Hamsterbane
Veteran
Som jag skrev för ganska länge sedan på det här forumet har rollpersonerna i min spelgrupp blivit svinaktigt rika allihop medelst ett smärre handelsimperium. Genom hårt arbete, en del demoniska artefakter och många dyra offer av både tid, arbete och död har de nu en sammanlagd förmögenhet på uppemot fyra miljoner silverdaler.
Kampanjen som sådan är oepisk och ganska fri och realistisk i det att rollpersonerna får göra egentligen vad de vill utan att världen går under för att de tackar nej till ett visst uppdrag, och de har valt som huvudsyssla att börja investera sina pengar i olika saker i sitt hemland Consaber, främst i en stor förläning i bergen norr om Calnia vilka de rensat på tiraker efter stora uppoffringar och väldiga investeringar i soldater och försvarsverk.
Det jag funderade på var hur mycket som kan köpas för pengar i ett land som Consaber. Visst, spelledaren bestämmer, men i ett normalt feodalt rike som detta, vad är normalt till salu? För att använda Riddarens termer: Kan man köpa Bas, Daglönare och Hantverkare (i synnerhet stenhuggare) utan annat än det som pengar ger en?
Det finns ju begränsningar på exempelvis den provinsiella marknadens storlek, men eftersom Calnia som sagt är i närheten av förläningen kan man ju fara dit och locka till sig folk med löfte om gratis bostad och mat och god lön?
Skulle en förläning som inte drivs av Bas utan av en stadig ström av kontanter kunna fungera? Någon självsäker person som har några tankar om saken?
Hur kapitalistiskt är egentligen Consaber...?
En annan sak som har med förläningen och deras pengamassor att göra, är att en rollperson som inte investerat märkvärdigt mycket i själva förläningen utan samlar pengarna på hög, nu tänker bygga en herrgård att starta krigsskola i, en herrgård som ska vara så stor som hans pengar räcker till. Han har uppemot en miljon silver att spendera. Hur mycket herrgård skulle det räcka till enligt professionella åsikter? Eller skulle det ens gå att trava in till byggmästarnas gille och ge dem hundra kilo rent guld och säga åt dem att smälla upp en fläskig herrgård? Någon som ser några hinder?
Kampanjen som sådan är oepisk och ganska fri och realistisk i det att rollpersonerna får göra egentligen vad de vill utan att världen går under för att de tackar nej till ett visst uppdrag, och de har valt som huvudsyssla att börja investera sina pengar i olika saker i sitt hemland Consaber, främst i en stor förläning i bergen norr om Calnia vilka de rensat på tiraker efter stora uppoffringar och väldiga investeringar i soldater och försvarsverk.
Det jag funderade på var hur mycket som kan köpas för pengar i ett land som Consaber. Visst, spelledaren bestämmer, men i ett normalt feodalt rike som detta, vad är normalt till salu? För att använda Riddarens termer: Kan man köpa Bas, Daglönare och Hantverkare (i synnerhet stenhuggare) utan annat än det som pengar ger en?
Det finns ju begränsningar på exempelvis den provinsiella marknadens storlek, men eftersom Calnia som sagt är i närheten av förläningen kan man ju fara dit och locka till sig folk med löfte om gratis bostad och mat och god lön?
Skulle en förläning som inte drivs av Bas utan av en stadig ström av kontanter kunna fungera? Någon självsäker person som har några tankar om saken?
Hur kapitalistiskt är egentligen Consaber...?
En annan sak som har med förläningen och deras pengamassor att göra, är att en rollperson som inte investerat märkvärdigt mycket i själva förläningen utan samlar pengarna på hög, nu tänker bygga en herrgård att starta krigsskola i, en herrgård som ska vara så stor som hans pengar räcker till. Han har uppemot en miljon silver att spendera. Hur mycket herrgård skulle det räcka till enligt professionella åsikter? Eller skulle det ens gå att trava in till byggmästarnas gille och ge dem hundra kilo rent guld och säga åt dem att smälla upp en fläskig herrgård? Någon som ser några hinder?