Nekromanti [CoC7] Shadows of Atlantis

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,083
Location
Göteborg
Imorgon är spelstart för min nya kampanj, så här kommer litet bakgrundsinfo.

Det är augusti 1939, och rollpersonerna befinner sig i Wien. De är där under täckmantel som agenter för MI6, Section D. Denna sektions uppdrag är definierat som: propaganda och sabotage. Det finns ingen officiell förklaring av om D står för något särskilt, men ett rykte hävdar att det betyder Destruction. [Med ett modernt språkbruk skulle man säga att de ägnar sig åt Destabilisering av fientliga regimer.] Än så länge har agenterna lyckats undvika att spränga något i luften (till Georges stora besvikelse), deras största framgång är att alla i staden nu föredrar att få sina världsnyheter från BBCs radiosändningar.

Andrew Marsters-Smythe är britt, och den som jobbat för säkerhetstjänsten längst. Till en början som frilansande lönnmördare, men behovet av sådana var inte så stort så när han rekryterades till fast tjänst blev han omskolad i traditionellt spionage.

Elli Johnson är också från Storbritannien, något av en äventyrerska och problemlösare i sin fars företag innan hon blev spion. Anmärkningsvärda färdigheter inkluderar att spaka flygplan och fäktas med sablar.

George Hamilton betraktar sig själv som britt, men är uppvuxen i kolonierna. Historiker med ett intresse för fältarbete. Efter en episod av mentalt sammanbrott under ett tidigare äventyr dras han nu med en ohälsosam fascination för dynamit.

Dorian Hirsch är schweizare och började sin karriär med svarta börs-handel, en lukrativ bransch i mellankrigstidens Europa. Något av en allt-i-allo, sticker främst ut i gruppen genom att ha störst kunskaper om medicin.

Giovanni Rossi är en italiensk smugglare. Väldigt händig med allting mekaniskt, från motorer till låsanordningar.

Dessa RP är alla mer erfarna än nyskapade sådana, eftersom vi spelat en förberedande mini-kampanj som utspelade sig 1936, med början i Sverige. SL för denna var Ellis spelare (hon var en SLP då), eftersom jag behövde mer tid på mig för att förbereda huvudkampanjen. Min egen RP, den lettiske journalisten Viktors Drums, ligger numera på is.

Reglerna är till 95% Call of Cthulhu 7th edition, men vi använder karaktärsbladen från Achtung! Cthulhu, och därmed nästan alla färdigheter som finns på dem. Det är egentligen alldeles för många, och de flesta som går utöver CoCs basfärdigheter är fånigt specifika med begränsade användningsområden, men det finns något charmigt med det. Min lösning har varit att vara väldigt generös med skill points, så länge de läggs på icke-power gaming saker. Alla dessa RP är ändå rätt bra på typiska investigator-grejer (Spot Hidden, Sneak o.dyl.), bara genom erfarenhet från spelade äventyr.

Det vi märkt under vårt pre-game är att om motståndarna har militär beväpning så är CoC ett väldigt dödligt spel. En gevärskula räcker oftast för att åtminstone knocka någon, om inte de dör direkt. För en kampanj som utspelar sig under brinnande världskrig kan detta bli ett problem. Jag har en idé om att motverka detta genom att införa vissa regler från Pulp Cthulhu. Tänkte börja direkt med dubblandet av HP, spela med det ett tag för att se hur det går, och eventuellt tweaka mer senare.
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,083
Location
Göteborg
Spelmöte 1 17-06-04


Förberedelser
Spelarna fick möjligheten att slå om sina grundegenskaper – de fick behålla det bästa av tärningsslaget eller det tidigare värdet. Sedan räknades sekundära egenskaper ut på nytt, enligt reglerna i Pulp Cthulhu (vilket ger dubbelt så många HP som annars). Slutligen gav jag dem en riktad uppgradering av färdigheter, för att simulera vad de varit med om under tiden sedan förra kampanjen.
Gruppens täckmantlar etableras: Andre och Giovanni är hovmästare respektive servitör på Café Gugelhupf, vilket de övriga är stamgäster på. Elli driver en mindre import/exportfirma, Dorian studerar vid den teologiska fakulteten, och George studerar arkeologi/historia (samt är medlem i Sfinxklubben). Kommunikation utanför cellen sker oftast genom lappar som skickas via tiggaren Klaus, också en slags stammis på cafét.

Mån 28 aug 1939
George får oförhappandes ett meddelande från sin gamla österrikisk-tyska flamma Gisela Waltrun, och de stämmer möte på Gugelhupf. De har inte setts på 4 år, så George blir litet förvånad när hon dyker upp sorgklädd och berättar att hon är i Wien för att ordna med begravningen av hennes fästman, Botho Ehrlichmann. Han var också en forskare i historia, och förolyckades alldeles nyss under en promenad i Wienerwald. Så mycket mer lyckas inte George få ur henne, men hon smusslar till honom en lapp där hon stämmer en ny träff i stadsparken senare under kvällen.
De övriga i gruppen har observerat mötet och lagt märke till att ytterligare en person tycks intresserad. En lång, mager man som inte är lokalt klädd, och som kom in på cafét 5 minuter efter Gisela. Efteråt skuggar han däremot George, medan Dorian och Elli skuggar honom. George märker att något är på gång, så han går in i trappuppgången bredvid sin egen och lägger sig i bakhåll. Mannen går däremot inte in utan tycks bara notera adressen och sedan gå vidare. Elli förföljer honom till ett enklare hotell.
Efter detta följer en paranoid cirkus av bevakningar och mot-bevakningar. Kontentan är att gruppen lär sig att mannen (som de döper till Gestapo-mannen) inte är ensam, han har sällskap av ett antal (minst 3) lokala muskelknuttar. De lyckas också undvika att någon övervakar mötet i parken.
Gisela och George möts igen, och medan de åker Riesenrad (pariserhjulet) berättar hon att hon faktiskt misstänker att Ehrlichmann blev mördad. Hon fick ett olycksbådande brev strax innan dödsfallet, som hon räcker över till George. Efteråt skuggar Elli Gisela till hennes hotell, och kan konstatera att hon faktiskt verkar vara utbildad i att undgå upptäckt och förföljelse. Elli tror däremot att hon lyckades bättre i just detta fall.
På ett nattligt strategimöte studerar gruppen sina nya dokument: ett brev där Ehrlichmnann uttrycker sin oro för att vissa personer eller grupper är litet väl intresserade i hans nya forskningsprojekt, samt den första sidan ur en anteckningsbok där han beskriver detta projekt. Tydligen har han tagit upp tråden från sin gamle mentor, som deltog i utgrävningar av Sais (i Egypten) före det stora kriget. Bland fynden som gjordes var en mystisk svart sten, som hade skrift på tre olika språk – ungefär som Rosettastenen, men i det här fallet var ett av språken totalt okänt. Brevet visar sig även bära hemlig skrift, som avslöjas genom en svag doft av citronsaft, och i den ges ett kryptiskt meddelande om ”den mexikanske apotekarens bokhandel” samt symbolen för Sfinxklubben.

Tis 29 aug 1939
George går till Sfinxklubben (en exklusiv herrklubb med ett stor forskningsbibliotek dedikerat till ockulta ting) och talar med dess vänlige gamle sekreterare, herr Siedler. Denne kan berätta vilken bokhandel som antagligen åsyftas, och avslöjar även att Ehrlichmann var medlem i klubben. Undersökning av Bothos skrivbord kammar noll, men George tittar även igenom liggaren för lån från klubbens bibliotek. Han konstaterar då att under sina tidigare år som student här i Wien, läste Ehrlichmann mest om egyptologi, men under sitt återbesök den allra senaste tiden var han mest intresserad av försvunna civilisationer – i huvusak Atlantis.
Hela gruppen besöker den namnlösa bokhandeln och talar med dess ägare, en mycket säregen individ vid namn Pretzsche. Lyckligtvis är de nästan helt ärliga mot honom, vilket visar sig vara rätt taktik eftersom Ehrlichmann var en av de få personer Pretzsche uppskattade. Han ger dem en lapp som Botho lämnat där, vilken endast bär en matematisk ekvation. De listar ut att detta är Boltzmanns formel för entropi, vilken även finns inristad på hans gravsten. Innan de går köper de alla böcker de kan hitta om Atlantis.
På Zentralfriedhof ligger många berömda personer begravda, och under dagtid är där fullt med turister. Noggrann okulärbesiktning av Boltzmanns grav ger ändå intryck av att det nyligen grävts vid foten av ett träd som står bredvid.
Dorian tilbringar dagen fram till skymningen med att forska kring egyptiska gudar, men får inte fram något särskilt matnyttigt.
Elli bevakar Gestapo-mannens hotell och lyckas lista ut vilket rum han har, samt hur man eventuellt kan ta sig in en bakväg.
George är på väg till Sfinxklubben när han ser Gestapo-mannen komma ut därifrån! Snokande inne på klubben visar att alla böckerna om Atlantis som Botho lånat även lånats ut efter honom av en viss Gotthold Fuchs. Fuchs är en nybliven medlem vars beskrivning matchar Gestapo-mannen…
Under tiden på cafét får Andrew och Giovanni ett meddelande via Klaus. Det är kryptiskt och författat i metaforer, men kommer uppenbarligen från Sektion D:s cell i Rom, och agenterna där behöver hjälp.
Andrew och George återvänder till Sfinxklubben, där de dyrkar upp Fuchs’ skrivbord och fotograferar av dokumenten de hittar. Dessa visar att: Fuchs får sina order från en viss L.M. på brevpapper med en märklig devis som ingen sett förut, bland dessa order finns likvideringen av Ehrlichmann, och motivet för alltsammans verkar vara att på något sätt utnyttja Ehrlichmanns upptäckter för att skapa nya vapen till tredje riket.
På natten besöker gruppen kyrkogården igen och gräver upp ett paket. Väl tillbaks på Andrews rum ovanför cafét öppnar de upp paketet, och där finns Ehrlichmanns kompletta anteckningsbok…

Bakom kulisserna
Den här första episoden är väl en av de mest spion-lika och öppna i kampanjen. Det finns bara ett fåtal hållpunkter. Framför allt är Fuchs en joker i leken som det är upp till SL att använda efter eget gottfinnande. Jag valde att inkludera honom redan i första scenen, eftersom annars blir hela starten av äventyret väldigt ospännande. Min tanke var att han haft Gisela under uppsikt på grund av hennes relation till Ehrlichmann, och sedan följde efter George helt enkelt för att det var en ny person i sammanhanget. Han är däremot inte särskilt orolig, och gruppen har lyckast hålla sina förehavanden undan hans ögon hittills.
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,083
Location
Göteborg
Tony.Meijer;n244229 said:
Jag ser inte riktigt relevansen?

Fuchs är alltså spion - före detta Abwehr, tillhör numera en organisation uppfunnen för A!C-världen.
Liksom många av namnen i detta äventyr är det väldigt on-the-nose: Ehrlichmann var en ärlig man, Fuchs är listig som en räv, hans chef Maurer är på sätt och vis en byggare (av en organisation), i nästa äventyr finns en SLP med viktig info som heter Sibilla, etc...
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,083
Location
Göteborg
Spelmöte 2: 17-06-18

Natten till 30 aug
Alla tar sig till Fuchs’ hotell, går in genom ett fönster på baksidan med hjälp av en stege. 3 går in i rummet, 2 väntar utanför med stegen. Brottningsmatch där Fuchs hinner skrika innan han blir skjuten (med ljuddämpad pistol) och svimmar av. Vakterna från rummet intill knackar på dörren, men Dorian lyckas kritiskt med ett slag för att låtsas att han är Fuchs och att det bara var en mardröm.
Kånkar med sig Fuchs ut, bryter sig in i en källare och försöker förhöra honom. Han säger bara något om att ”nattvargarna” kommer att ta dem, sedan biter han i en cyanidkapsel som opererats in i en tand och avlider.

Ons 30 aug 1939
Alla medlemmar i gruppen avslutar under dagen sina förehavanden i Wien – säger upp sina lägenheter eller betalar några månaders hyra i förskott, säger upp eller tar ledigt från sina jobb, och så vidare.
Dorian köper, via en kontakt på ett apotek, en stor flaska kloroform och 4 ampuller morfin.
George skummar under förmiddagen igenom anteckningsboken, inser att det kommer att ta ett par veckor att studera den ordentligt men får viss grundläggande info. Ehrlichmann har försökt översätta den Svarta Stenen eftersom han trott det skall hjälpa att spåra det germanska folkets ursprung, men istället har han bara fått reda på att en mäktig artefakt från Atlantis någon gång i forntiden delades upp i fem delar som spriddes över jordklotet. En av dessa platser är antagligen Rom. Bland anteckningarna nämns också att en tysk expedition har kommit tillbaks från Tibet med information som verkar bekräfta vad den Svarta Stenen säger. George lägger även märke till en skiss som föreställer en statyett som finns utställd på Sfinxklubben. Slutligen så var Ehrlichmann rädd för att någon inom Wehrmacht ville ha artefakten till vapenforskning.
Andrew skummar böckerna de köpt om Atlantis och får en kort översikt över deras innehåll. (Alla dessa är riktiga böcker om någon undrar: Kritias av Platon, Atlantis: the Antediluvian World av Ignatius Donnelly, Isis Unveiled och The Secret Doctrine av Helena Blavatsky, Welteislehre av Hanns Hörbiger, och en samling av Edgar Cayce’ profetior.)
Andrew och George går till Sfinxklubben och stjäl utan problem statyetten, eller som Ehrlichmann kallade den ”kompassen”.
George möter på eftermiddagen Gisela och berättar en redigerad version av vad som hänt för henne. Han nämner att ”vi” gjort saker, det vill säga att han haft hjälp, men talar inte om av vilka. Han säger att mördaren var en viss Fuchs, men att denne lyckats fly. Däremot nämns inget om anteckningsboken. Gisela varnar honom att det kan vara bra ifall han lämnar tyskt territorium någon gång de närmaste dagarna.
Under dagen rapporterar tidningarna om det spända förhållandet mellan Tyskland och Polen.
Gruppen tar nattåget till Rom.

Tor 31 aug 1939
Det första de gör vid ankomst är att ta en taxi till Carlevaros, butiken som är täckmantel för Sektion D här, men de märker snabbt att stället är förstört och bevakat. De tar istället in på ett hotell i närheten.
Andrew skickar ett telegram till MI6 i London där han i kod förklarar deras förehavanden.
Eftersom Andrew och Giovanni känner till systemet för att kommunicera med hjälp av meddelanden lämnade vid de berömda talande statyerna, går gruppen runt runt till dem och hittar ett eklöv där agent Lucrezia (vars riktiga namn är Sibilla Zanetti) gett en ledtråd om var ett mer substantiellt meddelande finns.
Ganska lätt listar de ut att de skall till Bocca della Verità, så de snokar runt där och hittar efter ett tag ett brev med ett kodat meddelande. Andrew använder några timmar till att dechiffrera. Han får därmed veta att Pasquino blivit fängslad och sedan förflyttad till ett arbetslag på ett vägarbete där det av någon anledning finns arkeologer och tyska soldater närvarande. Dessutom förs kroppar därifrån till ett sjukhus på en ö i Tibern.
Under tiden försöker Elli och Giovanni spana på butikens omgivningar. Det de letar efter (platser dit man kan ta en kidnappad person för ostört förhör) finns helt enkelt inte. Däremot stöter de på en uppenbart galen luffare som visar sig vara agent Pasquino (Niccolò ”Nicky” Filippi). De lyckas få ur honom ungefär vad som hänt, snyggar till honom litet och checkar in honom på ett enklare hotell. Nicky bekräftar en stor del av vad som står i Sibillas brev, och yrar dessutom om en labyrint och ormar. Han säger sig ha flytt genom labyrinten och kommit upp genom en gatubrunn inne i centrum. Gruppen tittar på en karta och tycker att de inte vill använda den vägen eftersom då måste de antagligen gå genom kloaker eller dylikt i ett par kilometer för att komma dit utgrävningen sker.
Giovanni vaktar Nicky resten av dagen, vilket är bra eftersom han vid ett tillfälle blir så uppjagad av flashbacks att han försöker såga av sin egen hand.
Resten av gruppen spanar på utgrävningen, som är avspärrad med ett plankstaket och taggtråd. Andrew och George lyckas hålla sig oupptäckta och får bevittna rutiner och flera intressanta händelser. Mestadels får fångarna forsla jord och sten ur ett skjul på området, som först dumpas på en hög och sedan regelbundet forslas bort av lastbilar. Noggrann bevakning visar att en av fångarna är Sibilla Zanetti. På området finns förutom fångar och soldater (både tyskar och svartskjortor) även två män i kostym, en lång och en kort, som för en konversation på latin. Som tyst följeslagare har de en man liknande en tibetansk buddhistmunk – bortsett från att hans klädnad är blå. De tyska soldaterna har samma insignier på sina vapenrockar som fanns på Fuchs brevpapper. Senare försöker en av tvångsarbetarna fly och blir nedskjuten av en vakt. Liket bärs in i fångarnas barack. Vad som tycks vara två andra kroppar – men med former som verkar fel på något odefinierbart sätt – insvepta i tyg bärs ut ur skjulet där grävningen pågår och körs iväg på en lastbil. När mörkret faller lämnar civilisterna och svartskjortorna området, fångarna låses in i sin barack, men de tyska soldaterna övergår till ett nytt vaktschema där två stycken står på posto vid grinden, och två grupper om två patrullerar delar av området.
Dorian och Elli håller sig på längre avstånd och studerar lastbilarnas rutter. När de får se en köra söderut istället för norr som de tidigare, stjäl Elli en cykel och följer efter. Hon får se hur kropparna levereras till sjukhuset, direkt in genom en källaringång. Elli följer inte upp detta närmare, utan återvänder till gruppen.
Tidningarna rapporterar under dagen om ytterligare upptrappning av världsläget, med ultimatum från alla håll och kanter.

Bakom kulisserna
Jag lät dem hantera Fuchs relativt lätt eftersom Nachtwölfe ännu inte hade någon särskild anledning att misstänka fara. Men när han hittas död, och i synnerhet efter gruppen gjort vad de nu kommer att göra i Rom, så kommer resten av de tyska operationerna att vara väldigt alerta.
Spelarnas initiala planer för hur de skall ta sig in på utgrävningen är ganska dumma, men vi kanske kan skylla det på den sena timmen. Vi bröt innan de kunde sätta något i verket, så nästa spelmöte kan de förhoppningsvis betrakta situationen med piggare ögon…
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,083
Location
Göteborg
Spelmöte 3: 17-06-25

Natten till 1 sep
När natten fallit bestämmer sig gruppen för att först undersöka sjukhuset, eftersom det tycks mindre bevakat. De smyger sig på den ende vakten (en svartskjorta) och lönnmördar honom. Obduktionsrummet undersöks, och det visar sig att flera av liken från utgrävningen är någon slags fjälliga humanoider med orm-liknande drag. Dessa har blivit dödade av kulor, men har också alla en identisk gammal läkt skada: deras vänsterhänder har amputerats. George blir temporärt galen när han får se ormfolksliken, och försvinner in i sina egna tankar medan resten av gruppen fortsätter letandet. De resterande liken är fångar som bär klösmärken från ormfolkets klor. Det finns blodprover från människa, orm, och en okänd patient ”S1” Den sistnämndes blod är definitivt inte mänskligt, mer likt en orms. Obduktionsprotokollen är på italienska och svårtolkade, så gruppen tar dem med sig och sticker.
Andrew och Elli bestämmer sig för att stjäla en buss. Själva stölden lyckas förvånansvärt väl, men sedan får de problem med att navigera genom Roms gator nattetid, samt att hitta någonstans att fylla på bränsle. Utflykten tar sammanlagt 3 timmar.
Under tiden väntar Dorian och George i ett av de utrymda husen nära utgrävningen. George, fortfarande skärrad av upplevelsen på sjukhuset, kan inte sitta still utan vill göra en rekognosceringstur. Dorian söver honom med kloroform.
När till slut alla är samlade är George förstås ganska sur, men rättar sig ändå i ledet. De planerar en relativt tyst infiltration, där de vill slå ut vaktpatrullerna en efter en. Detta fallerar nästan omedelbart, larmet går och en fullskalig eldstrid utbryter. Genom en kniptångsmanöver, och flitigt bruk av bensinbomber, lyckas agenterna nedkämpa garnisonen utan att själva få några allvarliga skador. De befriar fångarna och ger dem bussen att fly i, förutom Sibilla som de skickar till hotellet där Giovanni och Nicki väntar. Innan dess berättar hon vad hon vet: tyskarna letar efter något specifikt, som de kallar ”Clypeus”, även om de inte tycks veta själva exakt vad den är för något. Ja, och så är det farligt i tunnlarna eftersom ormfolk anfaller titt som tätt. Alla papper från kontoret rafsas ihop. Den tyske arkeologen (som heter Küster) har också fått ett telegram från en ”LM”. Küsters anteckningsbok innehåller en del information som verkar baserad på Ehrlichmanns forskning om den Svarta Stenen och Palladion (den atlantiska artefakten), men det finns också fakta som måste komma från någon annan källa – att den delen av Palladion som ligger gömd under Rom heter Clypeus och är någon slags sköld (oklart om det är bokstavligt eller metaforiskt).
Gruppen går ned i tunnlarna under jord. Utgrävningarna visar sig kopplas ihop med både Roms kända katakomber och en tidigare helt okänd serie av labyrintiska gångar. Efter att ha hittat en väg som tycks ha undgått det tysk-italenska projektet, utkämpas en desperat strid mot en grupp ormfolk, där Elli blir rejält tilltufsad. Till slut når de en grotta där de möts av en bekant syn: Bocca della Verità, fast nu som del av en snäckskalsformad fontän. Munnen är ett gapande hål, och läpparna är mörkbrunt missfärgade. De testar genom att sticka in en ormfolksarm som bits av och spottas ut. Debatterar länge vad som bör göras. Dorian vill förstöra alltihop, men till slut sticker George in sin hand. Efter att ett blodprov extraherats från honom och tydligen befunnits värdigt öppnas snäckskalet av någon osynlig mekanism, och där står en vacker gyllene kristall med blå ådring, formad som en rund sköld (men bara ungefär en fot i diameter). När George plockar upp den känner han en lätt stöt av statisk elektricitet, men annars tycks allt gå bra.
Eftersom de misstänker att utgrävningen nu kommer att vara full av poliser och annat, följer de Nickys spår till kloakerna för att ta sig ut. Smyger in på sitt hotell för att sova ut.

Fre 1 sep 1939
Alla sover till lunchtid. När de går ut så avslöjar tidningarnas extraupplagor och alla radiosändningar att tyskarna gått över den polska gränsen. Gruppen tar med sig Nicky och Sibilla på en båttur till Malta.

Lör 2 sep 1939
Efter en kort telegramväxling med högkvarteret beordras gruppen att inställa sig i London. De får plats i ett militärt transportplan för snabbast möjliga resa.

Bakom kulisserna
Giovannis spelare kunde inte vara med den här gången.
De glömde att försöka tyda obduktionsprotokollen, men det hade inte gett så mycket ändå. De lyckades gissa det väsentliga: att det krävs mänskligt blod (egentligen atlantiskt, men mänskligt är tillräckligt likt) för att desarmera fällan.
Som jag misstänkte kunde de inte undgå att väcka uppmärksamhet, men det gick ju ändå bra den här gången. Jag kommer att biffa upp säkerhetsnivån på de kommande delarna. Kampanjen är i sitt grundutförande skriven för att tre olika team av agenter skall spela äventyren i olika värdsdelar samtidigt, vilket förstås betyder att Nachtwölfe på en plats inte hinner reagera på vad som händer annorstädes. Men jag kör ju alla äventyren i följd med samma grupp karaktärer, och det betyder att nyheten hinner spridas: fientlig verksamhet hotar Projekt Atlantis.
George slog ett tillräckligt bra POW-slag för att inte börja korrumperas av kraften i artefakten.
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,083
Location
Göteborg
Vi har haft 3 spelmöten till, men jag orkar inte skriva de här krönikorna längre.

De blir inte begripliga för en läsare om jag bara slänger upp mina anteckningar i befintligt skick, utan jag måste förklara en massa runt omkring - vilket i princip innebär att skriva av en drös text ur kampanjboken. Det är inte särskilt givande, och jag kan inte uppbåda någon motivation till att göra det.

Sorry...
 
Top