Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Det där känns mer som att du försöker definiera cyberpunken. Jag vet vad cyberpunk är. Jag vill åt vad du tycker är det viktigaste inom cyberpunken.
Nekromanti Cyberpunk - vad är det viktiga?
- Thread starter Rymdhamster
- Start date
Krille
Lord
För mig är attityd det viktigaste i cyberpunken. Det är en slags cynisk, desperat och i slutändan resultatlös kamp för den lilla människan att behålla sitt människovärde i en värld där liv är billigt och ersättningsbart.
Den vanliga löneslaven fortsätter att knega i sitt vanliga kneg med slipsen på sned och är inte såpass missnöjd att det spelar någon roll, och samhällstopparna lever i en helt egen värld, men du, längst ner, har inte den möjligheten. Det enda som gör att du är värd något är dina skillz, och bara när du antingen kan göra dig ett namn med dem eller när du kan hyra ut dem till dem som inte ställer några frågor.
Och det cyniska i detta är förstås att så fort som du hyr ut dina skillz så blir du billig och ersättningsbar rent automatiskt. Så du måste göra dig ett namn för att bli mer än en handfull euro. Du måste ha street cred. Och det innebär i sin tur att du måste ha en sjujefla attityd.
Inte för att nån bryr sig, dock.
Den vanliga löneslaven fortsätter att knega i sitt vanliga kneg med slipsen på sned och är inte såpass missnöjd att det spelar någon roll, och samhällstopparna lever i en helt egen värld, men du, längst ner, har inte den möjligheten. Det enda som gör att du är värd något är dina skillz, och bara när du antingen kan göra dig ett namn med dem eller när du kan hyra ut dem till dem som inte ställer några frågor.
Och det cyniska i detta är förstås att så fort som du hyr ut dina skillz så blir du billig och ersättningsbar rent automatiskt. Så du måste göra dig ett namn för att bli mer än en handfull euro. Du måste ha street cred. Och det innebär i sin tur att du måste ha en sjujefla attityd.
Inte för att nån bryr sig, dock.
Mogger
Hipsteranka
Det har redan sagts en massa bra, och det mesta av det har upprepats, men jag tänker att det här är en slags enkät och då spelar det kanske mindre roll 
Cyberpunk för mig är krocken mellan djup och yta. I cyberpunkens cyniska och dystopiska värld finns det inte något utrymme för den fria viljan. Allt ägs av någon. Du med.
Men, vad det handlar om är den lönlösa kampen för att slå sig fri, oavsett om den är medveten eller inte.
Den här kampen kan ske på många plan. Storföretagen mot individen, maskinen mot människan, dataprogrammet mot sin programmering etc. Men för mig är det just det här som är det centrala. Kamp. Lönlös kamp mot något som redan har vunnit.
Men visst, det går att vinna. En enskild individ kan vinna ett slag, men kriget är sedan länge förlorat.
Cyberpunk för mig är krocken mellan djup och yta. I cyberpunkens cyniska och dystopiska värld finns det inte något utrymme för den fria viljan. Allt ägs av någon. Du med.
Men, vad det handlar om är den lönlösa kampen för att slå sig fri, oavsett om den är medveten eller inte.
Den här kampen kan ske på många plan. Storföretagen mot individen, maskinen mot människan, dataprogrammet mot sin programmering etc. Men för mig är det just det här som är det centrala. Kamp. Lönlös kamp mot något som redan har vunnit.
Men visst, det går att vinna. En enskild individ kan vinna ett slag, men kriget är sedan länge förlorat.
För cyberpunk så har jag inte många krav - det ska vara någon form av dystopi där individens inflytande är litet (vare sig detta är megaföretag eller regering) och tematiskt så bör det förekomma någon form av individens kamp mot samhället - punkdelen s a s. Teknologin ska vara futuristisk - gärna cybernetik. Fast som krank och Genesis var inne på så är "vad är en människa" en central fråga i cyberpunk - det kan vara psykiska eller genetiska förmågor (helst experiment som Gick Fel) likaväl som artificiella armar.
Grejen är den att teknologi i formen nät och implantat är inte ett krav för cyberpunk - det är den dominerande estetiken, men frågar man folk efter exempel på vad de definierar som cyberpunk så dyker t ex Akira upp - och Akira har inte något internet/cyberspace, inga implantat. Samhället är dock dystopiskt och styrs av en regeringskabal och militären där människan förtrycks och undergångsstämning förtär många. Vad är en människa/människans potential dyker upp ("TEEETSUOOO!") och individen mot samhället (motorcykelgänget, motståndsrörelsen).
Har man inte med de här tre teman, som jag ser det, så har man kanske inte riktigt "ren" cyberpunk - det kan vara (film) noir (som iofs har lite samma teman), deckare, spionthriller, komedi - men det är inte urexempel på Cyberpunk - de är lite mindre cyberpunkig cyberpunk.
Mirrorshades är en antologi som har rätt många bra exempel på hur bred genren kan vara utanför Hollywood/anime/spel - även om jag tycker ett par av texterna inte är "ordentlig" cyberpunk (speciellt tänker jag på Gibsons Gernsback Continuum).
Givet, jag kan ha fel.
Grejen är den att teknologi i formen nät och implantat är inte ett krav för cyberpunk - det är den dominerande estetiken, men frågar man folk efter exempel på vad de definierar som cyberpunk så dyker t ex Akira upp - och Akira har inte något internet/cyberspace, inga implantat. Samhället är dock dystopiskt och styrs av en regeringskabal och militären där människan förtrycks och undergångsstämning förtär många. Vad är en människa/människans potential dyker upp ("TEEETSUOOO!") och individen mot samhället (motorcykelgänget, motståndsrörelsen).
Har man inte med de här tre teman, som jag ser det, så har man kanske inte riktigt "ren" cyberpunk - det kan vara (film) noir (som iofs har lite samma teman), deckare, spionthriller, komedi - men det är inte urexempel på Cyberpunk - de är lite mindre cyberpunkig cyberpunk.
Mirrorshades är en antologi som har rätt många bra exempel på hur bred genren kan vara utanför Hollywood/anime/spel - även om jag tycker ett par av texterna inte är "ordentlig" cyberpunk (speciellt tänker jag på Gibsons Gernsback Continuum).
Givet, jag kan ha fel.
Det här citatet från Richard Morgans "Altered Carbon" (som för övrigt visar hur väl cyberpunk och noirdeckare gifter sig) tycker jag fångar själva essensen av cyberpunkens punk:
"The personal, as everyone’s so fucking fond of saying, is political. So if some idiot politician, some power player, tries to execute policies that harm you or those you care about, take it personally. Get angry. The Machinery of Justice will not serve you here – it is slow and cold, and it is theirs, hardware and soft-. Only the little people suffer at the hands of Justice; the creatures of power slide from under it with a wink and a grin. If you want justice, you will have to claw it from them. Make it personal. Do as much damage as you can. Get your message across. That way, you stand a better chance of being taken seriously next time. Of being considered dangerous. And make no mistake about this: being taken seriously, being considered dangerous marks the difference - the only difference in their eyes - between players and little people. Players they will make deals with. Little people they liquidate. And time and again they cream your liquidation, your displacement, your torture and brutal execution with the ultimate insult that it’s just business, it’s politics, it’s the way of the world, it’s a tough life and that it’s nothing personal. Well, fuck them. Make it personal."
"The personal, as everyone’s so fucking fond of saying, is political. So if some idiot politician, some power player, tries to execute policies that harm you or those you care about, take it personally. Get angry. The Machinery of Justice will not serve you here – it is slow and cold, and it is theirs, hardware and soft-. Only the little people suffer at the hands of Justice; the creatures of power slide from under it with a wink and a grin. If you want justice, you will have to claw it from them. Make it personal. Do as much damage as you can. Get your message across. That way, you stand a better chance of being taken seriously next time. Of being considered dangerous. And make no mistake about this: being taken seriously, being considered dangerous marks the difference - the only difference in their eyes - between players and little people. Players they will make deals with. Little people they liquidate. And time and again they cream your liquidation, your displacement, your torture and brutal execution with the ultimate insult that it’s just business, it’s politics, it’s the way of the world, it’s a tough life and that it’s nothing personal. Well, fuck them. Make it personal."
Max Raven said:
Jag tänker lite samma sak kring den där Houdiniberättelsen. Men samtidigt... Jag tänker att jag nog gärna böjer mig för cyberpunksförfattarnas definition av cyberpunken, oavsett hur det rimmar med min egen magkänsla. Jag ger gärna tolkningsföreträde till Gibson, Sterling etc.
//Krank, som funderar på att scanna in och OCR:a förordet, för det är så jävla bra.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Gjört!
Jag tror iofs de t o m själva i boken inte kallar det cyberpunk, utan mer att det markerade någon form av brott med "klassisk" SF. Om jag inte missminner mig.
Men ja, Houdini-berättelsen är lite udda med. Tycker den iaf har en del cyberpunkiga drag dock, med mediagrejen då och "det sista jobbet".
Men ja, Houdini-berättelsen är lite udda med. Tycker den iaf har en del cyberpunkiga drag dock, med mediagrejen då och "det sista jobbet".
Rymdhamster said:
Om det nu vore så att jag gjort det så skulle jag inte lägga länken öppet pga upphovsrätt och sådant.
Om någon hypotetiskt sett vill fråga mig om ett sådant eventuellt dokument så kan man skicka mig ett PM.
Oavsett vilket är det ett jävla ohyfs och rentav fucking skandal att men tydligen bara kan hitta boken begagnad numera. Det finns varken legal E-bok eller nytryck, vad jag kan hitta.
bladerunner_35
Warrior
Rymdhamster said:
Tja, jag är inte helt säker på om det är någon större skillnad men visst:
Den kanske viktigaste aspekten är Den Förlorade Kampen som du aldrig riktigt kan ge upp, trots att de har alla resurser, alla pengar, ännu mer teknologi än du har. I cyberpunk tillhör du alltid den lilla människan, även om du inte vill erkänna det och även om du många gånger utför specialuppdrag för Företaget. Här kan du även placera in miljökatastrofer och många andra kamper som getts upp (mänskliga rättigheter...).
Cybernetik/teknologi som ständigt hotar att ta över, göra dig mindre mänsklig, tvinga dig att offra något du inte ens vet vad det är för att bli starkare och snabbare, för att överleva.
Båda ovanstående aspekter visas väldigt ofta upp i våld och vapen som i sig också är viktiga ingredienser i cyberpunk. Protagonisterna för en ständigt springande strid mot övermaktens agenter, poliser, paramilitärer, säkerhetsvakter. Stora revolvrar och blodiga konfrontationer.
Den sista aspekten som jag tycker är viktig i cyberpunk är jag lite osäker på. Det handlar om attityd, stil och yta, några doser nihilism och cynism. Samtidigt ställer många av de riktigt bra cyberpunkhistorierna väldigt djupa frågor. Kanske handlar det om den motsträvige hjälten som tillsynes bara vill klara jobbet ("A jobs, a job, right") för att köpa den där nya fräna armen eller äntligen kunna dra sig tillbaka men som trots det tjocka lagret cynism ändå inte kan låta Företaget komma undan med att vinna igen.
Boken är definitivt cyberpunk, men inte allt innehåll - som sagt är jag hyfsat säker på att de själva framhäver något i stil med att Gernsback Continuum inte är renodlad cyberpunk, men att den markerade en brytpunkt med tidigare SF-ideal till "typ modern tid fast med futuristiska inslag". Du vet vad jag menade.Arfert said:Mirrorshades är cyberpunk. Det står så på omslaget på min gamla bok.
(F ö: Avis)
Zorbeltuss
Hero
- Joined
- 7 Nov 2012
- Messages
- 1,110
Sammhället
Det finns ingen enskild övergripande auktoritet som är relevant, gränser mellan relevanta auktoriteter är luddiga företag/myndigheter har svårt att se vad som är under deras ansvar, för mindre saker är det lätt att falla igenom, större saker tenderar att utlösa bråk mellan berörda parter och riktigt stora saker kan antingen utlösa mindre krig mellan parterna eller sammansmälta parterna för en gemensam häxjakt.
Om det finns några skyddsnät, för den vanlige människan är det mer regel än undantag att du glider igenom de stora hålen i det.
För att hålla sig i systemet som en av de lägre människorna i systemet måste man hålla sig tekniskt uppdaterad, vissa arbetsgivare ger hutlöst låga löner men program där du får dessa uppdateringar fritt, andra ger resonabla löner som troligtvis blir ännu mindre om du försöker hålla dig uppdaterad.
De utsatta
För de som är i systemet är detta endå en ohållbar situation, kanske säljer de med låga löner sina uppdateringar för att själva köpa halvfabrikat, de som har löner men inte råd att köpa riktiga uppdateringar köper också halvfabrikat eller fixar saker genom reservdelar och grå marknader.
De som inte är i systemet måste inte bara ha top of the line uppdateringar, de måste kunna visa sig kapabla av att kunna använda det bättre än de som är i systemet, för annars kommer ingen lägga vikt vid dem, utan vikt får du tigga på gatan.
Alienation och kultur
Kulturen är mycket av en företagskultur och konsumtionskultur som bygger på kollektivism, den bygger också väldigt mycket på att du ska ha en tilltro till den struktur som så uppenbart inte fungerar, de som alieneras är inte långt ifrån att få sparken och det är oberoende villken nivå de är på.
Det är också ett sentiment om att om du har något som är bra finns det troligtvis någon mäktigare än dig som vill att du inte ska ha det.
Ofta men inte alltid innebär det att de alienerade är individualistiska.
Sammanfattning
Att det faktiskt är implantat eller faktiska företag det bygger på är bara fluff, det är inte viktigt för grundstoryn.
/Zorbeltuss
Det finns ingen enskild övergripande auktoritet som är relevant, gränser mellan relevanta auktoriteter är luddiga företag/myndigheter har svårt att se vad som är under deras ansvar, för mindre saker är det lätt att falla igenom, större saker tenderar att utlösa bråk mellan berörda parter och riktigt stora saker kan antingen utlösa mindre krig mellan parterna eller sammansmälta parterna för en gemensam häxjakt.
Om det finns några skyddsnät, för den vanlige människan är det mer regel än undantag att du glider igenom de stora hålen i det.
För att hålla sig i systemet som en av de lägre människorna i systemet måste man hålla sig tekniskt uppdaterad, vissa arbetsgivare ger hutlöst låga löner men program där du får dessa uppdateringar fritt, andra ger resonabla löner som troligtvis blir ännu mindre om du försöker hålla dig uppdaterad.
De utsatta
För de som är i systemet är detta endå en ohållbar situation, kanske säljer de med låga löner sina uppdateringar för att själva köpa halvfabrikat, de som har löner men inte råd att köpa riktiga uppdateringar köper också halvfabrikat eller fixar saker genom reservdelar och grå marknader.
De som inte är i systemet måste inte bara ha top of the line uppdateringar, de måste kunna visa sig kapabla av att kunna använda det bättre än de som är i systemet, för annars kommer ingen lägga vikt vid dem, utan vikt får du tigga på gatan.
Alienation och kultur
Kulturen är mycket av en företagskultur och konsumtionskultur som bygger på kollektivism, den bygger också väldigt mycket på att du ska ha en tilltro till den struktur som så uppenbart inte fungerar, de som alieneras är inte långt ifrån att få sparken och det är oberoende villken nivå de är på.
Det är också ett sentiment om att om du har något som är bra finns det troligtvis någon mäktigare än dig som vill att du inte ska ha det.
Ofta men inte alltid innebär det att de alienerade är individualistiska.
Sammanfattning
Att det faktiskt är implantat eller faktiska företag det bygger på är bara fluff, det är inte viktigt för grundstoryn.
/Zorbeltuss
Klass: Att 90+% lever i missär som de ej kan ta sig ur och att de övriga lever ett ohotat liv på toppen av samhället. Att eliten med sina ekonomiska muskler är orörbara när det kommer till lagen. Att det är skillnad på folk och folk helt enkelt.
Det där känner jag inte igen alls, men det kanske bara bekräftar att jag inte kan cyberpunk. Jag har alltid sett det som att cyberpunken kräver en relativt stor medelklass som jobbar som löneslavar och lever hela sina liv skyddade och ägda av företagen. De som bytt sin frihet mot säkerhet.slanf*n said:
Genesis said:
Vet inte om jag "kan" cyberpunken mer än nån annan, men jag håller nog med. Jag ser inte heller vikten av just ett sådant extremt svartvitt klassamhälle.
Faktum är att just klassbiten inte är så central på något sätt alls för mig, utom att det ofta är så att det finns en tillräckligt stor grupp trasproletariat och liknande för att kunna skapa berättelser kring dem. Inte alltid, dock.
Krille
Lord
Genesis said:
Medelklassen är sällan om alls över huvud taget huvudpersoner i cyberpunken. De är ungefär lika intressanta som navkapslar.
Genesis said:
Håller med. Ett slags dystopisamhälle alla Soylent Green är inte Cyberpunk. En stor medelklass som är nöjda så långe de lever materiellt bra är nödvändig. Vilka skulle alla stora företag annars sälja sina produkter till?
Genesis said:
Jag tänker mig att medelklassen ingår i de 90% som lever hårt och helt saknar möjlighet att ta sig uppåt. Som vanligt är jag otydlig. Givetvis kan man som utbildad arbetare ta sig upp i pyramiden, kanske bli sektionschef eller något liknande, men det finns i mina ögon ett tak för den vanliga människan. Den som har turen att födas på andra sidan kan leva sitt fantastiska liv i lugn och ro.
Jag drar till med liknelsen (sorry anarch om du läser) att samhället kan räknas som 110%, där det finns ett helt spektra av klass, från fattig till rik (100%), men att det även finns en grupp som helt enkelt inte kan räknas in (de ytterligare 10%), då deras liv inte har några beröringspunkter med "vanligt folk".
Det är inte en stor grej väl i spel, men jag har alltid tänkt mig att det funkar så. Om det betyder att jag inte tänker på cyberpunk, ja, då kan jag leva med det