Jämför beholderföräldrarna ovan...Det påminner lite om hur Crom beskrivs i Conan d20, där det förklaras att Crom belönar dem som INTE tillber honom (eller nån annan gud naturligtvis) då sådant som att be om gudomliga ynnestar är ett tecken på svaghet.
Vad man bör betänka är att en av skillnadena mellan vår verklighet och D&D är att ondskan i det senare inte är en ett filosofiskt ställningstagande utan en realitet vid vilket saker, varelser och personer kan definieras vid. Vissa varelser, som t.ex. demoner och djävlar, är manifesterad ondska i sin renaste form. De varelser som till naturen varken är det ena eller andra räknas som tillhörandes den ena eller andra sidan ifall deras handlingar placerar dem där. Så ens alignment är alltså ett resultat av ens handlingar, inte vad man anser att ens alignment ska vara. Det finns nog många som anser sig vara goda men som nog skulle få en chock om de såg sina rollformulär.
Så godhet, ondska, ordning och kaos är naturkrafter som står över allting och något som även gudarna måste foga sig under. Så det spelar ingen roll om guden X säger att den goda handlingen Y är ond. Vissa handlingar ÄR onda eller goda och det kan inga gudar i världen ändra på.Konsekvens. Detta gör att vissa moraliska frågeställningar från vår värld till naturen är omöjliga i D&D. Fast vad man även får komma ihåg är det är mycket få personer i ett D&D-universum som faktiskt, med hundraprocentig säkerhet, känner till sitt alignment. Det rör sig bara om sådana som varelser som är manifestationer av godhet/ondska, vissa kunniga i gudomlig magi (som i många fall bara funkar om man är av ett visst alignment) och spelares rollfigurer.
