Martin Eriksson
Veteran
Tänk Er in i följande situation:
Du har spelat i ca 3-4 månader med samma karaktär och samma färdkamrater. Du själv är en Thism-alv, ganska duktig på att skjuta båga och slåss. Dina kamrater är en läkare och en bard. När ni hamnar i trubbel så är det oftast du själv som får reda upp saken, men trots att dina kamrater i dina ögon är ganska försvarslösa så klarar dom sig ändå alltid på något vis.
Nu händer följande. Efter att ha fallit ganska illa så tar du hand om och plåstrar om läkaren. Han har skurit sig i handen ganska illa så du kavlar upp ärmen för att förbinda såret och hittar... en Ahma. Du bryr dig inte så mycket om det, om han vill riskera sitt liv genom att gå omkring och bära på såna vapen så ingen fara, bara han inte bär en sahlam. Läkaren vaknar upp efter ett tag och finner sin dolk liggandes bredvid sig i sin slida.
Ni ger er iväg på en resa, efter ett tag blir ni rånade på natten av några rövare. De stjäl bl a ett Carwelan, din alv blir skitförbannad. Ni spårar upp rövarna, en 4-5 stycken, dom har sitt näste i ett stenröse, du och barden lämnar läkaren som ska se efter hästarna. Ni överraskar vakterna och börjar hugga in på de andra rövarna. Efter några rundor upptäckter ni att rövarna var fler än vad ni trodde. Du skadas svårt och barden får en pil i hjärtat och dör. Du vänder om och flyr till hästarna och lyckas undkomma. Efter ett tag hinner du ifatt den vettskrämda läkaren och eftersom att förföljarna är långt bak förbinder läkaren dina sår, du kommer annars att förblöda inom loppet av minuter. Läkaren sätter igång och lyckas stoppa blödningarna till hälften.
Då stannar plötsligt rollspelet av, killen som spelar läkaren drar igång och skriver lappar och diskuterar livligt med SL och den andra killen som spelade barden. Efter ett tag vänder han blicken mot dig och säger:
– Det här gör jag: Jag drar fram två sådana där dolkar du vet...och hugger in dom i huvudet på dig...
I efterhand får du så veta allt. Dina två medspelare var inte läkare eller bard. Dom var muhadinnska lönnmördare, nattdräpare. Du var tyvärr tvungen att dö, säger "läkaren", du hade ju sett min dolk och jag är ju en profesionell lönnmördare och jag kan inte ta några onödiga risker. "Läkare" hade dessutom förkortat livet på ytterligare två rollpersoner.
Vad jag tycker om det här förstår ni nog. Det är åt helvete. Jag älskade min Cailean och att bli av med honom bara för att jag hade sett en dolk är bara helt fel. Att SL inte reagerar på att spelare dödar varandra är också helt fel.
Vad tycker Ni om det här?
Ska spelare kunna döda andra rollpersoner för en så enkel orsak?
Ska man alls kunna döda sina medspelare?
Ska spelledaren tillåta rollpersoner som måste döda alla som t ex ser hans dolkar?
Du har spelat i ca 3-4 månader med samma karaktär och samma färdkamrater. Du själv är en Thism-alv, ganska duktig på att skjuta båga och slåss. Dina kamrater är en läkare och en bard. När ni hamnar i trubbel så är det oftast du själv som får reda upp saken, men trots att dina kamrater i dina ögon är ganska försvarslösa så klarar dom sig ändå alltid på något vis.
Nu händer följande. Efter att ha fallit ganska illa så tar du hand om och plåstrar om läkaren. Han har skurit sig i handen ganska illa så du kavlar upp ärmen för att förbinda såret och hittar... en Ahma. Du bryr dig inte så mycket om det, om han vill riskera sitt liv genom att gå omkring och bära på såna vapen så ingen fara, bara han inte bär en sahlam. Läkaren vaknar upp efter ett tag och finner sin dolk liggandes bredvid sig i sin slida.
Ni ger er iväg på en resa, efter ett tag blir ni rånade på natten av några rövare. De stjäl bl a ett Carwelan, din alv blir skitförbannad. Ni spårar upp rövarna, en 4-5 stycken, dom har sitt näste i ett stenröse, du och barden lämnar läkaren som ska se efter hästarna. Ni överraskar vakterna och börjar hugga in på de andra rövarna. Efter några rundor upptäckter ni att rövarna var fler än vad ni trodde. Du skadas svårt och barden får en pil i hjärtat och dör. Du vänder om och flyr till hästarna och lyckas undkomma. Efter ett tag hinner du ifatt den vettskrämda läkaren och eftersom att förföljarna är långt bak förbinder läkaren dina sår, du kommer annars att förblöda inom loppet av minuter. Läkaren sätter igång och lyckas stoppa blödningarna till hälften.
Då stannar plötsligt rollspelet av, killen som spelar läkaren drar igång och skriver lappar och diskuterar livligt med SL och den andra killen som spelade barden. Efter ett tag vänder han blicken mot dig och säger:
– Det här gör jag: Jag drar fram två sådana där dolkar du vet...och hugger in dom i huvudet på dig...
I efterhand får du så veta allt. Dina två medspelare var inte läkare eller bard. Dom var muhadinnska lönnmördare, nattdräpare. Du var tyvärr tvungen att dö, säger "läkaren", du hade ju sett min dolk och jag är ju en profesionell lönnmördare och jag kan inte ta några onödiga risker. "Läkare" hade dessutom förkortat livet på ytterligare två rollpersoner.
Vad jag tycker om det här förstår ni nog. Det är åt helvete. Jag älskade min Cailean och att bli av med honom bara för att jag hade sett en dolk är bara helt fel. Att SL inte reagerar på att spelare dödar varandra är också helt fel.
Vad tycker Ni om det här?
Ska spelare kunna döda andra rollpersoner för en så enkel orsak?
Ska man alls kunna döda sina medspelare?
Ska spelledaren tillåta rollpersoner som måste döda alla som t ex ser hans dolkar?
