jag mest att det delar samma anslag, inte att det skulle vara baserat på det eller så.

Här kommer Friponnes!

View attachment 5226

Friponnes är ett fantastiskt namn. Smaka på det. Friponnes. Vist låter det lite spjuveraktigt? Fritt, prunkande, oförblommerat. Och det är spelet, också. Det får vi reda på redan på titelbladet, som säger att det är "Jeu de rôle pour jouer dans l’univers merveilleux et coquin des Folandes". Jag har aldrig förut läst ett rollspel som beskrivit sig själv som "coquin". Spelet börjar också med en introduktionstext om intentionen bakom spelet. Det här är ett romantiskt rollspel.

Inte romantiskt som i kärlekshistorier, även om spelet uppenbarligen innehåller och uppmuntrar till sådant, utan romantiskt som i hjältar som kämpar för sina ideal, som är bra människor. Spelet tar explicit avstånd från allt som är "gritty" och "grimdark" och tar oförskämt och oironiskt ställning för en fantastik som är hjältemodig, romantisk, vacker och spännande. Det här är inte ett spel som frågar "Hur långt är du villig att gå för att nå ditt mål?", det här är ett spel som hyllar kampen för det man tror på utan att kompromissa med sina ideal. Det kanske känns gammalmodigt och naivt i dagens kulturklimat där allt ska vara nyanser av grått och alla berättelser ska handla om rövhål som mördar och utnyttjar andra rövhål, men jag tycker verkligen att det känns som en frisk fläkt.

Och det är heller ingen tråkig och konservativ utopi där allt är bra och kristet. Det är en värld med fullt av intressanta platser och varelser, och där idealen i många fall känns fräscha och spännande. Till exempel är en av de första texterna om sex. Det står att kärlek i Libreterre, som jag tror är det huvudsakliga riket, är generellt fri och utan skam, och att vissa spelare tar detta som intäkt för att spela ut sexuella fantasier de inte skulle vilja genomföra i sitt verkliga liv. Inget fel med det! Det är inte huvudtanken, dock, och texten specificerar att de flesta i spelvärlden inte intresserar sig för sex utom när den är grundad i en genuin känsla av att man tycker om personen ifråga. Kärlekslös sex förekommer, men att medvetet sträva efter att ligga med en massa folk utan romantiskt intresse är något mycket ovanligt. Däremot är romantiskt intresse ingalunda begränsat till en person, även om monogama förhållanden existerar (och det verkar finnas specifika folk eller religioner där man sysslar med sån't). Det är sådant här jag menar: Det är idealiserande utan att skämmas, men också utan att vara mossigt. Det är heller inte en värld där alla är snälla mot varandra. Det finns gott om rövhål i den här världen, men de är utan undantag motståndare, inte rollpersoner.

View attachment 5227

Det är en jäkla massa spelvärld. Återigen har vi hundratals sidor med spelvärld, som visserligen är kul och intressant, men alldeles för mycket för att jag ska orka med. Jag noterar små roliga detaljer. En av mina favoriter är ranatokerna, ett kortvuxet, rundnätt folk som är vegetarianer och lever nakna i skogen och "talar med ett mjukt språk med mycket 'a'" (briljant!). Spelvärldens svar på orcher är "padd-ödlor", ett amfibiskt folk som kan lukta sig till magi. Jag gillar också att det finns många "skapelsemyter", men inget folk tror att det är gudarna som skapade världen, och många, inklusive de flesta alver, är rakt av ateister.

Det finns också en tabell som listar saker som förekommer mycket i andra spel och vad man gör istället i Friponnes. Det är mindre strid, mindre inbrott och lönnmord, och mer sociala konflikter, förhandlingar och list. Strid finns, och nämns som farligt och något som bör undvikas, men det är också tydligt att de flesta i spelvärlden helt enkelt är bra folk som gillar främlingar. Pengar finns, men många klarar sig utan, och man föreslår olika lösningar där rollpersonerna av en eller annan anledning inte behöver oroa sig för pengar alls. Det är inte tänkt som en drivkraft. Spelet har lite tröttsam kapitalism-kritik (det följer med en kampanj som heter "Mon ennemi, c'est la finance !"), men det kan jag leva med. Jag gillar idealismen, även när jag inte delar idealen.

Om det inte är tydligt så rådiggar jag det här spelet. Det är ett spel som inte skäms för att vara sexigt, romantiskt, spännande och idealistiskt, vilket känns som en frisk fläkt i allt "gritty" man ser överallt nuförtiden. Det känns som att detta, precis som surrealism, är något fransoserna är mycket bättre på än vi. Det är dock alldeles för mycket spelvärld, och regelsystemet verkar vara någon fudge, variant (eller är det FATE? Jag vet inte skillnaden), så gäsp på den fronten. Jag är glad att det här spelet finns, och jag hoppas att någon annan vill ha det, men jag tänker inte spela det.

View attachment 5228
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,137
Location
En mälarö
Vilket spel ska jag spela om jag inte vill kämpa mig framåt i uppförsbacke hela tiden. Känns som många spel fokuseras på att motgångar och strävan. Att dödligheten är hög, att allt är jobbigt.
Nä fram för mer spel som osar av glädje och framåtanda.

Eller är det mer en Sl-grej.
Mycket är precis som du själv misstänker en SL-grej men om man är ute efter ett spel med en inbyggd pil framåt/uppåt så skulle jag säga D&D5. Kör man by the book så är det faktiskt ganska knepigt att dö med de reglerna. Ett normalparty har bra tillgång till helande och efter ett tag även förmågor som återger döda livet. Så döden är oftast mest en temporär set-back.

Sedan sträver det framåt på ett mycket påtagligt sätt. En framåtrörelse är liksom inbyggt i systemet. Levlande sker i stora kliv och rollpersoner som når tvåsiffrigt antal levels kan se sina level 1-3-jag som bleka skuggor av sig själva för att, om och, när de når uppåt level 20 i det närmaste är superhjältar.
 

entomophobiac

Mysteriemarodör
Joined
6 Sep 2000
Messages
7,524
Location
Uppsala
Jag skulle säga:
  • Dungeons & Dragons i sin femte utgåva. Framförallt från lvl 3 och uppåt blir spelet allt mindre riskfyllt och allt mer superhjältesaga.
  • Ryuutama. Spel om att resa och uppleva saker. Visst finns våld, men det är inte i fokus.
  • Tenra Bansho Zero. Du kan göra en superkaraktär från början om du vill, och eventuell död är helt i dina egna händer som spelare.
  • Tails of Equestria. Vänskap och samarbete är en central komponent, på ett påtagligt sätt.
  • Microscope. Spel om att skapa en hel berättelse tillsammans, på lång sikt.
  • Vindsjäl. Egentligen ett ganska klassiskt äventyrsspel, men stämningen och känslan är mer positiv och uppmuntrande.
Finns garanterat många fler. Men på rak arm!
 

Skarpskytten

KOBOLD
Joined
18 May 2007
Messages
4,659
Location
Trakien
Vill också slå ett slag för My Little Pony: Tails of Equestria (notera dock att det kommer ett nytt MLP-rollspel i början av nästa år). Man kan inte dö. Och vänskap är magisk!

Det är inte en metafor, vänskap är bokstavligt talat magisk.
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
Deathwatch! Du är en ostoppbar halvgud beväpnad med de mäktigaste tänkbara vapnen klädd i en stridsvagn som har mage att låtsas vara en rustning. Du har anlänt för att mörda demoner, arméer av utomjordingar, horder av kättare och mindre gudar. Ditt mesigaste vapen är ett motorsågssvärd som skär rakt igenom kött, pen och pansar som en varm kniv genom smör. Om du mot alla odds skulle dö stoppar de dig i en bepansrad sarkofag med ÄNNU STÖRRE VAPEN så att du kan fortsätta kriga i flera tusen år till!
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
Också Exalted. Var anime super Moses med en mecha och förför städer med din sexiga dans från början.
 
Top