Magnamund
Warrior
- Joined
- 29 Jan 2015
- Messages
- 398
Rymdhamster;n159291 said:Jupp... jag är helt okej med det som ett alternativ, men det kan verkligen vara liktydigt med att döda rollpersonen beroende på min inställning till denne.
En gång blev min svärdsman av med sin svärdshand i DoD. Från 24 i enhandssvärd ner till jag vet inte vad. För mig funkade det, för jag tyckte att det var ett kul personlighetsutveckling med fäktmästaren som blev av med handen och fick börja om med andra handen istället. Framför allt tyckte jag det var kul _för_att_det_funkade.
Jag behövde inte göra om "min fäktmästare" till karaktär, jag behövde bara jobba lite på mästarbiten ett tag igen. Mitt koncept var så att säga inte sabbat, det introducerades bara en liten utmaning i det.
I ett annat spel (kommer inte ihåg vilket, men det kan ha varit något warhamer-aktigt), blev en medspelares rollperson av med ett öga, vilket ledde till dramatiskt nedsatt förmåga att hantera alla former av avståndsstrid, i ett system där det helt enkelt inte gick att kompensera genom att "bara" bli en bättre bågskytt. Och det var just hans koncept: den smygande jägaren med pilbåge.
Det var det samma som att döda karaktären.
Jag förstår att inte alla köper detta, utan tycker att det är ju en del av det roliga att anpassa sig till situationen.
Well, grattis till er spelsmak som låter er njuta av detta. Själv skapar jag aldrig rollpersonen "Willhelm Doomborn, trebarnsfar från Averland, lugn och balanserad med en hemlig dragning till granbonden.... som dessutom råkar ha varit gamal soldat och vet hur man fäktas".
Jag skapar rollpersonen "Krigsveteranen som slåss med svärd, som dessutom råkar heta Willhelm Doomborn, vara från Averland och ha tre barn etc...".
Detta trots att jag gillar att verkligen fördjupa mig i rollspersonen och göra en någorlunda utvecklad karaktär redan från start (anledningen till att jag hatar slump och "börja som låglevel"-spel). Men för mig är själva kärnan i den genomarbetade rollpersonen en helt annan, och den är mycket mer sårbar för förändringar så som avhuggna händer och utpetade ögon.
Fäktmästaren dör, där Willhelm Doomborn kan leva vidare.
I vissa äventyr eller kampanjer måste man onekligen börja med en karaktär som inte är nybörjare/level 1. Annars blir det omöjligt att klara äventyret såvida det inte är helt fritt från våld eller farliga fällor. Ska man spela något riktigt episkt och slaviskt följa reglerna så hinner ju level 1-karaktären bli hackebiff vid första mötet med några illvilliga kobolder. Då kan jag förstå att man som spelare tycker det är tråkigt.