Nekromanti Dagens grammatikfrustration
- Thread starter Big Marco
- Start date
"Sköt" heter det naturligtvis. Sedan återkommer j:et i formen "skjutit" för att öka risken att man ska stava fel.
/tobias
/tobias
EchonCique
Hero
- Joined
- 22 May 2000
- Messages
- 1,779
bihåll
Att böja det ordet är hiskeligt jobbigt, jag får kolla i ordbok varje jävla gång
.
Att böja det ordet är hiskeligt jobbigt, jag får kolla i ordbok varje jävla gång
.Preteritum
Preteritum är ett tempus som används väldigt sparsamt i svenskan. Jag har för mig att det som på svenska heter preteritum är det som på spanska heter preteritum indefinido. Det finns inte många svenska exempel, och jag kommer inte på ett endaste just nu. På spanska betecknar det en tidsbegränsad, ofta avslutad, dåtidshändelse. Vi gick på bio igår skulle t.ex alltid hamna där. Kör man "brukade" framför grundform så blir det alltid preteritum imperfecto.
Franskan ska tydligen ha dessa två och skilja på dom. Fast spanskan är lite coolare och kör med Subjuntivo(subjunktiv?)-former.
Jag är epatrött nu så om någon annan sågar det här så ska jag nog kunna hålla mig från att ge den personen smisk på rumpan.
...och ehm... till frågan.. skjuta... sköt... skjuto? Har för mig att vore/voro är preteritum eller ngt sånt. Aja, inte rätt tid att försöka använda de grå.
/Lambi, som kan svära på spanska
Preteritum är ett tempus som används väldigt sparsamt i svenskan. Jag har för mig att det som på svenska heter preteritum är det som på spanska heter preteritum indefinido. Det finns inte många svenska exempel, och jag kommer inte på ett endaste just nu. På spanska betecknar det en tidsbegränsad, ofta avslutad, dåtidshändelse. Vi gick på bio igår skulle t.ex alltid hamna där. Kör man "brukade" framför grundform så blir det alltid preteritum imperfecto.
Franskan ska tydligen ha dessa två och skilja på dom. Fast spanskan är lite coolare och kör med Subjuntivo(subjunktiv?)-former.
Jag är epatrött nu så om någon annan sågar det här så ska jag nog kunna hålla mig från att ge den personen smisk på rumpan.
...och ehm... till frågan.. skjuta... sköt... skjuto? Har för mig att vore/voro är preteritum eller ngt sånt. Aja, inte rätt tid att försöka använda de grå.
/Lambi, som kan svära på spanska
Rygar
Veteran
Re: Preteritum
Fel, det som du fått lära dig heter imperfekt ÄR preteritum. I klassisk mening var det nån där i början som översatte fel ord och hux-flux så var det fel, efterssom fel är dumt så har man nu bytt tillbaka men det gamla liksom lever kvar.
vore är.. oh jag minns inte vad det heter, men de uttrycker en önskan (jmr Leve konungen = hoppas kungen lever / Han leve = hoppas han lever). Konjunktiv?
Den böjningsformen är nästan helt död i svenskan, de exempel som inte känns dödligt krystade är vore, leve och finge(my ass att nån säger finge).
Rygar, som hade en grammatikläroboksförfattare i just grammatik förrförra året.
Fel, det som du fått lära dig heter imperfekt ÄR preteritum. I klassisk mening var det nån där i början som översatte fel ord och hux-flux så var det fel, efterssom fel är dumt så har man nu bytt tillbaka men det gamla liksom lever kvar.
vore är.. oh jag minns inte vad det heter, men de uttrycker en önskan (jmr Leve konungen = hoppas kungen lever / Han leve = hoppas han lever). Konjunktiv?
Den böjningsformen är nästan helt död i svenskan, de exempel som inte känns dödligt krystade är vore, leve och finge(my ass att nån säger finge).
Rygar, som hade en grammatikläroboksförfattare i just grammatik förrförra året.
Dewil
Skrivbordsgeneral
Re: Preteritum
Den böjningsformen är nästan helt död i svenskan, de exempel som inte känns dödligt krystade är vore, leve och finge(my ass att nån säger finge).
Jag använder finge. Jag älskar konjunktiv. Vore och skulle är dock de enda konjunktivformerna som fortfarande används i vardagligt tal, förutom i de fall då konjunktivformen sammanfaller med dåtidsformen(*), t.ex. hade.
Dewil
(*) Med tanke på diskussionen om olika varianter av dåtidsformen använder jag mig för säkerhets skull av ett svenskt ord.
Den böjningsformen är nästan helt död i svenskan, de exempel som inte känns dödligt krystade är vore, leve och finge(my ass att nån säger finge).
Jag använder finge. Jag älskar konjunktiv. Vore och skulle är dock de enda konjunktivformerna som fortfarande används i vardagligt tal, förutom i de fall då konjunktivformen sammanfaller med dåtidsformen(*), t.ex. hade.
Dewil
(*) Med tanke på diskussionen om olika varianter av dåtidsformen använder jag mig för säkerhets skull av ett svenskt ord.
Joakim_UBBT
Veteran
nej nej !
rispa, skära, hugga...
rispa, skära, hugga...
