Nekromanti CoC- ett bra rollspel?

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Intressant Debatt, kanske

”Ja, precis som människor är det många som kan tänka sig att bryta mot lagar om det verkar löna sig. Det ändrar inte det faktum att ett lagstyrt samhälle är notervärt tryggare än laglös anarki dör vilddjur äter varandra utan att tänka två gånger.”

Inte så säkert, lagarna kan likaväl bli ett redskap för ”ondingar”. T.ex. skulle inte lagen och dess representanter i Hitlertyskland gjort mig särskilt trygg.

”Är du rädd för att krocka varje gång du åker bil?”

Med vissa förare (inklusive mig själv.. oftast) nej, en del andra förare ja. Visar sig det sig att föraren kör som en dåre kan jag bli klart skraj.

”Bara att det finns en risk innebär inte att man går runt och är rädd för den.”

Men det innebär å andra sidan inte att man inte är rädd för den. Själv skulle jag vara förbannat skraj om jag visste att i staden där jag bor finns ett antal personer som tänker försöka ha ihjäl mig vid lämpligt tillfälle.

”Särskilt inte om man inte har något val.”

Och jag som fått för mig att du tyckte att bristen på valmöjligheter skulle vara skrämmande. Men du menar alltså att en vampyr skulle vara mindre rädd om han kunde välja att inte ha några potentiella fiender och att en CoC-RP skulle vara mer skraj om han kunde välja att inte utsätta sig för de faror som finns i hans värld…?

”Mjo, men då är de ju rädda för att den trygga världen skall bli otrygg igen. Om de i stället levde i en omgivning där det ständigt var skottljud i bakgrunden skulle det faktum att det smäller även idag inte vara så ruskigt skrämmande.”

Men definitivt mer skrämmande än om man inte har anledning att associera smällar med att folk blir dödade.

”Detsamma tycker jag gäller vampyrerna. De lever ständigt i sin värld så de lär ju inte vakna en kväll skrikandes av ångest över att ens kompisar är blodsugande vilddjur som gärna hugger en i ryggen.”

Nej, och det är inte heller syftet med spelet såvitt jag förstår det (åtminstone spelar inte jag så). Däremot så är kompisarna som kan tänkas hugga en i ryggen alldeles utmärkta för att skapa en paranoid skräck. Vampire och CoC är inte ute efter att skapa precis samma sorts skräck.

”Eh? Det verkar ju mystiskt... varifrån har du fått den idén?”

Jag och två andra skrev för några år sedan en uppsats om energialternativ. Han som hade hand om kärnkraftsdelen hittade bl.a. dessa fakta, jag har för mig att det var från en stor oberoende grupp i Sverige med diverse professorer och andra som verkade för att ge korrekt information om kärnkraften. Kan försöka leta fram adressen om du är mycket intresserad.
Anledningen var iaf att de flesta som flyttat ifrån Tjernobylområdet har tagit sig till Kiev. Alla de utsläpp som trafik och industrier orsakar i en så pass stor stad är farligare för människor än vad Tjernobyls omgivning är.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
"Allting som du gör kan jag göra bättre..."

"Tycker på det hela taget det verkar som att du inte gillar Vampire därför att det inte är CoC och för att en Vampire-RP i vissa situationer inte skulle bli lika skrämd som en CoC-RP som hamnade i samma läge."

På sätt och vis har du rätt. Jag måste fråga mig varför jag skulle vilja spela Vampire. Ångest har jag nog av i verkligheten, intriger får jag gratis genom att spela in valfri såpa på TV, och vill jag delta i dem kan jag alltid låna spelföreningens Dippe eller Junta. Actionbiten stinker på grund av regelsystemet, konflikten med ens mörka sida sköts bättre i Star Wars, karaktärsgestaltningen är för stereotyp, och superhjältar gör sig faktiskt bättre i trikå än i skinnbyxor och svart långrock. Återstår då skräck. In my humble opinion, förstås - man får tycka annorlunda och man får spela annorlunda.

Om jag uppfattade subtråden rätt så gällde det CoC kontra Vampire som skräckspel. För min del uppfattar jag skräcken i Vampire som konstlad. Det är spelaren som övertygar sig själv att han borde vara rädd för att hans rollperson är ett monster, vilket är något som rollpersonen förmodligen inte ens skulle märka (titta till exempel på McVeigh eller Ted Bundy).

I CoC är källan till skräcken alltid extern på ett helt annat sätt. I Vampire, åkej, det medges: slempropparna är slemmiga, men det är du också - du är precis lika slemmig som dem - och du har en kasse äss i rockärmen. Därmed är det externa hotet inte lika farligt. Det är precis som du, fast lite värre. Därmed är det externa hotet inte lika skrämmande. Dessutom tillkommer intrigerna som skräckdödande faktor - intriger innebär analys, och analys dödar skräck.

I CoC är det externa hotet inte bara totalt främmande, det är också hemskare än vad man kan föreställa sig, och den enda analys som förekommer är i princip "hur fort kan jag springa åt andra hållet?". CoC klarar helt enkelt av att skrämmas bra mycket mer än vad Vampire gör, just på grund av hemskhetsskalan.

Å andra sidan kanske jag ska vara tacksam för att CoC inte är Vampire. Det skulle sabba ett alldeles ypperligt trevligt spel.

"Än sen då? Blir CoC ett 100 gånger bättre skräckspel om du gör alla elakingar 10 gånger tuffare och har med 10 gånger fler av dem i äventyren?"

Nepp. CoC blir 100 gånger bättre för att elakingarna är 10 gånger tuffare och 10 gånger färre. Kvalitet kontra kvantitet, du vet.

- Krille

"Shout with glee and jump with joy;
I was here before Kilroy"
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Intressant Debatt, kanske

Och jag som fått för mig att du tyckte att bristen på valmöjligheter skulle vara skrämmande. Men du menar alltså att en vampyr skulle vara mindre rädd om han kunde välja att inte ha några potentiella fiender

I någon mening så tycker jag faktiskt det. Säg att en Vamp har en möjlighet att skapa sig en fristad där han är säker och kan leva (hmm) i lugn och ro. När han har denna möjlighet (även om den är liten) kommer han vara skitskraj för saker som kan få det att skita sig och lämna kvar honom i den otrevliga fientliga världen han brukar leva i. Omvänt så kommer en vamp som uppnått denna lugna värld vara skitskraj för saker som skulle kunna sänka honom i skiten igen.
(och detta ovan, åt båda hållen kan ju vara en bra tråd för att få till litet rädsla även i ett intrig-vampire... :)

(när jag ändå tänker på detta: säg att en vamp som verkligen inte ville bli vamp får nys om en artefakt som kan bota honom från besten (så han blir mänsklig igen). Sökandet efter denna skulle nog kunna ge många trevliga skrämmande situationer där han är nära att bli avslöjad o.s.v. Om han finner den och använder den börjar den verkliga skräcken! Nu är han en människa: lovligt byte, kan för mycket. Dessutom finns det säkert vampar som vill veta hur han gjorde det.
Hmm.. jag kanske borde spela litet V :)

och att en CoC-RP skulle vara mer skraj om han kunde välja att inte utsätta sig för de faror som finns i hans värld??

Det kan han ju egentligen... De flesta lever ju lyckligt ovetande om hela skiten och om han bara lyckas stoppa den här kulten från att göra sin åkallan av den där hemskheten så kanske han kan återgå till sin lugna tillvaro!
Det lär ju inte hända eftersom det alltid finns mer skit som kan ske o.s.v. men poängen är att CoC personen har ett _motiv_, en anledning att kämpa som är större än kortsiktig självbevarelsedrivt eller egoistiskt karriärsklättrande.
Han kan skrika ut sin bitterhet mot ett oberört universum eller bita ihop och göra sitt bästa med de små medel han har. (eller hon, mycket flickor i CoC).

Akut självbevarelsedrift är naturligtvis ett _bra_ motiv men ju mer man har att arbeta med desto bättre. Om man bara har ett motiv (klara sig själv) så är det svårt att placera folk i situationer där de får välja mellan sina mål.

Jag och två andra skrev för några år sedan en uppsats om energialternativ. Han som hade hand om kärnkraftsdelen hittade bl.a. dessa fakta, jag har för mig att det var från en stor oberoende grupp i Sverige med diverse professorer och andra som verkade för att ge korrekt information om kärnkraften. Kan försöka leta fram adressen om du är mycket intresserad.

Nejdå, jag har ingen anledning att misstro dig. Jag blev bara förvånad... Det är väl den inarbetade strålningsfobin moderna människor har :)

Anledningen var iaf att de flesta som flyttat ifrån Tjernobylområdet har tagit sig till Kiev. Alla de utsläpp som trafik och industrier orsakar i en så pass stor stad är farligare för människor än vad Tjernobyls omgivning är.

Ser man på... världen är mer komplicerad än man tror :)
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Intressant Debatt, kanske

”Säg att en Vamp har en möjlighet att skapa sig en fristad där han är säker och kan leva (hmm) i lugn och ro. När han har denna möjlighet (även om den är liten) kommer han vara skitskraj för saker som kan få det att skita sig och lämna kvar honom i den otrevliga fientliga världen han brukar leva i. Omvänt så kommer en vamp som uppnått denna lugna värld vara skitskraj för saker som skulle kunna sänka honom i skiten igen.”

Minsann, nu börjar vi närma oss min tankegång att mäktighet inte innebär att man är mindre skraj! /images/icons/smile.gif Diktatorn som försöker få kontroll på allt och undanröja allt som kan tänkas hota honom (den där snubben i Bibeln som skulle ha ihjäl alla nyfödda killar är väl ett typexempel) kan nog ofta vara mer skraj än många andra.

”(när jag ändå tänker på detta: säg att en vamp som verkligen inte ville bli vamp får nys om en artefakt som kan bota honom från besten (så han blir mänsklig igen). Sökandet efter denna skulle nog kunna ge många trevliga skrämmande situationer där han är nära att bli avslöjad o.s.v. Om han finner den och använder den börjar den verkliga skräcken! Nu är han en människa: lovligt byte, kan för mycket. Dessutom finns det säkert vampar som vill veta hur han gjorde det.”

Mycket bra idé!

”Hmm.. jag kanske borde spela litet V :)

Det tycker jag. Skulle min älsklings-Vampire-SL flytta till Skåne igen ska jag höra mig, du kommer inte bli besviken... lite långt pendlingsavstånd kanske, men vadå... /images/icons/smile.gif

”Akut självbevarelsedrift är naturligtvis ett _bra_ motiv men ju mer man har att arbeta med desto bättre. Om man bara har ett motiv (klara sig själv) så är det svårt att placera folk i situationer där de får välja mellan sina mål.”

Inte i något annat spel jag lirat har jag och mina medspelare ställts inför så många svåra valsituationer där vi tvingats välja mellan olika mål som i Vampire.
Du spelar inte med Krille hoppas jag; för då dör ju tydligen skräcken när det kommer in ett analysmoment, vilket det här med olika mål lätt kan leda till. /images/icons/wink.gif
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
När Krille försöker göra bättre skräckspel...

”Det är spelaren som övertygar sig själv att han borde vara rädd för att hans rollperson är ett monster, vilket är något som rollpersonen förmodligen inte ens skulle märka (titta till exempel på McVeigh eller Ted Bundy).”

Läs mina övriga inlägg i tråden.

”intriger innebär analys, och analys dödar skräck.”

Från ett spelmöte i Vampire. Som läsarna kanske märker så förvandlas dock spelare 2 till Krille på sluttampen:
SL: ”Ni öppnar alltså den tunga ståldörren till skyddsrummet och ser framför er ett stort rektangulärt rum med omålade betongväggar. I mitten av rummet finns en trappa som leder nedåt. Taket är cirka 8 meter upp och ser lite speciellt ut, nätlikande på något sätt.”
Spelare 1: ”Vi går fram till trappan och traskar ner.”
SL: ”När ni gått fram till trappan kan ni se att den bara verkar ta slut utan att leda till något. Plötsligt hör ni ett kort skratt och så slår dörren igen med en smäll!
Spelare 1 och 2: ”Fan! Vad är detta?! Vi störtar fram till dörren!
SL: ”Den är låst”
Spelare 2: ”Vi försöker slita upp den”
SL: ”Den sitter som berget”
Spelare 1 och 2: ”Helvete...”
SL: ”Så plötsligt öppnar sig taket och kvar är bara ett nät, och där ovanför ser ni den mörka himlen. Ni hör någon skratta där uppe. ’En halvtimme kvar till gryningen mina vänner’ hör ni en välkänd röst säga.”...
Spelare 1 (klart deppig): ”Faaan, helvete... Den jävla Nicholas, jag skulle inte litat på honom. Om bara Tracy kunde komma hit, men hur sjutton ska hon kunna klara av Nicholas... röv också, det var kul så länge det varade...
SL (hånler): ”Sorry killar, i Vampire ska man inte lita på folk. Nåja, nu ska jag traska in i andra rummet och se vad Tracy gör, ni får väl hålla tummarna här inne så länge.
Spelare 2: ”Äh, det här är väl inget att vara skraj för. Jag intrigerade mot Nicholas tidigare i natt och eftersom det krävde analys och analys dödar skräck så är jag inte det minsta orolig nu.

”CoC klarar helt enkelt av att skrämmas bra mycket mer än vad Vampire gör, just på grund av hemskhetsskalan.”

Krille: ”Jag har gjort ett jättebra skräckspel. Det är precis som CoC fast alla monster är dubbelt så farliga. Därmed så blir det ett dubbelt så bra skräckspel eftersom det är den egna kapaciteten i förhållande till motståndarnas kapacitet som avgör detta.”
Krilles medspelare: ”Jäkla vilken bra idé! Men varför inte göra en liten regeländring? Vad tror du om att göra motståndarna tre gånger bättre?”
Krille: ”Hmm, ingen dum idé...”
Krilles medspelare: ”Fasen va bra det verkar bli, vi sätter igång och lirar på direkten!”
Krille: ”Nej, vänta lite, jag fick precis en snilleblixt som jag måste genomföra! Monstrena får vara fyra gånger farligare istället så blir spelet fyra gånger bättre!!!
Krilles medspelare: ”Otroligt, det här måste vara det skräckigaste och bästa skräcksrollspel som gjorts!”
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Samarbete kommer att belönas

"Spelare 2: ”Äh, det här är väl inget att vara skraj för. Jag intrigerade mot Nicholas tidigare i natt och eftersom det krävde analys och analys dödar skräck så är jag inte det minsta orolig nu."

*fniss*

Nja, inte riktigt. Fast intrigerade jag mot Nicholas tidigare i natt så lär jag nog sitta och le i mjugg åt FAE-bomben i Nicholas källare som lär utlösas vid lunch om jag inte stänger av den innan dess. Eller så kanske han inte är medveten att min sire, madame De La Gardie, skulle bli mycket upprörd om Nicholas råkade skicka hennes gunstling in i den eviga glömskan...

Intriger, intriger, du vet.

Dessutom blandar du ihop spelare och rollperson - samma tabbe som Didi och Björn gör. Rollpersonen kan bli rädd, men det är spelat från min sida. Hur som helst, kvar i lagret är ett typfall av problemlösning, och eftersom det alltid finns en kasse disciplines att använda så är det inga smärre problem. Rädd skulle jag dock bara kunna låtsas vara och själv sysslar jag med problemet "hur fan tar man sig ut ur knipan", det vill säga analys.

"Krille: ”Jag har gjort ett jättebra skräckspel. Det är precis som CoC fast alla monster är dubbelt så farliga. Därmed så blir det ett dubbelt så bra skräckspel eftersom det är den egna kapaciteten i förhållande till motståndarnas kapacitet som avgör detta.”"

*fniss*

Faktum är att en av mina hemskaste äventyr var till Babylon Project, och skurkarna i just det var inte Shadows, en miljon år äldre än alla andra civilisationer och med vapen som käkar planeter till frukost, utan en kostymklädd herre med glasögon i ett kalt rum. I rummet fanns en golvbrunn och en stol med arm- och benbindor. Ett bord och en stol till rullades också in.

Jo, just det, det fanns en högtalare i rummet, och ett antal lampor bakom pansarglas. Lamporna släcktes aldrig och högtalaren hade upprepat en enda fras i en hel natt: "Du kommer att samarbeta med staten för statens bästa och din egen överlevnad. Samarbete kommer att belönas, motstånd kommer att bestraffas."

Mannen var förshörsledare, och rollpersonen var en upprorsledare i Marsupproret. Och spelaren bekände allt. Spelaren, rätt inbiten vampyrfanatiker, konstaterade att det var det läbbigaste äventyr som han någonsin spelat. Statens oövervinnerlighet var något som han aldrig tidigare ens reflekterat över, men när den ställdes mitt framför honom så var den bra mycket läbbigare än någon vampyrintrig som han någonsin varit med om.

(ska kanske tilläggas att när rollpersonen fångades speltillfället tidigare, och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med honom. Sen kom jag hem från GothCon och tittade på det B5-avsnitt som jag hade spelat in, "Intersections in Real Time", och allt var solklart)

- Krille

"Shout with glee and jump with joy;
I was here before Kilroy"
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: När Krille försöker göra bättre skräckspel...

<I>Så plötsligt öppnar sig taket och kvar är bara ett nät, och där ovanför ser ni den mörka himlen.</I>

Um, om <I>dödsfällor</I> är skräck så är väl D&D ett skräckspel också...

--
Åke
 

Sir__Jake

Veteran
Joined
21 Mar 2001
Messages
55
Location
Habo, Sverige
Re: Tipsa mig gärna !

Det kan beskrivas kort.
Känn dig jagad!!
Känn rädslan för hungern och vad du blivit (eller njut av det om det passar din karaktär bättre)!!
Känn saknaden av dina närmsta!!
Jag säger bara ett ord... ...Paranoia!!


När du hör pilen inser du att du är död!
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Intressant Debatt, kanske

Minsann, nu börjar vi närma oss min tankegång att mäktighet inte innebär att man är mindre skraj!

Nja, jag tycker allt att det är _svårare_ att skrämma mäktiga pers. Naturligtvis _går_ det, men det är lättare på en mer normal nivå.

Mycket bra idé!

Tackar :)

Jag får försöka använda den ngn gång... Går nog att konvertera till In Nomine om man försöker :)

Du spelar inte med Krille hoppas jag;

Det vore geografiskt omöjligt :)

för då dör ju tydligen skräcken när det kommer in ett analysmoment, vilket det här med olika mål lätt kan leda till.

Jag tycker nog att ett visst mått av analys kan vara användbart. Att föreställa sig vad som kommer ske om kultisterna får den femte kristallen på plats under en fullmåne 26/1 1932 är ju definitivt en form av analys och kan man inte göra den har man ingen basis för rädsla.

Jag kan hålla med om att analys _kan_ döda skräcken... När man går över till att tänka siffror (initiativ, sannolikheter m.m.) snarare än att föreställa sig situationen är det rätt kört att få till någon bra rädsla. Om man sitter och tänker hmm, om jag använde min artefakt-stav som ger +50 och slår mot delområdet hals så har jag xx% chans att lyckas är man knappast skraj nog.

Kort sagt: analys inom rollpersonens upplevelser; användbart. analys ur spelarens synvinkel; destruktivt.
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Marginaleffekter

”Jag har gjort ett jättebra skräckspel. Det är precis som CoC fast alla monster är dubbelt så farliga. Därmed så blir det ett dubbelt så bra skräckspel eftersom det är den egna kapaciteten i förhållande till motståndarnas kapacitet som avgör detta.”

Jag tror inte det är möjligt, om man ser det hela pragmatiskt. Spelarna, i CoC, är direkt chanslösa mot de värsta elakingarna. Om man så gör alla elakingar fyra gånger mäktigare så har man inte ändrat något egentligen. Spelarna är fortfarande chanslösa mot de värsta elakingarna.

I CoC är det ofta rätt kört om ett monster av någon högre kaliber råkar få tillträde till jordytan och intresse av att angripa en spelare. Spelet (när det involverar mega-elakingar) handlar ofta om att förhindra att sådant sker.

(jag har f.ö. allvarligt funderat på att ge mina CoC-spelare tillgång till något riktigt maffe-vapen (kanon/haubits/attackflyg) bara för att understryka denna poäng... Jag är bara rädd att det skulle bli king-kong-stämning ;)

För att uttrycka det i Vampire-termer är det (CoC) som om Cains exponentiellt elakare förfäder skulle kunna väckas mer eller mindre långa perioder av vampyrer som tappat greppet om sin best.


<P ID="edit"><FONT SIZE=-1><EM>Edited by Vindhand on 2001-09-05 14:09.</EM></FONT></P>
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,495
Location
En mälarö
Re: Marginaleffekter

>(jag har f.ö. allvarligt funderat på att ge mina CoC-spelare tillgång till något riktigt maffe-vapen (kanon/haubits/attackflyg) bara för att understryka denna poäng... Jag är bara rädd att det skulle bli king-kong-stämning ;)

Jag har också tänkt i de banorna. Jag har tillochmed planerat att låta en större arméstyrka stå och vänta på att en elaking skall matrialiseras. När jag tänkte efter lite grann insåg jag dock att det inte skulle funka så bra det heller. Ponera att elakingen i fråga är Chtulhu själv eller motsvarande, alltså nån som drar ner SAN med D20/D100. Om varje enskild individ i arméenheten har en SAN på 50 är det lätt att räkna efter; hälften lyckas och hälften misslyckas med sina SAN-slag. De som misslyckas drar bort 1D100, vilket gör att endast 5% av dem är vid sina sinnens fulla bruk efter en runda. De som lyckas med sina SAN-slag drar av 1D20 från sin SAN, vilket betyder att 25% av dem har vett och sans kvar. Så innan någon ens har kommit på tanken att vråla ELD!!!! är 85% av styrkan utslagna.

När jag ser det på det sättet är jag förundrad över att jag, trots de usla oddsen, är så förtjust i spelet :)

/Anders
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Vampyrer har svårt att samarbeta vill jag minnas

”Nja, inte riktigt. Fast intrigerade jag mot Nicholas tidigare i natt så lär jag nog sitta och le i mjugg åt FAE-bomben i Nicholas källare som lär utlösas vid lunch om jag inte stänger av den innan dess. Eller så kanske han inte är medveten att min sire, madame De La Gardie, skulle bli mycket upprörd om Nicholas råkade skicka hennes gunstling in i den eviga glömskan...”

Med tanke på hur situationen är så har Nicholas uppenbarligen bestämt sig för att ta livet av rollpersonerna ändå. Att Nicholas själv sprängs åt helvete senare under dagen är en klen tröst om man själv ska dö om en halvtimme. Några sires hade vi för övrigt inte och vi hade väldigt god anledning att inte dra in någon annan det hela. I vilket fall var det försent att försöka be om hjälp i läget som uppstod.

När du nämner sires så kommer jag att tänka på ett ämne som kanske egentligen skulle få en egen tråd någon gång, nämligen det här med mäktiga (i förhållande till RP) personer som är allierade med rollpersonerna. Sådant kan ofta skapa problem för SL när rollpersonerna ständigt vill att denne ska lösa deras problem, vill att denne ska hjälpa dem med att fixa fram information eller prylar o.s.v. Försöker själv undvika sådant som SL och skulle jag spelleda Vampire skulle jag inte låta rollpersonerna ha sires som man ringer så fort det är problem av något slag.

”Intriger, intriger, du vet. ”

Hade det inte varit för intrigerna hade aldrig situationen med Nicholas uppkommit.

”Dessutom blandar du ihop spelare och rollperson - samma tabbe som Didi och Björn gör. Rollpersonen kan bli rädd, men det är spelat från min sida.”

Varför skulle det vara mycket lättare att få rollpersonens skräck att kännas hos spelaren i detta fall än i det du beskriver? Killarna som var spelare 1 och 2 i det här fallet tyckte det var klart obehagligt att bara kunna sitta och vänta medan jag och spelledaren var i andra rummet och spelade vad jag gjorde (jag hade inte en aning om vad som hänt dem). Skulle spelledaren (troligt) komma in i rummet och säga ”tyvärr, grabbar, det är slut” eller skulle han istället (mot förmodan) säga ”Ni har suttit inne i rummet en stund när plötsligt Tracy öppnar dörren”?. Och både jag och min rollperson tyckte det var förbannat otrevligt att, efter lång tvekan, traska in genom gången där mina vänner gått in för en stund sedan utan att komma tillbaka.

”Hur som helst, kvar i lagret är ett typfall av problemlösning, och eftersom det alltid finns en kasse disciplines att använda så är det inga smärre problem.”

Rollpersonerna i den ovan angivna situationen hade Auspex 2 och Obfuscate 3, respektive Fortitude 2 och Protean 2. Du kan väl berätta hur du skulle använda dessa discipliner i det aktuella läget. Mina medspelare kom inte på något användbart.

”Rädd skulle jag dock bara kunna låtsas vara och själv sysslar jag med problemet "hur fan tar man sig ut ur knipan", det vill säga analys.”

Om du inte alls lyckas leva dig in i en situation där din rollperson löper en uppenbar risk att snart vara död så är det enligt min mening inte spelet Vampires fel.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: När Krille försöker göra bättre skräckspel...

Um, om dödsfällor är skräck så är väl D&D ett skräckspel också... ”

Jag har inte sagt att en dödsfälla är liktydig med skräck, däremot är det ett av många sätt som skräcken kan visa sig på.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Intressant Debatt, kanske

”Det vore geografiskt omöjligt :)

Så det är inte obT6 som spökar då? /images/icons/wink.gif

”Kort sagt: analys inom rollpersonens upplevelser; användbart. analys ur spelarens synvinkel; destruktivt.”

Håller med.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Skillnader mellan Vampire och CoC

”Jag tror inte det är möjligt, om man ser det hela pragmatiskt. Spelarna, i CoC, är direkt chanslösa mot de värsta elakingarna. Om man så gör alla elakingar fyra gånger mäktigare så har man inte ändrat något egentligen. Spelarna är fortfarande chanslösa mot de värsta elakingarna.”

Hoppas du menar rollpersonerna och inte spelarna… /images/icons/wink.gif Jag gissar att de mindre elakingarna i CoC blir farligare för RP om de blir fyra gånger starkare, och jag gissar också att en sådan förändring inte skulle göra det till ett bättre skräckspel. Rollpersonerna i Vampire är också chanslösa mot de värsta elakingarna, men jag tycker inte det är särskilt väsentligt. Skräckmomentet i Vampire bygger inte på att det finns elakingar som är tusen gånger fetare än man själv och vill slita en i stycken vid första bästa tillfälle.
Jag menar att det är trams att använda styrkeförhållandet mellan rollpersoner och eventuella fiender som en väsentlig måttstock på hur bra ett skräckspel är. Din uppfattning att rollpersonernas eventuella mäktighet och moral skulle göra Vampire sämre lämpat för skräck än CoC håller jag alltså inte med om som du väl noterat vid det här laget.

Spontant tycker jag det känns, om man generaliserar, som om det finns det två områden där CoC har fördelar beträffande skräckmomentet jämfört med Vampire...
1. Rollpersonen är mer lik spelaren själv i CoC, vilket i vissa situationer kan öka möjligheten till inlevelse.
2. Intrigerna i Vampire gör att rollpersonerna helst bör leva ganska länge (så att man hinner bli rejält insyltad och bygga upp intrigmiljön). Det kan skapa en trygghetskänsla hos spelaren eftersom han vet att hans RP borde ha en bra chans att klara sig ganska länge.

...medan följande två skulle tala för skräckmomentet i Vampire:
1. I Vampire kan man inte lita på någon, inte ens de andra i gruppen, inte ens på sin egen sire eller ett child. Man är helt ensam.
2. Mer långlivat spelande (se punkt 2 ovan) där mycket intriger (innebär ofta mycket spelande där social interaktion står i centrum) gör att man lättare engagerar sig i rollpersonen och lever sig in i sin roll. Sålunda blir det lättare att som spelare känna rollpersonens skräck.

Kommentarer?

Det finns säkert mer att säga här, men just nu är jag alldeles för trött för det, gonatt!
 

Adragoor

Warrior
Joined
24 Jun 2001
Messages
260
Location
Lund, Skåne
Never trust an orc...

SRR är också ett skräckspel. Tänk vad farlig en Balrog är när han nyser halvhjärtat med ena näsborren på rollpersonerna. För att inte tala om Sauron... Och vem kan förresten lita på en orch?

Agh zadrau pôtul ilur Exarhep iz zanashrob bugd agh stâzob majât-snoshgronk tiul rausuga...
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Skillnader mellan Vampire och CoC

Jag menar att det är trams att använda styrkeförhållandet mellan rollpersoner och eventuella fiender som en väsentlig måttstock på hur bra ett skräckspel är.

Du kan ju inte helt bortse från dess inverkan. Om man spelar gudar som är mäktigare än allt annat i hela världen tillsammans lär det vara svårt att skrämma dem. Någonstans på skalan ned till att vara chanslös mot allt borde det finnas en gradvis övergång mellan oräddhet och skräck.

Spontant tycker jag det känns, om man generaliserar, som om det finns det två områden där CoC har fördelar beträffande skräckmomentet jämfört med Vampire...

Jag får lägga till:
* Genomarbetad värld som återfinns i skräcklitteratur (och vissa filmer) från hela förra seklet.
* Spelets fokus är inte på strid. Man är inte särskilt bra på det så det är inte något man bör försöka annat än som absolut sista utväg. Jämför det med V där man har Potence, Fortitude, Celerity, och soak-slag upp till öronen (inte riktigt men du förstår kontrasten)
* Mekanik som stödjer spelets tema. Det finns mekanikstöd för att bli rädd, vilket saknas i V. Detta säkerställer att även munchkin X blir litet skraj när hans karaktär bör bli det...
* Det är väldigt svårt att vara munchkin i CoC. Har man mycket makt är man också ytterst bräcklig.
* De superkrafter som finns är behäftade med stora nakdelar och biverkningar som får en att tveka att använda dem... Det kan lika gärna vara de som blir ens undergång som det man använder dem emot...
* Det är inte bara rollpersonen som är mer lik. Det är omgivning och samhället också. Folk kan med lätthet förstå hur hemskt det är för en lärare i grekisk grammatik att 1923 stöta ihop med ett tentackelmonster :)

... Jag kan nog komma på mer när jag inte är yrvaken :)

1. I Vampire kan man inte lita på någon, inte ens de andra i gruppen, inte ens på sin egen sire eller ett child. Man är helt ensam.

Vilket gör det mycket svårare att bli rädd å någon annas vägnar. Om jag inte litar på neonaten Alfred och alltid ser honom som ett potentiellt hot så borde det inte röra mig i ryggen om han dör.

2. Mer långlivat spelande (se punkt 2 ovan) där mycket intriger (innebär ofta mycket spelande där social interaktion står i centrum) gör att man lättare engagerar sig i rollpersonen och lever sig in i sin roll. Sålunda blir det lättare att som spelare känna rollpersonens skräck.

Om intrigerna inte gör något _mer_ för att bygga upp skräck än hjälpa spelaren komma in i sin karaktär känns det som slöseri med speltid. Jag måste nog hålla med Krille litet här; om man är upptagen med att försöka manipulera Brujan Bengt till att sno Toreadoren Tittis favoritkonstnär o.s.v. så kommer man nog inte ha så mycket _tid_ att bygga upp en bra skräckstämning :)
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Intressant Debatt, kanske

Så det är inte obT6 som spökar då?

De regelsystem Krille själv gjort (som man får anta att han spelleder ibland) är riktigt bra (och naturligtvis utan obT6) :)
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: Intressant Debatt, kanske

Kort sagt: analys inom rollpersonens upplevelser; användbart. analys ur spelarens synvinkel; destruktivt.

Fast det kan ju vara ganska kul om spelaren TROR att han har koll på läget, hä hä hä..



/Arvidos Magus- Too cool for public safety!\
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Intressant Debatt, kanske

Fast det kan ju vara ganska kul om spelaren TROR att han har koll på läget, hä hä hä..

Faktiskt, man tjänar på en varierad kost i spel... Lite falsk säkerhet kanske kan göra det hela så mycket värre när man rycker undan mattan :)

("oroa er inte, min sire kommer aldrig tåla det här! Du skall se att de släpper oss strax."
"Är det inte din sire som står där borta vid den mystiska symbolen? Hon i den röda kåpan? Med kniven?")
 
Top