Nekromanti Cirefaliskt "c" (uttal)

[Regmolar]

Eftersom jag inte hittat några uttalsregler vad gäller språket i just cirefaliemodulen är det en sak som jag stör mig lite på: hur uttalas ett "c" i transkriberade cirefaliska namn och ord? Är det ett k-ljud, ett s-ljud, ett tch-liknande ljud, både och/alla tre beroende på sammanhang, eller något helt annat? Och inga "som du känner för"-kommentarer; som jag undrar vad ni tycker och gör så att jag kan sno den version jag själv tycker bäst om

 

[Jake Steele]

Jag har för mig att det är ett hårt 'k'-ljud.
Men jag har alltide föredragit mjukare c-ljud för mina cirefalier.

 

[Hjalle]

Det pretantiösa svaret

I äldre faliska stod bokstaven "c" för en tonlös palatal klusil - det vill säga, ett "k", uttalat mycket långt fram i munnen. Tämligen tidigt övergick ljudet, om det stod framför mjuk vokal, till den frikativa varianten - ett "Ich-laut" (som svenskt sje-ljud, men uttalat mycket längre fram i munnen). Därefter gled ljudvärdena sakta isär, så att "c" framför hård vokal kröp bakåt i munnen och blev jämvärdigt med "k", medan "c" framför mjuk vokal sakta transformerades om till ett ljud snarlikt med en vanlig alveolar, tonlös frikativa - ett "s" med andra ord. Det cirefaliska c:et spred sig sedan till Jargien, där "c" tidigare enbart uttalats som ett vanligt "k".

Fortfarande kan man, i vissa faliska dialekter, höra en väsentlig skillnad på "k" och "c", och ibland uppfatta ett tydligt "Ich-laut" framför mjuk vokal, men det rena faliska uttal som lärs ut i templena, framhåller "k"- och "s"-uttal.

-Hjalle, men morfologi är roligare.