Dåliga erfarenheter av frilansare

verlandes.

verlandes.

rollspelskollektivet
Joined
14 Mar 2017
Messages
2,120
Location
Nyköping
Jag har fått inse att jag har haft världens flax med frilansare. Har aldrig haft något annat än ett gott, och ofta lustfyllt, utbyte med både illustratörer och skribenter: har fått hänga med i processen och komma med korrektur, men också ta del av deras egna inspel, vilket nästan alltid gjort produkten bättre.

Men nu kommunicerar jag med en illustratör som är otroligt svår att jobba med. Hen har genomgående varit väldigt icke-lyhörd, frångår konstant det koncept jag efterfrågar (är helt för att konstnärer ska få sätta sin egen prägel, men vill ändå att man ska få ungefär det man beställt), gör ofta tvärtemot det man frågar efter och blir arg så fort man påpekar att det inte är vad vi diskuterat. Nu vill hen att jag ska betala extra för att också få tillgång till den svartvita versionen av bilden, vilket jag aldrig varit med om förut.

Det har varit så många friktioner genom hela processen och en del gaslightande ("det var så här du sa att du ville ha det" osv). Känner mig rätt frustrerad och lutar åt att cut my losses, betala resten av arvodet och sen inte använda bilden, utan försöka hitta någon annan. Vilket är retligt, för jag är redan långt över budget för min lilla äventyrsbok.

Har ni några mardrömshistorier med frilansare?
 
Last edited:
Sånt händer.

Jag tror det är 10 olika jag jobbat med genom WG. Och det är väl två där jag konstaterat att det var för svårt att komma på samma våglängd och jag till slut bara betalade och skrinlade planerna.

Å andra sidan så har jag tre där jag än idag är helt stormförtjust i slutresultatet, och jag egentligen bara försöker hitta ett svepskäl att göra mer spel tillsammans.

Dock skall det sägas att jag nog blivit en bättre beställare med åren också. Sara som illustrerade Höstdimma hade det inte så lätt, har jag insett i efterhand. :-)
 
När jag precis började, så letade jag illustratörer på DeviantArt. Det var lite hit and miss, och jag är rätt nöjd med att det ändå gick som det gick. Men jag kan väl säga att en person jag pratade med där dels ville ha rätt mycket pengar (i förskott) jämfört med andra jag jobbade med ungefär samtidigt, och sedan utöver det var extremt saktfärdig. Det var många, många ursäkter och låååånga perioder där det inte ens svarades på mail. I slutänden fick jag en bild (av flera vi diskuterat) och bestämde mig för att cut my losses där och då och helt enkelt inte jobba med personen igen. Bilden var… okej, och kunde användas, även om den kanske inte fullt ut motsvarade mina förväntningar.

I efterhand tänker jag att det här nog sannolikt var en ganska ung människa, typ en gymnasieelev eller så, och sådana har inte alltid full koll på saker. Det fanns säkert anledningar till att hen betedde sig så. Men jag hade fortfarande hellre fått ett "tyvärr, jag kommer inte hinna/orka göra det här jobbet, hoppas det är OK" än månader av… tystnad.

Men ja, sen har jag också blivit bättre beställare i efterhand. Ronja har berättat saker jag sagt/skrivit till henne där i början som… tja, jag känner mig otroligt glad över att hon valde att fortsätta göra grejer till mig kan vi väl säga.

Nu var det många år sedan jag hade några egentliga problem, så jag har väl också haft tur antar jag.

I ditt läge skulle jag nog cut my losses. Livet är för kort för att trilskas. Framför allt med folk som blir arga över såna här saker…

Sen skulle jag privat svartlista illustratören ifråga, och om jag såg att nån annan var på väg att börja jobba med vederbörande så skulle jag skicka ett diskret PM.
 
Jag skulle avslutat i det läget.

Den ända historian är väl när jag sökte illustratör till Dinoblast som var svårt då det är rätt speciell stil. Hittade tillslut en som hade en referensbild som var väldigt lik. Vi pratade om vad jag ville ha, vad vi skulle börja. Sedan tog det stopp... Antar att referensbilden var AI och snubben insåg att han inte kunde leverera.

Att arbeta med illustratörer som förstår vad man vill ha och vars input bara gör det bättre är helt magiskt. Det ska vara enkelt och flyta på.
 
Det låter jobbigt. Men det är svårt att undvika helt, även om det blir lättare med åren att se varningssignalerna i tid.

Jag har haft två dåliga frilansare, en illustratör och en amerikansk skribent. Illustratören var helt enkelt en väldigt dålig tecknare i jämförelse med sin portfolio. Jag bad honom förbättra den viktigaste bilden, men insåg att resten inte var värda mödan. De åkte i papperskorgen, men jag betalade fullt pris ändå.

Skribenten var väldigt svårjobbad. Envis och med total brist på lyhördhet. Vi genomförde projektet, men det tog lika mycket tid och kraft som två böcker. Efter publiceringen kom jag ändå fram till att det nog hade varit värt allt slit.

Två veckor senare drog boken på sig kritik i en liten smal krets och skribenten flippade ur helt. Jag blev till sist tvungen att köra över honom helt och dessutom sätta digital munkavle på honom. Hans royalties gick inte att förhandla bort, men han blev dumpad av de andra förlagen han jobbade med.
 
clarence redd said:
han blev dumpad av de andra förlagen han jobbade med.
Click to expand...
Överlag är det väldigt svårt att fortsätta få jobb om man är svår att jobba med. I de flesta sammanhang upplever jag att folk, framför allt i såna här sammanhang men också i större och mer professionella sammanhang, prioriterar "pålitlig och lätt att jobba med" framför "absolut top-notch kvalitetsmässigt".

Jag har en del fd elever som jobbar inom videospelsindustrin numera, som ibland kommer och pratar med nuvarande elever. De brukar säga samma sak: var pålitlig, var lätt att jobba med. Det betyder inte att du ska vara en dörrmatta eller ta onödig skit, men liksom… var schysst. Då får du jobb.

Man anställer hellre en team player som levererar och passar tider, men som presterar medelmåttigt, än ett vresigt geni man måste lirka med.
 
krank said:
Man anställer hellre en team player som levererar och passar tider, men som presterar medelmåttigt, än ett vresigt geni man måste lirka med.
Click to expand...

Känns som att det här är sant i typ 99 % av all mänsklig aktivitet.

"Var lätt att ha att göra med" är nog den bästa livsvisdomen jag gjort på mina 43 jordsnurr (jag lever ut min "svår att ha att göra med"-personlighet på internet istället!)
 
krank said:
Överlag är det väldigt svårt att fortsätta få jobb om man är svår att jobba med. I de flesta sammanhang upplever jag att folk, framför allt i såna här sammanhang men också i större och mer professionella sammanhang, prioriterar "pålitlig och lätt att jobba med" framför "absolut top-notch kvalitetsmässigt".

Jag har en del fd elever som jobbar inom videospelsindustrin numera, som ibland kommer och pratar med nuvarande elever. De brukar säga samma sak: var pålitlig, var lätt att jobba med. Det betyder inte att du ska vara en dörrmatta eller ta onödig skit, men liksom… var schysst. Då får du jobb.

Man anställer hellre en team player som levererar och passar tider, men som presterar medelmåttigt, än ett vresigt geni man måste lirka med.
Click to expand...
Jag hade två kursare som var både besvärliga och dåliga. Ingen bra kombo : )

Jag tycker också det är viktigt att ge så mycket frihet som möjligt åt de man jobbar med i projekt. Dels blir det mycket roligare, men också för att jag själv är ganska besvärlig som anställd/frilans : ) Så om man kan förenas i sin uselhet i ett projekt och ändå få ihop en bra bok, då har man liksom vunnit mot alla effektivitetsdyrkare och excelälskare. ✊
 
clarence redd said:
Jag tycker också det är viktigt att ge så mycket frihet som möjligt åt de man jobbar med i projekt.
Click to expand...
Det köper jag också, även som uttalad kalkylbladsälskare.

Jag ger mycket sällan detaljerade instruktioner till illustratörer – jag hittar såna som kan producera rätt sorts stil och som ger en känsla jag vill ha, och så får det bli lite som det blir så länge just känslan är rätt. Jag har skrivit om äventyr och justerat spelvärldar för att illustratörer haft bättre idéer än mig. Så länge illustratörerna levererar och kommunicerar så är det mesta ganska chill.

(Jag tänker att det här med att "vara lätt att jobba med" är något jag strävar efter även som beställare)

(Inte relevant för just trådstartens specifikt, men om man vill ha ett recept på katastrof: Acceptera gratisjobb från illustratörer. Betalar du inte så är du inte beställare; då blir det svårare att ha åsikter om leveranstider och allt möjligt. Betalar man, även om det är ganska lite, så finns ändå någon form av socialt (och ofta juridiskt) kontrakt som båda parter behöver förhålla sig till.

En annan sak såklart om man är en kreativ enhet, typ två kompisar där den ene illustrerar och den andre skriver. Men jag pratar alltså mer om folk som "erbjuder sig att hjälpa till" gratis.
 
Jag har ingen jättedålig erfarenhet, men en som kändes väldigt konstig.

Jag gjorde en beställning, och hänvisade till en bild i artistens portfolio för stil. Han skickade över några svartvita skisser för komposition och jag var nöjd. Därefter blev allt bara sämre och sämre. Konturlinjerna som jag tyckt om i skissen suddades och personerna blev gradvis mer diffusa. Han lade till nya element, som kändes inklippta från något annat sammanhang. Och figuren i bildens mitt blev mer och mer lik en (suddig) Jason Momoa.

Jag försökte peppa, sen ifrågasätta, sen peka ut mer konkreta "misstag" - som att skuggorna pekade åt olika håll. Jag betalade lite till för en extra revidering. Bilden var fortfarande inte bra.

Jaha, tänkte jag, nu skiter jag i det här. Så jag förde över resterande belopp och skrev att jag inte tror att vi kommer nå samsyn men tack ändå. Då fick han plötsligt en släng av yrkesstolthet, och vägrade ta emot pengarna innan jag var nöjd. Så det slutade med att jag fick fortsätta maila med honom någon vecka och skriva att "oj vad bra det blivit", bara för att få ett slut.
 
Tidigare var jag nog rätt mycket den där besvärlige som inte var så lätt att jobba med, då jag uppfattade det som att man ville ha en konstnär. Jag är helt och fullt på konstnärens sida om man valt att man vill ha en konstnär, för de ska göra konstnärliga saker om de vill vara konstnärer. Men även konstnärer bör stå tillbaka och inse att det nog var en illustratör som man ville ha. Illustratören, även om även den ska få ha lite frihet och utrymme, ska illustrera. Vilket oftas är nåt annat än att konstnära. Utifrån kan de två se väldigt lika ut. Idag vet jag bättre och lyssnar mer, gör mer av vad som efterfrågas än uttrycker mitt inre. I alla fall i sådana här sammanhang.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top