Nekromanti [Cthulhu Dark] The doors beyond time

[Henke]

Tänkte mest skriva att vi idag gjorde körde första spelmötet med eminenta Cthulhu Dark och scenariot The doors beyond time som utspelar sig i Arkham 1692. Efter en längre inledande information om hur Arkham såg ut vid denna tidpunkt så skapade spelarna karaktärer (istället för att använda de som följde med scenariot). Gruppen blev bondefamiljen Benson med farfar Archibald, fadern Ben och sönerna Matthew, Peter och John där Matthew arbetade i kyrkan, Ben var smed och John var dräng på gården men i hemlighet tjuv som brukade stjäla från marknadsplatsen. Vi etablerade även Farmor Beata, Ben´s fru Maria och de bortgifta systrarna Kristin och Nora.

Spelet inleddes med frukost som snabbt gick över en en flashback där familjens grannar familjen Ingham stod anklagade för häxeri i stadens provisoriska rättssal på värdshuset. Efter flera vittnesmål däribland Archibalds affärskollega Christopher som vittnade mot grannarna. Under högljudda protester från familjen Benson dömdes Inghams till döden...

Skön spelupplevelse som skall avslutas så fort det finns tillfälle

 

[Henke]

Idag fortsatte scenariot. Familjen Bensom drömde otäcka drömmar den natten och på morgonen dök stadsvakten upp och rapporterade att Miles hittars död i sitt hem. Efter frukost gav man sig av hem till Ingrams gård där hallen såg ut som ingen varit där på många år. Köket visade sig som kontrast vara välstädat men köksfönstret var mörltvoch dimmigt trots att det var en solig morgon. I fönstrets reflektion såg man systrarna Inghsm sitta upprätta vid köksbordet, bleka och tomögda, men när man vände sig om satt där ingen. På övervåningen fann Peter och Mathew flickornas rum välstädat när de tittade in från hallen, men när de tog steget över tröskeln förvandlades rummet till en stökig och uppsliten säng, med blodspår på golvet som slutade tvärt vid en vägg där någon ritar en dörr och runor med en krita. På golvet fann man en trädocka föreställande vaktchefen genomborrad av nålar och röster viskade åt Peter stt hämnas Lucy varpå han fick ett förbjudet kraftord (Dränk!) att utföra hämnden med. I faderns rum fanns en bok som förklarade att Bensons och Ingrams var släkt och därmed var släkten Benson i samma fara. John fann också en dörr under trappan med ett schakt vars djupa botten ledde till en stinkande tunnel med violett sken och samma kritmålningar. I en regntunna utanför huset dränkte Peter dockan och uttalade kraftordet.

Man fortsatte till kyrkan samma kväll för att hämnas på prästen. Där fann man en bok på altaret om djävulsutdrivning men insåg att djävulen var ett påhitt och att det ondskefulla i Arkham var något mycket mycket värre. Fader Lewis dök upp i nattsärken och skrek åt dem att ge sig av. Häxorna skrek om hämnd i Peters huvud, så han ströp prästen i vredesmod och farfar Archibald avslutade med ett yxhugg i prästens huvud innan de tryckte ner liket i en tömd vintunna och dumpade den i Miskatonicfloden. Följande morgon besökte man Christopher Miles hus. Två män ur stadsvakten patrullerade på ett marionettlikt sett ägorna och ville först inte släppa in dem, men Mathew menade att han fått i uppdrag att hämta kroppen och då vakterna inte lyckats flytta kroppen själva pga någon outgrundlig smärta den gav ifrån sig så släpptes de in. Huset hade samma underliga tidsförskjutningar mellan dörrtrösklsrna och i Christophers rum fann man ett brev till vaktchefen Burnes om att Christopher tänkte fly Arkham, samt att han var rädd för kvinnan Diana Cotterhiöl som hotat honom. Under ett skynke låg hans kropp fullständigt sönderpressad i den krossade sängen. Viskande röster hävdade att döden var rättvis och när de lämnade rummet knarrade sängen till bakom dem och det animerade likets krossade kropp satte sig upp och började viska om att hämnas.

Vi avslutade med att familjen Bensom begav sig mot värdshuset för att besöka Diana Cotterhill....

 

[Henke]

Det gick dessutom illa för vakterna utanför Ingrams som brändes levande av Johns kraftord (Bränn!) efter att man var klara i huset.

 

[Henke]

Idag avslutades till sist äventyret då familjen Benson steg in på Arkhams värdshus. Känslan av orättvisa blandades med de besökarnas marionettliknande rörelser och bröderna John, Matthew och Peter tog en rejäl pratstund med värdshusvärden vars döttrar vittnat mot Inghams. Samtidigt steg farfar Archibald fram till Diana Cotterhill som gav honom ett vänligt leende men i övrigt inte gick att kommunicera med. Värdshusvärden blev fientligt inställd när man drog upp döttrarnas inblandning och ville inte lämna ut dem för men då han försvunnit för att hantera sällskapets beställning passade bröderna på att släpa med sig dottern Rose ut från värdshuset och in i en närliggande gränd. Samtidigt hade Archibald följt med Diana Cotterhill upp på hennes rum och försökte utan framgång få ut henne någon information då rösterna sade åt honom att dräpa värdshusvärdens döttrar. Värdshusvärden och hans dotter Amelia hade förföljt bröderna Benson ut i gränden för att hjälpa Rose men när John försökte oskadliggöra dem så blev det slutligen för mycket för honom och med besvärjelsen "Bränn" satte han eld på både värdshusvärden och Amelia innan han själv föll ihop och självantände. Diana Cotterhill och Archibald hade undertiden tagit sig ner på gatan och när Diana pekade på Rose vars hud genast började koka upp i bölder och en stund senare hade hela hennes kropp upplösts som i en smält pöl av blod, ben och inälvor.

Diana Cotterhill log ett tacksamt leende mot Bensons och visade dem vägen tillbaka upp på hennes rum där hon ristade en dörr i väggen som hon sedan omgav med runor. Hon öppnade dörren och bjöd Bensons att stiga på. På andra sidan befann sig familjen Benson i en cirkel av vita stenblock där syner från framtiden pulserade förbi i den omgivande dimman. Vid ett altare stod nakna häxor som välkomnade dem och i en läderinbunden bok på altaret bjöds de av de avlidna systrarna Ingham att skriva sina namn, vilket alla accepterade och blev därefter välkomnade in i sin nya familj. - SLUT -

Kul äventyr överlag, men tyvärr för långt mellan spelpassen vilket gjorde att vi blev tvugna att lägga en hel del tid på återberättande och viss regelgenomgång (även om reglerna är extremt lätta). Johns spelare blev lite missnöjd över att han inte förstått regelmekaniken att man åker ur spelet när insight-tärningen når 6 och därmed tvingades lämna spelet (vilket iofs inte spelade någon roll då det var i de sista skälvande minuterna). Många gillade settingen och tyckte scenariot var kul.